27 april 2008

Denise Mina - Blodsarv

Blodsarv är utspelar sig i Glasgow 1981 och är den första boken om Paddy Meehan, en 18-årig flicka från en stor katolsk familj som precis fått sitt första jobb, som springflicka på en tidning. Paddys högsta dröm är att avancera från springflicka till journalist, trots att hennes fästman Sean inte alls är glad åt idén att hon ska ha en karriär.

I Blodsarv dödas en liten pojke, och två lite äldre pojkar anklagas för mordet. Alla är övertygade om att de gjorde det, utom Paddy. Hon följer på egen hand upp ett annat spår som polisen struntat i, och blir på kuppen osams med sin fästman och hela sin familj. Som om inte det var nog försöker hon också gå ner i vikt genom den berömda kokt ägg/grapefrukt/svart kaffe-dieten (som var väldigt populär på 80-talet om jag inte minns fel).

Det är intressant med en deckare där polisen framställs som korrupta idioter och journalister är modiga sanningssökare (det brukar oftast vara tvärtom), även om jag personligen ställer mig på polisens sida (jag håller med Puck Bure: om alla bara snällt berättade allt för polisen så skulle deras liv bli mycket enklare... Jag tror det (ungefärliga) citatet kommer från Kung Liljekovalje av dungen) mot de otäcka journalisterna som bara är ute efter ett stort scoop och skiter i allting annat. Men Paddy Meehan är annorlunda; en av anledningarna till att hon hamnar i klistret är att hon inte själv vill gå ut med en story som berör hennes familj, men som hon anförtror en kollega - en kollega som kör storyn som sin egen.

Förutom detta blir jag förbannad på Paddys korkade fästman och hennes familj som bestraffar henne för ovanstående händelser utan att ens bry sig om vad som egentligen hände. Mer än nåt annat hoppas jag på att Paddy ska säga åt dem allihop att dra åt helvete (vilket hon gör, på sätt och vis) och sticka därifrån för att klara sig på egen hand. Och hon går faktiskt från att bara vara en tjock flicka utan särskilt mycket självförtroende till att bli en tjock och vacker flicka som respekteras av sina arbetskamrater. And that´s something.

Inga kommentarer: