George Eliot - Middlemarch

Middlemarch utspelar sig i och runtomkring den fiktiva engelska staden Middlemarch i början av 1830-talet. Läsaren får följa diverse karaktärer under de år då romanen utspelar sig, och i de första kapitlena är det den unga Dorothea Brooke som är huvudpersonen.

Dorothea är en varmt religiös ung dam, som inte särskilt bekymrar sig över sitt utseende eller andra saker unga damer "borde" tänka på. Istället ägnar hon sig åt att designa nya stugor åt de fattiga arbetarna på farbroderns gods, och hoppas förgäves på att farbrodern ska förbättra livet för sina arrendatorer. När hon blir uppvaktad av en ung granne, sir James Chettam, avvisar hon honom för att istället gifta sig med den trettio år äldre mr Casaubon, som hon föreställer sig är en lärd och vis herre som efter bröllopet ska undervisa henne och som hon ska kunna hjälpa med hans livsverk. Naturligtvis blir det inte så.

Läsaren får dessutom stifta bekantskap med sir James Chettam, som efter Dorotheas bröllop gifter sig med hennes syster Celia, med Dorotheas farbror mr Brooke, med kyrkoherden Cadwallader och hans hustru, med den unge läkaren Tertius Lydgate som gifter sig med borgmästarens dotter Rosamond Vincy, med Rosamonds bror Fred som hoppas av utbildningen till präst, med Freds ingifte morbror Peter Featherstone som i sin tjänst har den unga Mary Garth, som Fred är förälskad i, med Mary Garths föräldrar, med prästen Camden Farebrother och hans familj och med Will Ladislaw, mr Casaubons släkting som hyser varma känslor för Dorothea. Och säkert med ett antal människor till som jag glömt för tillfället...

Det är rätt många att hålla reda på och olika kapitel handlar om olika människor, men allas liv är ihopvävda och alla skvallrar om alla, som det brukar vara i en småstad. Vissa är dessutom mer intressanta än andra att läsa om - till exempel var jag inte alls förtjust i Dorothea från början, men mot slutet av första delen börjar hon ta sig och blir roligare att läsa om. Stilen är dessutom så ironisk att det känns som att författaren hela tiden raljerar över karaktärernas sätt att bete sig, och vissa av dem är onekligen ganska löjeväckande.

Jag tycker att boken är ganska bra, men oerhört seg att läsa. Precis som Dieva inser jag att jag läser bara några sidor i taget, sen orkar jag inte mer utan lägger boken åt sidan - och så får den ligga i en dag eller två. Med den här takten är jag väl klar med den till jul misstänker jag.

Vi har också läst Middlemarch:
Dievas liv och äventyr
Camilla
Theresan