24 oktober 2011

Adam Baker - Outpost

Till att börja med: postaposkräck som utspelar sig i arktiskt klimat. Det bara skriker Martina med JÄTTESTORA bokstäver över hela boken, så med den lilla brasklappen vill jag säga: det här var bra. Det här var MYCKET bra. Så bra att jag gärna hade sett en fortsättning, men det blir det antagligen inte. En film kanske? Det skulle bli en utmärkt film.

Visst, de första två-tre sidorna var jag lite skeptisk. Boken börjar nämligen med att presentera vår hjältinna, Jane, pastor på oljeplattformen Kasker Rampart i Arktiska oceanen. Att jag var lite skeptisk beror på att Jane från sida ett presenteras som en enormt fet kvinna som dessutom är oerhört olycklig över detta faktum, så olycklig att hon är på vippen att ta livet av sig. Själva anledningen till att hon befinner sig på Rampart är för att starta ett nytt liv, långt bort från frestelser som choklad och skräpmat, vilket 1. förenklar och förminskar (heh) det här med hennes fetma (och fetma i allmänhet) något alldeles oerhört - de flesta tjockisar är INTE tjocka pga dålig karaktär och ständig tillgång till skräpmat, det är mer komplext än så - och 2. är otroligt tröttsamt att läsa om.

Men, ganska snabbt kastas både Jane och läsaren in i den faktiska handlingen. Istället för att sitta och tycka synd om sig själv måste alltså Jane ta tag i saken - som Ramparts andliga ledare, även om de flesta inte är särskilt intresserade av religion, har hon ju ett visst ansvar för besättningens mentala hälsa.

Större delen av Ramparts besättning har redan farit hem, och de femton personer som är kvar väntar på att ett fartyg ska komma och hämta dem. Men istället börjar TV:n visa allt mer skrämmande bilder; blodiga människor, brinnande bilar, upplopp och kaos, tills kanalerna en efter en slutar sända och slutligen slocknar helt. På Rampart vet man inte vad som hänt. Det enda man hört över radion är att någon sorts sjukdom brutit ut, en sjukdom som gör att folk får helt svarta ögon och blir aggressiva och blodtörstiga.

Besättningen på oljeplattformen vill förstås ta sig hem så fort som möjligt, men om räddningsskeppet aldrig kommer så måste de vänta ut vintern där de är. De har generatorer som ger värme och ljus, men maten är det sämre med. De människor som är kvar på Rampart är kanske inte Guds bästa barn, och förutom de stridigheter som när som helst kan blossa upp - om mat, om vem som ska ta ledningen - så hotas gruppen även av den mystiska sjukdom som spridit sig i resten av världen...

Det här är förmodligen en ungdomsbok, vilket förklarar det faktum att språket är ganska enkelt. Absolut inte dåligt, men inte komplicerat - det ska gå fort att läsa, det ska vara spännande hela tiden och författaren bekymrar sig inte om såna petitesser som att han upprepar sig ganska mycket när han t.ex. beskriver människor: "He was tall and muscular. He had dark hair. He had a gold watch and a leather jacket" osv. Är man extremt allergisk mot sånt så kanske man ska undvika, men jag tyckte ändå att det fungerade bra.

Nånting som författaren inte heller är rädd för är att "kill your darlings", här stryker både den ena och den andra med som man gärna hade sett som överlevare. Upprörande! Men Baker har lyckats bra med att levandegöra sina karaktärer, man lider eller gläds med dem - och hatar de som bör hatas, förstås. Särskilt Jane utvecklas enormt mycket under bokens gång.

Det här är en bok jag kan rekommendera till alla som gillar postapokalyps, polarskräck och/eller zombier (nåja, typ). Snabbläst som tusan är den också, med tanke på att jag lyckades läsa ut den under en annars fullspäckad stockholmshelg.

Slalomläsning

Jag håller för närvarande på med Matens pris, Sankta Psyko och K55 - lögnernas valv. Tre böcker är lite mycket att läsa samtidigt men jag är snart klar med Matens pris (om jag nånsin lyckas med att läsa den nån annan gång än på lunchen). Och då ska jag börja med A. J. Kazinskis Den sista goda människan, som precis som Sankta Psyko är reserverad och snart måste lämnas tillbaks...

20 oktober 2011

Rec. ex!

Idag fick jag Erika Oscarius bok K55 - Lögnernas valv som recensionsex. Svensk science fiction som BÅDE utspelar sig i rymden (nåja, på en annan planet iallafall) OCH är postapokalyptisk? What´s not to like? K55 blir utan tvekan min helgläsning.

14 oktober 2011

Dålig bloggare. Fy.

Två(!) uppdateringar hittills i oktober? Det måste ju vara nån sorts rekord, och inte ett bra sådant. To make matters worse så läser jag inte alls Getingsommar som jag försöker hävda här på bloggen, utan på jobbet lite i Matens pris (som jag visserligen nyss la till på Läser just nu) och hemma lite Maria Lang. Siden sammet häromdan och Körsbär i november just nu.

