31 december 2011

Gott nytt år!

Årets som gått, i korthet

2011 har inte varit det bästa i läsväg för min del, faktiskt tror jag att jag aldrig läst så lite som nu. 73 lästa böcker och av dem är 14 omläsningar. Den senaste månaden har jag också mest läst facklitteratur - populärvetenskaplig sådan eller debattböcker - vilket jag tycker är mer lättsmält än skönlitteratur i många fall.

Alltså.

Böcker lästa:  73
Varav omläsningar: 14
På engelska: 14

Barn/ungdom: 9
Deckare: pinsamt många. (30).
Fakta (eller åtminstone inte skönlitteratur): 10
Graphic novels: 2
Romaner: 5
Science fiction: 1(!)
Skräck: 8
Vad jag klassat som steampunk: 1
Thrillers: 3
Äventyr (ex. Clive Cussler): 4

Så jag läser fortfarande mest deckare. Hur går det till?

Årsbästa, utan inbördes ordning:

Michelle Paver - Dark Matter
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Charlie Higson - Fienden
Shaun tan - Ankomsten
Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033
Adam Baker - Outpost
Sarah Langan - The Missing

30 december 2011

Fandom ID

Blev lite tråkigt Human i de flesta fandoms. Men å andra sidan är det Humans som är mest versatile - alver, till exempel, må vara tusentals år gamla och visa som tusan men människor har så många fler valmöjligheter... Är förstås extra nöjd med Ravenclaw, Vulcan och The Doctor, och det är ju trevligt att vara Human och inte Cylon just i Battlestar Galactica. Vem vill vara en brödrost liksom?

Hittades hos Glory Box.

Alfabetsutmaning 2012

Jag tänkte lägga upp utmaningen lite annorlunda den här gången genom att välja ut tre titlar (om jag har så många olästa, är det färre än tre skriver jag upp alla) på varje bokstav och läsa minst en av dem. Allt utöver det är ren bonus.

A
Aaronovitch, Ben - Rivers of London
Ali, Ayaan Hirsi - En fri röst
Angelou, Maya - I Know Why The Caged Bird Sings

B
Bebris, Carrie - Pride and Prescience: Or, A Truth Universally Acknowledged
Beck, Greig - Beneath the Dark Ice - check!
Brooks, Max - Världskrig Z: En muntlig historik över zombiekriget

C
Carriger, Gail - Soulless
Castillo, Linda - Sworn to Silence
Chabon, Michael - The Yiddish Policemen´s Union

D
Degen, Michael - Alla var inte mördare : en barndom i Berlin
Donaghy, Bronwyn - Alla dessa små bevis på vår vänskap

E
Eco, Umberto - Gårdagens ö
Eggert, Pål - De döda fruktar födelsen
Evans, Justin - En mörkrädd pojke

F
Fitzgerald, F. Scott - The Great Gatsby
Flynn, Gillian - Dark Places
Frost, Toby - Space Captain Smith

G
Gentle, Mary - Grunts
Gibbins, David - The Gods of Atlantis - check!
Gibson, William och Sterling, Bruce - The Difference Engine

H
Hakelius, Johan - Döda vita män
Higson, Charlie - The Dead
Holt, Anne - 1222 över havet

I
Indridason, Arnaldur - Mörka strömmar

J
Jackson, Shirley - The Haunting of Hill House - check!
Jakalas, Inger - Nördsyndromet
Jungersen, Christian - Undantaget

K
King, Laurie R. - The Moor
King, Stephen - Under the Dome
Koontz, Dean - The Funhouse

L
Lagerlöf, Selma - Körkarlen
Langan, Sarah - Audrey´s Door
Lugovskaja, Nina - Jag vill leva: en skolflickas dagbok under Stalintiden

M
Mavrikakis, Catherine - Himlen i Bay City
May, Peter - The Black House
Moran, Caitlin - How To Be a Woman - check!


N
Nadel, Barbara - Förstenad
Nevill, Adam - Banquet for the Damned
Niffenegger, Audrey - Själens osaliga längtan

O
Oksanen, Sofi - Baby Jane
Ormes, Nene - Udda verklighet
O´Dell, Tawni - Avvägar

P
Penney, Stef - I vargars följe
Peters, S. M. - Whitechapel Gods
Pyper, Andrew - The Killing Circle

Q

R
Reeve, Philip - Larklight
Reichs, Kathy - 206 Bones
Riggs, Ransom - Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children - check!

S
Scarrow, Alex - A Thousand Suns
Stephenson, Neal - Cryptonomicon
Summerscale, Kate - The Suspicions of Mr. Whicher

T
Theroux, Marcel - Far North
Thomas, Rhys - On the Third Day
Tidhar, Lavie - The Bookman

U

VW
VanderMeer, Jeff - Veniss Underground
Vonnegut, Kurt - Slaughterhouse-5
Williams, Conrad - One - check!

X

Y
Young, Moira - Blood Red Road

Z
Zeh, Juli - Fritt fall

Å
Ä
Ö

28 december 2011

Julinspirerad enkät

Har du fått några böcker i julklapp i år?

Inga skönlitterära, men en kakbok (som förmodligen är amerikansk eller brittisk - eller åtminstone inte svensk, eftersom författaren pratar mycket om kakor som man packar ner i barnens lunchlåda). Många lovande recept innehöll den iallafall.

Har du gett bort några böcker i år? Vilken/vilka och till vem?

Tre bilderböcker till syskonbarnen: Mamma Mu läser, Hur du kör konstiga bilar och Halvan och rymdskeppet.

Hann du läsa nånting under julhelgen, och vad i så fall?

Jo då, jag läste ut Susan Mausharts Nedkopplad, Lisa Bjurwalds Europas skam och Fatima Bremmers De sista tanterna. Läste dock ingenting julrelaterat överhuvudtaget.

Har du någon bok/några böcker som du alltid läser på julen?

Nej, faktiskt inte. Kom mig inte för att läsa Tragedi på en lantkyrkogård som ju annars vore given... Inte heller t.ex. Hercule Poirots jul, A Christmas Carol eller, tja, vad det nu mer kan finnas i julväg. Nästa år kanske.

Vilken tycker du är den allra bästa julboken?

Måste vara lite tråkig och svara A Christmas Carol här. Det är ju faktiskt klassikern över alla klassiker. Samma gäller för julfilmer, jag har två versioner av den på dvd.

Och till sist: hur mycket choklad har du ätit?

Fullt tillräckligt. =)

Pocketshop(ping)

Jag passade på att beställa några pocketböcker på Adlibris "4 för 99"-erbjudande. Jenny Dielemans Välkommen till paradiset, Rebecka Edgren Aldéns Skriet från kärnfamiljen och Vicki Myrons Bibliotekskatten Dewey blev det till mig själv, och sen en födelsedagspresent som får förbli hemlig. Resten av mellandagsrean orkar jag faktiskt inte ens titta på. Och i januari åker jag ner till Stockholm så då blir det säkert ett besök på SF-bokhandeln hur som helst...

P.S. Jag fick förresten inte en enda bok i julklapp. Eller jo, en kakbok som inte alls verkar dum. Här ska bakas!

27 december 2011

Julhelgens läsning

... blev tre icke-skönlitterära böcker: Susan Mausharts Nedkopplad (nå ja, jag var nästan klar med den så jag läste bara det sista på julaftonsmorgonen), Lisa Bjurwalds Europas skam : rasister på frammarsch och Fatima Bremmers De sista tanterna.

Tankar om dessa:

Nedkopplad - intressant experiment, men personligen känner jag mig inte särskilt lockad av att kapa modern teknik i sex månader. Dock var det tankeväckande att läsa om hur vi blir påverkade av tekniken, och hade jag haft barn hade jag helt klart funderat lite extra på deras medievanor... Maushart skriver också på ett öppet och humoristiskt sätt, även om det blir lite mycket Thoreau ibland.

Europas skam : rasister på frammarsch - bra bok för den som vill höja blodtrycket lite grann. För mig som möter asylsökande dagligen och vet hur de hade det i sina hemländer (allvarligt talat - vem drar iväg till ett främmande land med en helt främmande kultur på skoj, som SD med gelikar vill få det till? Utan att kunna språket, utan pengar och möjlighet att försörja sig?) är det extra blodtryckshöjande att läsa om alla dessa nationalister som med illa dold rasbiologisk agenda spyr ur sig diverse skitsnack om folkets renhet och andra dumheter. (Islamofober finns det i varenda gathörn, det är nära nog politiskt korrekt till skillnad från antisemitismen. Antiziganismen, hatet mot romer, är så utbrett och "folkligt" att de flesta antagligen inte vet att det finns ett ord för det. Tänk på det nästa gång nån säger att alla romer är tjuvar.)

De sista tanterna - farmor! Hon var en typisk tant så som de beskrivs i den här boken. Tanterna i kappa och hatt (nå ja, hon hade sällan hatt) med foträta skor (i farmors fall var det för att hon hade reumatism) som precis missade tonårsrevolternas tid i slutet av 50-talet (farmor var född... 1934, tror jag det var. När Elvis slog igenom var hon redan gift och hemmafru). Samma frisyr sen 1970 och samma skor också, alla matrester sparades i urdiskade mjölktetror och hade det inte varit för reumatismen så hade hon försett hela släkten med stickade sockar in i det sista. Kort sagt - De sista tanterna är en nostalgitripp utan dess like. Dessutom kan det vara bra att fundera på sina vanor och anamma en del av tanternas ekonomiska och miljömedvetna tänk.

21 december 2011

Hoppsan

Den där alfabetsutmaningen som jag så listigt kom på i början av året? Den gick inte jättebra. Jag lyckades bara läsa böcker av författare från sju bokstäver (fast det blev några fler av t.ex. C-författare, Cussler närmare bestämt) och har inte på något sätt minskat SUB:en. Nya friska tag nästa år, alltså.

Att jag helt plötsligt började jobba heltid, plus att min läslust minskade dramatiskt under hösten, har förstås spelat in, men mest glömde jag nog bort det hela tror jag. Sen så har jag mest läst bibbloböcker snarare än ur den egna bokhyllan... Inte heller positivt för läs- vs. köpstatistiken. Dock har jag varit ganska återhållsam med att köpa böcker - inte för att jag infört köpstopp eller så utan för att jag helt enkelt inte känt för att köpa särskilt mycket. (Jag vet, nånting är fel.) Ja, förutom under Stockholmsresan i oktober förstås.

