Amanda Hellberg - Jag väntar under mossan

Jag har ju läst och gillat Amanda Hellbergs andra böcker (Tistelblomman var klart bäst) så jag kastade mig förstås över hennes ungdomsbok Jag väntar under mossan. I det stora hela gillar jag den, även om det finns en del invändningar.

Handlingen i korthet: Tilda, som vuxit upp med en svensk mamma och en brittisk pappa i Storbritannien är hos sin morfar i Sverige under sommarlovet. Morfar bor ensam i en gammal stuga ute i de djupa skogarna. För många år sedan försvann hans hustru, Tildas mormor, spårlöst, men morfar är övertygad om att hon finns kvar någonstans i skogen.

Det finns många tecken på att något ondskefullt väsen bor i skogen. Badstranden vid sjön där Tilda brukade bada som barn är övergiven - byborna badar hellre i det nya, plastiga utomhusbadet. Stämningen vid sjön känns inte bra. Tilda känner också av något litet som drar omkring runt stugan. Ett spöke?

När hon får en bok om nordisk folklore klarnar många saker för henne, och hon inser att hon är en del av något som pågått i skogarna i århundraden.

Som sagt, jag gillar boken, men det spårar ut en hel del och spretar åt alla möjliga håll. Det är mylingar och skogsrån och häxor och trollkarlar och fan och hans moster... nå ja, inte fan och hans moster kanske. Och väktare, inte att förglömma. Men det är lite kärlek och lite uppväxtskildring och massor av övernaturligt och lite skräck. Roligast är nästan att läsa om Tildas bild av Sverige med dillchips och världens godaste ostbågar... och myggbett, halvtinade kanelbullar, ljusa sommarnätter, brännässlor och utedass. Amanda Hellberg fångar den svenska sommaren på pricken, och bilder från min barndoms somrar kommer tillbaks när jag läser. Det är bokens stora förtjänst.

Yvonne Prinz - Vinylprinsessan

Vinylprinsessan är en ungdomsbok som jag blev tipsad om på vår senaste barnboksdag (vi har såna på jobbet två gånger om året, då det senaste halvårets barnboksutgivning presenteras i urval). Jag började bläddra lite i den på jobbet när jag väntade på att datorn skulle starta - ja, jag vet, den är inte snabb - och blev fast direkt.

Boken handlar om Allie, 16 år och musiknörd, som jobbar på Bob & Bob´s Records på Telegraph Avenue i Berkeley, Californien. Hon är den enda anställda på Bob & Bob´s som någonsin klarat det fruktade genretestet och hela hennes liv kretsar kring musik - närmare bestämt musik på vinyl. Fildelning är för henne djävulens påfund.

Allies bästa vän Kit jobbar på en second hand-affär på Telegraph Avenue och de träffas på lunchen för att prata om allt viktigt i livet. Tänk Enid och Rebecca i Ghost World, en av filmerna som också nämns i boken. Kit dejtar en notoriskt otrogen musiker och Allie är förälskad i en kille som brukar komma in på Bob & Bob´s; hon vet inte vad han heter men kallar honom M.

Den här sommaren förändras Allies liv totalt. Inte nog med att hon startar en blogg under namnet Vinylprinsessan (där hon skriver initierat om musik på vinyl), hon lär också känna M på riktigt och han är definitivt inte den person hon trodde. Lägg dessutom till att Kit konfronterar sin pojkvän, Allies mamma söker efter kärleken på Internet, Bob & Bob´s blir rånat och Allies pappa ska ha barn med sin nya flickvän så kan man ju förstå att tillvaron inte riktigt känns så välordnad som den tidigare gjort...

Jag älskar den här boken! Allie är en rolig, självständig och mogen huvudperson med ett brinnande intresse för musik, och trots att jag själv inte är särskilt musikintresserad har jag lust att göra en playlist på Spotify (vilket inte hade varit i Allies smak, jag vet) med de låtar hon refererar till. Jag rentav pep förtjust när hon nämnde Gogol Bordello. =) Boken är också väldigt välskriven och, ja, trovärdig är nog ordet jag söker, trots de ibland absurda förvecklingarna. Det här är en bok man kan sätta i händerna på i princip alla över 13 år, musikälskare eller inte (men jag tror säkert att det tillför en extra dimension om man är en!), kille eller tjej. Blir du inte helt förälskad i Allies smått galna liv så läser du Vinylprinsessan fel!

Barnböcker jag minns

Bokbabbel skriver om barnböcker hon minns. De här minns jag:

