5 september 2009

Vad jag läste...

Jag hittade en några månader gammal utmaning hos Boktipset: Min läsning för x antal år sedan.

För 25 år sen var jag två och ett halvt, och hade precis börjat lära mig läsa (ja, faktiskt). Bamsetidningar var the shit. Och alla de där Barnens bokklubb-bilderböckerna, med mycket bilder och lite text... ja, jag var ju inte så gammal.

För 20 år sen var jag sju, och började skolan där jag vägrade att läsa högt eftersom böckerna var så fjantiga (så min lärare trodde länge att jag inte kunde läsa). Mina böcker of choice var Wahlströms ungdomsböcker, helst Tre deckare men också Kitty, Bröderna Hardy, Dante och Bonnie. I serietidningsväg var det Fantomen som gällde. Jag var till och med medlem i Fantomenklubben i flera år.

För 15 år sen var jag 12, och läste Agatha Christie till förbannelse, men till min stora sorg vägrade mamma låta mig läsa Stephen King. Året innan hade jag fått Jules Vernes En världsomsegling under havet som jag sträckläste, och även Skattkammarön. Jag gav mig också på Borta med vinden och läste ut den på två dagar. Jag läste fortfarande Fantomen, och hade också läst Agent X9 i ett par år.

För tio år sen... 17 år var jag då och nästan det enda jag läste var fantasy, deckare och skräck. Att jag inte fick läsa Stephen King som 12-åring tog jag igen med råge i tonåren, och jag läste förmodligen om Härskarringen för tredje eller fjärde gången vid det här laget. Liftarens guide till galaxen var också en stor favorit som jag kunde citera nästan kapitel för kapitel. Serietidningar hade jag nästan slutat med, förutom mammas gamla samling Agent X9 och Magnum som jag läste om då och då.

För fem år sen gick jag på universitetet (hur gammal jag var kan ni nog lista ut) och läste ganska mycket kurslitteratur. I övrigt var det nog ungefär samma som när jag var 17 - King, Koontz, amerikanska och brittiska deckare och en hel del fantasy. I den här vevan läste jag även alla min dåvarande pojkväns Clive Cussler (de enda böcker han ägde, förutom några Tom Clancy och Härskarringen, om jag inte minns fel) och fastnade för det jag numera kallar för "min variant av chick lit". Min mor försökte få mig att läsa Alkemisten, men jag vägrade i sten. Däremot prenumererade jag på Nemi.

3 kommentarer:

Mikaela Stigsdotter Larsson sa...

Åh, det var roligt att läsa.
Jag kanske också ska ta och göra den där utmaningen till slut. Det krävs så mycket funderande bara... :)

Martina sa...

Ja, det tog ju ett litet tag att komma ihåg vad det var man läste för så många år sedan. =)

Bokomaten.. sa...

Haha, jag läste också mammas X9 och var med i Fantomenklubben..;) Borde kanske fylla i den här också. Listor är roooolitg, men tar en smula tid att tänka igenom.