Ikväll: mexikansk djungelskräck

Denise Mina och Jonathan Carroll får ursäkta, men ikväll ska jag tillbringa lite tid med en för mig okänd storhet; Scott Smith och hans djungelskräckis Ruinerna. Jag hämtade ut den från biblioteket idag, på 14 dagars snabblån (14 dagar?! Det är ju oändligt lång tid...) vilket betyder att den får företräde framför resten av SUB:en.

Medan mitt experiment med morots- och linfröbröd jäser tänker jag ligga i soffan med en kopp te och bege mig in i Mexikos djungler. Självaste Stephen King har utnämt Ruinerna till århundradets bästa skräckroman - då kan det liksom inte bli fel.

Denise Mina - Blodsarv

Blodsarv är utspelar sig i Glasgow 1981 och är den första boken om Paddy Meehan, en 18-årig flicka från en stor katolsk familj som precis fått sitt första jobb, som springflicka på en tidning. Paddys högsta dröm är att avancera från springflicka till journalist, trots att hennes fästman Sean inte alls är glad åt idén att hon ska ha en karriär.

I Blodsarv dödas en liten pojke, och två lite äldre pojkar anklagas för mordet. Alla är övertygade om att de gjorde det, utom Paddy. Hon följer på egen hand upp ett annat spår som polisen struntat i, och blir på kuppen osams med sin fästman och hela sin familj. Som om inte det var nog försöker hon också gå ner i vikt genom den berömda kokt ägg/grapefrukt/svart kaffe-dieten (som var väldigt populär på 80-talet om jag inte minns fel).

Det är intressant med en deckare där polisen framställs som korrupta idioter och journalister är modiga sanningssökare (det brukar oftast vara tvärtom), även om jag personligen ställer mig på polisens sida (jag håller med Puck Bure: om alla bara snällt berättade allt för polisen så skulle deras liv bli mycket enklare... Jag tror det (ungefärliga) citatet kommer från Kung Liljekovalje av dungen) mot de otäcka journalisterna som bara är ute efter ett stort scoop och skiter i allting annat. Men Paddy Meehan är annorlunda; en av anledningarna till att hon hamnar i klistret är att hon inte själv vill gå ut med en story som berör hennes familj, men som hon anförtror en kollega - en kollega som kör storyn som sin egen.

Förutom detta blir jag förbannad på Paddys korkade fästman och hennes familj som bestraffar henne för ovanstående händelser utan att ens bry sig om vad som egentligen hände. Mer än nåt annat hoppas jag på att Paddy ska säga åt dem allihop att dra åt helvete (vilket hon gör, på sätt och vis) och sticka därifrån för att klara sig på egen hand. Och hon går faktiskt från att bara vara en tjock flicka utan särskilt mycket självförtroende till att bli en tjock och vacker flicka som respekteras av sina arbetskamrater. And that´s something.

Pocketutbytet

Hallå?

Jag har fortfarande inte fått några böcker från pocketutbytet. Är det ingen av de jag mailade som skickat listan vidare?

Inte heller har jag fått ihop sex personer att skicka vidare till, så om nån är intresserad av att delta så är det inte för sent. Lämna en kommentar med mailadress bara.

Veckans lästrio 4

Veckans ämne: Dina tre bästa memoarer och/eller biografier.

Nu är det tyvärr så att just memoarer och biografier är kanske inte riktigt mitt stora intresse, alltså har jag läst väldigt få sådana (vad jag kan komma ihåg).

En av de få som jag läst, gillar och faktiskt äger är:

• Deborah Spungen - Inte som andra döttrar. Deborah Spungen är mamma till Nancy Spungen, kanske mest känd som flickvän till Sex Pistols-medlemmen Sid Vicious och mördad av denne i oktober 1978 på Chelsea Hotel i New York. Deborah skriver om Nancys uppväxt, hennes psykiska sjukdom, drogmissbruket och hur hon kom att bli groupie och så småningom flickvän åt en av 70-talets mest kända punkare.
  

Tja, och sen kan jag faktiskt inte komma på någon mer memoar/biografi som jag läst och som sedan fastnat i minnet. Berny Pålssons Vingklippt ängel har jag stående i bokhyllan, men det är ju en av böckerna i min SUB... Täcknamn Shakespeare: Edward de Veres hemliga liv var mycket intressant, men är mindre en biografi än en - tja, vad det nu ska föreställa... propagandaskrift mot Stratford-Shakespeare?

Däremot läser jag gärna populärvetenskapliga böcker om historia (där Dick Harrison är en favorit), men de handlar ju sällan om en specifik person. Jag får helt enkelt återkomma om jag kommer på något mer.

Uppdatering: Och nästan genast kom jag på en till, fast det var faktiskt hemskt länge sedan jag läste den så jag anser mig ursäktad.

• Alexander Dolgun - En amerikan i Gulag. Alexander Dolgun är en amerikan som växte upp i Sovjetunionen under 1930- och 40-talet. 16 år gammal började han arbeta på den amerikanska ambassaden i Moskva. Någonting hos honom måste ha väckt ryssarnas intresse, för 1948 fängslades han, anklagades för spioneri och fördes i hemlighet till fängelset Lubjanka där han förhördes och torterades. När han släpptes från fängelset deporterades han istället till Sibirien där han befann sig i 8 år. En amerikan i Gulag är Alexander Dolguns egen historia om tiden som deporterad.
  

Mark Frost - De sju försvurna

Mark Frost är killen som skrev och producerade Twin Peaks tillsammans med David Lynch, och förutom denna gåva till mänskligheten har han också skrivit några romaner. De sju försvurna handlar om Arthur Conan Doyle (ja, den Arthur Conan Doyle) som blir bekant med en kokainmissbrukande, fiolspelande, ytterst intelligent mångsysslare i hennes majestäts hemliga tjänst - nej, inte Bond, och inte Sherlock Holmes heller, utan Jack Sparks som är ute på jakt efter världens största och ondskefullaste kriminella geni - professor Råttigan! Nej, förlåt, det blev fel.

Doyle är vid berättelsens början (i mitten av 1880-talet) 26 år gammal, relativt nybliven läkare och aspirerande författare. Han har skickat in ett manuskript till flera bokförlag och det är där alla hans bekymmer startar. Känd som en ivrig avslöjare av bluffande medier får Doyle ett brev som ber honom infinna sig på en seans i en av Londons ruffigare stadsdelar. Naturligtvis går han dit, och naturligtvis går det hela åt skogen. Detta blir upptakten till en spännande historia med övernaturliga förtecken.

Det här var en helt ok bok, faktiskt rätt så läskig på sina ställen (gråhuvorna - *ryys*) som mer än bara lite känns som en Sherlock Holmes-novell (en ganska lång sådan förstås, och mer mer våld och övernaturliga inslag). Det enda jag kan ha att invända är att slutet, eller snarare händelserna som leder till (det faktiskt ganska oväntade) slutet, är ganska sammantryckta - ungefär som att Frost upptäckte att hans deadline höll på att överskridas och därför var tvungen att knyta ihop allt snabbt.

Eller så kan det hända att det bara var jag som var lite trött... Nå ja, De sju försvurna är ändå en bok att rekommendera om man gillar romaner med en verklig historisk person i huvudrollen.

Bara 600 sidor? Bah, fjantigt.

Jag hade en liten diskussion med kompisen S häromdan (igår) på Akademibokhandeln. Jag drog fram Ildefonso Falcones Katedralen vid havet och sa: "Det här är ju en tegelsten, eller, nja, inte så mycket förresten."

S tittade på mig och sa: "Du förstår väl vad det säger om dig om du inte tycker att det där är en tegelsten?"

"Men det är ju bara 600+ sidor, det är ju ingenting. Det är inte en tegelsten om det inte är minst 800 sidor", tyckte jag då... "Stephen Kings Det, till exempel, det är en tegelsten (1188 sidor i min utgåva)".

Tja. Man kanske har blivit lite skadad av det ständiga läsandet ändå. Jag är en OverReader, och stolt över det! ;)

Hipp hipp hurra!

Idag, den 23 april, är det Unescos Världsbokdag, en dag då vi firar boken! Jag har inga bokrelaterade aktiviteter inplanerade, men grattar boken iallafall.

Så - hurra för boken! =)

Carina Burman - Hästen från Porten

Min söndagsläsning blev Hästen från Porten; efter tre timmars sträckläsning tittade jag upp från den sista sidan. Hästen från Porten är allt man kan önska sig av en Euthanasia-deckare - mat, litteraturhänvisningar, miljöbeskrivningar så som miljön kan uppfattas av en medelålders svensk författarinna under 1800-talets mitt. Min favorit av Burmans hittills tre böcker om Euthanasia Bondesson är dock den första, Babylons gator, och vare sig Vit som marmor eller Hästen från Porten når riktigt upp till den första boken. Därmed inte sagt att de är dåliga, tvärtom. Men mitt hjärta kanske härbärgerar den lilla anglofil som mer än en bokbloggare medgett sig äga...

I Hästen från Porten har året blivit 1853; Euthanasia har tillsammans med Agnes och nytillskotten Alf Seger (Agnes käresta) och Beatrice (ett romerskt gatubarn som Euthanasia först träffade i Vit som marmor) begett sig på resa till Österlandet. När historien börjar sitter de på hästryggen, på väg till den legendariska röda stenstaden Petra i Jordanien. På vägen dit förlorar de en häst, och för att komma vidare köper Euthanasia en ny häst på en marknad - och vilken häst! Det är den vackraste häst någon av dem sett, och Euthanasia döper den till Djinn. Med den hästen börjar sedan alla deras problem... Euthanasia springer också på en gammal bekant (både till henne och till den trogne läsaren) och blir indragen i dåtidens storpolitik och maktspelet mellan Storbritannien, Ryssland och det osmanska riket. Dessutom får man stifta bekanskap med en av Euthanasias systrar, som gift in sig i en högättad familj.

Euthanasia har som vanligt betydligt mer skinn på näsan än den genomsnittliga medelålders 1800-talsdamen av god familj (vilket inte vill säga lite, inbillar jag mig) och deltar frejdligt i mysterielösandet samtidigt som hon med resoluta nypor håller ordning på både Agnes och Beatrice. Hur en så emanciperad dam som mamsell Bondesson står ut med kvinnoförtrycket i de arabiska länderna och det osmanska riket förstår jag inte, men hon verkar beslöja sig utan några större protester - kanske till och med Euthanasia inser att det är enklast så.

Jag hoppas att mamsell Bondesson fortsätter att äventyra sig igenom världen. Undrar vart hon hamnar nästa gång?

P.S. Det där roliga lilla stycket "Det var som en påminnelse om livet i vårt hemland, även om det väl aldrig funnits några svenska korsfarare. Om man vore lagd för historiska romaner kunde man hitta på en sådan och tjäna en god summa." måste väl nästan vara en pik mot Jan Guillou?

Neal Stephenson - Snow Crash

Det var länge sen jag spenderade nästan två veckor på en bok (till och med 800+ sidor Perdido Street Station läste jag på en dryg vecka), men Snow Crash har faktiskt tagit en stund att ta sig igenom. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, för det är det inte (den är till och med mycket bra) men jag ursäktar mig med att Bryan Smith och några till trängde sig i kön.

Snow Crash handlar främst om två personer, Hiro Protagonist - pizzabud, frilansande hacker och världens bäste svärdskämpe - och Y.T., 15-årig thrasher och professionell Kourier (skateboardbud). Y.T. och Hiro träffas av en slump när Hiro ska leverera en pizza och Y.T. poonar (hakar sig fast vid) hans pizzabil. Pizzaleveransen går förstås åt helvete, men den leder till att Y.T. och Hiro börjar samarbeta med att leta information som de laddar upp till Metaverse.

Hiro och Y.T. lever i en värld som är ganska annorlunda vår - samtidigt som det är precis samma värld, bara några år in i framtiden, och dessutom en värld som tagit en lite annan riktning i historien. Franchisekedjor har tagit över världen, och istället för att bo i ett "land" som vi känner till det så är man medborgare i någon av alla de franchisenationer som växt fram som svampar ur jorden - Mr. Lee´s Greater Hong Kong, Reverend Wayne´s Pearly Gates och så vidare (jag kan absolut se det hända inom en överskådlig framtid).

