Den besynnerliga händelsen... handlar om Christopher, som är 15 år och har någon form av autism. Han tycker inte om att folk rör vid honom, har fobi mot färgerna gult och brunt, förstår inte ansiktsuttryck eller skämt och tycker inte om nya platser eller främmande människor.
En dag hittat Christopher grannens hund död, nedstucken av en högaffel. Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som mördade hunden - på sitt eget speciella sätt. Eftersom Christopher är som han är så går han mycket bokstavligt till väga, och skriver dessutom en bok om sina upplevelser; det är alltså Christopher själv som berättar handlingen i Den besynnerliga händelsen... Christophers detektivarbete leder till att många hemligheter avslöjas, och han måste hantera dem så gott han kan.
Jag tyckte att det var en hyfsat bra bok; inte handlingen som sådan utan karaktärsteckningen av Christopher och hans autism. Det måste vara mycket besvärligt att ha en sån störning. Jag kan dock sympatisera med Christopher ibland (jag tycker inte heller om främmande platser eller människor, måste alltid ha en karta så att jag kan ta reda på exakt vart jag befinner mig, gör gärna upp noggranna tidtabeller - om än inte riktigt lika noggranna som Christopher, men jag tycker om rutiner - och har ofta svårt att tolka andra människor*).
Det jag irriterade mig mest på är att Christophers föräldrar inte verkade berätta för folk att deras son inte är som andra, vilket ledde till att poliserna med flera misstolkade honom och trodde att han jävlades med dem. Och hur Christophers pappa kunde göra det han gjorde, speciellt mot ett barn med autism (nog för att det hade varit förjävligt även om det hade rört sig om ett "vanligt" barn också), förstår jag inte.
*Ibland känner jag mig som Anya i BtVS. Hon har dock varit en demon i tusen år och känner inte till mänskliga seder. Jag har tyvärr ingen sån ursäkt.
Brorsans kompis Robban
11 timmar sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar