Om natten i Chile är en kortroman av den chilenske författaren och poeten Roberto Bolaño. Den handlar om prästen, Opus Dei-medlemmen, författaren och litteraturkritikern Sebastián Urrutia, eller närmare bestämt om hans minnen av sitt liv under hans sista natt i livet. Urrutia var en betydelsefull man i Chile; han kände alla stora författare och poeter och undervisade Pinochet om marxism. Under sin sista natt minns han detta - och annat - med skam, och han försöker hela tiden försvara sig inför någon som han kallar "den åldrade ynglingen" - försvara sig bland annat för att han umgåtts med en chilensk kvinna vars amerikanske man torterade politiska fångar i källaren.
Boken ger en viss inblick i hur livet efter militärjuntans övertagande 1973 måste ha tett sig i Chile, men Urrutia är ganska tyst om övergreppen, de som fördes bort mitt i natten och aldrig hördes av igen. Han var motståndare till den socialistiske (men folkvalde) president Allende och tyckte att livet blev "tystare" under Pinochet - men som katolsk präst och Opus Dei är väl den marxistiska ideologin kanske inte den ultimata...
Det är lite besvärligt att läsa eftersom boken är skriven utan styckesindelningar eller pauser för dialog (det är ju trots allt en gammal mans minnen det rör sig om), och det känns som att hela boken är en enda lång mening. Man blir faktiskt andfådd.
Men jag tyckte ändå om Om natten i Chile. I början var jag inte imponerad, men mot slutet hade jag vant mig vid det andfådda sättet att skriva och fångats av berättelsen. Dock känner jag att jag är tvungen att läsa om den så småningom, för nu kändes det som att jag sprang så fort igenom boken att jag snubblade över mina egna fötter - en annan bieffekt av bokens stil och språk.
Fem nyare träningslåtar
6 timmar sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Men, så kul att du också blev andfådd. Precis det var min upplevelse också. Jag har ännu inte riktigt lyckats får ihop ett inlägg, men jag tyckte oerhört mycket om denna udda bok.
Det var ungefär som när jag ser Sagan om Ringen, när TreeBeard pratar och andas in på fel ställen - jag blir väldigt andfådd bara av att höra honom. =)
Jag läste ditt inlägg om att du blev det när du läste, då hade jag precis läst ut boken så jag tyckte också att det var kul att nån annan kände samma sak!
Vad lustigt! Jag upplevde exakt samma sak, fast jag trodde att det var jag som helt enkelt läst slarvigt! Men Bolaños bok är definitivt en så bok jag tänkt mycket på efteråt och skulle passa bra för omläsning. /Therese
Holly: jag tror att det är en sån där bok som man MÅSTE läsa flera gånger för att uppskatta den till fullo. När (om) den kommer i pocket så måste jag nog köpa den.
Ja, jag gillade verkligen att bli anfådd! Vill nog bli det igen så jag kommer att läsa mer av författaren, den där om detektiverna kanske vore nåt!
Skicka en kommentar