Efter ett antal dagar är jag cirka en fjärdedel in i
Perdido Street Station (visst har den ett fint omslag förresten?). Tur att jag har den fram till 31 mars, annars hade jag nog inte hunnit läsa ut den... jag läser två eller tre kapitel om dan, mer har jag inte tid med.
So far är den intressant; det var lite väl mycket ordbajseri alldeles i början, i prologen (och det tog ett antal kapitel innan man ens fick reda på vem det var som anlände till New Crobuzon på första sidan) men det gav med sig. Ordbajseriet begränsar sig numera enbart till beskrivningarna av staden, som är en sjudande, myllrande massa helt i Ankh-Morporkstil (och även staden Camorr i
Locke Lamoras lögner) fylld av varelser av allehanda raser och utseenden - människor, khepri, vodyanoi och diverse andra raser som Miévilles fantasi har frambragt. Nu snackar vi ultimat
New Weird här, en litterär genre som jag definitivt måste utforska mer.
Jo, och angående det där med att läsa på engelska; det går rätt bra - fast jag har varit tvungen att slå upp en hel del ord. Hittills har ordet
plethora dykt upp en gång, det kommer säkert igen =). Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att läsa en massa engelska titlar som jag hittat på SF-bokhandeln...