Hiro, som är en av de hackers som konstruerat stora delar av Metaverse (internet, fast i VR-tappning), får upp ögonen för en del märkliga händelser som inträffar, både i Metaverse och i verkligheten. Hackers börjar plötsligt babbla någon sorts konstig rappakalja, samtidigt som deras datorer går igenom en snow crash - en total härdsmälta. Dessutom har det kommit ut en ny drog på marknaden som heter... snow crash. Finns det ett samband? Ganska snart är Hiro, Y.T. och flera andra indragna i något som mycket väl kan ta livet av dem.

Stephenson har bakat in en hel del fin samhällskritik i Snow Crash (jag tänker bland annat på hans beskrivning av franchinsenationen "United States of America" - byråkrati och hemlighetsmakeri!) förutom att det är en actionladdad SF-historia. Det negativa jag kan säga är väl att jag fortfarande är lite smått förvirrad över vad, tja, vad snow crash egentligen är och hur allt hänger ihop - det kan förstås ha att göra med att jag läste boken under en sån lång tidsperiod, handlingen blev för upphackad. Men jag tycker också att handlingen är ganska upphackad - visserligen får man i princip bara följa Y.T. och Hiro (de har vartannat kapitel ungefär), med några avstickare hit och dit för andra personer, men det blir ändå ganska osammanhängande på något sätt.

Well, that said, så får den ändå ett bra betyg. Kul med lite annorlunda SF (särskilt som den är skriven på det tidiga 90-talet). Den påminner mig också lite om Tad Williams Otherland-serie, och det skulle inte alls förvåna mig om Williams har läst Snow Crash.

På önskelistan

Ok, nu såg jag nåt på SF-bokhandeln som jag bara måste ha. Lord of the Rings har kommit ut i illustrerad pocket (ja, de finns förstås inbundna med illustrationer också, men pocket är så mycket behändigare), endast 110 kr styck. Jag sa först till sambon att nja, det räcker nog med tre utgåvor (två Härskarringen-allt-i-ett med illustrationer - min och sambons - och så alla tre böckerna separat i kartonnage), men kände mig genast som en dålig nörd. Jag menar, illustrerade pocketutgåvor! På engelska dessutom, de vi har är ju på svenska, Jag har inte ens läst LotR på engelska ju.

Men, jag har köpstopp av en anledning. En strikt ekonomisk sådan...

Hästen från Porten och lite annat

Eftersom jag ändå skulle in på biblioteket och hämta ut reserverade och mycket efterlängtade Hästen från Porten passade jag på att låna lite annat som länge (och, i något fall, inte så länge) stått på min voluminösa att läsa-lista:

• Carina Burman - Den tionde sånggudinnan (Cromwells huvud gillade jag inte, men jag hoppas på att den här är bättre.)
  
• Lesley Horton - En härva av skuld
• Simon Beckett - Dödens kemi (*Malin* skrev om denna nån gång förra året och sedan dess har den funnits på min lista.)
• Jonathan Carroll - Skrattets rike (Jag letade egentligen efter den här på engelska (!) men den fanns bara på svenska.)
• Monica Eisenman och Lisa Eisenman Frisk - Vinterns söta (Jag blev så inspirerad av Två systrars söta.)

Plus ovannämnda Hästen från Porten då.

Äntligen!

Hm, undrar om jag har använt den här rubriken tidigare? Förmodligen.

Nå ja, det jag vill förmedla är att ÄNTLIGEN har Hästen från Porten kommit in till mitt bibliotek och jag kan hämta ut den idag!

Äsch, nu kommer det ta ännu längre tid att läsa ut stackars Snow Crash som redan fått stryka på foten för flera andra böcker...

Ett hem utan böcker goes matblogg?

Ikväll ska jag dricka te och frossa i Två systrars söta som jag lånade idag. Tyvärr går tillverkning av alla dessa kakor, bullar och tårtor inte så bra ihop med min viktminskningsplan så det blir nog bara själva recepten jag får frossa i, inte bakverken...

Trist också att The Cookbook Café har stängt. Det hade jag ju velat besöka, om jag hade varit i Stockholm nån gång... Apropå kok- och bakböcker så har även Leila Lindholm kommit med en ny bok: A Piece of Cake, som jag också gärna velat lägga vantarna på. "Chocolate cupcakes, New York blueberry cheesecake och kola- och pekannötspaj varvas med klassiker som mormors goda kardemummaskorpor och nio olika smaksättningar till en vanlig sockerkaka."

Hur gott låter inte det?

Jed Rubenfeld - Analys av ett mord

I sin debutroman Analys av ett mord gör juridikprofessorn och författaren Jed Rubenfeld ett antagande om något som skulle kunna ha hänt i New York hösten 1909. Den hösten besökte den berömde psykoanalytikern Sigmund Freud USA tillsammans med den lika välkände Carl Gustav Jung. Freud upplevde Amerika som ett dåligt land, och nånting måste ha hänt som för all framtid gjorde honom negativt inställd till landet. Inget vet vad det kan ha varit.

Rubenfeld, som är mycket intresserad av Freud såväl som Shakespeare, använder denna okända episod för att bygga upp sin deckare. Han placerar en ung amerikansk psykoanalytiker, doktor Younger, i Freuds sällskap, och slänger in ett synnerligen mystiskt mord på en ung socitetsflicka. Ett liknande överfall på en annan ung flicka leder till att denna drabbas av minnesförlust och förlorar talförmågan, vilket leder till att Freud kallas in. Han ombeds psykoanalysera flickan för att få henne att minnas överfallet och namnge mördaren. Freud ger fallet till Younger, som med liv och lust ger sig i kast med att analysera den unga flickan. Problemet är bara att fallet är mycket mer komplicerat än någon hade kunnat ana...

Jag tror att jag börjar lida av någon sorts bokdepression, för på senare tid har jag alla böcker jag läst känts avslagna och ganska tråkiga; så är också fallet med Analys av ett mord. Till att börja med är jag besviken över att det inte är Freud som är huvudpersonen, jag hade velat att han hade lett undersökningarna och fungerat mer som en privatdetektiv. Att berättarperspektivet sedan växlar mellan första person (Younger) och tredje person gör bara att det blir rörigt. Jag vet inte heller om jag ska skratta eller gråta åt att förnuftiga vuxna människor på fullt allvar trodde (och tror!) på Freuds teorier om det sexuella som roten till all psykisk sjukdom (speciellt då "hysteri" som främst drabbade kvinnor. Ja, tacka fan för det med tanke på hur kvinnor förväntades bete sig på den tiden).

Nå ja, så dålig var den ju inte; ganska snårigt uppbyggd och lite mindre spännande än jag hade önskat dock. Det blev ett medelbetyg helt enkelt.

Efterlysning till pocketutbyte

Hej hå! Det verkar bli svårt för mig att få ihop tillräckligt med folk att skicka den här listan till (utlästa pocketböcker har jag däremot gott om), så nu prövar jag med en allmän efterlysning. Är det någon som känner sig sugen att vara med på följande?

"VÄLKOMMEN TILL VÅRT POCKET-UTBYTE!

Skicka en LÄST pocketbok till den första personen på listan nedan. Gör sedan om listan så här:

1. Ta bort namnet på listans första plats.
2. Flytta upp namnet som står på andra plats till första plats.
3. Skriv ditt eget namn och adress som nummer 2.

Det ska bara finnas två namn på listan samtidigt. Skicka sedan det här mailet med den nya listan till sex av dina vänner som tycker om att läsa.

Du kan skicka boken i tex en jiffy-påse eller i en av Postens förfrankerade påsar som finns att köpa på bla Pressbyrån.

Om alla följer detta kommer du att få 36 böcker till priset av en bok som du redan har köpt och läst! Kul med böcker som andra har valt - och miljövänligt!

Skicka nu din utlästa bok till person nummer 1 på listan, inom några dagar bör det dyka upp böcker i din brevlåda!

TREVLIG LÄSNING! :)"

Om ni är sugna, lämna en kommentar med er mailadress så skickar jag mail med listan. Observera att det enda ni behöver göra är att skicka iväg en bok, samt maila sex kompisar. Inte mycket jobb alltså!

Peter Tremayne - Frälsande mord

Frälsande mord har undertiteln En keltisk kriminalroman och är den första boken (och den första översatt till svenska) om den iriska nunnan syster Fidelma, utbildad jurist av näst högsta rangen. Böckerna om Fidelma utspelar sig på 600-talet e. Kr., när den katolska kyrkan fortfarande var uppdelad i många falanger och påbudet om celibat för präster, munkar och nunnor ännu inte slagit igenom.

År 664 hålls en synod i Witebia (Whitby) som ska besluta vilken inriktning kyrkan ska ta i Northumbria; den romerska eller den keltiska. Syster Fidelma är där i egenskap av jurist, men får en långt allvarligare uppgift när en av synodens deltagare hittas mördad. Tillsammans med den pro-romerske munken Eadulf får Fidelma uppdraget att lösa gåtan och spåra upp mördaren. Ytterligare en historisk deckare alltså, men inte i samma klass som Dödens mästarinna (och långt, långt från böckerna om broder Cadfael). Språket är korthugget och känns styltigt - det kan förstås vara översättarens fel - och dialogerna låter lika oäkta som en gammal pilsnerfilm från 40-talet. Dessutom frossar författaren i gamla iriska och saxiska namn som man som modern läsare snabbt blandar ihop, vilket inte gör saken bättre.

Det mest positiva jag kan säga är att det är roligt att läsa om hur kyrkan och det keltiska samhället fungerade på 600-talet (till exempel att celibatet inte var allmänt praktiserat utan munkar och nunnor bodde ofta i samma kloster och uppfostrade sina gemensamma barn till kyrkans tjänare). Enligt baksidestexten är författaren historiker, specialiserad på keltisk forntid, så jag hoppas att han vet vad han skriver om.

Men nej, det här är något man ska läsa om man har ett brinnande intresse för historiska deckare. Har man inte det kan man lika gärna läsa något annat.

Apropå kvinnliga författare

Idag har jag hämtat ut mitt Adlibris-paket med Hustved, Gavalda och Pessl och klappat på de fina, fina omslagen. Särskilt fint är Pessl´s omslag, med den där rosen från cigarrlådan. =)

Kvinnliga vs. manliga författare

Lisa Jannerling på Expressens bokblogg skriver om män som läser män och kvinnor som läser kvinnor, och undrar om det är samhällets fel som övertygat oss om att vi ändå inte kan förstå det andra könet, eller om det faktiskt är så att kvinnor vill läsa kvinnligt språk och män ett manligt. Jag ville kommentera på det där inlägget men har inget Expressen-konto (och vill inte skaffa nåt heller), så istället får jag utveckla ämnet här.

Tja. Vad var det då jag ville skriva? Jo, till att börja med kan man inta ta mig som ett exempel för hur kvinnor fungerar, eftersom jag väldigt sällan gillar traditionellt "kvinnliga" saker (chick lit, chick flicks, barn och så vidare) utan istället söker mig till det "manliga" (actionfilmer, skräcklitteratur med mera). Notera att jag satt manligt och kvinnligt inom citationstecken eftersom jag på intet sätt påstår att det faktiskt ÄR så, bara att det ofta uppfattas så.

Jag läser både kvinnliga och manliga författare med en övervikt mot manliga. Många av mina favoritförfattare är män (China Miéville, Stephen King, Terry Pratchett med flera) men å andra sidan är flera kvinnor (Maria Lang, Dorothy Sayers, Jane Austen, Ellis Peters och så vidare). Hm, jag ser ett mönster här - mina kvinnliga favoritförfattare verkade mestadels i förfluten tid. Har kvinnliga författare alltså blivit sämre med åren? Nej, det kan jag väl ändå inte tro.

Jag noterade dock för ett tag sedan att fyra av mina fem senast lästa böcker (som jag listar på min andra blogg, och nej, nu stämmer inte den listan med vad jag skriver här längre) var skrivna av kvinnor - Kylie Fitzpatrick, Maria Lang, Jane Green och Ariana Franklin - och det kändes ganska anmärkningsvärt, vilket alltså borde innebära att jag läser betydligt fler manliga författare annars skulle jag nog inte ha reagerat. Av dessa böcker var två deckare, en chick lit och en en "historisk" roman (mer eller mindre). Däremot är det betydligt färre kvinnor än män som skriver fantasy, SF och skräck, de genrer jag helst läser förutom deckare. Så det kanske har mer att göra med vilka genrer man läser? Gillar man till exempel SF så är man mer eller mindre fast med de manliga författarna, medan "vanliga" romaner och deckare är lite mer könsblandade. Eller?

Sen håller jag med Mårten på Pocketpocketpocket när han skriver om att förlagen har en stor del av skulden i att könskvotera böcker. Med omslag, baksidestexter och blurbar nischar de en bok mot en viss målgrupp - och vi vanliga dödliga är dessutom korkade nog att gå på det. Nej, fram för mer könsneutrala bokutgåvor!

Bryan Smith - The Freakshow

Hm. Återigen är jag ambivalent inställd till en bok; det kan förstås ha nånting att göra med att jag fick vänta så länge på att The Freakshow skulle levereras så jag hann bygga upp förväntningarna, plus att jag också precis läst den betydligt bättre Something Wicked This Way Comes.

The Freakshow är helt enkelt den sorts skräck som jag inte är särskilt förtjust i - blood and gore. Jag gillar stalk-and-slashfilmer every bit as much as the next girl, men det är just det som är poängen, att det är filmer. Det funkar inte alls i böcker. Uppfödd som jag är på Stephen Kings väluppbyggda skräckstämning så är det precis så jag vill ha min skräck - krypande och psykologisk, inte med alla slemmiga detaljer utfläkta. Att dessutom som i The Freakshow kastas in rätt i smeten (in media res, så att säga) från första sidan är inte riktigt min likör. Poängen med skräck, enligt min åsikt, är ju att det normala befinns innehålla det onormala, vilket inte går att genomföra utan att först bygga upp en fasad av normalitet som sedan rivs ner och visar vansinnet bakom. Den här sortens gore är inte särskilt skrämmande i bokform utan gör sig bättre som film, eftersom den huvudsakligen förlitar sig på (visuellt) äckel.

The Freakshow handlar hursomhelst just om det titeln antyder - en freakshow, närmare bestämt The Flaherty Brothers Traveling Carnivale and Freakshow, som anländer till den lilla staden Pleasant Hill, Tennessee (hur femtiotal låter inte det?). Men just det här tivolit är inte riktigt vad det ser ut att vara. När invånarna i Pleasant Hill låter sig roas av cirkusföreställningen förvandlas paraden av missfoster till en blodtörstig hop, som kastar sig över besökarna och slaktar dem till sista man. När boken börjar får man följa Mike, en av de få som undgått slakten och nu gömmer sig för missfostren i hopp om att kunna fly.

Parallellt med dessa händelser är den unga kvinnan Heather och hennes pojkvän Craig (en riktig skitstövel) på väg mot Pleasant Hill. Heather är orolig för sin mor, som inte svarar i telefonen, och Heather kan inte heller få kontakt med vare sig polis eller sjukhus i staden. Föga anar hon att det som hänt är allvarligare än trasiga telefonledningar...

Gillar man den blodigare varianten av skräck (eller skräckel, som någon så listigt kallat det) så är det här absolut att rekommendera. Även för mig, trots mina ovanstående invändningar, var The Freakshow en helt ok bok - det underliggande temat (missfostrenas motiv etc.) var ganska snyggt uttänkt och i händerna på till exempel Stephen King hade det här varit ett mästerverk.

Uppdaterat: The Freakshow påminner mig, med all sadism och skräckel, om Rob Zombies House of 1000 corpses, om nån har sett den...

4 önskade

Den här veckan tänkte jag vara med på Saras nystartade "4 önskade" (fyra saker man önskar att man hade gjort) eftersom det denna gång handlar om böcker. Temat idag är alltså:

Vilka 4 böcker önskar du att du hade skrivit?

• Microslavar av Douglas Coupland. Därför att det är min favoritbok, och för att det är en fantastiskt fin berättelse om kärlek, vänskap och nördighet.
• Perdido Street Station av China Miéville. Därför att det är en underbart myllrande bok skriven av en person med oerhört rik fantasi, en sån fantasi som jag skulle vilja ha.
  
• Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Se motiveringen ovan, plus att om jag skrivit LGTG så hade jag kunnat skratta hela vägen till banken.
  
• To kill a mockingbird av Harper Lee. Hur häftigt hade det inte varit att ha skrivit den Stora Amerikanska Romanen? (Eller en svensk motsvarighet.)
  

Höstens bokutgivning

Idag har jag suttit och gått igenom Wahlströms och Widstrands samt Bonniers höstkataloger och hittat massor av spännande saker (mycket svenskt, till och med, fastän jag i vanliga fall inte brukar gilla "modern" svensk litteratur). Intressanta titlar i höst är bland annat Inga-Lina Lindqvists Drottningflickan, Christine Falkenlands Vinterträdgården, Gertrud Hellbrands Scenario X, Elin Boardys Allt som återstår, Henrik Kullanders Medan floden stiger, Bob Hanssons Kärlek - hur fan gör man?, Joshilyn Jacksons Mina två mammor och Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter.

Nu måste jag bara vänta till hösten.

Veckans lästrio 3

Vilka är dina tre bästa historiska skildringar?

• Cæcilie Lassen - Lulu. Handlar om den femtonåriga Köpenhamnsflickan Lulu som under brinnande krig (1943) blir medlem i den danska motståndsrörelsen. Lulu tvingas växa upp utan sina föräldrar och syskon efter att först ha blivit tillfångatagen av Gestapo och sedan lyckats fly och gå under jorden. Detta var en av mina favoritböcker när jag var omkring 12-13 år; jag lånade den från biblioteket jag vet inte hur många gånger. Andra världskriget har länge varit ett av mina intressen (både i bok och film), och andra bra böcker på temat är Vibeke Olsens Ulrike och kriget och Ulrike och freden, Michelle Magorians Godnatt mister Tom och En liten kärlekssång, samt Robert Harris Enigma.

• Ellis Peters böcker om broder Cadfael. Jag har haft med de här böckerna på någon tidigare bokfemma, men de är verkligen väldigt bra. Böckerna utspelar sig i den lilla staden Shrewsbury i England på 1130- och 1140-talen (under brinnande inbördeskrig!) och handlar främst om benediktinermunken broder Cadfael som är en äldre man (nånstans över 50), före detta korsfarare och dessutom walesare. Han fungerar som klostrets örtagårdsmästare och som sådan får han ständigt bota sjuka och, dessutom, undersöka mystiska dödsfall. Tillsammans med den gode vännen och sheriffen Hugh Beringar löser Cadfael många mordfall (det är verkligen förunderligt hur många mord som sker i denna lilla stad - lika förunderligt som hur det kommer sig att Puck Bure alltid snubblar över döda människor till höger och vänster).