- Godnatt Mister Tom och En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den förstnämnda har jag läst oräkneliga gånger och tar fortfarande fram och läser i ibland  - sällan hela boken, men de delar jag tycker bäst om.
- Lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder. Jag lånade hela serien på biblioteket många, många gånger (ja, jag är en omläsare av rang) och har på gamla dar lyckats köpa hela serien som nu har en stolt plats i bokhyllan.
- Tjavva och Tjavva på Långvind av Elisabeth Hjortvid fick jag av min morfars fru, hon såg tidigt att jag var väldigt intresserad av historia (när jag var liten ville jag först bli paleontolog och sedan arkeolog, men blev istället historiker...) men jag har tyvärr inte kvar dem.
- Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström läste jag först hemma hos mormor som hade kvar några av mammas gamla exemplar. Resten av serien lånade jag på biblioteket och plöjde ett antal gånger. =)
- Alla Eva Ibbotsons böcker, särskilt Häxtävlingen, Spökena från Carra och Den stora spökräddningen. När jag gick i lågstadiet så hade vi i uppgift på svenskan att läsa högt för en förälder (som lästräning) och jag läste Eva Ibbotson för mamma. Jag tror att hon gillade böckerna lika mycket som jag.
- Häxkonster för praktiskt bruk! av Malcolm Bird. En bok jag först lånade på biblioteket i Ulricehamn, troligen som 6- eller 7-åring, och älskade mycket, men sedan aldrig hittade igen. För ett antal år sedan besökte jag Simrishamn med min dåvarande pojkvän och vi hittade boken (på rea!) på en bokhandel där. Min pojkvän köpte den åt mig som en överraskning. =)
- Korpflickan av Torill T. Hauger. Läste jag bara historiska böcker som barn? Kan så vara.
- Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag läste aldrig Skuggserien, så de enda böcker av Maria Gripe jag har en relation till är Tordyveln... och Agnes Cecilia. Tordyveln... gick även som radioteater en sommar minns jag.
- Ett gäng dammiga klassiker klämde jag förstås också! Robinson Crusoe, En världsomsegling under havet och Skattkammarön var favoriterna.
- Wahlströms ungdomsböcker var nog det jag läste allra mest. Tre deckare, Kitty, Bröderna Hardy, Fem-gänget och en del svenska som Dante, Bonnie och Tvillingdetektiverna. De böckerna lämnade jag i några banankartonger i vårt gamla hus när vi flyttade till lägenhet, så de är nog uppätna av möss vid det här laget.
- Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl, och även Alltid den där Anette! samt Kan ingen hjälpa Anette? av samma författare var stora favoriter i mellanstadiet. Speciellt Jag saknar dig, jag saknar dig var ju en stor gråtfest. =) Kul att den fått ett uppsving iom. filmen!
- Boken om Pip-Larssons av Edith Unnerstad läste jag varenda gång jag var hos farmor och farfar.
- Bröderna Lejonhjärta. Men Astrid Lindgren behöver ju knappast nämnas i sammanhanget. =) Vilket (svenskt) barn har INTE växt upp med Astrid Lindgren?
- Sissi, den unga kejsarinnan/Sissi - den oövervinnerliga (tror att det kan ha varit en samlingsvolym?) av Odette Ferry handlar om den unga kejsarinnan Elisabet av Österrike-Ungern, och jag är inte helt säker på att jag fått till titlarna rätt, men jag läste den många gånger hemma hos mormor (ännu en av mammas gamla böcker, förmodar jag) och även om jag inte minns titeln så minns jag boken väl...
- Häxorna av Roald Dahl. Ja, Kalle och chokladfabriken och Matilda också, förstås, men det är nog Häxorna jag läst flest gånger.
- Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson. Lustigt nog har jag aldrig läst några av hennes vuxenböcker.
- Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings ledde in mig på fantasy när jag var 12-13 år. Jag läser dem fortfarande då och då av rent nostalgiska skäl. =)

Tja, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, precis som de flesta andra bokslukare. Vilka barn- och ungdomsböcker minns ni?

Snabb resumé av senaste tidens läsning

Jag har inte varit så bra på att skriva om lästa böcker i år, så jag tar en liten recap av sånt som ligger orecenserat.

Sarah Langan - The Missing
Betydligt bättre än Langans debut The Keeper, i mitt tycke. Utspelar sig i The Keeper-staden Bedfords grannstad Corpus Christi där man inte vet så noga vad som egentligen hände, bara att sågverket exploderade och att Bedford numera är öde. Läraren Lois Larkin åker på en utflykt till skogen mellan de två städerna med sin skolklass och en av eleverna försvinner. Det blir början till slutet för Corpus Christi och, i förlängningen, USA. (Och kanske hela världen?) Mycket bra hursomhelst, jag rekommenderar den skarpt. Det är en del blood and gore men The Missing koncentrerar sig främt på den psykologiska skräcken och i synnerhet slutet (det allra sista stycket, närmare bestämt...) stannar kvar länge. Temat i boken påminner dessutom en del om första delen i The Passage.

Philippe Claudel - Monsieur Linh och den lilla flickan
Otroligt sorglig bok om den gamle monsieur Linh som flyr från ett icke namngivet, krigsdrabbat land i Asien till ett annat, icke namngivet, land i Europa tillsammans med sitt lilla barnbarn. Hans enda mål i livet är att hålla den lilla flickan trygg, men han känner sig rädd och osäker i det nya landet där han inte förstås språket och där allt är så annorlunda. På en av sina promenader i den nya staden möter han en annan man, monsieur Bark, och de två blir vänner utan att kunna varandras språk, och när monsieur Linh en dag får ett nytt boende långt från parken där han och monsieur Bark brukar träffas måste han till varje pris ta sig därifrån och träffa sin vän igen.

Tunn och snabbläst och mycket sorglig, som sagt. Slutet förändrar hela boken - det är nästan att man måste läsa den en gång till i ljuset av det.

Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Tredje boken om arkeologen Ruth Galloway, och den hittills bästa skulle jag vilja säga. Visst, översättningen var väl kanske lite styltig, men det tänkte jag inte så mycket på... I den här boken är Ruths dotter Kate född, och Ruth måste nu jonglera sitt jobb och sin fem månader gamla dotter samtidigt som hon måste hålla barnets far en hemlighet för sina kollegor och vänner. Sex kroppar hittas på stranden och kol 14-dateringen placerar dem i modern tid - andra världskriget närmare bestämt. Det visar sig att männen var tyskar och att de kan ha mördats av det brittiska hemvärnet som sedan försökt mörka alltihop. Men några av de män som deltog känner fortfarande skuld över vad de gjorde, och de vill nu dra fram hela historien i ljuset.

Egentligen läser man nog böckerna mest för Ruths skull, snarare än fallen i sig. Hon är något så ovanligt som en sympatisk kvinnlig karaktär som inte är helt perfekt och underskön utan har en del brister och nojjor, men lever sitt liv som hon vill ändå.

Amanda Hellberg - Styggelsen
Betydligt mer skrämmande än Döden på en blek häst (fast jag läste ju dem i helt fel ordning, men det gjorde inte så mycket tyckte jag). Boken börjar 1946 med att den unga flickan Singa som tillsammans med sin far reser runt och håller "seanser", skulle man väl kunna kalla det, där Singa låtsas kanalisera andar som har meddelanden till publiken. Allting är dock inte fejk; Singa har äkta gåvor. Det upptäcker ett syskonpar som också försörjer sig på seanser, och de kidnappar flickan för att utnyttja henne för sina egna syften. Systern, Eva, har dock andra intressen också - hennes ondskefulla och sadistiska läggning får fullt utlopp i sättet de behandlar Singa på, och det värsta är att läsa om hur Singa får leva efter kidnappningen. Femtio år senare får den unga Maja Grå kontakt med spöket Singa, som desperat försöker meddela sig med någon på den levande sidan.

Riktigt bra, men jobbig att läsa. Jag hade kunnat vrida nacken av Eva själv. Vidrig människa. Men i vanlig ordning vänder slutet upp och ner på det man trodde att man visste...

Magnus Nordin - Tystnadens hus
Ungdomsbok som jag läste på lunchen i bokbussen - det kan ju vara bra att ha nånting att rekommendera för ungarna. Magnus Nordin skriver alltid bra, och Tystnadens hus är en av de bästa böckerna jag har läst av honom. Stella, 16 år, rymmer från ett barnhem som kallas fader Davids gård (mer eller mindre en sekt som styrs med järnhård hand av denne fader David) tillsammans med den något äldre Gabriel. De båda får bo i ett övergivet gammalt rivningshus, och en av Gabriels polare har fixat ett jobb åt honom. Stella får istället order om att inte gå ut eftersom fader David troligen letar efter dem. Dagarna går långsamt och Stella har tråkigt. En dag ser hon en liten flicka på gården; Lina, som flickan heter, hävdar bestämt att hon bor i huset, trots att Stella vet att det är övergivet. Vem är Lina? Var är hennes föräldrar? Stella börjar se och höra saker som tyder på att rivningshuset är hemsökt...

Mycket bra, som sagt, och precis som de flesta andra böcker i det här inlägget slutar Tystnadens hus på ett minst sagt oväntat sätt. =) Rekommenderas till tonåringar som vill ha nåt spännande!

Charlie Higson - Fienden

Fienden är första delen i en (relativt) ny ungdomsserie, och i denna första bok är det ungefär ett år sedan världens alla vuxna blev sjuka och dog. Om de hade tur.

De som inte hade tur blev istället vidriga, böldförsedda, hjärndöda, ruttnande zombies, vars enda mål i (o-)livet är att äta. Och vad finns det att äta? Jo, barn. Alla barn under 14 år klarade sig från att bli sjuka, och de som överlevt de vuxnas plötsliga frånfälle - och utsvultna återkomst - samlas i grupper och försöker överleva på det de kan hitta i ruinerna.

Boken koncentrerar sig på en grupp barn som tagit sin tillflykt till ett gammalt köpcenter i London. De är välorganiserade och härdade av det senaste årets händelser, men får allt svårare att klara sig - det är svårt att hitta mat och nästan varje vecka lyckas de vuxna få tag i ett barn, så gruppen decimeras allt mer. När ledaren, Arran, ger sig ut för att leta efter mat tillsammans med några av de andra barnen stöter de på en grupp vuxna som lyckas döda ett av barnen och allvarligt skada Arran. Samma kväll dyker en främmande pojke, Jester, upp i köpcentret. Han berättar att en stor grupp barn bor i Buckingham Palace och att det där finns mat, rent vatten, sovplatser och säkerhet. Hans uppdrag är att hitta andra barn och ta med dem till tryggheten i slottet.

Trots att Arran och hans ställföreträdare Maxie tycker att det hela luktar lite skumt beslutar de sig för att bege sig till Buckingham Palace. De har länge varit medvetna om att de snart måste röra på sig och hitta ett bättre ställe att bo på, och nu har de chansen. Men är verkligen slottet den fristad som Jester utmålar det som?

Det här var så sjukt läskigt! Jag har förstås redan issues när det gäller zombies och 28 dagar senare (som Fiender påminner en hel del om) är den enda film jag fått mardrömmar av i vuxen ålder, men ruttnande odöda som jagar och äter barn - mycket grafiskt beskrivet på sina ställen också - är verkligen inte nånting för lättskrämda. Jag hade rentav problem med att gå och lägga mig när jag läst de första kapitlena. Och det här är en ungdomsbok?!

Nå, jag läste iallafall klart boken, och jag gillar den skarpt. Personbeskrivningarna är extremt välgjorda och barnen känns otroligt levande, även om de i vissa lägen känns nästan lite väl lillgamla. Det kan ju förstås ha sin förklaring i hur de har levt sedan katastrofen inträffade; de äldre har fått se efter de yngre, och de som har varit slagskämpar ute på gatorna har sett och gjort saker som skulle vara omöjliga att föreställa sig för den som inte varit med där ute. Hela sjukdomsbiten är också ett mycket intressant mysterium och jag antar att det kommer att utvecklas i senare böcker. Överhuvudtaget är det många mysterier som måste utvecklas i senare böcker... Nästa bok kommer tyvärr inte ut på svenska förrän i oktober, så jag funderar starkt på att köpa den på engelska istället. Jag vill veta nu!

Rekommendationen är alltså: läs, men inte om du är lättskrämd. Och rekommendera den bara till de ungdomar som tål lite blood and gore.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln

Eftersom både Mats och Sara okejat att det går bra att skriva recension före 2 maj (och Jonas Thente redan hyllat i DN) så tycker jag att det är dags att vara lite stjärnögd här.

Cirkeln utspelar sig i den lilla staden Engelsfors, nånstans mitt ute i skogen och definitivt ett ställe som Gud glömt. Arbetslösheten är hög och ungdomarna längtar sig bort. Strax efter höstterminens början skakas gymnasieskolan av ett (förmodat) självmord, och inte långt efter det drar en övernaturlig kraft sex tonårstjejer till ett märkligt möte. De är de Utvalda, de som ska kämpa mot en uråldrig ondska, och trots sina olikheter måste de samarbeta - innan ondskan hittar dem.

Några småsaker kan jag väl anmärka på. Författarna är båda förtjusta i Buffy the Vampire Slayer och det märks mer än bara lite från tid till annan. Hela biten med Rådet och någon som är där för att vaka över och vägleda de Utvalda... tja, jag har sett BtVS jag också (och jag älskar den serien jag med, don´t get me wrong). Men man kanske inte kan räkna med att vara alltför originell när det rör sig om en uråldrig profetia, en stor ondska och en Utvald som ska rädda världen (nåja, flera Utvalda i det här fallet). Sen så har jag nog sett/läst lite väl mycket liknande, eller så är jag alldeles för cynisk av naturen, för jag blev inte det minsta förvånad av plot-twisten där på slutet...

