George Eliot, pseudonym för Mary Ann Evans, föddes den 22 november 1819 i närheten av Nuneaton i Warwickshire, England. Hennes far var en välbärgad borgare och godsförvaltare, och den unga Mary Ann fick en god litterär uppfostran i den viktorianska tidens anda och skickades till internatskolor med olika religiösa inriktningar.
När Mary Anns mor dog 1836 flyttade hon hem för att ta hand om familjen, men några år senare gifte sig den äldre brodern Isaac och Mary Ann flyttade då med sin far till Foleshill i närheten av Coventry. Där träffade hon paret Charles och Cara Bray, som båda var progressiva fritänkare. Charles Bray ägde tidningen Coventry Herald och han använde sin förmögenhet till filantropiska ändamål. Mary Ann och Brays blev nära vänner, och de fick Mary Ann, som redan börjar ha religiösa tvivel, att börja intressera sig för bland annat liberal teologi.
När Mary Ann förlorade sin tro hotade hennes far att slänga ut henne ur hemmet, men hotet verkställdes aldrig och Mary Ann fortsatte plikttroget att gå till kyrkan i flera år och sköta om sin far till hans död 1849. Efter faderns begravning reste Mary Ann till Schweiz med paret Bray, och hon beslutade sig för att stanna i Genève ensam till 1850 då hon flyttade till London under namnet Marian Evans. Mary Ann ville bli författare.
Åren 1851-1856 arbetade hon som assisterande förläggare på den vänsterradikala tidskriften The Westminster Review, och många ansåg det skandalöst att en ung, ogift kvinna arbetade tillsammans med män på det viset. En ännu större skandal var det faktum att Mary Ann levde från år 1854 levde tillsammans med filosofen och kritikern George Henry Lewes utan att vara gift med honom. Lewes var redan gift, men hade ett öppet förhållande med sin fru, som hade tre barn med sin make och fler barn med andra män.
Att ha ett förhållande på sidan av var inte ovanligt i det viktorianska England, men ovanligare och mycket skandalöst var att Mary Ann och Lewes var så öppna med det. De ansåg sig vara gifta och Mary Ann kallade sig numera Marian Evans Lewes. Londons litterära socitet tog avstånd från paret.
1858 publicerades novellen "Amos Barton", första delen i samlingen Scenes of Clerical Life, i Blackwood´s Magazine under pseudonymen George Eliot. 1859 gav hon ut sin första roman, Adam Bede, och denna bok samt Scenes of Clerical Life orsakade vilda spekulationer om vem som kunde vara författaren. Mary Ann var slutligen tvungen att avslöja sig, vilket chockerade en del av hennes läsare (på grund av hennes osedliga liv), men hon fortsatte att vara en populär författare. Trots detta tog det många år innan George Eliot och hennes "man" accepterades inom sociteten igen.
Eliot fortsatte att skriva i femton år och publicerade många populära romaner, till exempel The Mill on the Floss (1860) och Middlemarch (1871-72). 1876 gav hon ut sin sista roman, Daniel Deronda, och två år senare dog George Henry Lewes. Ytterligare några år senare, i maj 1880, orsakade Eliot uppståndelse återigen genom att gifta sig med John Cross, en man som var nästan 20 år yngre än henne själv. De hann dock bara vara gifta i några månader; den 22 december 1880 dog Eliot, 61 år gammal, av en halsinfektion kombinerat med en njursjukdom hon lidit av en tid. Hon är begravd på Highgate Cemetery, Highgate, London.
(Från Wikipedia.)
I vår herres hagge – Julspecial 2024
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Vad skönt att se att kvinnliga författare uppmärksammas! Tänk att vissa fortfarande inte syns fastän det är 2009 nu.
Jag har bestämt mig för att blogga om kvinnliga författare och lyfta fram de begåvningar som fanns/finns. Det är roligt att upptäcka vilka spännande liv de levde och vilka underbara saker de skrev!
En svensk favorit som blivit bortglömd är Sophie von Knorring. Lite som en svensk Jane Austen, mycket witty!
Sophie von Knorring har jag hört talas om men aldrig läst nåt av... är det nån särskild titel man borde läsa?
Skicka en kommentar