• Umberto Eco - Rosens namn. Denna bok går i samma stil som de ovan nämnda medeltidsdeckarna; Rosens namn utspelar sig dock något senare (1300-tal). Franciskanermunken William av Baskerville och hans lärjunge, den unge benediktinernovisen Adso, anländer 1327 till ett norditalienskt kloster i vilket underliga saker har inträffat. Broder William måste använda sig av allt sitt skarpsinne för att lösa en gåta som medfört att flera munkar mördas, samtidigt som han måste medla i maktkampen mellan påven i Avignon och kejsar Ludvig. Både Rosens namn och broder Cadfael-böckerna påminner också mycket om Dödens mästarinna av Ariana Franklin, men är enligt min åsikt mycket mer läsvärda.

Uppdatering: Men hallå, hur kunde jag glömma bort Carina Burmans böcker om underbara Euthanasia Bondesson? En annan bokblogg ruskade om mitt minne. Euthanasia måste ju iallafall få vara bubblare.

Att läsa för hälsan

Via Bokstavligt talat hittade jag en DN-artikel från vilken jag bland annat extraherade följande: läsning är bra för hälsan. Bland annat de som är utbrända eller dementa kan ha nytta av läsning; det har gjorts försök med högläsning för ovanstående grupper som givit positiva resultat. Det var väl det jag visste! Undrar om det funkar för depression också? Då är det visserligen oerhört ansträngande att läsa själv, men högläsning kanske? Om inte annat så får man närheten till en annan människa på köpet...

Här är artikeln.

Leverans av Smith och tjejerna

Jaha minsann. När jag begärde avbeställning av böckerna från Adlibris, då skickades de... och idag kom dessutom, ÄNTLIGEN (inte så att leveransen var försenad eller nåt, den gick till och med snabbare än beräknat, men jag har längtat), Bryan Smiths The Freakshow, med ett lagom reliefat omslag som påminner mer än bara lite om det svenska omslaget till Sara Gruens Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow...

Jon Fasman - Geografens bibliotek

Hm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken, som både påminde och inte påminde om Da Vinci-koden och alla dess efterapningar. Geografens bibliotek berättas av Paul, en ung journalist, och är hans skrivna redogörelse tillägnad en annan av bokens huvudpersoner. Pauls berättelse avbryts då och då av historier från andra tider och personer (ibland i brevform, ibland i tredje person), och handlingen sträcker sig från 1100-talet (detta 1100-tal igen! Det förföljer mig på samma sätt som Istanbul gjorde i höstas) fram till idag.

Huvudsakligen handlar Geografens bibliotek om Paul som arbetar som reporter på en liten lokaltidning i New England. Han får i uppdrag att skriva en dödsruna om en invandrad estnisk professor som arbetat på Paul gamla universitet, och i sin jakt på professorns födelsedata och andra uppgifter lämpliga för en dödsruna stöter Paul på något betydligt större. Med hjälp av sin gamle universitetslärare, en polis och den döde mannens unga och vackra granne (naturligtvis uppstår ett litet kärleksintresse) försöker Paul ta reda på professorns hemlighet.

Problemet är att denna hemlighet inte riktigt, tja, passar in i denna typ av bok (eller jo, det gör den, men jag har ändå nånting emot upplösningen; jag kan bara inte riktigt komma på vad). Genom hela boken beskrivs dessutom 15 olika föremål som en gång tillhört den arabiske geografen och i största allmänhet mångsysslaren al-Idrisi, anställd av kungen av Sicilien i mitten av 1100-talet. Vad dessa 15 föremål egentligen har med historien att göra fick jag inte riktigt klart för mig, men uppenbarligen är de magiska på något sätt (alkemi är en viktig ingrediens i boken). Alla de sist kända ägarna verkar dessutom ha dött en plågsam död men flera har å andra sidan haft ett ovanligt långt liv.

Nå. Det var väl inte den mest fantastiska bok jag läst, men hyfsat lättläst hursomhelst, spåket flöt på bra (även om jag tror att översättaren missat här och var, för det var inte alltid helt logiskt) och handlingen var ändå lite småspännande. Som Da Vinci-kodenkopia betraktat smällde väl inte upplösningen särskilt högt, men å andra sidan var hemligheten i fråga inte det religiösa sprängstoff som Dan Brown ville åstadkomma... Faktiskt rörde det sig inte om religion alls, varför man inte borde jämföra den med Da Vinci-koden överhuvudtaget. Jag gör det ändå (eftersom jag läst så många böcker med likartat tema, och det här kändes som ännu en).

Jo, förresten, jag betraktar inte Da Vinci-koden som något av litteraturens storverk (eller Dan Brown som en riktig författare även om hans böcker har sålt i enorma upplagor och så vidare. Den nyss nämnda boken betraktar jag som hans bästa - mest för att jag tycker att idén han framför är ganska rolig - och då har jag också läst Änglar och demoner samt försökt läsa, men gett upp, några av hans andra böcker). Jag ville bara klargöra det.

Orimligt lång väntetid

Alltså. Jag beställde tre pocketböcker, som samtliga fanns i lager, på Adlibris i måndags. Igår, fredag, hade de fortfarande inte skickats - ordern stod fortfarande under behandling. Och nu är det helg, så det betyder att min beställning inte kommer att skickas förrän tidigast på måndag (och eftersom jag valt gratisleveransen så tar denna en eller två dagar extra). Vad är problemet, Adlibris? Beställer man film på Discshop så skickas ordern samma dag. Så, precis som så många andra gjort den senaste tiden citerar jag Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va?

Ariana Franklin - Dödens mästarinna

Deckare i engelsk 1100-talsmiljö, vad mer kan en historienörd begära? (Mer detaljer ur vardagslivet, kanske.) Jag är en sucker för Ellis Peters medeltidsdeckare med broder Cadfael som utspelar sig bara några år innan Dödens mästarinna, och på nästan samma plats, men till skillnad från Peters deckare har denna en kvinna som huvudperson. Denna kvinna, Vesuvia Adelia Rachel Ortese Aguilar - Adelia kallad - är läkare, specialiserad på de döda. Rättsläkare, för att vara modern. Hon kommer från staden Salerno där även kvinnor tillåts praktisera medicin och har skickats till Cambridge i England för att ta reda på vem som mördat fyra små barn. Stadens befolkning skyller på judarna, som spärrats in i slottet för sin egen säkerhets skull. Och eftersom kyrkan (och alla andra som inte bor i Salerno) ser med motvilja på kvinnliga läkare måste Adelia låtsas att hennes betjänt är läkare och hon själv bara hans medhjälpare - vilket gör att hennes utredning blir komplicerad. Dessutom följs hon i hasorna av en besvärlig kunglig ämbetsman!

