Melanie McGrath - Där ingen har gått

Där ingen har gått är en thriller/deckare som utspelar sig i Arktis, så det var ju helt självklart att jag var tvungen att läsa den. Huvudpersonen, Edie Kiglatuk, är till hälften inuit, till hälften qalunaat (icke-inuit) men hennes inuitiska sida är den dominerande. Hon bor på Ellesmereön som rent formellt hör till Kanada och arbetar dels som lärare i den lilla byskolan och dels som guide för qalunaat som vill jaga i Arktis.

Vid en jakttur med två qalunaat på den närbelägna Craigön blir en av utlänningarna skjuten. En olycka? Edie är inte så säker. Hon har redan tidigare skaffat sig dåligt rykte genom att påtala att något som såg ut som en olycka egentligen var ett mord, och hennes nyfikenhet driver henne att börja nysta i "olyckan" på Craigön. Men när Edies styvson Joe råkar illa ut är det inte längre nyfikenhet som är drivkraften utan hämnd.

Jag gillar greppet med att använda ord på inuktitut, inuiternas språk, genom hela boken. Det förstärker stämningen och dessutom kan man ju lära sig ett och annat. ;) Sen är ju frågan hur korrekt en brittisk författare kan få till beskrivningen av inuiternas liv, men jag misstänker att McGrath eventuellt har gjort en hel del research eftersom hon bland annat skrivit två fackböcker (The Long Exile och Hopping) som behandlar den kanadensiska regeringens tvångsförflyttningar av inuiter under 1950-talet.

I det stora hela tycker jag att Där ingen gått är en välskriven och spännande skönlitterär debut, som visserligen glider ut lite väl mycket mot det otroliga på sina ställen men ändå lyckas hålla tråden någorlunda. Edie Kiglatuk är en sympatisk hjältinna, ärrad av livet och kanske inte alltid så välanpassad i det inuitiska samhället (något som hon själv tror beror på hennes qalunaat-blod) men definitivt någon som det vore roligt att lära känna. Jag hade dock gärna sett ännu mer av beskrivningarna av inuiternas samhälle, traditioner, mat etc. - det är väl min romantiska bild av Arktis som spökar! Jag hade verkligen varit helt värdelös på en sån jakttripp som Edie guidar... (Men det hade ändå varit kul att åka på en. Inte för att jaga dock.)

Detta är dessutom den första delen i en planerad serie om Edie Kiglatuk, så förhoppningsvis får jag snart träffa henne igen!

Belinda Bauer - Mörk jord

Mörk jord är Belinda Bauers kritikerrosade debutroman, en psykologisk thriller snarare än en deckare men jag gillar ju båda genrerna.

Vad jag däremot inte gillar är psykologiska thrillers eller deckare ur mördarens perspektiv. Är det dessutom en kursiverad mördare, då blir det stora sågningsfesten. Tack och lov är Belinda Bauer inte fullt så förutsägbar. Däremot inte sagt att jag var särskilt förtjust i Mörk jord - och nu är jag väl förmodligen kärringen mot strömmen här, eftersom de flesta verkar tycka att den är tokbra.

Handlingen i korthet: Stevens morbror Billy mördades och begravdes för många år sedan (när han fortfarande var ett barn) av en pedofil och seriemördare vid namn Arnold Avery. Sen Steven fick reda på detta har han tillbrigat all sin lediga tid med att gräva gropar på Exmoor-heden i hopp om att hitta morbror Billys kropp; detta för att han hoppas på att om han hittar morbroderns kropp kommer hans familj på ett magiskt sätt bli bättre.

Naturligtvis är det hela ett hopplöst företag och i sin förtvivlan skriver Steven ett brev till Arnold Avery i fängelset. Det blir starten på en brevväxling där både Avery och Steven avslöjar mer än de hade tänkt.

Som sagt, jag vill inte ha mördarens perspektiv. Särskilt inte om mördaren är en pedofil som inte gör annat än att drömma om de barn han dödat samt då och då spotta ur sig hat mot lite allt möjligt. Delarna med Steven är helt ok, men jag måste erkänna att jag inte ens fattat hur gammal han är - 10 eller 11 enligt Averys bekrivning, men snarare 13-14 eller rentav 15 att döma av hur han beter sig och hans mors skräck för att han har träffat nån "slampa" som kommer att bli gravid och dumpa barnet på henne, dvs. Stevens mor.

Nå ja. Ingen direkt höjdare men inte heller dålig (jag läste ju trots allt ut den). Lättglömd och inte särskilt engagerande, skulle jag vilja säga.

Greig Beck - Dark Rising

Dark Rising är den andra boken om supersoldaten Alex Hunter. (Min recension av första boken finns här.) I denna bok befinner sig Hunter i mellanöstern för att avvärja hotet om Jordens omedelbara undergång - ja, jag vet, men så brukar det vara i den här typen av böcker.

Anywho. Den djupt religiöse iranske presidenten har beordrat forskning inom området skapa-svarta-hål (helt vanvettigt, men there you have it) eftersom han tror att man på detta sätt kan komma närmare Allah. Problemet är förstås att ett svart hål kan äta upp allt i sin väg, inklusive Jorden. Alltså sänds Alex Hunter in, tillsammans med ett nytt team av HAWKS, en Mossad-agent (en ung och mycket vacker kvinna, självklart) och en israelisk geek-boy vetenskapsman. Deras uppdrag är att hitta den superhemliga anläggningen och stänga ner domedagsvapnet - och, eftersom den amerikanska militären är som den är, om möjligt ta med sig denna livsfarliga teknologi hem till USA. Strålande idé, verkligen.

Ett antal "Judgement events" som den iranske presidenten kallar dem har redan utförts. Detta betyder att frivilliga religiösa galningar fått stå i närheten av det minimerade svarta hål som öppnats och därigenom sugas iväg till... tja, nån annanstans. Med rätt så vidriga påföljder, förstås. Vissa har kommit tillbaks... men inte i samma skick som när de försvann. Och en varelse från ett annat universum har brutalt ryckts från sin hem och hamnat i den iranska öknen; en blodtörstig varelse som inte ens supersoldaten Alex Hunter kan besegra.

Ja, jag raljerar. Det är svårt att inte göra det när en bok är så over the top. Alla klichéer prickas in längs vägen (är det nån som vill satsa pengar på hur det går för Alex Hunter och den vackra Mossad-agenten?) och de onda är onda, de goda är goda och det utomjordiska monstret är så vedervärdigt att det går inte att med ord beskriva. Ni förstår ju.

Nå ja, relativt underhållande är det ändå, men de tröga partierna är fler än i Beneath the Dark Ice. Det tog mig betydligt längre tid att läsa Dark Rising, mycket pga att storyn inte var så väldigt fängslande. Nu var väl inte Beneath the Dark Ice stor litteratur heller, men Dark Rising var ändå lite av en besvikelse måste jag säga.

Douglas Preston & Lincoln Child - The Ice Limit

Årets första bok är utläst - nästan lite pinsamt att det redan är 7 januari och jag har bara hunnit läsa ut en bok. Jag läser snabbt, det är inte det... jag har bara inte haft tid.

The Ice Limit är en high tech-thriller, tänk Michael Crichton fast utan dinosaurier (ja, jag vet att han skrev annat än Jurassic Park. Jag har till och med läst en av de där andra böckerna). En amerikansk multi-miljardär, Palmer Lloyd, som är passionerat intresserad av vetenskap, har som projekt att bygga världens största och bästa museum över naturvetenskap, historia, arkeologi - tja, allt, mer eller mindre. Han snubblar oväntat över data som tyder på att en meteoritjägare dött medan denne försökt lokalisera en okänd meteorit på Isla Desolación, en ytterst svårtillgänglig ö utanför Cape Horn. Lloyd blir genast eld och lågor. Meteoriten ska bli hans huvudutställning när han öppnar sitt nya museum, och om de uppgifter som letat sig hela vägen från den sydligaste spetsen av Sydamerika till USA är sanna så är den här meteoriten den tyngsta som någonsin upptäckts.