Anyways! Alfabetsutmaning även 2012, och jag ska göra mitt bästa för att klara den. *cross my heart, osv.*

19 december 2011

There is no IRL, there´s only AFK

Jag började på Susan Mausharts Nedkopplad (sex månader långt experiment där Maushart och hennes tre tonårsbarn helt slutade använda all form av Internet, spel, tv, mobiltelefoner etc.) idag på lunchen, och känner obehag bara av tanken på att ge upp allt detta i mer än, tja, två dagar ungefär. Dock tycker jag inte att jag är överdrivet beroende av den moderna teknikens under (jo, bilar, telefoner, datorer, diskmaskin, kylskåp/frys, avlopp, dusch, tvättmaskin etc. är förstås essentiella delar av min vardag, men jag menar snarare att jag inte är ett bihang till mina konton på diverse sociala medier - som Maushart beskriver sina barn - utan har ett ganska ok Real Life ändå). Jag lovar, jag KAN sluta NÄR SOM HELST...

16 december 2011

Favoritjulfilmer

Fiktiviteter-Helena efterlyser tips på julfilmer (och jag är säker på att alla som tipsar kommer att säga ungefär samma filmer, det finns ju trots allt en begränsad mängd bra julfilmer), så here goes:

A Christmas Carol (1984) med bl.a. George C. Scott. Den ultimata julfilmen, och just denna version är den absolut bästa IMO. Men det finns fler versioner, och jag kunde ju inte låta bli att köpa tv-filmen från 1999 med Patrick Stewart(!) som Scrooge. Captain Picard som Scrooge? It´s a must-see!

(Jag måste erkänna att jag även tycker om både Mupparnas julsaga och Scrooged med Bill Murray...)

Love Actually (2003). Förstås. Den där scenen när Bill Nighy slutligen erkänner att han faktiskt vill fira jul med sin manager är så fin. Och Alan Rickman är ju med, bara en sån sak.

How the Grinch Stole Christmas (2000). Ja, jag vet, jag vet. Det är Jim Carrey (som många, dock inte jag, hatar). Men det är tradition hemma hos mamma att baka lussekatter och titta på Grinchen på första advent, så det så.

Polarexpressen (2004), med Tom Hanks - nåja, hans röst iallafall. Animerad film om pojke som slutat tro på jultomten. Ytterst amerikansk och sentimental, men bra ändå.

"What’s this? What’s this? There’s colour everywhere.
What’s this? There’s white things in the air.
What’s this? I can’t believe my eyes, I must be dreaming,
Wake up Jack, this isn’t fair.
What’s this?"
'nuff said.
Hogfather (2006). Baserad på boken med samma namn av Terry Pratchett. Hogfather (jultomten) har försvunnit och Döden tar på sig jobbet att dela ut Hogswatch-presenter, samtidigt som hans dotterdotter Susan åtar sig att leta reda på Hogfather.

Åsså förstås Gremlins (ettan) och i princip alla Harry Potter-filmer som ju allihop har åtminstone en julscen.

För fler tips, titta in hos Dark Places-Helena.

Vårens böcker

Precis som alla andra som kunnat lägga vantarna på Svensk bokhandels katalog för våren har jag noggrannt gått igenom sagda katalog och noterat en del intressant. Mest deckare, faktiskt - inte mycket av de andra genrer jag läser (skräck och SF mest) som ges ut av svenska förlag.

Wahlström & Widstrand
Melanie McGrath – Där ingen har gått (april)

Forum
Ninni Schulman – Pojken som slutade gråta (januari)
Amanda Hellberg – Tistelblomman (januari)
John Verdon – Tänk på ett tal (april)

Minotaur
Elly Griffiths – Känslan av död (mars)

Albert Bonnier
Giles Blunt – Fader Död (april)

2244
Mehmet Murat Somer – Profetmorden (maj)

Massolit
Ian Samson – Mr. Dixon försvinner (april)

Kabusa
Linwood Barclay – Vilseledd (maj)

Atlas
Magnus Linton – De hatade : om radikalhögerns måltavlor (januari)
Rebecka Bohlin – De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass (mars)
Björn Hedlund – Fortets murar (maj)

Coltso
Andrej Djakov – Resan till ljuset (?)

Basil
Dan Rhodes – Klappa händer små (?)

9 december 2011

Liten önskelista

Det är ju inte precis så att jag saknar böcker att läsa, men det hindrar ju inte att jag ändå gör en liten önskelista såhär innan jul!

Nigella är en av mina favorit-tv-kockar, så jag skulle inte alls bli missnöjd om jag fick hennes nya kokbok Nigellas kök: recept från hemmets hjärta.

Ashes av Ilsa Bick är nånting nytt och postapokalyptiskt.
"Alex has run away and is hiking through the wilderness with her dead parents' ashes, about to say goodbye to the life she no longer wants to live. But then the world suddenly changes. An electromagnetic pulse sweeps through the sky zapping every electronic device and killing the vast majority of adults. For those spared, it's a question of who can be trusted and who has changed..."

Those Across the River av Christopher Buehlman. Small-ass Southern town horror.
"It comes from the shadowy woods across the river, where the ruins of Savoyard still stand. Where a longstanding debt of blood has never been forgotten."

The Night Strangers av Chris Bohjalian. Självklart!
"It begins with a door in a dusky corner of a basement in a rambling Victorian house in northern New Hampshire. A door that someone has sealed it shut with thirty-nine enormous carriage bolts."

Zone One av Colson Whitehead. Mer postapokalyps!
"A pandemic has devastated the planet, sorting humanity into two types: the uninfected and the infected, the living and the living dead. Now the plague is receding, and Americans are busy rebuilding civilisation under orders from the provisional government based in Buffalo. Their top mission: the resettlement of Manhattan."

29 november 2011

Julklappstips

Ja ja, det är inte ens december än. Whatever.

Adam Baker - Outpost. För tonåringen/den unga vuxna i ditt liv vars stora intresse är skräckfilmer, zombier och läsning. På plussidan också att Bakers andra bok Juggernaut (helt fristående från Outpost) kommer ut till våren.

Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033. För alla, faktiskt. Men i synnerhet för den som gillar science fiction, postapokalyps och Ryssland.

Sarah Langan - The Missing (alt. Virus, beroende på om man köper den brittiska eller amerikanska utgåvan). För skräcknörden som gillar mystiska virusutbrott med tillhörande apokalyps.
Charlie Higson - The Enemy/Fienden. För barnet som vill ha "nånting läskigt som man får mardrömmar av" (alla bibliotekarier vet vilka barn jag menar). Det här får du men för livet av, unge.

Ge ej till någon under, säg, 13. Troligen lämpligast om h*n går på gymnasiet...

Michelle Paver - Dark Matter/Evig natt. För spökälskaren och konnessören av Stämning och Språk.

Justin Cronin - The Passage/Flickan från ingenstans. För den som mot förmodan har missat 2010 års mesta postaporoman. En fördel med att läsa den nu iställer för 2010 är förstås att del två snart kommer ut... (Med "snart" menar jag "nån gång under 2012".)




För bokälskaren vars bokhögar hotar att ta över huset (jag vet - vilken bokälskare skulle bry sig om det? Men ändå): The Literary Gift Company säljer bokrelaterade inredningsprylar, muggar, t-shirts, smycken, tygkassar, you name it.

26 november 2011

Fakta vs. fiktion

Jag har hamnat i ett faktastim just nu, dvs. är mest sugen på att läsa facklitteratur snarare än skönlitteratur. Började (och avslutade) idag på antologin Den moderna homofobin, red. Eva Borgström, och tänkte följa upp med Fanny Ambjörnssons Vad är queer? och Barbro Hedvalls Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt. Dessutom har jag lånat hem en del andra böcker om, till exempel, homosexualitet i Tredje riket, arkeologiska utgrävningar i Sverige och gifter i hygienprodukter - sånt jag fått syn på i hyllorna på jobbet och tyckt verkat intressant.

(Att jag den senaste månaden varit på inte mindre än två konferenser om mångfald och HBTQ-frågor kan ju också ha nåt med valet av litteratur att göra.)

Igår fick jag också mina två senaste beställningar från Book Depository: Hercule Poirot : The Complete Short Stories samt Caitlin Morans How To Be a Woman. Den sistnämnda har jag haft på önskelistan ett tag men påmindes återigen om den när Helena skrev en lyrisk recension. Trots detta tog det ytterligare ett par månader innan jag kom mig för att köpa den, men förhoppningsvis kommer det inte ta lika länge innan jag faktiskt läser den också.

21 november 2011

Bokbad

Igår fick jag för mig att ta en bad(!), nånting som jag ALDRIG gör i vanliga fall (tyvärr har jag också därför gett bort de badbomber jag hade men aldrig använde). Till badet blev det Agatha Christie, Död mans fåfänga närmare bestämt. Jag har en Agatha Christie-period just nu. Välbekant och lagom oblodigt. Vad jag däremot inte har är en period då jag hinner läsa de böcker jag lånar på jobbet - idag åkte Val McDermids Mörkrets gärning tillbaks oläst eftersom den var reserverad.

16 november 2011

Me wants...

Det jag egentligen vill läsa just nu är Adam Bakers nya bok Juggernaut. Problemet med det? Den kommer ut i februari. *mutter*

15 november 2011

Överraskning

Fick ett överraskningspaket med posten idag; ett recensionsexemplar av Max Brooks Världskrig Z: En muntlig historik över zombiekriget. Det var Modernista som var snälla och helt oombedda skickade en bok som jag faktiskt redan hade tänkt läsa (nån gång i framtiden, iallafall), om än på originalspråk - men jag ger gärna den svenska översättningen en chans.

Tack Modernista! Det var dagens ljusglimt. =)

(On another note: jag hade tänkt börja på Ond skörd av Sharon Bolton igår. Det visade det sig dock att den var reserverad och skulle tillbaks idag, så det blev det ingenting av. Bah.)

6 november 2011

Hej hej

Det är lite si och så med mitt läsande just nu. Jag ligger lågt på både bloggen och twitter för jag känner helt enkelt inte för det. Återkommer vid ett senare tillfälle.

24 oktober 2011

Adam Baker - Outpost

Till att börja med: postaposkräck som utspelar sig i arktiskt klimat. Det bara skriker Martina med JÄTTESTORA bokstäver över hela boken, så med den lilla brasklappen vill jag säga: det här var bra. Det här var MYCKET bra. Så bra att jag gärna hade sett en fortsättning, men det blir det antagligen inte. En film kanske? Det skulle bli en utmärkt film.