Jag är lite missnöjd med anakronismerna (jag vägrar till exempel att tro att en fattig oäkting vars farmor är en enkel ålhandlerska kan läsa och skriva, och överhuvudtaget verkar standarden på bostäder med mera vara alldeles för hög. Däremot så kan jag gott tänka mig att Cambridgeborna var betydligt med kosmopolitiska än man tror i vanliga fall - medeltidens människor var faktiskt ute och rörde ganska mycket på sig) och tycker att det är besvärligt med greppet att låta en kvinna agera huvudperson och detektiv i en 1100-talsmiljö, bland annat för att mitt favorit-hatobjekt "hot om våldtäkt" kommer in i bilden redan i första kapitlet. Går en kvinna ut ensam får hon räkna med att bli våldtagen eller iallafall antastad, tydligen... Även morden känns väldigt "moderna" i sitt utförande, men psykopater har det väl funnits i alla tider.

På det hela taget så var Dödens mästarinna en helt ok deckare, men jag föredrar alla gånger broder Cadfael och Ellis Peters betydligt oblodigare och smått idealiserade medeltidsmiljö.

Jane Green - I dina kläder

Ok, jag medger att all chick lit inte är dålig. I dina kläder är en ganska söt historia om Vicky, en 35-årig brittisk journalist, och Amber, en likaledes 35-årig amerikansk hemmafru. Vicky, som är singel, skickas av sin tidning iväg på ett "livsbyte" med Amber i USA. Amber bor i en förort till New York och lever ungefär som hemmafruarna i Desperate Housewives, men trots att hennes liv är outsägligt lyxigt känner hon sig inte nöjd. Vicky i sin tur längtar desperat efter att hitta en man att gifta sig med.

Livsbytet innebär att Vicky och Amber ska leva varandras liv så mycket som möjligt; de ska till och med ha varandras kläder. Amber ska jobba på Vickys jobb, Vicky ska ta hand om Ambers barn (nå ja, med hjälp av barnflickan). Den första tiden tycker de båda två att bytet är toppen, men ganska snart inser både Vicky och Amber att gräset trots allt kanske inte är grönare på andra sidan.

Det här var stor skillnad mot Sushi för nybörjare - visserligen handlar även I dina kläder om en kvinna som arbetar på en damtidning, men den stora skillnaden är att Amber och Vicky är verkligt sympatiska båda två. De är intelligenta, trevliga och snälla vilket väger upp de anfall av dåligt självförtroende de båda drabbas av från tid till annan. I Sushi för nybörjare kunde jag inte bry mig mindre om hur det gick för huvudpersonerna; i I dina kläder blir man faktiskt intresserad och hoppas att allt ska gå bra. Jag vill inte påstå att det på något sätt är stor litteratur men det är iallafall ett trivsamt tidsfördriv, en fluffig skumsockerbit helt enkelt.

Idag: deckartema

Va, skulle jag gå på biblioteket utan att låna en jättetrave böcker? Inconceivable! (Bonuspoäng till den som prickar in filmen där detta ord förkommer frekvent.) Dagens skörd har ett omisskännligt deckartema.

• Jed Rubenfeld - Analys av ett mord
• Donna Leon - Djupt vatten
• Peter Tremayne - Frälsande mord
• Denise Mina - Blodsarv och Vargtimmen
  
• Laurie R. King - Det monstruösa kvinnoregementet
• Mark Frost - De sju försvurna

Rubenfeld, King och Frost är lånade på grund av rekommendationer från Bokhore-Helena (hon verkar ha utmärkt boksmak, den kvinnan), Tremayne är ett annat bokbloggstips, Leon har jag läst alla tidigare böcker av, och jag fick den tredje boken om Paddy Meehan i födelsedagspresent utan att ha läst de första två - det går ju inte.

När jag ska börja beta av min lista på olästa böcker vet jag inte riktigt...

Maria Lang - Mörkögda augustinatt

Nu börjar jag känna mig lite övermätt även på Maria Lang; det är tur att jag infört köpstopp så att jag inte kan köpa fler av hennes böcker på Bokbörsen. Mörkögda augustinatt har jag läst ett oändligt antal gånger (precis som En skugga blott) och det är en av mina Lang-favoriter. Jag är uppvuxen i en liknande miljö som den som skildras i boken - ute på landet, skogar och åkrar, röda bondgårdar med kor och får, bada i sjön tills det blir för kallt frampå höstkanten, svampexkursioner med skolan, idyll, idyll - men i Västergötland istället för... Uppland? Nå ja.

I Mörkögda augustinatt har Puck och Einar fått sitt första barn, en flicka som de kallar för Pyret (hon heter egentligen Christina, det får man veta i En främmande man). De har även anställt en barnflicka till Pyret, dotter till en av Ejes gamla bekanta i Skoga. Tillsammans med barnflickan Meta åker Puck ut på landet på semester. Systern till Pucks gamla hushållerska, tant Ottie, har lånat dem sin stuga, idylliskt belägen vid en sjö, under sin Spaniensemester. I vanlig ordning verkar det som att allt inte står rätt till - Puck får strax innan avresan ett brev från tant Ottie, som skriver om mystiska samtal och stundande katastrof. Och mycket riktigt; det dröjer inte många dagar förrän katastrofen är ett faktum...

I den här boken måste jag verkligen hålla med Bokhore-Helena om att det bara osar UST mellan Puck och Christer. I scenen nattetid när han deklamerar Karlfeldt för henne nere vid sjön förväntar man sig nästan en ordentlig kyss! Men inte det inte. I övrigt är jag nöjd med att det inte är något flörtande till höger och vänster från Ejes sida, och Puck uppträder ovanligt förnuftigt och bryter knappt ihop alls. Mycket bra.