Nu till fangirlandet:

Porträtten av tjejerna är fantastiska. De är så helt olika och samtidigt så otroligt trovärdiga; precis så var det ju att vara tonåring (själv var jag mest lik Minoo, men jag kände både Vanessor, Anna-Karinor, Idor och Linneor) och alla, precis alla, kommer att hitta nån att identifiera sig med. Jag kan absolut förstå Anna-Karins agerande, sympatisera med Vanessa när hennes odrägliga styvfar är, tja, odräglig (att inte mamman kickar ut honom?!) och hatar Ida ur djupet av mitt hjärta. Förhoppningsvis blir hon mer empatisk i kommande böcker, men tyvärr så brukar självupptagna tonårstjejer sällan bättra sig särskilt mycket.

Jag gillar också greppet med ett helt gäng Utvalda istället för bara en (och att väktaren, eller vad man nu ska kalla honom, är helt förvirrad - det ska ju bara vara en utvald!) som alla har varsitt element och därmed sammanhängande krafter, så att de måste samarbeta för att klara sig. Alla har dock inte helt självklara krafter...

Allt det vardagliga, som inte har med magi och uråldighet att göra, är så träffande beskrivet - olycklig kärlek, problem med föräldrarna, mer eller mindre fungerande hem, läxor, vänner (i den mån vänner finns). Det är helt enkelt väldigt välskriven socialrealism, med en stor dos övernaturlighet. ;) Jag skulle vilja säga att Cirkeln kan bli den nya Twilight, fast BRA. Inte en tafflig kärlekshistoria med unkna könsroller.

För att illustrera riktigt hur bra jag tycker att Cirkeln är kan jag berätta att jag är fruktansvärt åksjuk men att jag ändå var tvungen att läsa klart det sista kapitlet på bussen på väg hem från jobbet. Jag fick lägga ner boken flera gånger för att jag började känna mig illamående, men jag var absolut tvungen att veta hur det skulle gå.

Och det enda problemet jag kan se är att nästa bok inte kommer förrän 2012! Hur ska jag kunna vänta så länge?

P.S. Jag skulle säga att det här är en bok som passar alla mellan 14 och 100. Köp den, läs den, ge den till tonåringen i ditt liv, eller till din mamma. Hon kommer att gilla den.

Bästa barnböckerna

Jag har läst enorma mängder barnböcker under mina futtiga fem månader i Norrfjärden. En del har varit ganska trista, andra okej men inte mer. Några har varit riktigt bra och ytterligare några fantastiska.

Guldkornen, iallfall de som jag kan komma ihåg, är:

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn.
Bara vara Jennie av Solveig Olsson-Hultgren.
Joy till världen av Viveka Sjögren.
Våffelhjärtat av Maria Parr.
Nyckelbarnen av Sara Kadefors.
Och? av Bitte Havstad.

Och så några som också är jättebra men inte riktigt når upp till samma nivå som de ovan (de får en 4:a istället för en 5:a helt enkelt):

Önskelistan av Åsa Karsin.
Lilla E ger sig ut på en resa av Charlotta Lannebo.
Tonje och det hemliga brevet av Maria Parr.
Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset av Andreas Steinhöfel.
Min första världssensation av Annalena Hedman.
En hemlig vän av Katarina Genar.
Cirkusflickan av Camilla Lagerqvist.

Slutsatsen jag kan dra är att kvinnor uppenbarligen skriver bättre barnböcker än män. Eller?

Andreas Steinhöfel - Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset

Ytterligare en bokpratsbok! Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset är en mellanåldersbok den med, ca 9-12 år alltså. Den handlar om Rico, som är ett lågt begåvat barn. Det betyder att han kan tänka jättebra men det går inte alltid så snabbt och det blir inte riktigt som när andra människor tänker - men han är egentligen inte dum.

Rico har fått en hemläxa över sommaren; han ska skriva en dagbok. Hans lärare tycker att han skriver bra (ja, förutom alla felstavningar förstås) och vill att han ska skriva om vad han gör på sommarlovet. Föga anar läraren att Ricos sommarlov kommer att vara lite äventyrligare än planerat...

En kidnappare härjar i staden. Han kallas lågpriskidnapparen, eller Mister 2000, för när han kidnappar barn så kräver han inga enorma summor. Bara 2000 euro (boken utspelar sig i Tyskland), en summa som de flesta föräldrar kan skrapa fram om de verkligen måste. Och på grund av detta så är det ingen som ringer polisen förrän barnet är tryggt hemma igen - ingen vill riskera att ens barn skadas när det rör sig om en så liten summa pengar.

Ricos mamma är förstås orolig för kidnapparen, men Rico beger sig sällan nånstans ensam eftersom han så lätt tappar bort sig. När mammans bror blir allvarligt sjuk reser hon alltså dit för att träffa honom en sista gång, och Rico stannar hemma tillsammans med grannen, tant Ella. I samma veva dyker Oskar upp. Han är lite yngre än Rico men högt begåvad, och dessutom är han rädd för allt - så rädd att han ständigt går runt med en mopedhjälm på huvudet. De båda pojkarna bekantar sig med varandra, men precis när Rico tror att de blivit vänner på riktigt försvinner Oskar. Har han bara tröttnat på sin lågt begåvade kompis, eller har kidnapparen varit framme? Rico bestämmer sig för att lösa mysteriet.

Det här är en mycket rolig version - och anpassad för barn - av Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Christopher i Den besynnerliga händelsen... är autistisk och tar allt bokstavligt. Rico är inte autistisk, men tar också allting väldigt bokstavligt, även om han inte har lika många fobier och konstiga saker för sig som Christopher. Det är också ett mycket spännande mysterium som Rico försöker lösa; ett ganska farligt mysterium till och med. Rico tänker på ett speciellt sätt och fastän han inte är så snabb på att tänka, så är han uppfinningsrik och klok på sitt eget sätt. Det är Rico själv som berättar - boken är alltså hans sommarlovsläxa - vilket gör att man verkligen kommer in i hans sätt att tänka. Jag tror inte att boken hade blivit lika bra i tredje person.

Förhoppningsvis är det här en bok som uppskattas av sin målgrupp. Med humor och spänning kommer man långt, och Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset har båda. Jag uppskattade den absolut. =)

Sara Kadefors - Nyckelbarnen

Nyckelbarnen är en mellanåldersbok (9-12 år, ca) som handlar om Siri, jagberättaren, och vad som hände under höstterminen i femman.