Visst, de första två-tre sidorna var jag lite skeptisk. Boken börjar nämligen med att presentera vår hjältinna, Jane, pastor på oljeplattformen Kasker Rampart i Arktiska oceanen. Att jag var lite skeptisk beror på att Jane från sida ett presenteras som en enormt fet kvinna som dessutom är oerhört olycklig över detta faktum, så olycklig att hon är på vippen att ta livet av sig. Själva anledningen till att hon befinner sig på Rampart är för att starta ett nytt liv, långt bort från frestelser som choklad och skräpmat, vilket 1. förenklar och förminskar (heh) det här med hennes fetma (och fetma i allmänhet) något alldeles oerhört - de flesta tjockisar är INTE tjocka pga dålig karaktär och ständig tillgång till skräpmat, det är mer komplext än så - och 2. är otroligt tröttsamt att läsa om.

Men, ganska snabbt kastas både Jane och läsaren in i den faktiska handlingen. Istället för att sitta och tycka synd om sig själv måste alltså Jane ta tag i saken - som Ramparts andliga ledare, även om de flesta inte är särskilt intresserade av religion, har hon ju ett visst ansvar för besättningens mentala hälsa.

Större delen av Ramparts besättning har redan farit hem, och de femton personer som är kvar väntar på att ett fartyg ska komma och hämta dem. Men istället börjar TV:n visa allt mer skrämmande bilder; blodiga människor, brinnande bilar, upplopp och kaos, tills kanalerna en efter en slutar sända och slutligen slocknar helt. På Rampart vet man inte vad som hänt. Det enda man hört över radion är att någon sorts sjukdom brutit ut, en sjukdom som gör att folk får helt svarta ögon och blir aggressiva och blodtörstiga.

Besättningen på oljeplattformen vill förstås ta sig hem så fort som möjligt, men om räddningsskeppet aldrig kommer så måste de vänta ut vintern där de är. De har generatorer som ger värme och ljus, men maten är det sämre med. De människor som är kvar på Rampart är kanske inte Guds bästa barn, och förutom de stridigheter som när som helst kan blossa upp - om mat, om vem som ska ta ledningen - så hotas gruppen även av den mystiska sjukdom som spridit sig i resten av världen...

Det här är förmodligen en ungdomsbok, vilket förklarar det faktum att språket är ganska enkelt. Absolut inte dåligt, men inte komplicerat - det ska gå fort att läsa, det ska vara spännande hela tiden och författaren bekymrar sig inte om såna petitesser som att han upprepar sig ganska mycket när han t.ex. beskriver människor: "He was tall and muscular. He had dark hair. He had a gold watch and a leather jacket" osv. Är man extremt allergisk mot sånt så kanske man ska undvika, men jag tyckte ändå att det fungerade bra.

Nånting som författaren inte heller är rädd för är att "kill your darlings", här stryker både den ena och den andra med som man gärna hade sett som överlevare. Upprörande! Men Baker har lyckats bra med att levandegöra sina karaktärer, man lider eller gläds med dem - och hatar de som bör hatas, förstås. Särskilt Jane utvecklas enormt mycket under bokens gång.

Det här är en bok jag kan rekommendera till alla som gillar postapokalyps, polarskräck och/eller zombier (nåja, typ). Snabbläst som tusan är den också, med tanke på att jag lyckades läsa ut den under en annars fullspäckad stockholmshelg.

Slalomläsning

Jag håller för närvarande på med Matens pris, Sankta Psyko och K55 - lögnernas valv. Tre böcker är lite mycket att läsa samtidigt men jag är snart klar med Matens pris (om jag nånsin lyckas med att läsa den nån annan gång än på lunchen). Och då ska jag börja med A. J. Kazinskis Den sista goda människan, som precis som Sankta Psyko är reserverad och snart måste lämnas tillbaks...

20 oktober 2011

Rec. ex!

Idag fick jag Erika Oscarius bok K55 - Lögnernas valv som recensionsex. Svensk science fiction som BÅDE utspelar sig i rymden (nåja, på en annan planet iallafall) OCH är postapokalyptisk? What´s not to like? K55 blir utan tvekan min helgläsning.

14 oktober 2011

Dålig bloggare. Fy.

Två(!) uppdateringar hittills i oktober? Det måste ju vara nån sorts rekord, och inte ett bra sådant. To make matters worse så läser jag inte alls Getingsommar som jag försöker hävda här på bloggen, utan på jobbet lite i Matens pris (som jag visserligen nyss la till på Läser just nu) och hemma lite Maria Lang. Siden sammet häromdan och Körsbär i november just nu.

Som ni kanske lagt märke till så har jag fått jobb - vilket jag visserligen haft ett tag, men nu är det ett fast heltidsjobb det rör sig om. Jag fick till och med den lön jag begärde, vilket både gjorde mig glad (woho! lön!) och lite bitter. Hade jag kunnat begära mer? Ta lärdom till nästa gång! Detta kan dock komma att betyda ännu mindre läsning och ännu mindre uppdateringar, för nu ska jag sätta in mig i alla de där sakerna som jag inte behövde kunna som vikarie. Fjärrlån, inköp och sånt där. Och gå på möten förstås. Bibliotekarier älskar möten (precis som alla andra statligt eller kommunalt anställda).

Nån gång i framtiden kommer det att dyka upp en kvartalsrapport, som skulle ha skrivits för två veckor sen, en recension på Adam Bakers Outpost (mini-recce: köldslagen zombie-dystopi, måste läsas av alla som gillar postapo) och eventuellt recensioner av Jeffery Deavers En skör tråd, H. P. Lovecrafts At the Mountains of Madness: And Other Tales of Terror samt Douglas Prestons och Lincoln Childs The Cabinet of Curiosities. Men det blir senare.

12 oktober 2011

Numfar! Do the dance of joy!



Work - I haz it!

4 oktober 2011

Stockholmshelgen, med skräckbokbloggarmuffinsfika!

Eller #skräckfika, for short.

I helgen har jag:
  • gått på mycket trevligt kalas med tema 1976 - rödvinsbål med fruktcocktail, snittar med avocado+räkor+rhode island-dressing samt ost+skinka+oliver, en playlist från 1976 och tidsenlig klädsel (dock inte på mig. Jag hade tidsenliga åsikter istället och pratade politik, kroppsbehåring och Egalias döttrar).
  • åkt väldigt mycket pendeltåg och tunnelbana, men också gått jättelångt
  • ätit ohemula mängder mat. Indiskt, sushi, kulturellt (lunch på Stories på Kulturhuset...) och japanskt som inte var sushi utan istället gyoza och ramennudlar med friterad tofu på Wagamama. Dessutom fikat en del, mest minnesvärt förstås #skräckfikat på Muffinsfabriken. 
  • firat Suss som fyllde år.
  • shoppat alldeles för mycket. 
  • sett "Die Hard in space" (Assault on Dome 4, med Bruce Campbell som skurk). 
  • tittat på A som spelat Red Dead Redemption på PS3:an med mitt och S benägna bistånd (typ: "varför gjorde du så? Var inte det korkat?").
  • pratat massor.
  • läst ut en bok. Hur hann jag med det?

 Söndagens #skräckfika!

Från vänster till höger: Dark Places-Helena, jag, Any Moment Called Now-Suss, Tystnad-Maria, Feuerzeug-Sara och Bokstävlarna-Anna. Jag ber om ursäkt för den taskiga bildkvaliten på gruppfotot, A måste ha varit lite full.

Alltså kommer här några andra bilder:

Anna och Helena. 

Suss. 

Maria och Sara.

Och #boblmaf´s skuggmedlem A, även känd som Suss' man, bollplank och läskompanjon.

Vi pratade skräck (nähä?) i allmänhet och Stephen King i synnerhet, Twin Peaks, tv-spel, X-files och, tja, allt annat nördigt man kan tänka sig samt åt giganormiska muffins och drack kaffe - förutom jag då, som alltid sticker ut med mitt tedrickande. Så väldigt trevligt och jag ser fram emot en ny träff när jag beger mig till sydligare breddgrader nästa gång!

Inte mindre än fyra bokhandlar besöktes under helgen: Akademibokhandeln, SF-bokhandeln, Pocketshop och The English Bookshop (där vi nästan inte kunde slita oss ifrån hyllan med de läderinbundna, guldkantade utgåvorna av H. P. Lovecraft: The Complete Fiction och The Complete Tales and Poems of Edgar Allan Poe). Sammanlagt sex böcker inhandlades, dock hade jag ett presentkort på Akademibokhandeln så boken jag köpte där blev nästan gratis. Förutom böcker shoppade jag nagellack (viktiga saker!) och nagelstickers, en scarf, benvärmare, en t-shirt och ett par skor, eftersom de jag hade på mig gick sönder.

Zee loot!
Böckerna:
Peter May - The Black House
Clive Cussler - Crescent Dawn
David Gibbins - The Gods of Atlantis
Rhys Thomas - On the Third Day
Greig Beck - Beneath the Dark Ice
Adam Nevill - The Ritual

Och boken jag hann läsa ut var Outpost av Adam Baker, mycket bra dystopisk polarskräck som jag måste skriva om lite senare.

30 september 2011

Ja, ok, två böcker då.

Egentligen hade jag ju bara tänkt ta med mig en bok ner till Stockholm, men idag fick jag en av de böcker jag beställt från Book Depository: Outpost av Adam Baker som jag faktiskt måste ta med mig med tanke på skräckbloggarfikat på söndag. Mer postapo... och så vidare.

Ja, bok nummer två är förstås The Cabinet of Curiosities, som jag tog till istället för Himmelsdalen. Grisly 19th century murders med modern uppföljning istället för tvillingförväxling och skumt schweiziskt rehabiliteringscenter. Kändes mycket bättre.

28 september 2011

Jag försökte, men...

Jag måste ge upp Himmelsdalen; inte alls för att den var dålig för det är den inte, men för att jag har en så stark känsla av att allt kommer gå så totalt åt helvete att jag därigenom dragit mig för att läsa den (hann ungefär en fjärdedel) så länge att den nu måste lämnas tillbaks till biblioteket. Den är reserverad nämligen så jag kan inte låna om den. Kanske nån annan gång.

24 september 2011

En vecka kvar

...till Stockholmsbesöket. Jag tänkte bryta mot alla tänkbara naturlagar och bara ta med EN ENDA bok, dvs. nånting jag kan läsa på flyget på vägen ner, eftersom tidigare weekendresor inte medgivit nån mer lästid än så (jo, flyget på vägen upp förstås, plus eventuell väntetid på flygplatsen).

