Sofi Oksanen - Utrensning

Jag sällar mig till hyllningskören. =)

Utrensning handlar om Aliide, en gammal kvinna i en liten by i Estland, och Zara, en ung tjej som en dag dyker upp på Aliides gård. Zara är inte där av en slump - hon har fått ett uppdrag av sin mormor i Vladivostok.

Parallellt med historien om Zara och Aliide berättas historien om den unga Aliide och hennes syster Ingel under krigsåren och tiden efter Sovjets assimilering av Estland. Ingel gifter sig med mannen Aliide vill ha, och som ogift dotter i huset måste Aliide varje dag utstå Ingels och Hans lycka.

När Estland blir införlivat i Sovjetunionen blir Hans motståndsman och gömmer sig i skogen. Aliide, Ingel och Ingels dotter Linda blir intagna för förhör. Efter den natten gör Aliide allt för att glömma vad som hände.

Sofi Oksanen är verkligen en fantastisk författare. Hon levandegör sina karaktärer så tydligt, och även den perioden i historien (Stalins kossor hade ju också flashbacks till Estland under kriget/Sovjettiden). Och för den delen miljön - jag älskar hennes beskrivningar av Estland, och särskilt estnisk matkultur: inlagd gurka med pepparrot, rågbröd som surnar i två dagar innan man bakar ut det, syrad vintersallad med vitlök och alla möjliga grönsaker, gräddbakelserna som fanns innan kriget. Nu tyckte jag visserligen att Stalins kossor kanske var snäppet bättre än Utrensning, troligen på grund av subplotten om trafficking. Ätstörningarna i Stalins kossor var lättare att hantera.

Nu måste jag ju definitivt läsa Baby Jane också; jag hoppas verkligen på att den når upp till samma nivå som Oksanens andra böcker.

Sofi Oksanen - Stalins kossor

Mycket positivt överraskad, är mitt omdöme om Stalins kossor. Jag valde den som östeuropeisk bok i Jorden Runt 2.0 eftersom den kändes som "the lesser evil", men mina låga förväntningar överträffades med ett par mil, tror jag. Kort sagt så tyckte jag väldigt mycket om den.

Stalins kossor handlar om Anna, en ung kvinna med en estnisk mor och en finsk far. Född som hon är i slutet av 70-talet i Finland hann hon med att uppleva slutet av den sovjetiska eran och kommunismen i Estland innan Sovjets fall. Mamman Katariina reser hem till Estland flera gånger om året och tar med sig Anna samt massor av finska varor till släkt och vänner.

Anna lär sig tidigt att estniskor betraktas som horor i Finland och hon måste alltså dölja sitt estniska ursprung för alla. Inte heller blir det bättre av att Katariina misstänker alla estniska landsmän bosatta i Finland för att vara KGB-spioner, ditskickade för att hålla ögonen på henne. I Estland måste de dessutom klä sig "utländskt" för att upprätthålla fasaden, så Anna får aldrig visa upp sitt estniska ursprung. Det här hemlighetsmakeriet har antagligen stor skuld i att Anna utvecklar ätstörningar, bulimi.

Förutom Annas och hennes mammas historia berättas även de estniska släktingarnas historia från kriget och framåt, när Estland föll under sovjetiskt styre, och hur människorna påverkades av kommunismen.

Boken hoppar en hel del mellan de olika personerna och tiderna (-40, -70, -80 och tidigt 2000-tal mestadels) men känns ändå inte rörig, och bytet mellan första och tredje person (till och med när det gäller Anna, som ibland är "Anna" och ibland "jag) funkar hur bra som helst.

Precis som i Elizabeth Kostovas Historikern beskrivs också Östeuropa på ett fantastiskt sätt. Maten, språket, kläderna, människorna blir väldigt levande och jag skulle väldigt gärna vilja fara dit - både till Estland, Ryssland och andra länder bakom den forna järnridån.