Siri är ett nyckelbarn. Hennes föräldrar jobbar massor och är nästan aldrig hemma; redan i trean fick Siri en egen nyckel hem trots att hon inte ville det. Hittills har hon kunnat vara på fritidsklubben efter skolan, men nu ska fritidsklubben läggas ner på grund av besparingar. Vad ska hon göra istället? Det är inte alls kul att komma hem till en tom lägenhet.

Siris föräldrar oroar sig för att hon inte har några kompisar, men Siri är nöjd som det är. Hon tycker inte att hon har nåt gemensamt med sina klasskompisar, inte ens med Linn och Leo som bor i samma hus. Men trots det börjar hon en dag prata med Linn och utan att veta hur det gick till är de plötsligt vänner. De båda blir också kompisar med Leo, den stökiga* killen i klassen som deras lärare Maggan inte gillar. Hon hackar alltid på Leo vilket bara gör att han blir jobbigare och jobbigare, och till och med de andra i klassen tycker att Maggan är oschysst och rentav elak mot både Leo och flera andra i klassen. Nizar, däremot, är lärarens gullegris. Siri tycker illa om honom men trots det vill han att de ska arbeta tillsammans på hemkunskapen. Varför? Siri kan verkligen inte fatta det.

Trion - Linn, Leo och Siri - beslutar sig för att försöka göra något åt den ohållbara situationen i klassrummet. De går till rektorn för att berätta hur Maggan beter sig mot vissa av eleverna, Leo i synnerhet, men rektorn tror inte på dem. Hon har ju känt Maggan så länge! Barnen blir både ledsna och arga, och tillsammans bestämmer de sig för att hämnas på både Maggan och rektorn. De börjar i liten skala, men det som från början var ganska harmlöst eskalerar och snart är de, med Linn i spetsen, bortom all kontroll.

Samtidigt som allt detta pågår så uppträder Siris föräldrar märkligt, och problemen hemma blir allt värre. Siri förstår att hennes föräldrar ljuger för henne. Hon vet inte varför eller om vad, men de ljuger.

Mycket bra bok! Speciellt upprörande är förstås tråden om Maggan, en lärare som misslyckas kapitalt med sitt jobb och behandlar vissa elever som skit samtidigt som hon favoriserar andra. Att rektorn håller henne om ryggen är ju helt ofattbart, när eleverna - hela klassen! - protesterar så kraftigt. Inte ens kuratorn tar tag i problemet, istället ska det lekas dramalekar och pratas om att det är fel att mobba. Fast att det är fel av en lärare att mobba en elev, det nämns inte. Det här kan nog vara grund för en diskussion i en klass och jag tror att Nyckelbarnen skulle göra sig väldigt bra som en högläsningsbok i skolan just på grund av alla potentiella diskussionsämnen.

Det blir lite rörigt emellanåt eftersom det är såpass många röda trådar; huvudspåret är förstås Maggan och rektorn - och hur Linn spårar ut alltmer - men sen är det ju det där om Siris föräldrar, och om Nizar som vill bli kompis med Siri och hennes gäng. Jag tror dock att det här är en bok som många nio-till-tolvåringar skulle uppskatta om man satte den i händerna på dem. Det den har mot sig är omslaget, som är stilistiskt snyggt men inte särskilt lockande för målgruppen. Jag har dock lyckats förr med att "prata ut" en bok i en mellanstadieklass; ett exempel en bok som tidigare inte lånats ut men som jag haft med på ett bokprat med resultatet att flera velat läsa den är Och? av Bitte Havstad. Den har också en snygg framsida - om man är vuxen. De flesta barn ratar den för den ser för tråkig ut.

Iallafall - på fredag bokpratar jag om Nyckelbarnen, så jag får se då om jag har rätt. =)

*adhd, misstänker jag.

Stefan Casta - Den gröna cirkeln

Det här kan nog var årets skummaste bok.

Den gröna cirkeln handlar om fyra ungdomar - Judit, David, Gabriel och Dinah - som bor på en internatskola någonstans i Sverige. Det sägs inte rent ut i boken att de är lite annorlunda, men det verkar iallafall som att internatet är en skola för barn med olika neuropsykologiska funktionshinder (Judit, till exempel, kan möjligen ha aspergers eller nånting liknande) eller andra problem.

Hur som helst - boken börjar med Judits redogörelse för livet på skolan. Hon är tillsammans med David, som kallas för David Beckham, men blir kompis med Dinah när hon kommer som ny till internatet. Gabriel är kompis med David och han och Dinah blir så småningom tillsammans. De fyra bildar en hemlig klubb som får heta Den gröna cirkeln. Klubber är till för människor som tänker annorlunda, som vill leva sitt liv på ett annorlunda sätt (till exempel de som vill leva utanför konsumtionshetsen).

Det är ett tag in i framtiden, det här; nästan alla fåglar har försvunnit, det finns bara svanar och några enstaka duvor kvar, och det finns inga andra blommor än maskrosor. Många grönsaker är svåra att få tag på, som tomater till exempel. Vädret är konstigt, antagligen på grund av miljöförstöringen (som förmodligen också är skyldig till att fåglarna och blommorna försvunnit).

En kväll på skolan sätter de fyra ungdomarna sig ute på den nybyggda verandan. Regnet öser ner, ja, inte bara öser, det är verkligen som att himlen öppnat sig. Det har regnat i flera dagar och det stormar och blåser oupphörligt. De har en filmkamera som de leker med och filmar varandra när vinden plötsligt ökar så mycket i styrka att till och med bilarna lyfter från marken och blåser iväg - och trädäcket de sitter på lossnar från skolan och flyter iväg.

En lång tid senare närmar sig trädäcket, eller flotten, land. De fyra har levt ute på det öppna havet i många dagar, rentav veckor (månader?), ätit maneter, musslor, tång, ja, allt de har kunnat fiska upp ur vattnet, men slutligen tar de sig i land och upptäcker att världen är minst sagt förändrad.

Som sagt, årets skummaste bok. Kanske inte så mycket på grund av den grundläggande postapokalyptiska historien, utan för att man absolut inte får några förklaringar, vare sig på vad som orsakade världens undergång eller på de underliga saker som händer när Judit och de andra väl tagit sig i land. Det är som att de har hamnat på en helt annan planet, eller i en spökhistoria av något slag, där lik inte förmultnar, där all mat som varit förpackad försvunnit ur sina (oöppnade) förpackningar, där datumen på tidningar har bleknat bort. Det är svårt att ens veta om det händer på riktigt eller om de bara drömmer.

Efter att ha kommit igenom de första ganska tråkiga kapitlena (de där Judit, berättarrösten, bara återger vad som händer på skolan) blir det faktiskt ganska intressant och i slutändan skulle jag säga att det är en helt ok bok, men tyvärr inte så bra som jag trodde att den skulle vara när jag först hörde talas om den.

Ingelin Angerborn - Sorgfjäril

Sorgfjäril är en ungdomsbok som handlar om Alice, 12 år. Hon och hennes mamma och lillebror samt styvpappan Peter har precis flyttat till ett stort gammal kråkslott på landet, och Alice är inte glad för flytten - särskilt inte för det faktum att hon måste lämna inte bara sin kompis Sofia utan även Leo. Leo som är både bästis och pojkvän och helt enkelt hör ihop med Alice, fastän mamma inte gillar honom och tycker att Alice är alldeles för liten för att tänka på killar.

Det visar sig att huset de flyttat till kallas för Spanska slottet, eftersom mannen som byggde det var gift med en spanjorska. Alice märker också snart att det är något konstigt med det - telefonerna slutar fungera titt som tätt, internet slutar fungera - det är det värsta av allt, hur ska hon då kunna chatta med Leo på kvällarna? - och lillebror Emanuel, som inte är som andra barn, pratar om spöken. Eller pöken, som han kallar dem. =) Dessutom dyker det upp en konstig fjäril hela tiden. Alice har aldrig sett en sån förut.

Det här är en riktigt spännande bok, som dessutom är väldigt välskriven. Alice är en trovärdig tolvåring, som tolvåringar är idag (inte som tolvåringar var när jag var tolv år, men det har ju ändrats ganska mycket), och jag gillar samspelet mellan familjemedlemmarna, det känns äkta. De äter tacos och skojar tillsammans, Alice får sin hett efterlängtade tv på rummet som plåster på såren för att de flyttat och hon leker med den femårige Emanuel som bara en tolvårig storasyster kan göra (vänta bara tills hon är 14-15...).

Jag gillar absolut, och det här är definitivt nåt jag skulle rekommendera till alla 10-till-13-åringar eller så. Ja, och till alla barnbibliotekarier som läser högar av barn- och ungdomsböcker till sina bokprat. =)

Tom Becker - Darkside

Darkside är första delen i en ungdomsserie som handlar om 14-årige Jonathan, som en dag blir varse om att det finns en helt annan sida av London än den han har vuxit upp i. Hans pappa lider av en mystisk sjukdom som gör att "mörkret" ibland sluter sig runt honom och då hamnar han på (mental)sjukhus. Var Jonathans mamma är vet ingen, och den enda Jonathan har att luta sig mot är grannen mrs Elwood.

Nu har pappan åkt in på psyket igen, vilket ger Jonathan en chans att leta igenom sin fars annars noggrannt vaktade arbetsrum. Han söker bland annat efter ledtrådar till sin mamma, men hittar också kryptiska hänvisningar till en plats som kallas Darkside. När Jonathan blir jagad genom stan av en märklig kvinna med färgsprakande hår lyckas han ta sig till Darkside, som är en gömd plats mitt i London - en plats med mörka gränder, kullersten, sotiga skorstenar och mycket farliga människor... en plats där Jack Uppskäraren en gång var kung.

Visst, handlingen funkar (det är en ungdomsbok, eller kanske rentav för ännu lite yngre barn, mellanstadiet eller så, så den blir ju aldrig alltför hemsk men rätt skrämmande ändå), men att läsa den i översättning - nej. På svenska är Darkside stapplande, grovhuggen... knappt läsbar faktiskt i vissa stycken. Tyvärr har jag ingen möjlighet att läsa serien på originalspråk om jag inte köper den själv, så jag får helt enkelt skära tänder ibland och läsa vidare på svenska. Hur som helst så har jag lånat andra boken, Blodsarv, och hoppas på att den kanske är bättre översatt, för jag gillar Jonathan och jag gillar verkligen idén med Darkside.

Massive backlog (lååångt inlägg)

Det här är orecenserade böcker från lååångt tillbaka - sen nyår, faktiskt. Sånt där som jag inte riktigt känt för att skriva om direkt, och sen har det inte blivit av. Så, några rader per bok får räcka - och ja, jag har förstås läst mer som jag inte skrivit om, men jag skippar allt som är omläsningar. =)

Clive Cussler - Atlantis Found
En gruvarbetare hittar en grotta med märkliga inskriptioner och en märklig dödskalle, tillverkad i ett okänt material. Dirk Pitt och hans sidekick Al Giordino kallas in, och tillsammans med forskaren Patricia O´Connell försöker de lösa gåtan med de uråldriga inskriptionerna.

Det här är i mitt tycke en av Cusslers bästa Dirk Pitt-böcker; jag gillar den totalt osannolika plotten. Det är det som är grejen med Cussler, det ska vara osannolikt.

Nigel McCrery - Stilla vatten
En rad äldre kvinnor blir förgiftade av en mördare som inte bara dödar sina offer utan tar över deras identitet och fortsätter att höra av sig till de få anhöriga och vänner kvinnorna hade. Det är bara en ren slump som gör att polisen får upp ögonen för morden, och de utreds av kommissarie Mark Lapslie som egentligen är sjukskriven för en mycket allvarlig variant av den sällsynta sjukdomen synestesi.

Bra plot, spännande och så vidare, men hela synestesigrejen tyckte jag var ganska irriterande. Det blev för mycket, helt enkelt.

