Äntligen har jag lyckats läsa ut The Poe Shadow, som, kan jag säga direkt, tyvärr var väldigt tråkig.
Boken handlar om den unge Baltimoreadvokaten Quentin Hobson Clark som brevväxlar med författaren och poeten Edgar A. Poe. När han får veta att Poe dött, och dessutom inser att den dystra begravning han nyligen bevittnat var författarens begravning, blir han helt besatt av att ta reda på sanningen bakom Poes mystiska och förtidiga död. Han uppträder så besynnerligt att han lyckas med att stöta bort sin fästmö, sin bäste vän (som också är hans styvbror och delägare i advokatfirman där Clark arbetar) och den lilla familj han har kvar. Han slutar också arbeta och lever istället på sitt arv.
Clark är övertygad om att Poes berömde detektiv C. Auguste Dupin har en verklig förlaga, och han beslutar sig för att denne förlaga är den parisiske problemlösaren Auguste Duponte. Han reser till Frankrike för att övertala Duponte att komma till Baltimore och lösa mysteriet med Poes död.
Nja, jag har nog kommit fram till att Matthew Pearl inte riktigt är min stil - jag var inte särskilt förtjust i Danteklubben och The Poe Shadow var, som sagt, tråkig (fast de sista kapitlena var något bättre än resten av boken). Men ändå vill jag läsa hans nya bok, The Last Dickens...! Jag tror att det är idén bakom böckerna jag gillar, snarare än böckerna i sig. Pearl skriver dock lite för omständigt, det blir segt och går långsamt att läsa. (Och ändå har hans böcker blivit New York Times Bestsellers!?) Jag tycker inte heller att han lyckas med att göra vare sig karaktärerna eller storyn tillräckligt intressanta - Clarks sökande efter sanningen bakom Poes död känns helt enkelt för... blaha.
Nåja, jag ska nog ge mig på The Last Dickens också så småningom - men är den som de två första böckerna så ger jag upp Matthew Pearl helt.
Aniara: Fritt efter Harry Martinson
22 timmar sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Den här boken har stått i bokhyllan sedan bokrean i våras och jag har varit sugen på att läsa den... men har inte känt att jag haft tid.
Det är skönt att läsa att jag inte har missat något i alla fall, om den visat sig vara väldigt bra vore det retligt att ha låtit den stå orörd :)
Jag har också försökt ta mig igenom The Dante Club, men alla dessa akademiska skägg är förvirrande och tempot var sååå långsamt. Men jag känner precis som du, jag VILL så gärna tycka att det är bra...Har köpt Danteklubben på svenska för att se om den är lättare att läsa, och jag har även The Poe Shadow stående oläst i bokhyllan. Vissa böcker är bättre i teorin än i verkligheten.
Emma: tja, du kanske tycker bättre om den än jag gjorde - smaken är ju olika!
Pomegranate: jag prövade aldrig Danteklubben på engelska, men The Poe Shadow är inte alls svårläst på engelska så jag misstänker att Pearl är lika långsam vare sig det är orginalspråk eller inte...
Det är synd, för böckerna låter ju så bra i teorin! =)
Det har också slagit mig att böckernas popularitet inte direkt står i proportion till de dåliga omdömen de får!
The Dante Club står härhemma och min man började läsa den, men tyckte den var vansinnigt seg, och nu när jag läser era omdömen så känns det inte som jag missat någonting då.
Myrorna nästa kanske?
a-lo: Du har inte missat mycket, iallafall. Jag moochade bort boken, skickade iväg den idag faktiskt. =)
Skicka en kommentar