Som ni kanske lagt märke till så har jag fått jobb - vilket jag visserligen haft ett tag, men nu är det ett fast heltidsjobb det rör sig om. Jag fick till och med den lön jag begärde, vilket både gjorde mig glad (woho! lön!) och lite bitter. Hade jag kunnat begära mer? Ta lärdom till nästa gång! Detta kan dock komma att betyda ännu mindre läsning och ännu mindre uppdateringar, för nu ska jag sätta in mig i alla de där sakerna som jag inte behövde kunna som vikarie. Fjärrlån, inköp och sånt där. Och gå på möten förstås. Bibliotekarier älskar möten (precis som alla andra statligt eller kommunalt anställda).

Nån gång i framtiden kommer det att dyka upp en kvartalsrapport, som skulle ha skrivits för två veckor sen, en recension på Adam Bakers Outpost (mini-recce: köldslagen zombie-dystopi, måste läsas av alla som gillar postapo) och eventuellt recensioner av Jeffery Deavers En skör tråd, H. P. Lovecrafts At the Mountains of Madness: And Other Tales of Terror samt Douglas Prestons och Lincoln Childs The Cabinet of Curiosities. Men det blir senare.

12 oktober 2011

Numfar! Do the dance of joy!



Work - I haz it!

4 oktober 2011

Stockholmshelgen, med skräckbokbloggarmuffinsfika!

Eller #skräckfika, for short.

I helgen har jag:
  • gått på mycket trevligt kalas med tema 1976 - rödvinsbål med fruktcocktail, snittar med avocado+räkor+rhode island-dressing samt ost+skinka+oliver, en playlist från 1976 och tidsenlig klädsel (dock inte på mig. Jag hade tidsenliga åsikter istället och pratade politik, kroppsbehåring och Egalias döttrar).
  • åkt väldigt mycket pendeltåg och tunnelbana, men också gått jättelångt
  • ätit ohemula mängder mat. Indiskt, sushi, kulturellt (lunch på Stories på Kulturhuset...) och japanskt som inte var sushi utan istället gyoza och ramennudlar med friterad tofu på Wagamama. Dessutom fikat en del, mest minnesvärt förstås #skräckfikat på Muffinsfabriken. 
  • firat Suss som fyllde år.
  • shoppat alldeles för mycket. 
  • sett "Die Hard in space" (Assault on Dome 4, med Bruce Campbell som skurk). 
  • tittat på A som spelat Red Dead Redemption på PS3:an med mitt och S benägna bistånd (typ: "varför gjorde du så? Var inte det korkat?").
  • pratat massor.
  • läst ut en bok. Hur hann jag med det?

 Söndagens #skräckfika!

Från vänster till höger: Dark Places-Helena, jag, Any Moment Called Now-Suss, Tystnad-Maria, Feuerzeug-Sara och Bokstävlarna-Anna. Jag ber om ursäkt för den taskiga bildkvaliten på gruppfotot, A måste ha varit lite full.

Alltså kommer här några andra bilder:

Anna och Helena. 

Suss. 

Maria och Sara.

Och #boblmaf´s skuggmedlem A, även känd som Suss' man, bollplank och läskompanjon.

Vi pratade skräck (nähä?) i allmänhet och Stephen King i synnerhet, Twin Peaks, tv-spel, X-files och, tja, allt annat nördigt man kan tänka sig samt åt giganormiska muffins och drack kaffe - förutom jag då, som alltid sticker ut med mitt tedrickande. Så väldigt trevligt och jag ser fram emot en ny träff när jag beger mig till sydligare breddgrader nästa gång!

Inte mindre än fyra bokhandlar besöktes under helgen: Akademibokhandeln, SF-bokhandeln, Pocketshop och The English Bookshop (där vi nästan inte kunde slita oss ifrån hyllan med de läderinbundna, guldkantade utgåvorna av H. P. Lovecraft: The Complete Fiction och The Complete Tales and Poems of Edgar Allan Poe). Sammanlagt sex böcker inhandlades, dock hade jag ett presentkort på Akademibokhandeln så boken jag köpte där blev nästan gratis. Förutom böcker shoppade jag nagellack (viktiga saker!) och nagelstickers, en scarf, benvärmare, en t-shirt och ett par skor, eftersom de jag hade på mig gick sönder.

Zee loot!
Böckerna:
Peter May - The Black House
Clive Cussler - Crescent Dawn
David Gibbins - The Gods of Atlantis
Rhys Thomas - On the Third Day
Greig Beck - Beneath the Dark Ice
Adam Nevill - The Ritual

Och boken jag hann läsa ut var Outpost av Adam Baker, mycket bra dystopisk polarskräck som jag måste skriva om lite senare.