Den nionde stenen utspelar sig i två tidsperspektiv, dels i London och Benares på 1860-talet och dels på samma platser på 2000-talet. I 1860-talets London har den unga flickan Sarah klätt ut sig till pojke för att kunna arbeta som sättare på en tidning, och genom tidningen träffar hon den okonventionella författarinnan Lily Korechnya. Sarah och hennes lillasyster Ellen är föräldralösa, och Lily Korechnya och hennes hushållerska mrs Vesper börjar så smått ta dem under sina vingars skugga. Lily får uppdraget att katalogisera den mycket rik och excentriska lady Herberts juvelsamling, ett uppdrag som så småningom för henne till den indiska staden Benares där hon bor som gäst hos Benares maharadja. Samtidigt härjar en mördare i London, och morden verkar ha kopplingar till de sällsynta färgade diamanter som lady Herbert tagit med sig hem från Indien.
I 2000-talets London håller universitetsläraren och författaren Susana Harris på att skriva en bok om viktorianska kvinnor som besökt Benares. Vid sin resa till Benares hittar hon en hattask fylld med brev som Lily skrivit och fått under sin tid i maharadjans palats, och breven ger ledtrådar till vad som egentligen hände i London då flera människor blev mördade för diamnternas skull. Susana träffar Miranda, som jobbar som inköpare för ett stort auktionshus i London och har kommit till Indien för att försöka köpa en samling diamanter från den benariske maharadjans ättlingar, och tillsammans försöker de lösa gåtan med de färgade diamanterna som varit försvunna ända sedan 1860-talet.
Det här kändes ungefär som en sån där bok som skulle kunna komma ut i en förkortad "Det Bästa"-utgåva (inget ont om dem, jag har läst många bra böcker i "Det Bästa"-format...) och dessutom känns det som att jag redan har läst den här boken flera gånger. Inte så orginell alltså! Språket är också ganska medelmåttigt, men det kan ju vara översättningens fel. Jag tyckte mycket bättre om de delar (första halvan av boken, ungefär) som utspelade sig på 1800-talet och det hade varit roligt att läsa mer om Lily och Sarah och deras okonventionella liv. De delar som utspelade sig på 2000-talet var ganska platta, däremot. I det stora hela var det dock en ganska ok bok, jag kanske rentav kommer att läsa Kylie Fitzpatricks debut Gobelängen.
I vår herres hagge – Julspecial 2024
9 timmar sedan
1 kommentar:
Jag har läst båda böckerna, Den nionde stenen bara för att jag tyckte Gobelängen var bra.
(Mina recensioner hittar du - om du skulle vara intresserad - någonstans i Bokringens arkiv.)
Skicka en kommentar