De traditionsenliga besöken på SF-bokhandeln och The English Bookshop innebär ju också påfyllnad av bokhyllan, och SÅ mycket plats har jag inte i min kabinväska. Orka betala för att checka in bagage, liksom... Men när jag läste senaste Allt om mat på en fikarast hittade jag också ytterligare ett måste-besök, nämligen Pärlans konfektyr - kolor enligt 30-talsrecept! Vem kan motstå? Jag måste köpa åtminstone några av varje sort, även om saltlakritskolorna kommer att gå oavkortat till sambon pga min motvilja mot lakrits.

Nu ska jag börja med Himmelsdalen av Marie Hermanson som ska tillbaks till biblioteket på torsdag. Vad det blir som slutligen får följa med på flyget, ja, det får jag se när det blir aktuellt.

Klicketiklick

Apropå de där böckerna jag ville ha häromdan: jag beslutade mig för att faktiskt köpa dem också. Inte alla (inte Necronomicon och 77 Shadow Street - den sistnämnda eftersom den faktiskt inte kommit ut än) men Blood Red Road, The Rivers of London och Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children. Dessutom råkade en annan bok från min Book Depository-önskelista hamna i varukorgen: Outpost av Adam Baker - mer postapo i arktisk miljö till folket!

(Jag tyckte mig nämligen höra nåt om att om man inte kan åka på Bokmässan så får man tröstshoppa böcker istället. Visst?)

21 september 2011

Random inlägg om böcker jag vill ha just nu

Det känns som att jag börjar var och varannat inlägg med "oj, nu var det länge sen jag bloggade", så jag tänkte vara lite nyskapande och inte göra det den här gången (och istället försöka skärpa till mig på bloggfronten).

Jag har just läst klart At the Mountains of Madness (långnovellen/kortromanen dvs, den finns det ytterligare två noveller i boken och jag har precis börjat med tvåan, The Shunned House) och jag är svårt frestad att köpa Necronomicon typ... nu genast. Det enda jag läst av Lovecraft tidigare (ja, jag erkänner! jag är en dålig skräckfantast) är Fallet Charles Dexter Ward, som visserligen helt ok men inte alls i samma klass som At the Mountains of Madness. Lovecraft ska dessutom uppenbarligen läsas på originalspråk.

En annan bok som jag spontant ville läsa när jag horde talas om den (i svensk översättning visserligen eftersom den, hör och häpna, fanns i senaste BTJ-listan) är Blood Red Road av Moira Young, en postapo-ungdomsroman som dessutom är första delen i en trilogi. Den hamnade genast på min önskelista på Book Depository, tillsammans med till exempel Rivers of London av Ben Aaronovitch, första boken om Peter Grant (poliskonstapel och trollkarlslärling), Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs samt 77 Shadow Street av den gamle skräckräven Dean Koontz. Ok, jag har egentligen nästan 200 böcker på min önskelista, men man måste ju börja nånstans...

12 september 2011

Lee Jackson - A Metropolitan Murder

Lee Jackson - som till vardags är bibliotekarie på British Library! - skriver deckare som utspelar sig i London under viktoriansk tid. What´s not to like? A Metropolitan Murder utspelar sig 1864 och är den första boken i serien om polismannen Decimus Webb (som låter som en karaktär ur Harry Potter, eller hur?). Tyvärr är det varken magi eller steampunk det rör sig om utan ganska renodlade deckare, men jag klagar ändå inte, för Jackson skriver så fantastiskt bra. Språket, mina vänner, språket! Det känns så viktorianskt att vilken monokelprydd herre som helst hade varit nöjd.

1864 är Londons tunnelbana en helt ny sensation (The Metropolitan Railway öppnade i januari 1863) och ännu i nästan 30 år framöver är tunnelbanetågen ångdrivna - väldigt farligt för både passagerare och personal med all kolrök i tunnlarna.

A Metropolitan Murder börjar i en tunnelbanevagn där en ung flicka hittas död. Hon är sjaskigt klädd och stinker gin, men är utan tvekan strypt. När liket upptäcks springer en ung man därifrån, något som omedelbart riktar misstankarna mot honom, men när Decimus Webb kallas in för att leda utredningen är han inte övertygad om den unge mannens skuld. En kvarlämnad anteckningsbok visar att mannen under en längre tid observerat Londons mindre lyckligt lottade - men med vilket syfte?

Samtidigt, i ett hem för fallna kvinnor, försvinner den medelålders före detta prostituerade Agnes White. Hennes äldsta dotter Clara arbetar som husa i ett respektabelt hem medan systern Lizzie gift sig med en skojare och försörjer både sig och sin man med att gå på gatan. Familjen White drar snart till sig Webbs intresse, och de tre kvinnorna visar sig ha starka kopplingar till fallet med den strypta flickan.

Jackson skildrar det viktorianska Londons bakgator på ett fantastiskt levande sätt, även om jag gärna hade sett att han  gjort det ännu lite mer ingående. Det är visserligen "bara" en deckare, men det är ingen ursäkt för att inte ta alla chanser att skapa stämning! ;) Jag vill ha mer dimma, mer kullerstenar, mer hästhovar som långsamt klapprar över gatorna, mer gaslyktor och ficktjuvar. Mer London.

7 september 2011

Bloggträff?

Söndagen den 2 oktober blir det bokbloggsfika i hufvudstaden, tid är inte riktigt bestämd än men nån gång under tidig eftermiddag. Plats (enväldigt utvald av Any Moment Called Now-Suss): Muffinsfabriken vid Skanstull. De ska ha riktigt goda muffins och bra kaffe. Intresserade bloggare anmäler sig genom att kommentera på Suss' inlägg här.

Hittills är vi fem stycken, det skulle vara roligt med fler!

5 september 2011

20 snabba

Från Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla?
Nattuggla, eller åtminstone inte morgonpigg. Ibland är jag både kvällstrött och morgontrött... Men jag är hellre uppe sent än tidigt.

Bibliotek eller bokhandel?
Måste väl säga bibliotek eftersom jag jobbar på ett. ;) Men det är ju trevligt att äga böcker också!

Adlibris eller Bokus?
Adlibris. Men ännu hellre Book Depository.

Ljudbok eller e-bok?
E-bok, if you twist my arm. Tycker inte om nåt av formaten.

Inbunden eller pocket?
Pocket är billigt, inbundet finare.

Vampyrer eller zombies?
Beror på om vampyrerna glittrar eller inte. Men jag skulle nog säga zombies i vilket fall, häpnadsväckande nog.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
Ryyyys.

En i taget eller slalomläsning?
Slalomläsning. Bok efter humör.

Bokmärke eller hundöra?
Bokmärke. Hundöron är ett fruktansvärt otyg och att bryta ryggar är djävulens påfund.

Chips eller choklad?
Chips. Allt som är salt. Med dipp.

Biografier eller memoarer?
Biografier. Memoarer blir oftast för självförhärligande (och uselt skrivna).

Skräck eller chicklit?
Eh, hello? Skräck förstås. Har läst exakt 1½ chicklit i mitt liv.

Boken eller filmen?
Svårt där, faktiskt. Boken för det mesta, men ibland filmen (en dålig bok kan ofta bli en helt ok film) och ibland är båda bra, men på olika sätt. Sagan om Ringen till exempel.

Twitter eller Facebook?
Även Facebook är djävulens påfund.

Strindberg eller Heidenstam?
Har aldrig läst nåt av Heidenstam men väljer ändå honom eftersom det inte är Strindberg. (Men ok, Fröken Julie är bra.)

Kokbok eller bakbok?
Jag väljer hellre förrätt + huvudrätt än huvudrätt + efterrätt, så kokbok helt klart. Även om det finns a time and a place för bakverk också...

Te eller kaffe?
Te. Kaffe endast i nödfall, typ besök hos äldre person som aldrig hört talas om att man kan dricka nåt annat än kaffe till bullarna.

Rött eller vitt?
Pratar vi vin här? Isåfall: öl.

Boklördag eller ViLäser?
Ingetdera. Har inte DN och läser inte tidskrifter.

Man Booker Prize eller Augustpriset?
Man Booker Prize - Augustpriset är oftast ganska ointressant. Läser inte så mycket svenskt, åtminstone inte sånt som nomineras till det priset. (Och egentligen är ju Hugo- och Nebulapriset de bästa priserna.)

1 september 2011

Höst, glorious höst!

Äntligen! Inte ens sommarfanatikerna kan förneka att den 1 september, då är det höst. Det var inte många plusgrader imorse när jag åkte till jobbet och löven har börjat gulna - det gjorde de redan för flera dagar sen. Vissa har rentav börjat falla av!

September är min absoluta favoritmånad och i princip det enda jag saknar för att bli riktigt nöjd är en öppen spis och en katt (öppen spis saknas eftersom vi bor i lägenhet, katten eftersom vi egentligen inte pallar med att ha djur även fast jag mer än gärna gosar med andras katter). Ett rejält åskväder skulle inte heller sitta helt fel, det har varit en extremt dålig åsksommar. En och annan enstaka knall bara.

Men iallafall - för att fortsätta höstpeppen som är så omhuldad av bokbloggare: raggsockar! tekoppar! filtar! levande ljus! soffor! böcker! Och dessutom, något man verkligen saknar under den norrländska sommaren, mörka höstkvällar då man kan se på film utan att dra för persiennerna...

Let the höst commence!

30 augusti 2011

80-talet ringde

Idag lånade jag en briljant ungdomsbok på jobbet: I fullmånens sken av Mary Downing Hahn. Ja, ni kan ju se omslaget här. Fantastiskt, eller hur?


Publicerad av B. Wahlström 1995 men doftar 80-tal så det stänker om det (blandade metaforer där). Jag tänkte utvärdera den för att se om den ska gallras eller magasineras. Vad tror ni?

P. S. Tjusiga, dock ej glittriga, vampyrer fanns alltså redan innan Twilight. Bara så ni vet.

21 augusti 2011

Bye bye lästid

De där 50% jag skulle jobba fram till 30 september har raskt förvandlats till 100% - bra för plånboken, sämre för lästiden. ;) Eller, ja, bra för plånboken i slutet av oktober. Jag hatar att jobba som timanställd och få lönen en månad i efterskott. Slutet av september kan bli *spännande* ekonomiskt... Lite dålig planering då att jag åker ner till hufvudstaden första helgen i oktober. Bloggträff, någon?

Anyway. Jag tragglar på med lite Cussler när andan faller på (det är inte bara tidsbrist som ställer till det...) och överväger att läsa The Forest of Hands & Teeth ibland men det brukar stanna på tankestadiet. Vet inte riktigt vad jag ska läsa för att komma ur det här.

17 augusti 2011

Det där problemet med tid igen

Jag har tappat fart i The Forest of Hands & Teeth och började istället läsa Inca Gold av Clive Cussler (lite förutsägbar äventyrsroman är aldrig fel) häromdan, vilket betyder att jag just nu slalomläser två böcker. Och för att göra saken ännu värre så fick jag nyss hem Crooked Letter, Crooked Letter av Tom Franklin från biblioteket, och den vill jag ju också läsa. Nu jobbar jag visserligen bara 50% i ett par veckor men det finns ju så mycket annat att göra - tv-serier att se ikapp, filmer, spela tv-spel, gå på stan (som jag i princip inte hunnit göra alls i sommar pga heltidsjobb och tre timmars pendling per dag), sova, twittra och en massa annat som tar tid från läsningen. Jag tillhör #snabbläsarklubben när jag väl sätter mig och läser. Problemet är bara att komma till det stadiet.

10 augusti 2011

Postapokalypsen och könsrollerna

Jag började läsa Carrie Ryans zombieapokalyptiska The Forest of Hands & Teeth idag på lunchen, och visserligen är den bra so far (har hunnit ungefär en fjärdedel, det är ju en ungdomsbok så den är snabbläst som attan), men jag kan inte låta bli att fundera på varför så mycket postpokalysm drar fram unkna gamla könsroller ur garderoben. Ur graven, höll jag på att skriva först, men tyvärr är det ju fortfarande vissa som vill hålla på traditionerna...

I The Forest of Hands & Teeth verkar kvinnor inte ha något egenvärde förutom det som maka och mor. Blir man inte "spoken for" av en man på den årliga höstfesten (vilket automatiskt leder till äktenskap frampå vårkanten) kan man förstås istället vända sig till systerskapet och alltså gå i kloster - systerskapet är visserligen mäktiga i sin roll som andliga och faktiskt också sekulära ledare för den lilla byn, men en klostertillvaro är det lika fullt och är man inte en högt uppsatt syster är livet förmodligen ganska avskärmat och, med all säkerhet, tråkigt (vad händer förresten med en ogift man? Han blir knappast utslängd till de "orena", eller tvingad till ett liv han inte vill ha). The Forest of Hands & Teeth känns lite som en The Village-ripoff (ni vet, filmen där en isolerad by ute i ingenstans lever som på 1800-talet och ständigt hotas av varelser utanför stängslet) där regler och traditioner upprätthålls långt bortom rim och reson.

Det här är ju långt ifrån det enda exemplet på könsroller hämtade direkt från stenåldern i efter katastrofen-scenarier. I till exempel Metro 2033, som jag hyllade igår (jo, jag tycker fortfarande att den är bra, även fast jag nu tänker klaga på den lite) är kvinnorna i princip osynliga. En och annan hustru och mor kan dyka upp på en station, men de är där enbart som hustrur och mödrar som serverar mat till de modiga männen och skäller på barnen (sönerna!) som olovandes varit ute på äventyr. Och där slutar kvinnornas involvering i berättelsen i väldigt många böcker, filmer och tv-serier - trots att mänskligheten reducerats till nån promille av sitt tidigare antal och varenda kotte behövs i försvaret mot zombier, mutanter och monster av alla de slag. Varenda manlig kotte iallafall...

Skräckexemplet som Bokstävlarna nämnde på twitter är väl The Walking Dead, graphic novel och hyllad tv-serie som jag själv varken läst eller sett (ja, förutom de två första avsnitten av serien där huvudpersonen är så oändligt korkad att han slänger bort varenda vapen han hittar. Jag visste inte att ett baseballträ bara går att använda en gång...) men som jag ändå förstått bara rör män. Kvinnor, i den mån de ens syns, ska vara så goda att hålla sig till tvätt och matlagning och i övrigt inte göra nåt väsen av sig. Det enda undantaget från detta är en tjock och ful feminist som tydligen blir satt på plats så småningom, för man kan ju inte ha en (till på köpet tjock och ful) kvinna som går runt och klagar på tingens gudsgivna ordning.

Lyckligtvis är det inte all postapokalysm som går i fällan. Charlie Higsons Fienden är en uppfriskande avvikelse, men det kan förstås ha nånting att göra med att det handlar om barn, i de flesta fall icke könsmogna barn, som ännu inte börjat med pojke/flicka-spelet. Men även de äldre barnen är förvånansvärt neutrala när det gäller kön och både pojkar och flickor är slagskämpar, även om pojkarna överväger bland stridspittarna och flickorna bland de som vårdar. Justin Cronins The Passage är också hyfsat neutral; alla har en uppgift och både kvinnor och män vaktar stängslet, rider ut på spaningsturer och i största allmänhet tar plats i samhället.

Men ändå, hur kommer det sig att så många efter katastrofen-skildringar går raka vägen tillbaks till medeltiden? Är det för att kvinnors biologiska förmåga att föda barn automatiskt medför att de måste beskyddas till varje pris när mänskligheten står på randen till utplåning? (Kul liv, att vara avelsko... vad händer om man inte vill skaffa barn då? Trots att det kvarvarande samhället gör sitt bästa för att inordna alla oliktänkande i systemet?) Eller är det manliga författare som präntar ner sin egen våta dröm? Men det kan inte stämma, för ofta är det kvinnliga författare som håller i pennan. Eller är det verkligen så illa att författarna faktiskt tror att samhället efter katatrofen skulle se ut så?

Vad tror ni? Och vad finns det mer för skräckexempel respektive förebilder när det gäller könsroller och sexism i postapokalyptisk litteratur?

9 augusti 2011

Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033

Woho! Jag har lärt mig att stava hans namn utan att behöva kolla upp det först. =)

Iallafall. Det var en ren slump att jag började läsa Metro 2033 just nu - den har funnits på min att läsa-lista länge, men alltid knuffats undan. Häromveckan satt jag dock på jobbet (på lilla filialen) och surfade Adlibris, såg att den kommit i pocket och tänkte: hm, den kanske finns att låna här? Jajomänsan, det fanns den. Och den var till och med inne. Alltså:

Metro 2033 utspelar sig i en nära framtid (år 2033, närmare bestämt...) där Ryssland och resten av världen gått under i ett kärnvapenkrig. De som överlevt har förskansat sig i Moskvas tunnelbana där de byggt upp små samhällen på varje metrostation. Stationen VDNCh är en av ändstationerna där man ständigt är hårt ansatta av muterade varelser från ytan. De farligaste av dem kallas för "de svarta" och är en sorts blodsugande humanoider som skrämmer vett och sans ur alla som möter dem.

Den unge Artiom - tillräckligt gammal för att vara född på ytan, innan kriget, men inte tillräckligt gammal för att minnas livet där uppe - är en relativt nybliven soldat vid VDNCh:s gränspostering. Ett oväntat möte med den erfarne krigaren Hunter leder till att Artiom avtvingas ett löfte: om Hunter inte kommer tillbaks från det uppdrag han är ute på ska Artiom bege sig till den mytomspunna stationen Polis för att leverera ett meddelande. Hör och häpna, Hunter kommer inte tillbaka och Artiom tvingas ut på en lång vandring genom det farliga tunnelsystemet, där man vid varje hörn kan stöta ihop med allt från fascister till kommunister eller plain old människoätande mutanter...

Färden förändrar Artiom i grunden, och han inser att hans uppdrag är att rädda metron och de människor som fortfarande lever där.

Artioms vandring är en episk sådan. Han råkar ständigt ut för nya faror men räddas från dem i sista stund, to the point of ridicule, av de mest osannolika personer eller händelser, och under vandringens gång blir han också allt mer desillusionerad. Samtidigt som det är otroligt mörkt, skitigt och deprimerande är det också mycket humoristiskt på sina ställen, och skildringarna av de olika kulter, politiska åskådningar och allmänna knäppgökar är knivskarpa. Gluchovskij petar in en massa historia, politik och religion som han skruvar till sin absoluta spets i sin vision av ett postapokalyptiskt samhälle där den gamla världens livsåskådningar tagit oväntade - eller kanske snarare fullständigt logiska? - vändningar. Alla de olika grupperingarna i metron tror på sin egen speciella frälsning, vare sig det är genom kommunism, satanism eller kommersialism.

Och en sak till: var noga med att inte reta upp bibliotekarierna.
”Om ni upptäcker någon fara – blinka med lampan. Skjut bara i yttersta nödfall. Skottlossning kan locka hit dem.”
”Vilka då?” frågade Artiom.
”Vilka tror du?” sa Melnik. ”Vad förväntar du dig att möta i ett bibliotek?”
”Bibliotekarierna, så klart.”
Danila svalde och blev likblek. Artiom såg först på honom, sedan på Melnik och beslutade att det här inte var det rätta tillfället att spela världsvan.
”Och vilka är det?”
Melnik höjde förvånat ett ögonbryn. /…/
”Du får se själv. Men kom ihåg: du kan hindra dem från att attackera genom att se dem i ögonen. Rakt i ögonen, är det uppfattat? Och vänd aldrig ryggen till… Det var allt, nu sätter vi fart!”
Kort sagt: jag rekommenderar å det starkaste. Läs!

(Mer läsning: Bokstävlarna har skrivit en lysande recension av både bok och spel, för er som fortfarande tvekar.)

3 augusti 2011

Ann Cleeves - Dolda djup

Efter Blå gryning, sista boken i Ann Cleeves serie om Jimmy Perez på Shetlandsöarna, saknade åtminstone jag Perez tillräckligt mycket för att börja på Cleeves nya serie med den kvinnliga kriminalkommissarien Vera Stanhope i huvudrollen. Dolda djup utspelar sig i Northumberland, på gränsen mot Skottland, och även om klimatet är mildare än på Shetlandsöarna känns miljön igen. Vera Stanhope är medelålders, tjock, alkoholiserad och ensamstående, men en förbannat bra polis. Tillsammans med kriminalassistenten Joe Ashworth och ett litet team med i Veras tycke ganska inkompetenta poliser ska hon nu lösa ett synnerligen komplicerat fall, där en tonårspojke hittats död i ett badkar fyllt med vatten och blommor. Några dagar senare hittas en ung kvinna död, också hon nedsänkt i vatten och blommor. Vera Stanhope och hennes team verkar ha att göra med en mördare som skapar konstverk av sina offer.

