Nadine Gordimer - Min sons historia

Första författaren i Theresans Nobelpristagarutmaning avklarad! Nadine Gordimer är en av de få kvinnliga pristagarna, sydafrikan och skriver om mycket om ett ämne som är viktigt i Sydafrika - apartheid.

Min sons historia utspelar sig i flera tidsplan och med flera olika huvudpersoner, men grunden är Will, sonen, som berättar sin familjs historia. Johannesburg, strax innan och efter apartheids avskaffande, en färgad familj - inte riktigt svart men inte heller vit - där föräldrarna gift sig unga och känner en plikt att vara nyttiga för samhället. Fadern, "Sonny" är lärare, respekterad i samhället. Han och hustrun har två barn, dottern Baby och sonen Will.

När rasmotsättningarna och frihetskampen tränger sig på börjar Sonny engagera sig, genom sina elever. Han är av blandras men tillräckligt mörk för att "rörelsen", frihetskämparna, ska acceptera honom, och det politiska engagemanget växer. Sen går det som det brukar - polisövervakning, indraget pass, och så småningom fängelse. Det kan familjen klara av, sånt händer hela tiden om man är politiskt aktiv. Men Sonny får besök i fängelset av Hannah, en ung kvinna som arbetar för en organisation för mänskliga rättigheter. Det hade kunnat stanna vid det. Sonny hade kunnat återvända hem efter straffet, tillbaks till sin familj, glömma Hannah.

Så blev det inte. Sonnys behov av Hannah avskärmar honom från hustrun Aila och från sonen Will som känner till sin fars hemlighet men som måste dölja den för sin mor till varje pris.

Min sons historia är historien om ett land i förändring, om kampen för frihet, och om en familj som långsamt faller sönder. Boken växlar mellan Wills berättelse i jag-form och berättelsen om hans far i tredje person, där faderns politiska engagemang inte på långa vägar är lika farligt för familjen som hans förälskelse i en annan kvinna.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det är egentligen det enda jag kan säga om den, det blir ingen djupgående analys. Jag tyckte helt enkelt om den, och den påminde mig lite om Mark Mathabanes självbiografi Kaffir Boy (ganska naturligt, ämnet för båda böckerna är ju de svartas liv i Sydafrika under apartheid) trots att Min sons historia är skönlitterär och Kaffir Boy en biografi. Trots att apartheid är avskaffat är det ett angeläget ämne som kan appliceras på många delar av världen där människor förtrycks av sina regeringar och av andras fördomar.

Jag kommer helt klart att läsa mer av Nadine Gordimer, July´s People står för övrigt i bokhyllan och väntar. Den ska jag läsa i februari.

Rennie Airth - Vinterdöd

Vinterdöd är tredje (och sista) boken om den brittiske poliskommissarien John Madden. Bok ett, Mörkrets flod, utspelar sig ett par år efter första världskriget, andra boken, Blodröd våg, i början av 1930-talet och denna tredje bok år 1944, strax innan andra världskrigets slut.

Madden har för länge sedan sagt upp sig från sin tjänst på Scotland Yard, och tillsammans med sin hustru, läkaren Helen Collingwood (numera Helen Madden, förstås), bedriver han jordbruk i Surrey. Barnen är vuxna; sonen är i flottan och dottern i lottakåren.

Under andra världskriget var det vanligt att bönderna anställde flyktingar eller stadsflickor som jordbruksarbetare, och paret Madden har anställt den unga polska judinnan Rosa Nowak. När Rosa efter några månader reser till London för att besöka en släkting blir hon brutalt mördad, och Angus Sinclair vid Scotland Yard tar hjälp av sin gamla kollega John Madden för att lösa fallet, som visar sig ha förgreningar både ut i Europa och långt bak i tiden.

En helt ok deckare, fast språket (eller översättningen) känns lite styltigt och enkelt vilket jag irriterade mig lite på. Jag har dock inte så väldigt mycket att säga om boken, för den var verkligen typisk för sin genre och inte direkt orginell, men ett trevligt tidsfördriv - särskilt om man ändå har läst de andra två böckerna.