Lloyd samlar ihop ett antal experter för att organisera en expedition till Cape Horn. Sam McFarlane, doktor i planetär geologi och numera meteoritjägare på heltid, blir motvilligt Lloyds meteoritexpert och tillsammans med företaget EES - Effective Engineering Solutions, Inc - och dess chef, Eli Glinn, ska McFarlane hämta meteoriten på Isla Desolación och transportera den till Lloyds museum.

So far so good. Men det hade förstås inte varit en thriller utan några små... störningsmoment. Ett av dessa är ett något större störningsmoment än de räknat med - en omutlig och viljestark chilensk sjöofficer, kapten på en uttjänt chilensk jagare, som inte tänker låta amerikanerna smita undan med något potentiellt värdefullt. Kombinera detta med världens tyngsta meteorit, en rasande storm, antarktiskt kyla och en intensiv motvilja mot misslyckande från båda sidor... det blir en ödesdiger blandning.

Inte lika bra som Cussler eller Gibbins - kanske för att jag inte är lika förtjust i high tech-thrillers som i, tja, äventyrsthrillers kanske man kan kalla det - men helt klart ett värdigt substitut. Jag kan absolut rekommendera The Ice Limit till den som gillar Cussler, Gibbins, Crichton med flera liknande författare.

Preston/Child har skrivit ett antal thrillers och deckare tillsammans, vissa ingår i en serie och en del är fristående. (The Ice Limit är en av de fristående.) Jag kommer absolut att läsa mer av dessa båda, faktiskt så har jag redan beställt en av deras agent Pendergast-böcker: The Cabinet of Curiosities. Det är visserligen inte den första boken med Pendergast men det var den som lät mest intressant.

Det här är också första boken i alfabet-utmaningen: bokstaven P. 

Clive Cussler - Arctic Drift

Arctic Drift börjar med två skepp infrusna i den arktiska isen omkring år 1847 - ja, det är förstås Franklinexpeditionen det rör sig om. För den som har läst The Terror känns det som att man redan känner kapten Crozier, kapten Fitzjames och de andra. Sir John Franklin är död och de flesta besättningsmän på HMS Erebus har blivit galna av ett mystiskt silverskimrande mineral som besättningen fört ombord. Kapten Fitzjames och de män som inte förlorat förståndet överger skeppet och beger sig till HMS Terror, där de tillsammans med kapten Crozier och hans besättning beslutar sig för att försöka nå närmaste bosättning till fots. Redan försvagade av svält och skörbjugg dör männen en efter en under vandringen och Franklinexpeditionen hörs aldrig mer av.

I nutid (nå ja, 2011) har USA:s energikris nått katastrofala nivåer och deras utsläpp av växthusgaser är enorma. Landet hotas av bojkott om det inte å det snaraste slutar producera energi via kolkraftverk, men Kanada, som skulle kunna rädda USA genom sina stora tillgångar av naturgas, vägrar hjälpa till och den nordamerikanska kontinenten står på randen till krig. Då gör en amerikansk forskare en fantastisk upptäckt - genom att kombinera ett flertal olika grundämnen kan hon upphäva effekten av växthusgaser. Det enda problemet är att det verkande ämnet i mixen är ruthenium, ett mycket sällsynt och dyrt mineral.

När den skrupellöse kanadensiske affärsmannen Mitchell Goyette får reda på saken gör han allt som står i hans makt för att själv få kontrollen över jordens sista tillgångar av ruthenium, och i det läget är det upp till Dirk Pitt och Al Giordino att rädda världen - igen.

Redan omnämnandet av Franklinexpeditionen gjorde mig vänligt stämd mot Arctic Drift, och jag blev inte besviken. Det är en spännande äventyrsthriller, definitivt en av Cusslers bästa böcker även fast jag fortfarande tycker att Atlantis Found är bättre. Det är faktiskt inte ett fullt lika osannolikt scenario som det brukar vara vilket är uppfriskande, men jag tror nog inte att problemet med växthusgaser kan lösas fullt så enkelt som i boken... Tyvärr.

Dirk Pitts två vuxna barn, Summer och Dirk jr, är förstås med; de har övertagit pappa Dirks aktiva roll i NUMA (fast Pitt och Giordino är förstås inte främmande för att själva ge sig ut på fältet om det skulle krävas). Dirk Pitt själv är istället chef över NUMA nuförtiden och admiral Sandecker är USA:s vicepresident (så har det varit i de senaste böckerna). En naturlig utveckling, antar jag, fast det var roligare när Pitt och Giordino var aktiva fältagenter. Men de börjar ju vara lite till åren. =)

Hur som helst. Spännande, äventyrlig, utmärkt underhållning: jag rekommenderar absolut Arctic Drift.

Dan Brown - The Lost Symbol

Detta är den tredje(?) boken om professor Robert Langdon och precis som vanligt blir nämnde professor indragen i en hemlig komplott som hotar att ödelägga världen, eller åtminstone världen som vi känner den. Förhoppningsvis inser Dan Brown nu att det inte går att peta in Langdon i fler världsomspännande religiösa/mytiska konspirationer, det börjar redan vara lite väl otroligt (ungefär som mordfrekvensen i Midsomer eller att Puck Bure snubblar över ett lik varenda gång hon vänder sig om).

That said så tycker jag faktiskt att The Lost Symbol är helt ok. Jag läste den på engelska den här gången, med fördelen att språket inte kändes lika taffligt som vanligt - det har antagligen att göra med att jag inte är lika bra på engelska som på svenska, av uppenbara skäl - utan faktiskt helt ok. I vanlig ordning smetar Brown på med alla konspirationsteorier han bara kan få tag på och den här gången är det frimurarna som får en släng av sleven. Langdon blir kontaktad av sin gamle vän Peter Solomon, en überrik affärsman som också är högt uppsatt inom frimurarorden, och Solomon ber honom att dels hålla ett föredrag för ett gäng frimurare och andra höjdare i U.S. Capitol och dels ta med sig ett paket som Solomon anförtrott Langdon en gång för flera år sedan.

Peter Solomons syster Katherine är forskare och har ett superhemligt labb där hon sysslar med förskning som potentiellt kan förändra världen; hon arbetar inom noetik vilken är vetenskapen om, tja, tankar, mer eller mindre (samt andra saker som vi för det mesta avfärdar som övernaturligt) och hon har, bland annat, vetenskapligt bevisat(!) att människan kan förändra den fysiska världen med tankekraft.

Samtidigt blir syskonen Solomon och Robert Langdon jagade av en mystisk galning som är övertygad om att Katherines forskning tillsammans med frimurarnas hemligheter kan förändra världen till det bättre, och är fast besluten om att mänskligheten inte borde få tillgång till dessa hemligheter.

Ja, och CIA är inblandade dessutom.

Man ska ha en hög toleransnivå för dravel, förstås, och antagligen ta det mesta Langdon säger med en nypa salt (jag är tyvärr inte särskilt väl bevandrad i t.ex. religiös symbolik för att veta hur mycket fakta Brown fått till korrekt - men jag hoppas att han gjort åtminstone lite research). Har man inte den minsta tolerans för new age-flum (noetik, t.ex.) ska man nog också skippa The Lost Symbol. Men om man bara vill ha en underhållande action-thriller-äventyrsroman så kan jag definitivt rekommendera det här.

Massive backlog (lååångt inlägg)

Det här är orecenserade böcker från lååångt tillbaka - sen nyår, faktiskt. Sånt där som jag inte riktigt känt för att skriva om direkt, och sen har det inte blivit av. Så, några rader per bok får räcka - och ja, jag har förstås läst mer som jag inte skrivit om, men jag skippar allt som är omläsningar. =)

Clive Cussler - Atlantis Found
En gruvarbetare hittar en grotta med märkliga inskriptioner och en märklig dödskalle, tillverkad i ett okänt material. Dirk Pitt och hans sidekick Al Giordino kallas in, och tillsammans med forskaren Patricia O´Connell försöker de lösa gåtan med de uråldriga inskriptionerna.

Det här är i mitt tycke en av Cusslers bästa Dirk Pitt-böcker; jag gillar den totalt osannolika plotten. Det är det som är grejen med Cussler, det ska vara osannolikt.

Nigel McCrery - Stilla vatten
En rad äldre kvinnor blir förgiftade av en mördare som inte bara dödar sina offer utan tar över deras identitet och fortsätter att höra av sig till de få anhöriga och vänner kvinnorna hade. Det är bara en ren slump som gör att polisen får upp ögonen för morden, och de utreds av kommissarie Mark Lapslie som egentligen är sjukskriven för en mycket allvarlig variant av den sällsynta sjukdomen synestesi.

Bra plot, spännande och så vidare, men hela synestesigrejen tyckte jag var ganska irriterande. Det blev för mycket, helt enkelt.

Philip Kerr - March Violets
Den tyske privatdeckaren Bernie Gunther får i uppdrag att utreda en mordbrand där offrena är en högt uppsatt Naziofficer och dennes hustru, dotter till en stenrik industrimagnat. Året är 1936, platsen är Berlin och stämningen är laddad. Olympiaden närmar sig och Berlin städas upp för att ta emot utländska ledare och journalister. I det nazistiska Tyskland är det inte vist att ställa för många frågor, och definitivt inte vist att öppet undvika att gå med i partiet.

Mja, helt ok, men ganska segt tyvärr. Gunther harvar omkring mycket men jag tycker inte att det blir mycket gjort. Nu är det här första boken i en trilogi så det är möjligt att det blir bättre sen.

Richard Montanari - Villebråd
Den tredje boken om kriminalpoliserna Kevin Byrne och Jessica Balzano i Philadelphia. I denna bok blir en seriemördare jagad av en annan mördare som dödar mordmisstänkta.

Här fick jag fick googla för att överhuvudtaget komma ihåg nåt av handlingen, men nu när jag läste på Fantastic Fiction vad den handlade om så kom jag iallafall ihåg att jag tyckte den var bra. Fast min minnesförlust är nog ändå ett tecken på att Villebråd inte är så fruktansvärt originell.

Kathy Reichs - Devil Bones
Devil Bones utspelar sig i Temperence Brennans hemstad Charlotte, North Carolina, och handlar om voodoo, Santería och djävulsdyrkan. En byggjobbare hittar en källare under ett hus som renoveras. I källaren finner man skallen från en ung flicka tillsammans med andra tecken på svart magi - en huvudlös höna, djurben, kittlar med fjädrar, pärlor och andra reliker. En ultrakristen politiker anklagar djävulsdyrkare och Wiccans och det hela förvandlas till en modern häxjakt.

Kathy Reichs är alltid bra, så även här, men nu börjar det vara lite väl mycket med kärleksproblemen mellan Brennan och Ryan.

Clive Cussler - The Navigator
En av böckerna om Kurt Austin och Joe Zavala. I denna jagar de efter en stulen staty föreställande en fenicisk sjöman, som kan leda dem till inget mindre än kung Salomos skatt.

Yes, I like. Austin och Zavala var väl kanske inte lika roliga som Pitt och Giordino från början, men de har verkligen tagit sig nu och de senaste böckerna har varit riktigt bra. The Navigator är inget undantag. (Och det är precis lika Cusslerskt osannolikt oavsett huvudpersoner...)

Geraldine McCaughrean - Det vita mörkret
14-åriga Sym är besatt av Antarktis. När hon äntligen får chansen att resa dit tillsammans med sin farbror (symbolisk farbror, inte bror till hennes far) Victor så är hon överlycklig, om än lite orolig eftersom hennes mamma inte vet var hon är - mamma tror att Sym och fabror Victor är i Paris. I sitt huvud har Sym med sig kapten Lawrence "Titus" Oates, en av deltagarna i Robert Scotts satsning för att nå Sydpolen 1912. Hon har läst allting om Titus och han är hennes bäste vän; det spelar ingen roll att han bara finns i hennes huvud.

Jag var ju bara tvungen att läsa den här eftersom den utspelade sig i Antarktis. Tyvärr var den väl inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara, och jag tyckte också att den var lite småseg (och Sym är otroligt naiv, det retade jag mig på). Den får ett medelbetyg, men läsare i rätt målgrupp - jag gissar på 12-15 år - kan nog tycka att den är mycket bättre än så.

Elly Griffiths - Janusstenen
Den andra boken om Ruth Galloway. På en arkeologisk utgrävning i Norfolk hittar man ett skelett begravs under en vägg. Ruth kallas dit i egenskap av arkeologisk expert, och hon mässtänker att skelettet är ett offer till Janus, som bland annat var dörrarnas gud. Samtidigt på en byggarbetsplats i Norwich grävs ett annat skelett upp - denna gång ett mer nutida, och dessutom ett litet barn.

Jag gillar Ruth Galloway mer och mer; hon är väldigt mänsklig och trots att hon nojjar över sin vikt hela tiden är hon mycket sympatisk. I denna bok har det dessutom uppstått en situation som kommissarie Harry Nelson får lite svårt att hantera: Ruth är gravid.

William Hope Hodgson - Rösten i mörkret och andra skräckfyllda berättelser
En novellsamling av en av de tidiga skräckförfattarna. Nästan alla noveller i denna samling utspelar sig på havet; Hodgson tillbringade flera år till sjöss. Min favorit av novellerna var utan tvekan "Havet utan ebb och flod" i vilken ett skepp driver in i Sargassohavet, det fruktade sjögräsfyllda området där ett otursdrabbat skepp kan bli fast i flera år - om inte en välvillig storm rensar vägen och knuffar skeppet till öppet vatten. De övriga novellerna var inte direkt skrämmande (men så är jag ganska härdad också) och noveller är inte mitt favoritformat, men Hodgson hör ju ändå till de klassiska skräckförfattarna som man "ska" ha läst.

Catherine O´Flynn - Händelser vid Green Oaks galleria
10-åriga Kate är föräldralös. Hon bor hos sin mormor och arbetar som detektiv - ja, efter skolan förstås. Tillsammans med sin leksaksapa Mickey spanar Kate på misstänkta personer, helst på gallerian Green Oaks. Om en bank eller affär blir rånad kommer Kate kunna peka ut förövaren, och poliserna kommer bli så imponerade att de i fortsättningen vänder sig till privatdetektiven Kate med sina svåraste fall. Det är iallafall det Kate drömmer om. Men en dag är Kate spårlöst försvunnen.

20 år senare arbetar Lisa, som är syster till mannen som polisen ursprungligen misstänkte låg bakom Kates försvinnande, i en skivaffär i Green Oaks galleria. Tillsammans med Kurt, en säkerhetsvakt som är övertygad om att han sett en lite flicka med en leksaksapa befinna sig i gallerian efter stängning, försöker hon ta reda på vad som egentligen hände den där gången 1984.

Stillsam men bra, inte direkt en deckare men samtidigt handlar det ju om ett försvinnande, kanske ett mord, som ska lösas. Jag gillar de små tjuvnypen på skivaffärens kunder som O´Flynn petar in; alla som nånsin jobbat inom service förstår nog de butiksanställdas känslor gentemot vissa kunder. ;)

Stephen Booth - Svart som synden
Några byggjobbare på den ensligt belägna gården Pity Wood gräver fram en människohand ur leran på gårdsplanen, och när polisen - med Diane Fry och Ben Cooper i spetsen - tillkallats gör de ytterligare fynd; två lik som begravts vid två olika tillfällen. För att lösa gåtan måste Fry och Cooper få lokalbefolkningens hjälp, men de är är allt annat än samarbetsvilliga.

