Veckans lästrio 3

Vilka är dina tre bästa historiska skildringar?

• Cæcilie Lassen - Lulu. Handlar om den femtonåriga Köpenhamnsflickan Lulu som under brinnande krig (1943) blir medlem i den danska motståndsrörelsen. Lulu tvingas växa upp utan sina föräldrar och syskon efter att först ha blivit tillfångatagen av Gestapo och sedan lyckats fly och gå under jorden. Detta var en av mina favoritböcker när jag var omkring 12-13 år; jag lånade den från biblioteket jag vet inte hur många gånger. Andra världskriget har länge varit ett av mina intressen (både i bok och film), och andra bra böcker på temat är Vibeke Olsens Ulrike och kriget och Ulrike och freden, Michelle Magorians Godnatt mister Tom och En liten kärlekssång, samt Robert Harris Enigma.

• Ellis Peters böcker om broder Cadfael. Jag har haft med de här böckerna på någon tidigare bokfemma, men de är verkligen väldigt bra. Böckerna utspelar sig i den lilla staden Shrewsbury i England på 1130- och 1140-talen (under brinnande inbördeskrig!) och handlar främst om benediktinermunken broder Cadfael som är en äldre man (nånstans över 50), före detta korsfarare och dessutom walesare. Han fungerar som klostrets örtagårdsmästare och som sådan får han ständigt bota sjuka och, dessutom, undersöka mystiska dödsfall. Tillsammans med den gode vännen och sheriffen Hugh Beringar löser Cadfael många mordfall (det är verkligen förunderligt hur många mord som sker i denna lilla stad - lika förunderligt som hur det kommer sig att Puck Bure alltid snubblar över döda människor till höger och vänster).

• Umberto Eco - Rosens namn. Denna bok går i samma stil som de ovan nämnda medeltidsdeckarna; Rosens namn utspelar sig dock något senare (1300-tal). Franciskanermunken William av Baskerville och hans lärjunge, den unge benediktinernovisen Adso, anländer 1327 till ett norditalienskt kloster i vilket underliga saker har inträffat. Broder William måste använda sig av allt sitt skarpsinne för att lösa en gåta som medfört att flera munkar mördas, samtidigt som han måste medla i maktkampen mellan påven i Avignon och kejsar Ludvig. Både Rosens namn och broder Cadfael-böckerna påminner också mycket om Dödens mästarinna av Ariana Franklin, men är enligt min åsikt mycket mer läsvärda.

Uppdatering: Men hallå, hur kunde jag glömma bort Carina Burmans böcker om underbara Euthanasia Bondesson? En annan bokblogg ruskade om mitt minne. Euthanasia måste ju iallafall få vara bubblare.