Kvinnliga vs. manliga författare

Lisa Jannerling på Expressens bokblogg skriver om män som läser män och kvinnor som läser kvinnor, och undrar om det är samhällets fel som övertygat oss om att vi ändå inte kan förstå det andra könet, eller om det faktiskt är så att kvinnor vill läsa kvinnligt språk och män ett manligt. Jag ville kommentera på det där inlägget men har inget Expressen-konto (och vill inte skaffa nåt heller), så istället får jag utveckla ämnet här.

Tja. Vad var det då jag ville skriva? Jo, till att börja med kan man inta ta mig som ett exempel för hur kvinnor fungerar, eftersom jag väldigt sällan gillar traditionellt "kvinnliga" saker (chick lit, chick flicks, barn och så vidare) utan istället söker mig till det "manliga" (actionfilmer, skräcklitteratur med mera). Notera att jag satt manligt och kvinnligt inom citationstecken eftersom jag på intet sätt påstår att det faktiskt ÄR så, bara att det ofta uppfattas så.

Jag läser både kvinnliga och manliga författare med en övervikt mot manliga. Många av mina favoritförfattare är män (China Miéville, Stephen King, Terry Pratchett med flera) men å andra sidan är flera kvinnor (Maria Lang, Dorothy Sayers, Jane Austen, Ellis Peters och så vidare). Hm, jag ser ett mönster här - mina kvinnliga favoritförfattare verkade mestadels i förfluten tid. Har kvinnliga författare alltså blivit sämre med åren? Nej, det kan jag väl ändå inte tro.

Jag noterade dock för ett tag sedan att fyra av mina fem senast lästa böcker (som jag listar på min andra blogg, och nej, nu stämmer inte den listan med vad jag skriver här längre) var skrivna av kvinnor - Kylie Fitzpatrick, Maria Lang, Jane Green och Ariana Franklin - och det kändes ganska anmärkningsvärt, vilket alltså borde innebära att jag läser betydligt fler manliga författare annars skulle jag nog inte ha reagerat. Av dessa böcker var två deckare, en chick lit och en en "historisk" roman (mer eller mindre). Däremot är det betydligt färre kvinnor än män som skriver fantasy, SF och skräck, de genrer jag helst läser förutom deckare. Så det kanske har mer att göra med vilka genrer man läser? Gillar man till exempel SF så är man mer eller mindre fast med de manliga författarna, medan "vanliga" romaner och deckare är lite mer könsblandade. Eller?

Sen håller jag med Mårten på Pocketpocketpocket när han skriver om att förlagen har en stor del av skulden i att könskvotera böcker. Med omslag, baksidestexter och blurbar nischar de en bok mot en viss målgrupp - och vi vanliga dödliga är dessutom korkade nog att gå på det. Nej, fram för mer könsneutrala bokutgåvor!