Böckerna om Fry och Cooper är lite ojämna och ibland är tjafset mellan dem båda bara irriterande. I den här boken är tjafset mestadels på en någorlunda bra nivå, men det dyker minsann upp ibland när man minst anar det. Förutom det är den helt ok. =)

Christoffer Carlsson - Fallet Vincent Franke

Jag har precis avslutat Fallet Vincent Franke och jag är så avundsjuk! Hur kan nån som är så ung (nu bortser jag från det faktum att nån som är född 1986 inte längre är fullt så ung som jag tror) skriva så BRA?

(Recensionsdatumet, 24 mars, är sedan länge passerat på den här boken, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Det är alltså ett recensionsex från Piratförlaget, och jag hade verkligen tänkt läsa den "i tid" men andra böcker trängde sig före.)

Handlingen är ganska enkel och egentligen ingenting som intresserar mig (jag har aldrig varit intresserad av Jens Lapidus, som jag inbillar mig skriver böcker med liknande tema): langaren och missbrukaren Vincent Franke får en överraskning när han släpps ut från häktet. Att hans lägenhet blivit genomsökt av polisen förväntade han sig, men inte att hans polare Marko skulle dyka upp med en okänd, bunden kvinna och beordra Vincent att vakta henne.

Vincent, sliten efter två veckors avgiftning i häktet och nu hög på morfin, blir väldigt förvirrad av händelsernas utveckling. Kvinnan påminner honom om någon men han kan till att börja med inte sätta fingret på vem, och till råga på allt talar hon inte svenska. Han lovar motvilligt att behålla henne i sin lägenhet en vecka; ett par dagar senare är hon försvunnen. Var tog hon vägen? Vem var hon? Varför befann hon sig i Sverige?

Och därifrån går det bara utför. Hur mycket mer utför det nu kan gå för en kille som Vincent...

På ytan verkar det vara en ganska rak berättelse som utspelar sig i Stockholms undre värld, men det finns mer där än man anar från början. Vincent, berättaren, lägger fram sitt liv till allmän beskådan - den misshandlande fadern, som var läkare, det egna missbruket som började redan innan tonåren, flickan han älskade under gymnasietiden, hon som var den enda som förstod. Det är en bild av en väldigt trasig människa som framträder.

Språket är rikt på metaforer och målande uttryck men känns hela tiden naturligt och flyter enkelt över sidorna; det är en snabbläst bok det här - samtidigt som man vill dröja sig kvar lite längre på vissa ställen. Särskilt i slutet.

Det är inte en helt lätt bok att kategorisera. Roman? Thriller? (Jag har valt båda kategorierna.) Deckare? Nej, kanske inte deckare. Men mest av allt är det en bok om en trasig kille som försöker göra det rätta, mot alla odds. En kille som borde ha haft alla chanser i livet men inte fick en enda.

David Gibbins - The Tiger Warrior

The Tiger Warrior är den fjärde boken om Jack Howard och hans grekiske sidekick Costas. Böckerna påminner en hel del om Clive Cussler vilket jag tycker är alldeles utmärkt - Cussler är visserligen rätt produktiv men det är ändå trevligt med ett outsinligt förråd av äventyrsromaner från olika författare. =)

I denna bok har handlingen förlagts till Indien och Kina samt andra delar av den asiatiska kontinenten, där den gamla Sidenvägen är den sammanlänkande faktorn. Berättelsen rör sig i flera olika tidsperioder; romarriket omkring år 0 (och i synnerhet den delen av romarriket som sträckte sig hela vägen över Indiska oceanen - jag visste inte att det fanns en romersk handelsplats i södra Indien, men det fanns det iallafall), sent 1800-tal då britterna styrde Indien och krigade med Afghanistan (1878-1880) samt nutid. Premissen i boken är att en grupp romerska legionärer, förslavade efter slaget vid Carrae 53 f. Kr., rymde från sina persiska herrar och traskade längs Sidenvägen hela vägen in i Kina. På vägen får de tag i några märkliga stenar som, om de förs samman, är nyckeln till odödlighet - och i modern tid är ett urgammalt hemligt sällskap mycket intresserat av att hitta denna nyckel. Deras lönnmördare, sällskapets farligaste medlem, kallas The Tiger Warrior.

Och in i allt detta snubblar Jack och Costas. Förstås.

Gibbins börjar hitta sin form som författare nu; The Tiger Warrior är den klart bästa av hans böcker (Atlantis var ju rätt bedrövlig, men de övriga är bättre). Personer från tidigare böcker dyker upp igen, till exempel Katya som Jack träffade i ovan nämnda Atlantis, och det oväntade beskedet Jack fick i slutet av förra boken (The Last Gospel) har nu materialiserat sig - mer än så tänkte jag inte avslöja om det nu är nån som inte har läst den förra boken och inte vill veta vad det där beskedet kan vara.

Iallafall, jag gillar.

Frank Schätzing - The Swarm

The Swarm är i korthet en ekologisk thriller som mest hela tiden halkar in på science fiction. Det är en 881 sidors tegelsten med infodumpar utan dess like om allt från späckhuggare till Golfströmmen, så på det sättet är den ju väldigt lärorik (då förutsätter jag att författaren gjort sin hemläxa och fått till faktan rätt).

Boken börjar med att en latinamerikansk fiskare dränks ute till havs av vad som verkar vara ett jättestort fiskstim. Därifrån hoppar vi till Canada där valarna börjar uppföra sig otypiskt och anfaller båtar, rentav dödar människor. Svärmar av livsfarliga brännmaneter och portugisiska örlogsmän hemsöker kustområdena utanför bland annat Australien, och en gigantisk koloni av djuphavslevande maskar upptäcks i oljebältet utanför Norge. Maskarna verkar förstås inte vara särskilt farliga vid första anblicken, men ganska snart upptäcker norska och österrikiska forskare att de, om de lämnas där de är, kan orsaka en ofattbar tragedi.

Det verkar nästan som att mänskligheten är under attack - men en attack av vad?

The Swarm hade nog mått bra av att kortas ett par hundra sidor; förutom infodumparna som mestadels förekommer i samtal mellan forskare från olika discipliner eller mellan forskare och lekmän - dvs., de är känns inte helt krystade utan faktiskt nödvändiga från tid till annan - så gör författaren hundratals utvikningar när det gäller huvudpersonernas och även birollspersonernas liv och tankar. De viktigaste karaktärerna granskas i detalj och man får verkligen lära känna dem vilket ju i sig är bra, men det känns som att det blir lite väl mycket ibland.

Lösningen på bokens grundläggande problem är också lite väl out there skulle jag vilja påstå, men å andra sidan - vad vet vi egentligen om djuphaven? Det är en för människor nästan helt ogästvänlig miljö, och som det påpekas i boken vet vi mer om yttre rymden än om havsbottnen.

I det stora hela är The Swarm ett inlägg i miljödebatten och även om händelserna i den är extrema är bokens ståndpunkt - att vi måste sluta förorena miljön och börja behandla naturen med respekt - det enda möjliga för framtiden.

Min slutliga bedömning är att boken är något för lång och utvikningarna för många, men förutom det så gillade jag definitivt och jag kan rekommendera läsning om man gillar äventyr, thrillers, ekologi och, i viss mån, science fiction. ;)

Clive Cussler - Polar Shift

Polar Shift är den sjätte boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och den första Cussler jag läst på engelska. Jag måste säga att just när det gäller Cussler så är böckerna så sjukt mycket bättre på orginalspråk - på svenska är de snarast kiosklitteratur, medan de på engelska är mycket bättre både språkligt och innehållsmässigt plus att de är mycket mer humoristiska. Mitt nya projekt blir alltså att byta ut de böcker jag redan har på svenska mot samma böcker på engelska, samt införskaffa de böcker jag inte redan har (vilket är ganska många).

I den här boken har en ungersk vetenskapsman, tvingad därtill av nazisterna, uppfunnit ett sätt att trigga en så kallad Polar Shift - en polväxling då nord- och sydpolen byter plats, magnetiskt sett. Problemet är bara att hans polväxling kan starta en geografisk sådan, då nord- och sydpolen rent fysiskt byter plats, och jordskorpan rör sig så mycket att jorden i praktiken går under.

Sextio år senare har en antiglobaliseringsgrupp fått tag i formeln för att åstadkomma en polväxling, och de tänker använda den för att bryta storföretagens makt över den industrialiserade världen. De enda som kan stoppa dem är, förstås, Kurt Austin och hans trogne sidekick Joe Zavala.

I vanlig ordning får man inte kräva alltför mycket realism av Cussler, men han kan sannerligen leverera en rafflande äventyrsroman. Detta är helt klart en av hans bästa böcker, av de jag läst iallafall. (Jag vet att jag sa samma sak om Mörka vatten, men Polar Shift är faktiskt bättre. Antagligen för att jag läste den på engelska.) Den hittills bästa är nog Atlantis Found (Isstaden), som jag kommer att recensera vid ett senare tillfälle.

Det kan vara kul att läsa böckerna "i rätt ordning" - när det gäller Austin/Zavala börjar man i så fall med Serpent, eller Ormguden som den heter på svenska - men det är inte helt nödvändigt, för karaktärsuppbyggnaden är ganska minimal mellan de olika böckerna. Känn alltså ingen press på att läsa de första böckerna om du inte har lust.

Clive Cussler - Mörka vatten

Mörka vatten är den tredje boken i serien Oregonarkiven, dvs. med Juan Cabrillo som huvudperson. I den här boken får Bolaget i uppdrag att stoppa pirater som plundrar och sänker skepp i asiatiska farvatten. Stora företagsägda fartyg har försvunnit spårlöst, och Bolaget misstänker att flera piratband har slagit sig samman under en gemensam ledare för att kunna anfalla större fartyg. Det Bolaget snubblar in i visar sig dock vara betydligt allvarligare än bara organiserade pirater; det är en internationell konspiration som involverar slavhandel, girighet och ond bråd död.

Detta är faktiskt en av de bästa Cussler jag läst på senare tid, faktiskt riktigt välskrivet (ja, allt är ju relativt, men välskrivet för att vara Cussler) och väldigt spännande. Böckerna om Kurt Austin blir bara dravligare, men Juan Cabrillo tar sig mer och mer och i Mörka vatten avslöjas mer om hans privatliv och han framstår som allt mer mänsklig och sympatisk. Man måste inte läsa böckerna i rätt ordning men det är ju förstås alltid en fördel att göra det - Gyllene Buddha är ingen höjdare men Den heliga stenen tar sig i kragen och är helt ok, och sen får man "belöningen" i form av Mörka vatten.

Backlog, igen

Nu har jag återigen en backlog med oredovisade böcker som aldrig verkar få egna inlägg, så därför klumpar jag ihop dem som jag gjorde med sommarens böcker.

Terry Pratchett - Carpe Jugulum. Den senaste Pratchett-boken på svenska. Sverige är enormt mycket efter i utgivningen, Carpe Jugulum kom 1998 och sen dess har Pratchett skrivit ytterligare 14 böcker som utspelar sig i Skivvärlden. Den handlar hur som helst om häxorna och utspelar sig alltså i Lanker där kung Verence och drottning (f. d. häxan) Viväcka ska döpa sitt första barn. Till dopfesten kommer det emellertid en del rätt ovanliga gäster - Verence försöker följa med sin tid och har bjudit in vampyrer från Überwald. Dessutom ska dopet förrättas av den omnianske prästen Mektiger Hafvre (fast jag tycker att det engelska namnet Mightily Oats lät mycket bättre), något som inte tas väl upp av Nanna Ogg och Esme Vädervax. De gillar inte vampyrerna heller, förresten.

Mormor får verkligen excellera i att vara Mormor i den här boken, även om jag tycker att det är en av de svagare av häxböckerna.

Clive Cussler - Gyllene Buddha. Första boken i en ny Cussler-serie, Oregonarkiven. I denna serie heter huvudpersonen Juan Cabrillo, men tvärtemot vad namnet antyder är Cabrillo en lång, blond, blåögd amerikan, f. d. CIA och numera legosoldat (skulle man kunna kalla det). Han är ordförande för en organisation som kallas för Bolaget, vars huvudkontor är det högteknologiska fartyget Oregon. Bolaget får hand om diverse uppdrag som är för känsliga för att amerikanska regeringen ska kunna kännas vid dem - och en hel del andra uppdrag också, från andra regeringar eller personer - och i Gyllene Buddha är uppdraget inget mindre än att återinsätta Dalai Lama som Tibets religiöse ledare och befria landet från Kina.

Till och med för att vara Clive Cussler är det en förbaskat osannolik plott, och Cabrillo är inte en lika rolig huvudperson som vare sig Dirk Pitt eller Kurt Austin. Ganska underhållande var är det iallafall.

Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Ring of Death. Andra boken med Oscar Wilde som Sherlock Holmes-liknande amatördetektiv, sedd ur vännen Robert Sherards ögon. Denna bok handlar om en middag där Oscar föreslår "a Game of Murder" (bokens amerikanska? titel är Oscar Wilde and a Game Called Murder) där alla middagsgäster ska välja ut en person som de skulle vilja mörda, och skriva ner detta på en lapp. De andra ska sedan gissa vem som vill mörda vem. Det verkar oskyldigt nog - men dagen efter hittas den första personen på listan död.

Jag var förtjust i den första boken, men den här var faktiskt ännu bättre. Mycket intressantare plott och nu fick man också lära känna karaktärerna - särskilt Wilde - bättre.

Karen Armstrong - Myternas historia. Armstrong gör ett försök att förklara hur myter bildas och har bildats och omformats genom historien. Ganska ointressant bagatell, tyvärr, och spretigt skriven (eller så var det bara jag som var trött). Jag har redan glömt det mesta.

Clive Cussler - Den heliga stenen. Andra boken i Oregonarkiven. Juan Cabrillo och Bolaget ska leta rätt på en ytterst radioaktiv meteorit, upphittad av Erik den Röde på Grönland på 900-talet och dyrkad av denne som en gåva från gudarna. I dagsläget vill onda krafter (bland annat islamiska terrorister) använda meteoriten för att tillverka en "smutsig bomb" att använda i det heliga kriget. Samtidigt försvinner en atombomb, "grunden" till en smutsig bomb om den aktiveras med iridium från meteoriten, som Bolaget också får i uppdrag att leta efter, och de måste flyga kors och tvärs över halva den kända världen och till och med ta sig in i islams hjärta, Mecka, innan dagen är räddad.

Den här boken läste jag faktiskt pre-blogg men nu innan jag läser bok tre (som jag hämtade ut på bibblo häromdan) så tänkte jag fräscha upp mitt minne. Bättre än Gyllene Buddha och beskrivningen av Grönland tilltalar mig på ett romantiskt sätt - jag blev återigen påmind om att jag nån gång vill åka ut med, och gärna jobba på, ett polarforskningsfartyg. Udda önskan, jag vet.

Maria Blomquist och Lisa Bjurwald - God dag kampsyster! : kvinnorna i extremhögern. Expo-skribenterna Maria Blomquist och Lisa Bjurwald har undersökt hur det kommer sig att kvinnor lockas till den ytterst ojämställda och i grunden kvinnofientliga nynazismen. De har kartlagt över 100 kvinnor som varit eller är medlemmar i olika högerextrema grupperingar i Sverige, intervjuat några kvinnor som hoppat av naziströrelsen samt en kvinna som fortfarande delar nazismens värderingar, och följt diskussioner på ett forum för nazister, Nordisk.nu. Dessutom tar de upp hur nazismen bildades och kvinnornas roll i ideologin då och nu. En mycket intressant och viktig bok som man kan läsa en utförligare recension av här.

Jag blir så FÖRBANNAD när jag läser om hur korkade människor är som faktiskt TYCKER såna här saker. Det gör att jag omedelbart vill gifta mig med en icke-vit man, gå med i ett kommunistparti och i största allmänhet göra allt möjligt som nazister anser att Svenska flickor (sic! de skriver alltid svenska med stort S) inte ska göra. Synd då bara att jag hittat den nordsvenskt maskvitaste karl man kan tänka sig - och att jag för den delen inte heller är helsvensk... Men det kanske man ska vara glad för, eller jag är iallafall det bara av princip.

Clive Cussler - Den förlorade staden

Den förlorade staden är den femte boken om NUMA:s Kurt Austin och hans trusty sidekick Joe Zavala (bok ett, två, tre och fyra) och det har nu gått tillräckligt lång tid för att jag ska uppskatta den totala icke-realismen i Clive Cusslers böcker (just dessa fem är dessutom författade tillsammans med Paul Kemprecos, som tydligen har skrivt ett gäng "underwater detective thrillers" på egen hand). Jag vill minnas att jag var lite övermätt på Cussler efter Vita döden.

Anyways. I Den förlorade staden försöker ytterligare en totalt vansinnig människa ta över världen men stoppas av team Austin/Zavala, med god hjälp av makarna Trout, och i vanlig ordning räddas planeten i sista stund från förintelse - denna gång faktiskt en ganska bokstavlig förintelse, eftersom det rör sig om en särskild sorts mördaralger som, om de fått föröka sig fritt, skulle ha tagit över världshaven och orsakat fiskdöd, världssvält etc.

Det hela har att göra med ett särskilt enzym som kan användas för att förlänga människans livslängd, samt de mer eller mindre lyckade experiment på mänskliga testobjekt som genomförs av samvetslösa vapenhandlare. In på scenen spurtar Austin och Zavala för att rädda dagen, givetvis tillsammans med Austins flamma för ögonblicket, arkeologen (strippan? med det namnet) Skye Labelle.

Nå ja. Underhållande är det iallafall, och ungefär lika utmanande att läsa som att äta sockervadd (fast det är faktiskt lite besvärligt att äta, man blir så kletig. Men ändå). Jag skulle bara vilja påpeka att vad någon berättat (utan att ha en säker källa att backa upp fakta med) inte räknas som vetenskapliga bevis, vad Skye Labelle än tycker om den saken.

Backlog

Jag ids inte göra separata inlägg för var och en av de böcker jag läst under sommaren (eller rättare sagt sedan början av juli), så jag skriver några rader om var och en (förutom ett gäng Agatha Christie, som jag hoppar över) i det här inlägget istället. Obs, det är ganska långt...

Stephen King - Köplust. Omläsning, för tredje eller fjärde gången skulle jag tro. En liten stad i Maine (inte Derry, men just nu kommer jag inte ihåg vilken...) får ett nytillskott i affärsdistriktet, en liten butik med namnet Oumbärliga ting. De som köper nånting där är förvånade över hur billigt det är, trots att det är så fina och, ja, oumbärliga saker. Men det de inte betalar i pengar betalar de... på annat sätt.

Fortfarande bra och väldigt mycket King, men jag blev mycket irriterad över hur korkat alla betedde sig i den sista fjärdedelen av boken, så jag skummade mest igenom de sista kapitlena.

Will Adams - The Exodus Quest. Adams uppföljare till debuten The Alexander Cipher. I The Exodus Quest kopplas en urgammal judisk-kristen sekt ihop med den soldyrkande faraon Akhenaten, och vår hjälte Daniel Knox förlorar minnet samt blir falskeligen anklagad för mord, som egentligen begåtts av den ondskefulle, fundamentalistiskt kristne predikanten Peterson.

Och anledningen till att handlingen här sammanfattas ytterst kortfattat är faktiskt att jag glömt bort hur alltihop hänger ihop, vilket kanske inte är något bra betyg. Men det är iallafall underhållande och betydligt mer välskrivet än, säg, Clive Cussler.

Tana French - Till skogs. För tjugo år sedan sprang tre barn in i skogen för att leka - men två av dem kom aldrig hem igen. Den tredje, Adam Ryan, har fortfarande inga minnen av vad som hände den dagen eller ens av sitt liv innan 12 års ålder. Nu är han kriminalpolis, och när en flicka hittas mördad i samma skog får Ryan och hans partner Cassie fallet på sitt bord. Ingen vet att Ryan är barnet som överlevde den där gången, och trots att det gamla fallet väcker svåra minner beslutar sig Ryan för att behålla sin hemlighet.

Tja, en helt ok deckare som dock förstörs lite av det som händer mellan Ryan och Cassie när pressen blir för stor. Frenchs andra bok The Likeness handlar bara om Cassie och det är bra, Ryan kändes lite gnällig och var besvärlig som bokens jag. Men jag gillade Cassie.

Elly Griffiths - Flickan under jorden. Första boken i vad som verkar vara en serie om arkeologen Ruth Galloway, snart fyrtio, ensamstående, överviktig (enligt henne själv då förstås, men jag tyckte inte direkt att hennes 79,5 kg - eller vad det nu var - kan räknas som nån enorm fetma. Om hon inte är runt 1,50) och ägare till två katter. Ruth är en nästan alltigenom sympatisk person, det är bara det där tjatet om vikten som stör, precis som i böckerna om Paddy Meehan. Nåja...

Inte långt från Ruths lilla stuga hittar polisen människoben, och kriminalkommissarie Nelson misstänker att de är kvarlevorna efter en liten flicka som försvann för tio år sedan. När Ruth undersöker dem kan hon dock meddela att benen är flera tusen år gamla, och sen var det inte mer med det - åtminstone inte förrän ytterligare en liten flicka försvinner. Polisen ber Ruth om hjälp med en rad brev som skickats av mördaren, innehållande referenser till arkeologi och gammal mytologi, och Ruth blir allt mer involverad i polisens arbete - och i kommissarie Nelson.

Jag gillar Ruth och jag gillar alla historiska och arkeologiska referenser. Flickan under jorden påminner också mycket om Patrick Dunnes En visa för de döda som jag gillade väldigt mycket.

Maria Lang - De röda kattorna. Utspelar sig mestadels runtomkring Selma Lagerlöfs hem Mårbacka, och titelns röda kattor har stor betydelse - men förutom det måste jag erkänna att jag inte minns särskilt mycket. Ok, men inte en av Langs bästa. Dock en Lang jag aldrig läst förut.

Maria Lang - Vår sång blir stum. Återigen en bok jag inte läst tidigare. I den här boken är Puck och Einar med, men Puck är inte bokens jag vilket faktiskt är ganska förvirrande. Det sker hur som helst ett mord på en studentfest, och mer än så kan jag inte påminna mig... det är uppenbarligen farligt det där med att inte skriva om böckerna direkt, eller så är jag ovanligt mosig i hjärnan den här sommaren.

Alex Scarrow - October Skies. Den här köpte jag enbart baserat på baksidestexten vid ett besök på en Akademibokhandel i Malmö. Den utspelar sig i två tidsplan: 2008, då två brittiska dokumentärfilmare befinner sig i USA:s djupa skogar för att göra ett program om folksägner. Istället stöter de på något helt annat - resterna av en försvunnen grupp nybyggare, som vintern 1856 begav sig upp i bergen mot Oregon och aldrig mer hördes av. De hittar en dagbok skriven av en av nybyggarna, den unge läkaren Benjamin Lambert, och kan mellan raderna läsa sig till att något fruktansvärt hänt efter det att nybyggarna (bland annat ett stort sällskap mormoner som under sin predikant Prestons ledning begivit sig till västern för att skapa ett eget samhälle) fastnat i snön och tvingats övervintra i bergen.

Intressant, men inte särskilt skrämmande (October Skies ska alltså höra till skräckgenren och påminner väl lite om Dan Simmons The Terror, men är inte lika bra. Inte alls dålig, men inte lika bra). Men jag läste den samtidigt som jag läste om Lilla huset på prärien-serien, och det var verkligen två sidor av samma mynt - idealiserad barndomsskildring om nybyggare vs. blood-and-gorevarianten av resan västerut...

Glenn Andersson Lauritz - Jack Uppskäraren: kriminalfall och legend. Tydligen den första (fack-)bok som skrivits på svenska om Jack Uppskäraren, och, som det verkar, också en av de få som inte presenterar en älsklingsteori om vem Uppskäraren verkligen var. Andersson Lauritz presenterar fakta i målet, komplett med fotografier/träsnitt/teckningar från 1880-talet (bland annat de äkta bilderna från några av brottsplatserna och rentav några bilder av offren). Mycket informativt och intressant, och är man inne på seriemördare i allmänhet, autentiskt engelskt 1800-tal (författaren tar upp ganska mycket om hur London såg ut och hur livet var för de fattigaste) eller, förstås, Jack the Ripper i synnerhet så kan jag verkligen rekommendera denna.

Nina Solomin - Ok, amen. Jag kom in i ett "facklitteraturstim" och läste två på raken (och sen hade jag inga fler att läsa, tyvärr). Extremreligiösa grupper tycker jag är väldigt intressanta, och jag visste faktiskt nästan ingenting om chassiderna förutom det där med hattarna och skruvlockarna (ja, ser man amerikanska filmer så...) och det jag snappade upp när jag läste Sam Bournes De rättfärdiga. Precis som när man ser Bill Mahers Religulous finns det i Ok, amen rikliga tillfällen till att dels förfasa sig och dels skratta åt lustiga ritualer som religiösa människor hänger sig åt (till exempel så bär kvinnorna nästan alltid peruker, eftersom gifta kvinnor inte får visa håret, och man får absolut inte färdas i ett fordon på shabbat). Nina Solomin gör verkligen sitt bästa för att tränga in i chassidernas slutna värld, speciellt kvinnovärlden, och det är oerhört intressant att läsa om ett samhälle där en så ålderdomlig och sträng livsstil är normen.

Laurie R. King - A Letter of Mary. Tredje boken om Sherlock Holmes och Mary Russell. I denna bok är de gifta och Russell en hängiven forskare inom teologi, vilket gör Holmes missnöjd eftersom han är uttråkad - som pensionerad detektiv är livet inte tillräckligt intressant. En dag får Russell dock ett brev från en gammal bekant, miss Ruskin, som i sin tur funnit ett brev i Palestina. Ett mycket, mycket gammalt brev, som kanske och kanske inte är en förfalskning. När Russell får det i sin hand och översätter det blir hon alldeles mållös. Brevet är undertecknat Maryam (Mary), Jesu lärjunge.

Russell och Holmes vet inte vad de ska tro om saken, men bara några dagar senare hittas brevets ägare död, och de gamla instinkterna vaknar till liv. Blev miss Ruskin mördad? Och i så fall - var motivet brevet från Maria Magdalena?

Jag gillar helt klart Russells och Holmes samarbete bättre nu när de är gifta, och att lord Peter Wimsey gör ett bejublat (från min sida, iallafall) cameouppdykande är ju hur kul som helst. Lite segt i mittpartiet, men den hittills bästa boken i serien.

Naomi Novik - Elfenbensriket. Böckerna om Temeraire blir bara bättre och bättre, och den fjärde boken är bäst hittills. I denna bok drabbas Englands drakar av en sorts pest, och för att finna botemedlet skickas Lawrence och Temeraire till Afrika (de kuskar verkligen runt! När reser de till Amerika?) tillsammans med vännerna Lily och Maximus. Det blir många turer runt det där botemedlet och boken slutar med att något alldeles ofattbart inträffar - verkligen en cliffhanger!

Ja, det var den sista av de "nya" böcker jag läst. Det har blivit rätt många omläsningar också (Lilla huset på prärien, en del Agatha Christie och Dorothy Sayers) och jag har börjat på The Poe Shadow men är inte så värst imponerad än så länge. Det blir en lååång paus i den nu, för jag tänkte läsa både Hertha (Klassiska kvinnor-utmaningen) och Rabbit-Proof Fence (Jorden Runt-utmaningen) innan augusti är slut.

Clive Cussler - Vita döden

Är det möjligt att språket (och i viss mån handlingen) i Cusslers böcker blir sämre och sämre? Borde det inte vara tvärtom? Eller är det kanske översättaren som fått hjärnsläpp? I Vita döden är det iallafall nästan plågsamt dåligt, Cussler har tryckt in alla usla Dan Brown-klyschor plus några till. Jag hade nåt exempel på nån riktigt vidrig språkmisshandling men har tyvärr glömt vad det var... Det vimlar hur som helst av hånfulla leenden, iskalla maggropar, sexigt välsvarvade kvinnor - och så vidare, och så vidare.

Vita döden är fjärde boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och börjar med en misslyckad resa till Nordpolen. Det är det nazityska luftskeppet Nietzsche som försvinner under en provtur på 30-talet och aldrig mer hörs av. Snabbspola till modern tid: Austin och Zavala får i uppdrag att rädda en båtbesättning som sjunkit med sitt skepp efter att ha rammats av ett annat fartyg vid en aktion mot valjakt utanför Färöarna. På något vänster kopplas sedan valjakten och den borttynade färöiska fiskeindustrin ihop med borttynande fiskeindustrier på andra ställen, och alltihop verkar ha anknytning till jätteföretaget Oceanus.

När Austins kollegor, makarna Trout, hittar en vildsint muterad albinofisk bestämmer sig NUMA för att nånting måste göras, och på sedvanligt heroiskt manér kastar sig Austin och Zavala in i närkamp med Oceanus ondskefulle ledare vars plan för världsherravälde involverar muterade frankenfiskar.

Ja, ni hör ju. Till och med min väl upptränade förmåga att stå ut med nästan vilket dravel som helst (nå ja - inte romantiskt dravel) sätts på prov i den här boken, men är jag avskräckt? Nej. Jag måste ju naturligtvis läsa bok nummer fem, Den förlorade staden, också. Den kan ju vara bättre.

Hoppet är verkligen det sista som överger människan.

David Gibbins - The Last Gospel

David Gibbins har förbättrats avsevärt som författare sedan debuten Atlantis hemlighet, som, ärligt talat, inte var en direkt höjdare. Tvåan, Heligt guld, var betydligt bättre, och The Last Gospel den hittills bästa (och i sann Dan Brown-anda handlar den naturligtvis om en hemlighet som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar).

Jack Howard och hans side-kick Costas (kommer aldrig ihåg vad han heter i efternamn... nåt grekiskt) hittar här ett gammalt skeppsvrak i Medelhavet, som de tror är skeppet som aposteln Paulus seglade till Italien med. Precis när de funnit skeppet får Jack ett telefonsamtal från en kollega som arbetar med en utgrävning i den antika staden Herculaneum (som precis som Pompeji blev begravd i lava då Vesuvius hade ett utbrott år 79 e. Kr.). Ett nytt jordskalv har öppnat upp en spricka i Villa dei Papyri som leder till en hittills oupptäckt kammare där Jack och hans kollegor gör ett sensationellt fynd. Men vad de inte räknat med är att det finns någon som verkligen inte vill att deras fynd ska föras ut till allmänheten.