Philip Kerr - March Violets
Den tyske privatdeckaren Bernie Gunther får i uppdrag att utreda en mordbrand där offrena är en högt uppsatt Naziofficer och dennes hustru, dotter till en stenrik industrimagnat. Året är 1936, platsen är Berlin och stämningen är laddad. Olympiaden närmar sig och Berlin städas upp för att ta emot utländska ledare och journalister. I det nazistiska Tyskland är det inte vist att ställa för många frågor, och definitivt inte vist att öppet undvika att gå med i partiet.

Mja, helt ok, men ganska segt tyvärr. Gunther harvar omkring mycket men jag tycker inte att det blir mycket gjort. Nu är det här första boken i en trilogi så det är möjligt att det blir bättre sen.

Richard Montanari - Villebråd
Den tredje boken om kriminalpoliserna Kevin Byrne och Jessica Balzano i Philadelphia. I denna bok blir en seriemördare jagad av en annan mördare som dödar mordmisstänkta.

Här fick jag fick googla för att överhuvudtaget komma ihåg nåt av handlingen, men nu när jag läste på Fantastic Fiction vad den handlade om så kom jag iallafall ihåg att jag tyckte den var bra. Fast min minnesförlust är nog ändå ett tecken på att Villebråd inte är så fruktansvärt originell.

Kathy Reichs - Devil Bones
Devil Bones utspelar sig i Temperence Brennans hemstad Charlotte, North Carolina, och handlar om voodoo, Santería och djävulsdyrkan. En byggjobbare hittar en källare under ett hus som renoveras. I källaren finner man skallen från en ung flicka tillsammans med andra tecken på svart magi - en huvudlös höna, djurben, kittlar med fjädrar, pärlor och andra reliker. En ultrakristen politiker anklagar djävulsdyrkare och Wiccans och det hela förvandlas till en modern häxjakt.

Kathy Reichs är alltid bra, så även här, men nu börjar det vara lite väl mycket med kärleksproblemen mellan Brennan och Ryan.

Clive Cussler - The Navigator
En av böckerna om Kurt Austin och Joe Zavala. I denna jagar de efter en stulen staty föreställande en fenicisk sjöman, som kan leda dem till inget mindre än kung Salomos skatt.

Yes, I like. Austin och Zavala var väl kanske inte lika roliga som Pitt och Giordino från början, men de har verkligen tagit sig nu och de senaste böckerna har varit riktigt bra. The Navigator är inget undantag. (Och det är precis lika Cusslerskt osannolikt oavsett huvudpersoner...)

Geraldine McCaughrean - Det vita mörkret
14-åriga Sym är besatt av Antarktis. När hon äntligen får chansen att resa dit tillsammans med sin farbror (symbolisk farbror, inte bror till hennes far) Victor så är hon överlycklig, om än lite orolig eftersom hennes mamma inte vet var hon är - mamma tror att Sym och fabror Victor är i Paris. I sitt huvud har Sym med sig kapten Lawrence "Titus" Oates, en av deltagarna i Robert Scotts satsning för att nå Sydpolen 1912. Hon har läst allting om Titus och han är hennes bäste vän; det spelar ingen roll att han bara finns i hennes huvud.

Jag var ju bara tvungen att läsa den här eftersom den utspelade sig i Antarktis. Tyvärr var den väl inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara, och jag tyckte också att den var lite småseg (och Sym är otroligt naiv, det retade jag mig på). Den får ett medelbetyg, men läsare i rätt målgrupp - jag gissar på 12-15 år - kan nog tycka att den är mycket bättre än så.

Elly Griffiths - Janusstenen
Den andra boken om Ruth Galloway. På en arkeologisk utgrävning i Norfolk hittar man ett skelett begravs under en vägg. Ruth kallas dit i egenskap av arkeologisk expert, och hon mässtänker att skelettet är ett offer till Janus, som bland annat var dörrarnas gud. Samtidigt på en byggarbetsplats i Norwich grävs ett annat skelett upp - denna gång ett mer nutida, och dessutom ett litet barn.

Jag gillar Ruth Galloway mer och mer; hon är väldigt mänsklig och trots att hon nojjar över sin vikt hela tiden är hon mycket sympatisk. I denna bok har det dessutom uppstått en situation som kommissarie Harry Nelson får lite svårt att hantera: Ruth är gravid.

William Hope Hodgson - Rösten i mörkret och andra skräckfyllda berättelser
En novellsamling av en av de tidiga skräckförfattarna. Nästan alla noveller i denna samling utspelar sig på havet; Hodgson tillbringade flera år till sjöss. Min favorit av novellerna var utan tvekan "Havet utan ebb och flod" i vilken ett skepp driver in i Sargassohavet, det fruktade sjögräsfyllda området där ett otursdrabbat skepp kan bli fast i flera år - om inte en välvillig storm rensar vägen och knuffar skeppet till öppet vatten. De övriga novellerna var inte direkt skrämmande (men så är jag ganska härdad också) och noveller är inte mitt favoritformat, men Hodgson hör ju ändå till de klassiska skräckförfattarna som man "ska" ha läst.

Catherine O´Flynn - Händelser vid Green Oaks galleria
10-åriga Kate är föräldralös. Hon bor hos sin mormor och arbetar som detektiv - ja, efter skolan förstås. Tillsammans med sin leksaksapa Mickey spanar Kate på misstänkta personer, helst på gallerian Green Oaks. Om en bank eller affär blir rånad kommer Kate kunna peka ut förövaren, och poliserna kommer bli så imponerade att de i fortsättningen vänder sig till privatdetektiven Kate med sina svåraste fall. Det är iallafall det Kate drömmer om. Men en dag är Kate spårlöst försvunnen.

20 år senare arbetar Lisa, som är syster till mannen som polisen ursprungligen misstänkte låg bakom Kates försvinnande, i en skivaffär i Green Oaks galleria. Tillsammans med Kurt, en säkerhetsvakt som är övertygad om att han sett en lite flicka med en leksaksapa befinna sig i gallerian efter stängning, försöker hon ta reda på vad som egentligen hände den där gången 1984.

