Maria Lang - Mörkögda augustinatt

Nu börjar jag känna mig lite övermätt även på Maria Lang; det är tur att jag infört köpstopp så att jag inte kan köpa fler av hennes böcker på Bokbörsen. Mörkögda augustinatt har jag läst ett oändligt antal gånger (precis som En skugga blott) och det är en av mina Lang-favoriter. Jag är uppvuxen i en liknande miljö som den som skildras i boken - ute på landet, skogar och åkrar, röda bondgårdar med kor och får, bada i sjön tills det blir för kallt frampå höstkanten, svampexkursioner med skolan, idyll, idyll - men i Västergötland istället för... Uppland? Nå ja.

I Mörkögda augustinatt har Puck och Einar fått sitt första barn, en flicka som de kallar för Pyret (hon heter egentligen Christina, det får man veta i En främmande man). De har även anställt en barnflicka till Pyret, dotter till en av Ejes gamla bekanta i Skoga. Tillsammans med barnflickan Meta åker Puck ut på landet på semester. Systern till Pucks gamla hushållerska, tant Ottie, har lånat dem sin stuga, idylliskt belägen vid en sjö, under sin Spaniensemester. I vanlig ordning verkar det som att allt inte står rätt till - Puck får strax innan avresan ett brev från tant Ottie, som skriver om mystiska samtal och stundande katastrof. Och mycket riktigt; det dröjer inte många dagar förrän katastrofen är ett faktum...

I den här boken måste jag verkligen hålla med Bokhore-Helena om att det bara osar UST mellan Puck och Christer. I scenen nattetid när han deklamerar Karlfeldt för henne nere vid sjön förväntar man sig nästan en ordentlig kyss! Men inte det inte. I övrigt är jag nöjd med att det inte är något flörtande till höger och vänster från Ejes sida, och Puck uppträder ovanligt förnuftigt och bryter knappt ihop alls. Mycket bra.