Detta blir början till en skattjakt över hela världen, från Herculaneum till Rom, London, USA och Jerusalem, och hela tiden måste Jack och Costas fly från conciliet, utsända av den heliga romerska kyrkan för att se till att hemligheten som Jack och Costas är på spåren aldrig ser dagens ljus.

Man kan ju bli lite fundersam över att en och samma arkeolog hittar alla gamla underverk och mytologiska föremål eller platser, men eftersom suspension of disbelief är en viktig ingrediens i den här typen av böcker så får man helt enkelt försöka ha överseende med det. Som jag skrev ovan så har Gibbins författarskap dessutom utvecklats betydligt sedan debuten, och The Last Gospel är en spännande och actionfylld berättelse med väldigt mycket historiska fakta insprängt i enorma infodumpar (vilket ibland kan kännas lite pekpinneaktigt, men som Gibbins lyckas med eftersom Costas inte är alltför haj på historia utan måste få allt förklarat för sig av Jack och birollsfiguren Jeremy). Nu är jag lite rostig när det gäller antiken, men jag hoppas att Gibbins gjort sin läxa och fått till faktauppgifterna korrekt. Hur som helst är det mumma för en historienörd.

Och i augusti kommer den fjärde boken om Jack Howard, The Tiger Warrior, i pocket. Woho!

Clive Cussler - Tsarens krona

Tsarens krona hade jag med som icke-ansträngande läsning över påsken, för många saker kan man anklaga Clive Cussler för men att vara besvärlig att läsa är inte en av dem...

Denna bok, den tredje om Kurt Austin och Joe Zavala, börjar med den ryska revolutionen och det gamla fraktskeppet Odessa Star, som en natt år 1918 får i uppdrag att frakta en uppsatt rysk familj från Ryssland till Konstantinopel (Istanbul). Med sig har den ryska familjen - tsarfamiljen, förstås - även flera koffertar med värdefullt innehåll, samt en liten livvakt bestående av kosacker.

I nutid: Rysslands politiska situation är synnerligen ostadig, och en fanatisk grupp kosacker som leds av en man som hävdar att han är ättling till den siste tsaren försöker ta makten. För att distrahera USA planerar denne självutnämnde tsarättling att anfalla landet med hjälp av konstgjorda tsunamis, som kommer att utradera alla stora städer på USA:s östkust.

NUMA med Kurt Austin och Joe Zavala i spetsen blir indragna mest av en slump, men nu ligger det på deras ansvar att rädda USA - och världen.

Så otroligt politiskt inkorrekt! Ryssarna framställs som galna - ja, kosackerna iallafall - och USA är som vanligt hela världens frälsare. Ja ja, det är ju bara vad man kan förvänta sig av denna typ av böcker. Yxigt skrivet som vanligt, men det är spännande. Min variant av chick lit. =)

Clive Cussler - Ormguden

Ormguden är den första boken i Clive Cusslers serie med Kurt Austin och Joe Zavala (istället för hans vanliga radarpar Dirk Pitt och Al Giordino). Austin och Zavala jobbar också för NUMA och skickas iväg på precis lika osannolika uppdrag som Pitt och Giordino (eller för den delen Juan Cabrillo, huvudpersonen i en annan av Cusslers bokserier).

I den här boken blir en arkeologisk expedition i Marocko slaktad till sista man av ett gäng sofistikerade lönnmördare. Eller nej - nästan till sista man, men den som överlever är en kvinna, doktor Nina Kirov, som lyckas fly genom att simma ut till havs och som har en så otrolig tur att hon blir räddad av två dykare: Austin och Zavala, som bara råkar befinna sig i närheten med ett högteknologiskt NUMA-fartyg. När lönnmördarna anfaller fartyget under natten slås de tillbaka av Austin och Zavala, utrustade med några antika duellpistoler och ett gammalt hagelgevär (samt några dunkar bensin och en tändsticka), och attacken drar in NUMA i händelsernas centrum.

Det visar sig att doktor Kirov hittat bevis för kontakt mellan Gamla och Nya världen före Columbus, och inte nog med det, flera andra expeditioner som eventuellt funnit liknande bevis har också försvunnit på ett mystiskt sätt. Det visar sig att alla de försvunna expeditionerna finansierats av stiftelsen Time-Quest, och Austin och Zavala spårar stiftelsen tillbaks till ett urgammalt brödraskap vars mål är att undanröja alla eventuella bevis för att Columbus inte var den förste europe som nådde Amerika... (De måste ju ha misslyckats kapitalt eftersom, ja, vikingarna hittade Newfoundland för rätt länge sen, och så vidare.)

Det är så fantastiskt over the top! Clive Cussler är bra på det. Inte trovärdigt nånstans, och med ett språk som verkligen har som enda syfte att föra fram handlingen (korthuggna meningar, få adjektiv etc.) - det är verkligen anpassat för "män som inte läser i vanliga fall". Men det är min motsvarighet till chick lit. En del läser rosafluffiga böcker med glansiga omslag, jag läser böcker där onda superskurkar planerar att ta över världen men stoppas av långa karismatiska män med en humoristisk sidekick.

Andra boken i serien.

Will Adams - The Alexander Cipher

Det här är ytterligare en i raden av The Da Vinci Code-kopior (alternativt ytterligare en bok i Clive Cusslersk anda), men lyckligtvis så slipper man i The Alexander Cipher "hemligheten som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar", dvs. temat som alla The Da Vinci Code-kopior bygger på.

I denna bok är hemligheten som eftersöks av ett mer arkeologiskt intresse - platsen för Alexander den stores grav. Eller åtminstone en av hans gravar, eftersom han planerades att begravas på ett antal olika ställen av ett antal olika personer som gjorde sitt bästa för att tillskansa sig makten efter Alexanders död, bland annat Ptolemaios I Soter (den förste faraon i den ptolemaiska dynastin - den som slutade med Cleopatra).

Daniel Knox, bokens huvudperson, är en brittisk arkeolog som söker efter spår av Alexanders begravningsfölje i Egypten. På grund av icke närmare specificerade misshälligheter med den arkeologiska världen arbetar han för närvarande som dykinstruktör och sköter sina efterforskningar efter Alexander på fritiden tillsammans med sin partner Rick.

När Knox blir anlitad av Hassan al-Assyuti, en egyptisk affärsman och i största allmänhet skurk, för att dyka med några av hans investerare slutar det med att Knox spöar på Hassan och därigenom måste fly. Han hamnar i Alexandria och blir på så sätt indragen i en utgrävning som kan leda till ett av de största fynden i Alexandrias historia - upptäckten av en okänd grav tillägnad Alexander.

Men på vägen till detta fynd hindras Knox både av Hassans hejdukar och av en grupp makedoniska frihetskämpar, som gör vad som helst för att finna sin makedoniske hjältes gravplats - och därigenom starta ett frihetskrig för det makedoniska folket...

The Alexander Cipher är ganska typisk för sin genre - en spännande jakt på "sanningen" uppblandad med en massa historiska fakta om Alexander den store (som jag inte har tillräckligt bra koll på för att kunna säga hur bra de stämmer). På det sättet är den väldigt intressant, för jag vill gärna tänka mig att fakta stämmer. Lite irriterande - och ganska tillrättalagt - är det dock att Daniel Knox visar sig känna precis alla som introduceras i boken; han har arbetat med Gailles far, Elenas man körde bilen när Knox föräldrar och syster råkade ut för en olycka, han har haft sina duster med far och son Dragoumis... och allihop bara råkar sammanstråla med Knox i Alexandria.

Förutom det var den helt ok. Det finns också en uppföljare, The Exodus Quest, och det verkar som att Will Adams har planerat en hel serie böcker med Knox som huvudperson.