I denna tredje bok med kommissarie Cetin Ikmen (ja, jag vet, egentligen ska det vara ett sånt där franskt c med en liten knorr under, men det är svårt med ett svenskt tangentbord) har kommissarien blivit sjukskriven på grund av ett magsår. Han är förbjuden att dricka konjak och arbeta, och håller naturligtvis på att tråkas ihjäl.
Hans tidigare inspektör Suleyman har under tiden blivit befordrad till kommissarie och blir tilldelad ett fall där den okända barnbruden till en ung arabesksångare (arabesk är en svulstig turkisk musikform som uppskattas av obildade och avskys av intellektuella) hittas mördad och hans lilla dotter kidnappad. För att komplicera det hela lite extra lever den unge sångaren öppet med sin mycket äldre älskarinna, som också är en välkänd arabeskartist. Fallet får snart kopplingar till en illa omtyckt turkisk "sekt" som påstås dyrka djävulen, och Suleyman får problem med sin inspektör som är alltför vänskaplig med den mordmisstänkte sångaren.
Men självklart blir Ikmen intresserad av fallet (på sitt eget speciella vis), och med hans hjälp lyckas Suleyman reda ut alla trådar.
Jag håller med den person som lovade att böckerna i Istanbul-serien skulle bli bättre och bättre, när jag klagade på den första boken, Belsassars dotter. Arabesk är faktiskt en riktigt bra deckare.
I vår herres hagge – Julspecial 2024
7 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar