I sin debutroman Analys av ett mord gör juridikprofessorn och författaren Jed Rubenfeld ett antagande om något som skulle kunna ha hänt i New York hösten 1909. Den hösten besökte den berömde psykoanalytikern Sigmund Freud USA tillsammans med den lika välkände Carl Gustav Jung. Freud upplevde Amerika som ett dåligt land, och nånting måste ha hänt som för all framtid gjorde honom negativt inställd till landet. Inget vet vad det kan ha varit.
Rubenfeld, som är mycket intresserad av Freud såväl som Shakespeare, använder denna okända episod för att bygga upp sin deckare. Han placerar en ung amerikansk psykoanalytiker, doktor Younger, i Freuds sällskap, och slänger in ett synnerligen mystiskt mord på en ung socitetsflicka. Ett liknande överfall på en annan ung flicka leder till att denna drabbas av minnesförlust och förlorar talförmågan, vilket leder till att Freud kallas in. Han ombeds psykoanalysera flickan för att få henne att minnas överfallet och namnge mördaren. Freud ger fallet till Younger, som med liv och lust ger sig i kast med att analysera den unga flickan. Problemet är bara att fallet är mycket mer komplicerat än någon hade kunnat ana...
Jag tror att jag börjar lida av någon sorts bokdepression, för på senare tid har jag alla böcker jag läst känts avslagna och ganska tråkiga; så är också fallet med Analys av ett mord. Till att börja med är jag besviken över att det inte är Freud som är huvudpersonen, jag hade velat att han hade lett undersökningarna och fungerat mer som en privatdetektiv. Att berättarperspektivet sedan växlar mellan första person (Younger) och tredje person gör bara att det blir rörigt. Jag vet inte heller om jag ska skratta eller gråta åt att förnuftiga vuxna människor på fullt allvar trodde (och tror!) på Freuds teorier om det sexuella som roten till all psykisk sjukdom (speciellt då "hysteri" som främst drabbade kvinnor. Ja, tacka fan för det med tanke på hur kvinnor förväntades bete sig på den tiden).
Nå ja, så dålig var den ju inte; ganska snårigt uppbyggd och lite mindre spännande än jag hade önskat dock. Det blev ett medelbetyg helt enkelt.
Brorsans kompis Robban
5 timmar sedan
4 kommentarer:
Säger du det. Jag funderade på denna bok så sent som idag eftersom jag såg en annons.
Apropå hysteriska fruntimmer: Axel Munthe lär ha haft en god diagnos. Sysslolöshet! Klok grabb verkar det som.
Verkligen en fantastiskt intelligent diagnos =).
Har du inte läst biografin över Axel Munthe (En osalig ande: berättelsen om Axel Munthe av Bengt Jangfeldt) som kom för några år sedan så tycker jag att den är värt besväret.
Hela 41 kr för pocketversionen på Bokus just nu.
Jag har köpstopp på böcker just nu, men ska kolla upp om den finns på mitt bibliotek.
Skicka en kommentar