Absolut läsvärt! Nånting jag irriterade mig på var dock beskrivningarna av Vera Stanhopes alkoholism (fast det var ju intressant att sätta en kvinna i den rollen istället för en man...) som blir lite väl uppenbar efter ett tag, det är många öl eller vinglas som töms innan sängdags varje kväll. Dessutom tycker hon synd om sig ganska ofta eftersom hon inte haft chansen att bilda familj; hon bodde hemma hos sin far tills han dog och fortsätter nu att bo kvar i hans hus. En vuxen människa! Herregud. Att hon är tjock verkar hon dock ta vid gott mod - hon tänker inte ständigt på bantning (inte alls faktiskt) och skämtar ibland om sin vikt, vilket ju förstås kan vara ett sorts försvar för att ta udden av det andra skulle kunna säga...

Nåja, nåja. Det kanske blir bättre. (För Vera alltså, själva berättelsen i övrigt tyckte jag var bra.)

31 juli 2011

Äta djur

Jag läser Jonathan Safran Foers Äta djur och skäms. För att jag är köttätare (men hade förmodligen skämts även som vegetarian), för att jag är människa och därför tillhör en art som anser sig vara förmer än alla andra arter, till den milda grad att vi behandlar dem som, ja, föremål. Dessutom blir jag förbannad.

3 x backlogging

Jag har ägnat en stor del av juli åt att läsa gamla Maria Lang som jag inte läst förut, men jag tror att jag lämnar Lang-analyserna till Helena. Istället tänkte jag skriva lite snabbt om tre andra böcker jag läst under sommaren.

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna
Sist av alla(?) läste jag faktiskt Lilla stjärna, bland annat för att jag fick den i födelsedagspresent vilket gjorde att den alltså fanns där i bokhyllan (men jag hade ju planerat att läsa den hur som helst, det hade bara inte blivit av). Min bedömning? Jo, den är bra, men Människohamn är fortfarande bättre. Lilla stjärna är så bizarr att man mår illa. I korthet, om det nu är någon som mot förmodan inte har läst den, så handlar den om den avdankade dansbandsstjärnan Lennart som hittar ett spädbarn i skogen - en liten flicka som kan skrika en helt ren ton. Lennart blir så till sig över detta att han beslutar sig för att ta med flickan hem. Han stänger in henne i sin källare och beslutar sig för att uppfostra henne i hemlighet, eftersom han föreställer sig att han med flickans fantastiska förmåga (allitteration!) åter ska stiga på dansbandshimlen. Naturligvis går det inte riktigt så.

Mari Strachan - Jorden sjunger i B-dur
Boken utspelar sig i Wales på 1950-talet, och det är egentligen det faktumet som gör hela boken. Jorden sjunger i B-dur handlar om tolvåriga Gwennie som är minst sagt speciell; hon tror att hon kan flyga (men bara när hon sover, hon har inte lärt sig att flyga när hon är vaken än) och är nästan äckligt lillgammal samtidigt som hon är otroligt naiv. När en av grannarna försvinner och sedan hittas ihjälslagen beslutar sig Gwennie för att försöka lista ut vad som egentligen hände, precis som en av detektiverna i de romaner hon brukar läsa - och sedan låna ut till byns polisman (som hellre arbetar i trädgården är löser brott). Det är en lite smårolig bok och kul att läsa pga miljön - hur ofta läser man en bok som utspelar sig i Wales? - och tidsmarkörerna, men Gwennie är verkligen otroligt irriterande och det är nästan så att jag ibland sympatiserar med mamman som favoriserar sin äldsta dotter Bethan.

Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Nest of Vipers
Till skillnad från i de tre första böckerna där Robert Sherard är Watson till Oscar Wildes Holmes är The Nest of Vipers uppbyggd nästan som en brevroman. Den består av dagboksanteckningar, telegram och brev mellan de olika karaktärerna och deras respektive hustrur/vänner/kollegor vilket faktiskt är bra för historien, eftersom man då får fler olika perspektiv (t.ex. Arthur Conan Doyles syn på Robert Sherard). I den här boken anspelas det mer på Oscar Wildes homosexualitet - även fast ingenting sägs rakt ut, förstås - och även prins Albert Victor, drottning Victorias sonson, blir outad som gay (eller kanske snarare bisexuell). The Nest of Vipers handlar om vampyrer, en kunglig skandal, den senaste (år 1890) forskningen om hysteriska kvinnor - forskning som involverar både hypnos av levande patienter och obduktion av döda sådana, i syfte att hitta en fysiologisk förklaring på ett neurologiskt problem. Jag tycker nog att den tredje boken (Oscar Wilde and the Dead Man's Smile) var något bättre, men The Nest of Vipers är fortfarande riktigt bra och jag gillar som sagt brevromans-greppet. När kommer nästa bok?

21 juli 2011

Oj. Hej.

Det blev visst en bloggpaus där (och den kanske fortsätter ett tag, vad vet jag...) men jag tänkte bara titta in och säga att ni måste gå och läsa Bokstävlarnas inlägg om science fiction som bokbloggosfärens hatgenre och sen göra ett inlägg i debatten. Det kan nog bli livat! =)

Om nån undrar så står jag på SF-älskarnas sida. *gasp* Stor överraskning där!

P. S. Idag läste jag Shaun Tans Ankomsten. Om ni inte har gjort det så måste ni göra det genast.

10 juli 2011

George Mann - The Immorality Engine

Detta är den tredje boken i serien Newbury & Hobbes Investigation och som jag har väntat och väntat - och väntat lite till - på att den skulle ges ut och skickas till mig, eftersom jag förhandsbeställde den för omkring 1½ år sedan.

I The Immorality Engine har sir Maurice Newbury dekat ner sig fullständigt; han tillbringar sina dagar i diverse opiumhålor och försummar både sitt jobb och sina vänner. För att slutligen rycka honom tillbaks till verkligheten beslutar sig hans assistent miss Veronica Hobbes och hans gamle vän sir Charles Bainbridge vid Scotland Yard för att ett intressant fall är den bästa medicinen. Ett ypperligt tillfälle presenterar sig när juveltjuven Edwin Sykes hittas död - samtidigt som juvelstölderna med hans signatur fortsätter...

Newbury, som är expert på det ockulta, samlar motvilligt ihop sina själsförmögenheter och tar itu med fallet. Det leder honom till en exklusiv herrklubb med arthurianska ideal, till en komplott mot drottningens liv och till Amelia Hobbes, Veronicas sjuka syster som vårdas av drottningens egen livmedikus doktor Fabian. Denne hävdar att hans behandling är det enda som kan rädda Amelia men Newbury och Veronica börjar snart misstänka att doktor Fabian har andra, mörkare, planer för sin patient.

George Mann blir bara bättre och bättre; han har hittat sin nisch i och med Newbury & Hobbes-böckerna och jag hoppas att serien fortsätter i många böcker till!

8 juli 2011

Höstens böcker

Alla har väl redan gått igenom förlagens och Svensk bokhandels höstkataloger och skrivit upp det som är intressant? Jag har då hittat en del smått och gott:

Albert Bonniers förlag
Marie Hermanson - Himmelsdalen
Thomas Ringstedt - Röd snö
Hwang Sok-Yong - Den gamla trädgården

Alfabeta
Val McDermid - Mörkrets gärning

Bonnier Fakta
Barbro Hedvall - Vår rättmätiga plats

Bra Böcker
Dean Koontz - Vad natten döljer

Brombergs
Umberto Eco - Konspirationen i Prag
Rolf Bauerdick - Hur madonnan kom till månen

Damm förlag
Essie Fox - Sömngångerskan

Forum
A. J. Kazinski - Den sista goda människan
Rona Jaffe - Det bästa av allt
Eva Hornung - Hundpojken

Minotaur
Stephen Booth - Djävulsklippan
Peter Robinson - Roten till det onda
Denise Mina - Getingsommar

Ordfront förlag
Fanny Ambjörnsson - Rosa: den farliga färgen
Hanna von Corswant - Barnflickan

Telegram förlag
Sharon J. Bolton - Ond skörd

Wahlström & Widstrand
Johan Theorin - Sankta Psyko

3 juli 2011

Kvartalsrapport 2

April
Sarah Langan - The Missing
Dorothy Sayers - Kamratfesten
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Amanda Hellberg - Döden på en blek häst
Charlie Higson - Fienden
Marina Nilsson - Hemmafru version 2.0
Elin Boardy - Mot ljuset
Philippe Claudel - Monsieur Linh och den lilla flickan
Dorothy Sayers - De nio målarna

Maj
Agatha Christie - Begravningar är farliga
Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Amanda Hellberg - Styggelsen
Clive Cussler - Skeleton Coast
Magnus Nordin - Tystnadens hus
Henry James - The Turn of the Screw

Juni
Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen
Lincoln Child - Terminal Freeze
Dorothy Sayers - Naturlig död?
Maria Lang - Ofärd i huset bor
Maria Lang - En främmande man
Kate Morton - I det förflutna
Maria Lang - Rosor, kyssar och döden
George Mann - The Immorality Engine

23 böcker totalt det här kvartalet och av dem var 7 omläsningar, mestadels Maria Lang. Bara fem på engelska och tre ungdomsböcker (Cirkeln, Fienden och Tystnadens hus).

Bäst det här kvartalet (utan inbördes ordning):
Sarah Langan - The Missing
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Charlie Higson - Fienden
George Mann - The Immorality Engine
Kate Morton - I det förflutna

Sämst:
Ingen, faktiskt. Möjligen är jag lite halvskeptisk till Mot ljuset och The Turn of the Screw.

2 juli 2011

Argh!

Här tänkte jag hämta ut mitt bokpaket som kom igår (hade dock inte tid då, eftersom jag for direkt från jobbet in till stan för att gå på bio. Transformers: Dark of the Moon om nån undrade) och så har uthämtningsstället STÄNGT! Sommaröppettider, vilket betyder stängt lördagar och söndagar. Så har de aldrig haft förut och med tanke på hur dåliga öppettider de har även i vanliga fall så undrar jag hur den där kiosken går runt egentligen.