Kylie Fitzpatrick - Gobelängen

Andra kanske anser att chick lit är "feel good"-litteratur, men DET HÄR är vad jag kallar "feel good". Gobelängen är Kylie Fitzpatricks första roman (jag läste den andra, Den nionde stenen, tidigare i år), och precis som Den nionde stenen utspelar sig Gobelängen i två tidsperspektiv.

Universitetsläraren Madeleine lever på 2000-talet. Hon undervisar i medeltidshistoria på universitetet i Caen i Frankrike, och en dag får hon ett brev från sin engelska mor i Canterbury med ett utdrag ur en dagbok skriven på medeltidslatin. Modern, som också är historiker, sysslar med släktforskning och har hittat den gamla dagboken under sina efterforskningar. Nu är hon nyfiken på vad som står i den. Madeleine börjar översätta dagboken som är äldre än vad hon trodde - den är skriven på 1000-talet av en kvinna som arbetar som brodös vid kung Edvards hov.

På 1000-talet, i Canterbury i England, har brodösen Leofgyth lärt sig läsa och skriva. Hon skriver en sorts dagbok som samtidigt ska fungera som en krönika över åren 1064-1066 där hon redogör för tidens omvälvande politiska händelser samt skapandet av en enorm tapet, som hon broderar tillsammans med drottning Edith.

1066 är, för den som inte är historiskt bevandrad, årtalet för slaget vid Hastings och det år som Englands saxiska kungar slutligen fick ge upp kronan till de normandiska erövrarna. Det var en vändpunkt i Englands historia men inte mycket är känt, eftersom det finns få tillförlitliga källor. Kylie Fitzpatrick skriver i Gobelängen om en helt ny källa med en ny syn på denna historiska händelse. Det är en fascinerande idé, som inte blir mindre fascinerande av att den använts tusentals gånger (bland annat i Dan Browns Da Vinci-koden och de dussintals kopior av densamma som dykt upp de senaste åren).

Madeleine reser över till England för att på ort och ställe forska efter sina förfäder, som kanske och kanske inte härstammar från Leofgyth. Hon gör också avstickare till Bayeux för att titta på den berömda Bayeuxtapeten, och för en historienörd som jag är det ren manna att läsa en sån här bok där sökandet efter ett historiskt faktum är det centrala. Gobelängen är riktigt bra, betydligt bättre än Den nionde stenen - nybörjartur? Det hoppas jag inte. Jag vill att Kylie Fitzpatrick ska komma med en ny, mysig, "feel good"-roman pronto!

Veckans lästrio 2

Vilka är dina tre favoriter bland skildringar av olika geografiska platser - och vad har du själv för relation till platsen?

• Kylie Fitzpatrick - Gobelängen. Boken jag håller på med just nu. Den utspelar sig i Caen (Frankrike) och Canterbury (England) med avstickare till London, Paris och Bayeux, och det är Canterbury jag blir förälskad i när jag läser. Underbar engelsk liten stad som andas massor av historia. Boken är inte så pjåkig den heller. Nån relation till platsen har jag däremot inte (men jag skulle vilja).
• Anne B. Ragde - Berlinerpopplarna. Utspelar sig visserligen i syd- istället för nordnorge, men det är rätt land iallafall. Fruktansvärt deprimerande, men välskriven, släkthistoria. Norge, närmare bestämt Narvik, är min mors ursprungstrakter; mormor gifte sig så småningom med en svensk och det var ju tur, annars hade mamma inte hamnat i Sverige och jag hade inte funnits.
• Neville Shute - På stranden. Australien. Fantastiskt ställe. Fantastisk bok. Tyvärr har jag aldrig varit där, men det är ett av mina drömresmål - om jag bara hade råd.
  

Det var faktiskt svårt att få ihop nånting, för jag är inte särskilt berest. Jag har visserligen bott på ett antal ställen i Sverige, men kan inte komma på några böcker som utspelar sig i mina gamla eller nuvarande hemtrakter (som jag läst). Luleå, Boråstrakten, Niemisel? Hm.

En bubblare är förresten Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös, för trots att jag aldrig bott i Uppsala älskar jag stan besinningslöst. Det är ett av de få ställen jag skulle kunna tänka mig att flytta till.

Hurra!

Idag, upptäckte jag av en slump, är det Internationella Barnboksdagen! Den firas just idag eftersom den 2 april var sagofarbrorn H. C. Andersens födelsedag.

Det var Aftonbladet som gjorde mig uppmärksam på detta med en artikel om att barn som (frivilligt) läser böcker klarar sig bättre i skolan än barn som aldrig läser böcker om de inte tvingas till det. På nåt sätt känns inte det som en stor och överraskande nyhet... Om jag, mot förmodan, skulle skaffa barn så skulle jag läsa för dem varje kväll. Och de skulle nog aldrig få något annat i födelsedagspresent eller julklapp än böcker =). Det är viktigt att barn läser.

Här finns artikeln.

Bokcirkel?

Finns det nån/några bokbloggare där ute som bor i Luleåtrakten och är sugen på att starta upp en bokcirkel/ha bokbloggsträff eller liknande? Jag läser om alla de mysiga träffar som t.ex. Bokhororna har och vill verkligen jag också, men det är inte direkt ekonomiskt försvarbart att fara ner till Stockholm titt som tätt av den anledningen.

Bokbytardag kanske? Hur har Bokhororna organiserat sina bokbytarträffar?

Nu får det vara nog!

KÖPSTOPP!

Från och med idag, den 1 april 2008, inleder jag mitt köpstopp på, tja, allt egentligen, men främst böcker. Det ska inte vara för evigt, jag tänkte mig ett kvartal framåt. Alltså: fram till 1 juli får jag inte köpa några böcker. Med tanke på min ekonomi borde det inte vara så svårt att hålla, men å andra sidan så har jag köpt en hel den böcker den senaste månaden trots ekonomin... jag väntar nu på 5 stycken som är i olika stadier av tillsändningsprocessen (en borde till och med komma idag).

Nu ska jag istället samla ihop alla mina olästa böcker och börja beta av dem. Viktigt i sammanhanget är förstås att jag inte har lånestopp; den här åtgärden är rent ekonomisk. Men med tanke på alla olästa böcker som dräller i mina bokhyllor så kan det vara dags...

Till höger har jag lagt upp en lista på alla olästa böcker jag äger. Undrar om jag hinner läsa alla innan köpstoppet slutar?