80-talet ringde

Idag lånade jag en briljant ungdomsbok på jobbet: I fullmånens sken av Mary Downing Hahn. Ja, ni kan ju se omslaget här. Fantastiskt, eller hur?

Publicerad av B. Wahlström 1995 men doftar 80-tal så det stänker om det (blandade metaforer där). Jag tänkte utvärdera den för att se om den ska gallras eller magasineras. Vad tror ni?

P. S. Tjusiga, dock ej glittriga, vampyrer fanns alltså redan innan Twilight. Bara så ni vet.

Köplust

Book Depository är fantastiskt, jag beställde precis tre böcker för sammanlagt 4.98€ (Dover Publications ger ut billiga böcker med snygga omslag, helt perfekt). Tre klassiker blev det: Dr. Jekyll and Mr. Hyde av Robert Louis Stevenson, Herland av Dorothy Perkins Gilman och The Turn of the Screw av Henry James.

Snygga omslag, eller hur?
Cheap-o pocketutgåvor förstås, men ändå.

P. S. Jo, jag lever. Men jag läser inte särskilt mycket.

Jag måste ju bara visa...

Jag beställde Lord Peters största affär (Dorothy Sayers första bok om lord Peter Wimsey, eng. Whose body?) på Bokbörsen häromdagen, och föga anade jag vilken atrocitet som skulle landa i min brevlåda.

Ta-da! I give you - en pusseldeckare från 20-talet med ett fruktansvärt 80-talsomslag där lord Peter Wimsey uppenbarligen förväxlats med James Bond.

(Klicka på bilden för att se en större version, och jag ber om ursäkt för den fula ljusfläcken - det är svårt att fota när man inte har nåt naturligt ljus.)

Solglasögon, pistol, vad som ser ut att vara en bar överkropp och, naturligtvis - en reflex av en halvnaken kvinna i solglasögonen... Vem designade det här omslaget egentligen?

Lockad av fina omslag

Efter simningen idag hade jag och mitt simsällskap några minuter över innan ytterligare en person skulle ansluta sig och äta lunch med oss, och vart tillbringar man bäst några extra minuter på stan? Jo, på Akademibokhandeln. Förstås. Och där hittade jag inte bara en utan TVÅ böcker med jättefina omslag (som även lät lockande när jag läste på baksidan):


The Affinity Bridge av George Mann, och


The Kingdom Beyond the Waves av Stephen Hunt (som jag iofs var helt säker var skriven av en kvinna när jag läste baksidestexten... förmodligen för att den handlar om en kvinna).

Jag var naturligtvis tvungen att köpa båda två. Lyckligtvis var båda i storpocket, så jag ruinerade mig inte totalt. Men däremot funderar jag mycket på när jag ska få tid att läsa dem...

Inte fina, fula

Nu var det ett tag sen jag skrev nånting om omslag, så jag tänkte visa några som jag tycker är grymt fula, istället för fina (för jag har inte hittat nåt som jag spontant tyckt varit jättefint).


Martina Haag - I en annan del av Bromma. Plottrigt och skumt.


Sisela Lindblom - De skamlösa. Säkert ett bekant omslag för de flesta, och jag minns en diskussion när den kom ut i pocket om just omslaget som de flesta tyckte var jättefult. Jag håller med.


Marina Nemat - Fånge i Teheran. Ett exempel på att även om delarna är fina så blir inte helheten alltid bra... Det här är faktiskt ett exempel på ett omslag som rentav skulle avskräcka mig från att köpa boken! Det känns plottrigt och rörigt, och så var det ju det där med att den grönklädda kvinnan är en spegelvänd (och grön) kopia av...


... den här kvinnan. Och omslaget till Den trettonde historien är betydligt snyggare och känns dessutom mycket mer genomarbetat.

Några synpunkter på mina ful-omslag? Rent allmänt tycker jag att chick lit (som iallafall Haags bok tydligen är) har fruktanvärt fula omslag. Skulle de tilltala 30 something-kvinnor i karriären? Det hoppas jag inte.

Austen med grymt snygga omslag!

Nu har det blivit lite väl mycket omslag-o-mania här på sista tiden, men kolla vilka snygga (häftade) utgåvor av Jane Austens böcker jag har hittat!

Mina tre favoriter av Austen: Pride and Prejudice, Persuasion och Sense and Sensibility. Allihop från Dover Publications.







Visst är de helt fantastiskt vackra? När jag har råd att köpa böcker igen så måste jag ju köpa dem, helt enkelt. Så är det bara.

Fler omslag

Det brittiska pocketomslaget (ovan) till China Miévilles Perdido Street Station tycker jag är fantastiskt snyggt och det passar verkligen boken, till skillnad från det amerikanska pocketomslaget (nedan) som jag bara tycker är plottrigt och, tja, amerikanskt.

Vad tycker ni?

Dessutom är jag väldigt förtjust i omslagen till Joe Abercrombies The First Law-serie, kanske speciellt Before They Are Hanged. Tyvärr gör sig dessa omslag inte alls lika bra på bild eftersom mycket av charmen med dem - iallafall i pocket - är den sköna texturen på pappret och, iallafall när det gäller Before They Are Hanged, de små silverdetaljerna.

Fina omslag

Inspirerad av Pocketpocketpocket tänkte jag börja med en ny kategori: fina omslag. När jag stöter på ett bokomslag som jag gillar ska jag lägga upp det här. Det kan bli lite intressant - vad säger ens favoritomslag om en som person? Det kan rentav bli en analys av en del omslag om jag kommer på nåt vettigt/känner för det.

Det är lite lustigt, för tidigare brydde jag mig inte alls om hur omslagen såg ut (förutom att jag avskydde de där nytrycken som brukade komma efter en filmatisering, med omslag från filmen). I couldn´t care less, om man säger så. Men ju mer jag läser bokbloggar och engagerar mig i den här världen, ju mer tittar jag på omslagen - nu kan jag rata en utgåva för att omslaget ser fördjävligt ut!

Till exempel:

Numera skulle jag hellre köpa den engelska pocketutgåvan av Lloyd Jones Mister Pip än den fula svenska, dock inbundna.

Jag skulle kunna köpa den här boken bara på grund av omslaget:

Trots att jag inte alls vet vad den handlar om. Amitav Ghosh heter författaren och Sea of Poppies boken.

Jag gillar även det här omslaget till Katherine McMahons The Rose of Sebastopol:

Och, ja, jag skulle kunna köpa den också för omslagets skull (fast jag tycker faktiskt att den verkar bra också) - det ser lite grann ut som att det skulle kunna passa Jane Austen eller nån av Brontë-systrarna.

Nu får det räcka för den här gången, men det kommer mera!