Nu är det dessutom nytt kvartal och därmed dags för en kvartalsrapport (ja, jag vet att det finns flera som hatar alla de där rapporterna, men det struntar jag i), men jag känner inte riktigt för att skriva ihop en just nu. Kanske senare, kanske imorgon. Jag har också två böcker att blogga om (The Immorality Engine och Lilla stjärna) men det får också vänta.

29 juni 2011

Det var på tiden

IDAG fick jag leveransbesked på böckerna jag beställde den 17/6, alltså "endast" 12 dagar sen. Ok, det har varit midsommar däremellan, men nån måtta får det väl ändå vara.

Nåja, det är ju inte som att jag inte har nånting att läsa hemma. Efter allt Maria Lang-prat gjorde jag slag i saken och lånade hem alla Lang-böcker som fanns på jobbet och som jag inte redan läst. (Vad jag vet. Jag kan ju ha glömt bort någon.) Det blev en liten hög ändå, det är ganska många av böckerna från 60- och 70-talet som jag inte läst.

21 juni 2011

Kate Morton - I det förflutna

Dimmornas lek var inte alls som min kopp te när det begav sig, men jag blev ändå lite sugen på I det förflutna som verkade ha en betydligt intressantare grundstory, imo. (Den glömda trädgården har jag för övrigt beställt i pocket nu, jag hoppas att den är bra.)

Häromdagen upptäckte jag att jag snart måste lämna tillbaks I det förflutna till biblioteket vilket betydde att jag faktiskt var tvungen att ta tag i den istället för att läsa om gamla Maria Lang-deckare. Nu har jag alltså läst klart den.

I det förflutna påminner mig om två andra böcker; dels Jonathan Carrolls Skrattets rike och dels Diane Setterfields Den trettonde historien. Den förstnämnda boken eftersom berättarjaget är en kvinna som blivit besatt av en gammal barnbok, The True History of the Mud Man, skriven för många år sedan av en hemlighetsfull författare och omåttlig hyllad av alla som läser den, och den sistnämnda på grund av miljön - ett slott bebott av en familj vars sista tre medlemmar envist bevarar de hemska familjehemligheterna. Att berättarjaget dessutom är i princip besatt av böcker och läsande ungefär som Margaret i Den trettonde historien gör att likheten blir ännu tydligare.

I korthet handlar I det förflutna alltså om Edie Burchill, en kvinna i trettioårsåldern vars förhållande nyss gått i kras. Hon har en dålig relation till sin mor och inte många vänner förutom sin chef, ägaren till det lilla förlag där hon arbetar. När boken börjar har en femtio år gammal postväska upphittats på en vind och de halvsekelgamla breven i den delats ut till sina mottagare. Edies mamma får ett brev som hon reagerar starkt på  - så starkt att Edie börjar undra över vad det egentligen innehöll. Jakten på svar leder henne till den avlidne Raymond Blythe, författare till den bok Edie älskade mest av allt som barn, och hans tre döttrar, Persephone, Seraphia och Juniper Blythe, som numera bor ensamma på familjeslottet Milderhurst Castle. Vid första anblicken verkar de tre gamla damerna bara vara förtjusande original, men när Edie får chansen att lära känna dem närmare avslöjas en sorglig och skrämmande historia.

Översättningen kanske inte är helt tiptop alla gånger så ibland blev jag faktiskt lite störd på språket, men förutom det så tycker jag att I det förflutna är en mycket bra roman som smidigt växlar mellan flera olika tidsperspektiv och berättarröster - Edie är "jag"-et i boken, men man får även följa de tre systrarna Blythe samt Edies mor Meredith som barn, och boken handlar lika mycket om Edies jakt på sanningen om Raymond Blythes familjehistoria som hennes egen utveckling och relation med modern.

Det är rentav så att jag börjar omvärdera min uppfattning om Dimmornas lek; jag kanske ska pröva att börja läsa den igen och se om den kanske är bättre den här gången...

Spöregn och strömavbrott

Det har öst ner i dagarna två (ok, inte öst hela tiden, ibland har det bara strilat eller t.o.m duggat lätt. Men ändå) och för att toppa det underbara vädret* så gick strömmen idag (nu är den förstås tillbaka). Problemet med att inte ha ström är inte bara att man inte kan se på tv eller sitta vid datorn, man kan inte heller laga mat. Åtminstone inte om man vill ha varm mat. Följaktligen trotsade vi regnet och begav oss in till stan för att äta lunch. En alldeles för sen lunch visade det sig eftersom de första två ställena vi gick till båda hade stängt - två helt onödiga stängda timmar mellan lunchens slut kl 14 och middagstidens början kl 16. Vad i?! Till slut blev det pizza för sambon och en kycklingrulle för mig på det lokala kebabhaket.

Ett annat problem med strömavbrott är att det blir lite mörkt för att läsa. Inte i vanliga fall kanske, dvs. när det inte regnar för då är det ju faktiskt rätt ljust ute sommartid, men när det regnar som det gör nu så blir det så grådassigt i lägenheten att jag bara får ont i huvudet om jag försöker koncentrera mig. Typiskt nog, för annars är ju ösregn det bästa läsvädret.

*Underbart så länge man inte behöver gå ut i det, förstås.

16 juni 2011

Tummen ner för De ickesynliga

Osympatiska karaktärer är ett säkert kort för att få mig att sluta läsa en bok. De ickesynliga håller sig med ett ärkenöt utan dess like, vilket i kombination med de ickesynliga själva - osynliga varelser som ser ner på människor mer än de anser att människor ser ner på djur och, icke att förglömma, Naturen med stort N - betyder en bok som kastas i den imaginära soptunnan. Inte i en fysisk sådan förstås. Nån som vill ha en bok?

Finally!

Jag förhandsbokade The Immorality Engine, tredje boken i George Manns Newbury & Hobbes-serie, för... tja, ett och ett halvt år sedan? Sen dess har den haft statusen "awaiting publication" på Book Depository. Men idag! Idag kom den!

Woot!

14 juni 2011

Maria Lang-omläsning

Dark Places-Helena har sin årstidsbundna rituella omläsning av diverse Maria Lang-deckare och jag följer hennes exempel; nu inför midsommar blir det En främmande man, senare i sommar måste man ju läsa Mörkögda augustinatt, till Lucia är Vitklädd med ljus i hår obligatorisk och julaftonen tillbringas med fördel läsandes Tragedi på en lantkyrkogård. Och så vidare.

(Fast jag missade också att läsa Kung Liljekonvalje av dungen vid rätt tidpunkt.)

8 juni 2011

Icke-läsning

Att sambon var inlagd på sjukhus (ja, han är hemma igen, kom hem igår) betydde till att börja med att jag lyckades läsa ut två böcker på en dag. Övriga dagar i ensamhet har det dock blivit följande läst: inget. Inte heller lyckades jag städa som jag planerat, det gjorde jag idag istället, så jag vet faktiskt inte riktigt vad jag har gjort den här helgen. Inte varit hemma så mycket uppenbarligen.

4 juni 2011

Gräsänka

Jag är gräsänka just nu, men inte av nån rolig anledning (som ni som följer mig på Twitter förmodligen sett). Min sambo ligger inlagd på sjukhuset pga svåra magsmärtor, något som han visserligen lidit av lite då och då i många år men igår var det värre än vanligt så vi åkte in till akuten och de beslutade sig för att lägga in honom. Jag hoppas att han får komma hem snart och att de faktiskt hittar felet den här gången - det här är inte första gången han söker läkarhjälp, men de har aldrig kunnat säga vad som är fel.

Det enda positiva med att sitta på akuten i 4½ timme är väl att jag hann läsa ut nästan en hel bok.

Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen

Jag är officiellt sjukt avundsjuk. Hur kan nån som är född 1986 skriva så bra? (Eller är det ett tecken på att jag börjar bli gammal?)

Christoffer Carlssons debut Fallet Vincent Franke väckte precis samma förundran (med precis samma formulering, insåg jag nu) så jag kanske helt enkelt måste medge för mig själv att ja, jag börjar förmodligen bli gammal. Jag är åtminstone mycket äldre än jag tror.

Den enögda kaninen har beskrivits som en "glesbygd noir" och utspelar sig i den lilla fiktiva småländska orten Dalen, som egentligen inte är en dal, där de omkring sexhundra invånarna känner varandra så väl att efternamn inte behövs. David har flyttat därifrån och läser nu filosofi på Stockholms universitet, men en ödesdiger sommar kommer han hem och dras in i en nedåtgående spiral av händelser tillsammans med barndomsvännen Lukas och fyra andra ungdomar - Richard, Martin, Julian och Justine. I Dalen florerar rykten, både oskyldiga och illasinnade, om nästan alla. Vissa är sanna, vissa är det inte; till exempel sägs Martin vara bög och Julian och Justine, som är syskon, sägs ha ett förhållande. Den här sommaren får David veta vilka rykten som är sanna.

De sex ungdomarna har hittat ett gammalt hus, undangömt och bortglömt, och använder det inte bara som sin privata mötesplats utan även som gömställe för stöldgods. Tillsammans begår de inbrott i hus över hela Dalen, och det är inbrotten som har skulden för allt som sedan händer.

Nånting jag reagerar på är hur lätt de inblandade verkar ta på det de gör. Inbrotten ses inte som nåt allvarligt, och inte ens när något mer allvarligt faktiskt händer så verkar de sex känna någon större ångest inför det hela - visst, några av dem har moraliska betänkligheter, men mestadels handlar problemen om hur de ska kunna klara sig undan snarare än om vad de egentligen har gjort. Den extrema homofobin i Dalen stör jag mig också på, men jag kan mycket väl tänka mig att det är precis så det är i bibelbältet Småland (eller för den delen i många små byar ute på landsbygden).

Förutom detta tycker jag att Den enögda kaninen är ganska briljant. När det började bli lite väl mycket gangsters och uppgörelser blev jag lite uttråkad, men de mer övernaturliga inslagen - som kanske och kanske inte är Davids inbillningar - är spot on och hade kunnat utvecklas ännu mer. Överhuvudtaget är det karaktärsutvecklingen och det psykologiska samspelet mellan, tja, precis alla i boken som är det mest intressanta. (Och språket! Språket är fantastiskt.)

Det är en blandning av noir, psykologisk thriller och coming-of-age story med en dos av incest och hallucinationer, och om Christoffer Carlsson tänker fortsätta skriva böcker så tänker jag fortsätta läsa dem.

