Deckare i engelsk 1100-talsmiljö, vad mer kan en historienörd begära? (Mer detaljer ur vardagslivet, kanske.) Jag är en sucker för Ellis Peters medeltidsdeckare med broder Cadfael som utspelar sig bara några år innan Dödens mästarinna, och på nästan samma plats, men till skillnad från Peters deckare har denna en kvinna som huvudperson. Denna kvinna, Vesuvia Adelia Rachel Ortese Aguilar - Adelia kallad - är läkare, specialiserad på de döda. Rättsläkare, för att vara modern. Hon kommer från staden Salerno där även kvinnor tillåts praktisera medicin och har skickats till Cambridge i England för att ta reda på vem som mördat fyra små barn. Stadens befolkning skyller på judarna, som spärrats in i slottet för sin egen säkerhets skull. Och eftersom kyrkan (och alla andra som inte bor i Salerno) ser med motvilja på kvinnliga läkare måste Adelia låtsas att hennes betjänt är läkare och hon själv bara hans medhjälpare - vilket gör att hennes utredning blir komplicerad. Dessutom följs hon i hasorna av en besvärlig kunglig ämbetsman!
Jag är lite missnöjd med anakronismerna (jag vägrar till exempel att tro att en fattig oäkting vars farmor är en enkel ålhandlerska kan läsa och skriva, och överhuvudtaget verkar standarden på bostäder med mera vara alldeles för hög. Däremot så kan jag gott tänka mig att Cambridgeborna var betydligt med kosmopolitiska än man tror i vanliga fall - medeltidens människor var faktiskt ute och rörde ganska mycket på sig) och tycker att det är besvärligt med greppet att låta en kvinna agera huvudperson och detektiv i en 1100-talsmiljö, bland annat för att mitt favorit-hatobjekt "hot om våldtäkt" kommer in i bilden redan i första kapitlet. Går en kvinna ut ensam får hon räkna med att bli våldtagen eller iallafall antastad, tydligen... Även morden känns väldigt "moderna" i sitt utförande, men psykopater har det väl funnits i alla tider.
På det hela taget så var Dödens mästarinna en helt ok deckare, men jag föredrar alla gånger broder Cadfael och Ellis Peters betydligt oblodigare och smått idealiserade medeltidsmiljö.
Emily in Paris säsong 4
1 timme sedan
Inlägg
1 kommentar:
Detta är i mina ögon en väldigt bra bok. Betydligt bättre än nämnde Ellis Peters böcker ur historisk synpunkt om än inte som detektivhistoria. Att boken tilldelades Ellis Peters Historical Award 2007 känns i den jämförelsen lite kul.
Jag håller med om en del av din kritik men på några punkter tycker jag du har fel. Den oäkting du nämner har ju förmånen att ha en av samhällets stöttepelare som morfar och eftersom han inte får ingå äktenskap känns det inte orimligt att hans öäkta avkommor setts som hans "familj" och fått lite extra möjligheter i livet.
Sedan nämner du i ena andetaget att morden känns "moderna" (vilket jag håller med om) samtidigt som du mer eller mindre avfärdar boken på grund av dina egna, i mitt tycke "moderna", åsikter om "hot om våldtäkt". Oavsett vad vi "moderna" människor tycker om våldtäkt så har det varit ett reellt hot för kvinnor i alla tider - I den engelska Common Law som nämns i boken finns våldtäkt med som ett brott, men lagarna är främst skrivna så att de skyddar männen från falska anklagelser. Jämför gärna med islamsk lag av idag där man straffar även kvinnan precis som i Babylonien för 4000 år sedan. Dessutom är det här med väldäktshot inget centralt tema i boken, utan används som en enkel väg att skapa en hotsituation.
I skrivande stund finns en uppföljare utgiven på engelska (The Death Maze/The Serpent's Tale)och ytterligare en på väg (Grave Goods, våren 2009).
Skicka en kommentar