2 juni 2011

Härtill var jag nödd och tvungen

Jag provläste lite i Zoo City av Lauren Beukes (sydafrikansk urban fantasy) hemma hos en kompis idag och kom fram till att jag genast behövde beställa den. Med 10% rabatt på Book Depository gick den dessutom på under 50-lappen, så jag har inte SÅ dåligt samvete...

P.S. Jag började på Den enögda kaninen idag. Halva boken i en sittning. Den är bra.

1 juni 2011

Nämen

Idag fick jag faktiskt mitt rec. ex. av De ickesynliga. Nu ska jag bara komma mig för att läsa det också. (Jag har inte lyckats börja med Den enögda kaninen än... men det ligger på att-göra-listan, jag lovar.)

29 maj 2011

Snabb resumé av senaste tidens läsning

Jag har inte varit så bra på att skriva om lästa böcker i år, så jag tar en liten recap av sånt som ligger orecenserat.

Sarah Langan - The Missing
Betydligt bättre än Langans debut The Keeper, i mitt tycke. Utspelar sig i The Keeper-staden Bedfords grannstad Corpus Christi där man inte vet så noga vad som egentligen hände, bara att sågverket exploderade och att Bedford numera är öde. Läraren Lois Larkin åker på en utflykt till skogen mellan de två städerna med sin skolklass och en av eleverna försvinner. Det blir början till slutet för Corpus Christi och, i förlängningen, USA. (Och kanske hela världen?) Mycket bra hursomhelst, jag rekommenderar den skarpt. Det är en del blood and gore men The Missing koncentrerar sig främt på den psykologiska skräcken och i synnerhet slutet (det allra sista stycket, närmare bestämt...) stannar kvar länge. Temat i boken påminner dessutom en del om första delen i The Passage.

Philippe Claudel - Monsieur Linh och den lilla flickan
Otroligt sorglig bok om den gamle monsieur Linh som flyr från ett icke namngivet, krigsdrabbat land i Asien till ett annat, icke namngivet, land i Europa tillsammans med sitt lilla barnbarn. Hans enda mål i livet är att hålla den lilla flickan trygg, men han känner sig rädd och osäker i det nya landet där han inte förstås språket och där allt är så annorlunda. På en av sina promenader i den nya staden möter han en annan man, monsieur Bark, och de två blir vänner utan att kunna varandras språk, och när monsieur Linh en dag får ett nytt boende långt från parken där han och monsieur Bark brukar träffas måste han till varje pris ta sig därifrån och träffa sin vän igen.

Tunn och snabbläst och mycket sorglig, som sagt. Slutet förändrar hela boken - det är nästan att man måste läsa den en gång till i ljuset av det.

Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Tredje boken om arkeologen Ruth Galloway, och den hittills bästa skulle jag vilja säga. Visst, översättningen var väl kanske lite styltig, men det tänkte jag inte så mycket på... I den här boken är Ruths dotter Kate född, och Ruth måste nu jonglera sitt jobb och sin fem månader gamla dotter samtidigt som hon måste hålla barnets far en hemlighet för sina kollegor och vänner. Sex kroppar hittas på stranden och kol 14-dateringen placerar dem i modern tid - andra världskriget närmare bestämt. Det visar sig att männen var tyskar och att de kan ha mördats av det brittiska hemvärnet som sedan försökt mörka alltihop. Men några av de män som deltog känner fortfarande skuld över vad de gjorde, och de vill nu dra fram hela historien i ljuset.

Egentligen läser man nog böckerna mest för Ruths skull, snarare än fallen i sig. Hon är något så ovanligt som en sympatisk kvinnlig karaktär som inte är helt perfekt och underskön utan har en del brister och nojjor, men lever sitt liv som hon vill ändå.

Amanda Hellberg - Styggelsen
Betydligt mer skrämmande än Döden på en blek häst (fast jag läste ju dem i helt fel ordning, men det gjorde inte så mycket tyckte jag). Boken börjar 1946 med att den unga flickan Singa som tillsammans med sin far reser runt och håller "seanser", skulle man väl kunna kalla det, där Singa låtsas kanalisera andar som har meddelanden till publiken. Allting är dock inte fejk; Singa har äkta gåvor. Det upptäcker ett syskonpar som också försörjer sig på seanser, och de kidnappar flickan för att utnyttja henne för sina egna syften. Systern, Eva, har dock andra intressen också - hennes ondskefulla och sadistiska läggning får fullt utlopp i sättet de behandlar Singa på, och det värsta är att läsa om hur Singa får leva efter kidnappningen. Femtio år senare får den unga Maja Grå kontakt med spöket Singa, som desperat försöker meddela sig med någon på den levande sidan.

Riktigt bra, men jobbig att läsa. Jag hade kunnat vrida nacken av Eva själv. Vidrig människa. Men i vanlig ordning vänder slutet upp och ner på det man trodde att man visste...

Magnus Nordin - Tystnadens hus
Ungdomsbok som jag läste på lunchen i bokbussen - det kan ju vara bra att ha nånting att rekommendera för ungarna. Magnus Nordin skriver alltid bra, och Tystnadens hus är en av de bästa böckerna jag har läst av honom. Stella, 16 år, rymmer från ett barnhem som kallas fader Davids gård (mer eller mindre en sekt som styrs med järnhård hand av denne fader David) tillsammans med den något äldre Gabriel. De båda får bo i ett övergivet gammalt rivningshus, och en av Gabriels polare har fixat ett jobb åt honom. Stella får istället order om att inte gå ut eftersom fader David troligen letar efter dem. Dagarna går långsamt och Stella har tråkigt. En dag ser hon en liten flicka på gården; Lina, som flickan heter, hävdar bestämt att hon bor i huset, trots att Stella vet att det är övergivet. Vem är Lina? Var är hennes föräldrar? Stella börjar se och höra saker som tyder på att rivningshuset är hemsökt...

Mycket bra, som sagt, och precis som de flesta andra böcker i det här inlägget slutar Tystnadens hus på ett minst sagt oväntat sätt. =) Rekommenderas till tonåringar som vill ha nåt spännande!

27 maj 2011

Missade Towel Day

Jag har haft alldeles för mycket att hålla reda på så jag missade helt att det var Towel Day i onsdags. (Kom på det framåt eftermiddagen.) Det var första dagen på mitt nya vikariat, dvs. det på bokbussen, så Towel Day var inte min första prioritering. Ja ja. Det blir ju 25 maj nästa år också.

Man kanske skulle ta och blogga lite?

Nu var det ju ett tag sen. Jag har jobbat, mest. Egentligen skulle jag vara i Råneå fram tills idag men pga akut sjukdom blev jag istället inkallad för att jobba på bokbussen (jag är tydligen den man ringer till när det krisar) i onsdags och idag, samt början av nästa vecka. Efter det får jag se hur det blir, det beror på när hon jag vickar för kommer tillbaks.

(Jag trodde apropå ingenting att Blogger beslutar sig för att lägga ner igen eftersom jag inte fått logga in idag, men när jag prövade med en annan webbläsare så funkade det. Ja ja. Teknikens under, och så vidare...)

Och så något helt annat: jag hoppas verkligen att Tereseh, vinnaren av De ickesynliga, fått sin tävlingsvinst. Jag har nämligen inte fått mitt recensionsex av samma bok, trots att jag påmint dem, dvs. PR-byrån som erbjöd mig ett rec. ex. + ett att lotta ut, en gång redan. Då sa de att de skickat min adress till förlaget redan och att de skulle peta på förlaget en gång till, men ingenting har hänt. Samma sak hände när jag skulle få en av de där Klassikerboxarna som Bonniers gav ut för ett tag sen. Då blev jag tillfrågad om jag ville ha en, svarade ja, fick ett mail där de sa att de skulle skicka den och sen fick jag den aldrig. WTF? Är det nån på Posten som stjäl mina paket?

Idag fick jag dock ett rec. ex. av Piratförlaget, Christoffer Carlssons Den enögda kaninen. Gamla goda Piratförlaget kan man lita på minsann.

19 maj 2011

Stockholmsvistelse och bokbeställning

Stockholmsbesöket blev mycket trevligt, om än något regnigt. Lördagen var det dock fint väder, vilket firades med ett maraton-bokbloggarfika på Vurma. Tyvärr var det några som inte kunde komma - livet och sjukdomar kom i vägen - men Boktimmen, Any Moment Called Now och Bokstävlarna samt undertecknad och två icke-bokbloggare samlades och pratade, tja, allt annat än böcker skulle man nog kunna säga. Lite Game of Thrones och bloggande avhandlades dock.


Förutom bokbloggarfikat så blev det två saker gjorda i helgen: det åts en massa mat och det gicks på bokhandlar. Vi hann med sushi, vietnamesiskt, tacos, dumplings och Jensen´s Bøfhus (episka efterrätter!), samt Hallongrottan, The English Bookshop, SF-bokhandeln och ett litet antikvariat som jag tror hette Oceanen. Dessutom blev det ett besök på stadsbiblioteket och, förstås, Eurovision.

De böcker jag letade efter när vi var på SF-bokhandeln var Carrie Ryans The Forest of Hands and Teeth och Charlie Higsons The Dead. Den förstnämnda var slut och den sistnämnda hade de inte alls, vilket gjorde mig lite grumpy. Istället köpte jag Apartment 16 av Adam Nevill och sen hittade jag båda böckerna på The English Bookshop dagen efter, men då hade jag slut pengar...

För att kompensera det beställda jag lite böcker från Book Depository idag istället. The Forest of Hands and Teeth och The Dead förstås, och The Enemy fastän jag redan läst den (man kan ju inte ha del två i en serie och inte del ett) The Dead-Tossed Waves som är uppföljaren till The Forest of Hands and Teeth, Soulless av Gail Carriger, Oscar Wilde and the Nest of Vipers av Gyles Brandreth och Shoot to Thrill av P. J. Tracy. Book Depository har ju en rabattkod (May11) på 10% fram till 31 maj så det var ju lika bra att utnyttja den.

Icke bokrelaterade inköp i Stockholm var en klänning ur Jade Jagger for Indiska-kollektionen, två nagellack (ljusgult och jadegrönt), en temugg, en kylskåpsmagnet i form av Hattifnattar (ok, det är ju lite bokrelaterat...) och en massa salt&vinegar-chips. När man nu har chansen att köpa riktiga salt&vinegar-chips på The English Shop (utan Book i namnet) så måste man ju ta den! Synd bara att det är så svårt att frakta hem på flyget, jag fick nöja mig med att äta dem när vi såg Eurovision. Vart kan man hitta t.ex. Walkers-chips i Luleå?