Stillsam men bra, inte direkt en deckare men samtidigt handlar det ju om ett försvinnande, kanske ett mord, som ska lösas. Jag gillar de små tjuvnypen på skivaffärens kunder som O´Flynn petar in; alla som nånsin jobbat inom service förstår nog de butiksanställdas känslor gentemot vissa kunder. ;)

Stephen Booth - Svart som synden
Några byggjobbare på den ensligt belägna gården Pity Wood gräver fram en människohand ur leran på gårdsplanen, och när polisen - med Diane Fry och Ben Cooper i spetsen - tillkallats gör de ytterligare fynd; två lik som begravts vid två olika tillfällen. För att lösa gåtan måste Fry och Cooper få lokalbefolkningens hjälp, men de är är allt annat än samarbetsvilliga.

Böckerna om Fry och Cooper är lite ojämna och ibland är tjafset mellan dem båda bara irriterande. I den här boken är tjafset mestadels på en någorlunda bra nivå, men det dyker minsann upp ibland när man minst anar det. Förutom det är den helt ok. =)

Magnus Nordin - Huset vid vägens slut

Huset vid vägens slut är en ungdomsbok (placerad på deckare, iallafall hos oss på SB) som handlar om de fyra vännerna Joel (berättare), Dagge, Larsa och Pierre. De är 13 år gamla och oskiljaktiga.

Under sommarlovet hänger de för det mesta i sitt hemliga gömställe, Örnnästet, där de förvarar viktiga saker som cigaretter, porrtidningar och annat som deras föräldrar inte får veta nåt om. De brukar sitta där på kvällarna och berätta spökhistorier, och ibland sover de över fastän det är trångt.

En kväll berättar Pierre en spökhistoria om ett hus alldeles i närheten, där en pappa mördade hela sin familj och sen hängde sig själv. Även om de andra inte riktigt tror honom så vill de ändå se huset som ingen av dem hört talas om tidigare. Det ska vara tillbommat och så hemsökt att ingen vågar sig dit. Men de cyklar dit, och de hittar huset, och efter det är ingenting sig likt...

Mja, jo, Magnus Nordin skriver ju bra och det är spännande, men tyvärr inte riktigt så som jag trodde att det skulle vara (jag kanske borde ha förstått det av att den stod på deckare och inte på skräck & övernaturligt, i och för sig). Jag kan dock tänka mig att många i yngre tonåren gillar det här. Dessutom är det en bra skildring av vänskap och vad som händer när en utomstående person tränger sig in i ett kompisgäng, och hur snabbt livet kan ändras även av småsaker (och av stora saker, för det händer ju ganska stora grejer i boken).

Det jag funderade en del på när jag läste var NÄR boken utspelar sig, dvs. i vilken tidsperiod. Ibland känns det som, tja, 50-tal, ibland är det uppenbart att det är betydligt senare. 80- eller 90-tal? Jag vet faktiskt inte riktigt, men jag tippar på 90-tal.

Jo, det är en bra bok. Och nu har jag ytterligare nånting att rekommendera på ungdomssidan, det är bra. =) Det är ju därför jag tänkt börja läsa mer ungdomsböcker.

Chris Powling - Trasdockan

En pojkes berättelse om trasdockan Trask, som han fick av sin mamma som barn. Trask och Robbie var oskiljaktliga i många år, men när Robbie var tvungen att börja lämna Trask hemma istället för att ta med sig honom till skolan hände något.

Trask blev arg.

Robbie börjar hitta honom i sin lunchlåda, i ryggsäcken, i gymnastikpåsen. Trots att Robbie grävt ner Trask, spikat fast honom i golvet, lagt honom i frysen och vidtagit en massa andra åtgärder för att bli av med Trask vägrar han hålla sig borta. Till slut måste Robbie ta till en desperat åtgärd.

Också från Argasso förlag, ursprungligen Barrington Stoke. En extremt lättläst bok, och kort, bara omkring 50 sidor. Den här var dock inte lika bra som Besökaren (se nedan), den kändes alltför enkel men är antagligen jättebra till lite mer lässvaga ungdomar som gillar spännande böcker. Trasdockan Trask är ändå ganska otäck.

Ann Halam - Besökaren

Besökaren handlar om 15-årige Tom som är väldigt tjock och älskar mat. Han ska få göra praktik på sin pappas jobb, Laboratoriet, en hemligstämplad forskningsanstalt där Toms pappa är säkerhetsvakt. Tom föreställer sig att han ska få en uniform och gå runt och patrullera tillsammans med sin far.

Första dagen blir dock en stor besvikelse. Tom är för tjock för uniformen och får istället en ful heltäckande skyddsdräkt, och han får inte ens patrullera utan måste sitta hela dagarna och arkivera papper. Som om det inte var nog gör hans flickvän slut med honom eftersom hon egentligen inte tycker om honom för att han är för tjock.

Tom är fruktansvärt nere och när han hittar en bortglömd chokladböna på golvet i arkivrummet funderar han starkt på att äta den. Han tycker att den liksom viskar åt honom - "ät mig". Men när han gör det händer nånting oväntat.

Bra bok, lättläst (från Argasso förlag som ger ut många bra ungdomsböcker; på engelska är den utgiven av Barrington Stoke som ger ut massor av välskrivna och lättlästa ungdomsböcker) och spännande. Jag tror att många ungdomar som känner sig utanför, bl.a. på grund av fetma, skulle kunna känna igen sig i den här boken samtidigt som det är en väldigt spännande, tja, science fiction faktiskt.

Absolut livsfarligt

Idag satt jag i sköndisken hela dagen (det är alltså infodisken på skönlitteraturen) och det var inte så jättemycket folk så jag började titta på ungdomsböckerna, jag är så dålig på det där med ungdomsböcker så jag måste läsa lite fler såna för att ha nånting att rekommendera. Jag fick ganska snabbt ihop en intressant trave att ta med hem. =)

Tom Becker - Darkside
Gillian Cross - Den gömda skogen
Magnus Nordin - Huset vid vägens slut och Svart drama
Celia Rees - De försvunna
Mårten Sandén - Den femte systern

Dessutom hann jag med att läsa två lättlästa ungdomsböcker när det var som lugnast, recensioner av dem kommer.

Lustläsning med mera

Det låter så fel, det där ordet...

I alla fall - jag ska "stöka undan" Droppar i folkhavet innan juni är slut och sen bara läsa det jag känner för fram till augusti. Kanske blir det nånting ur Dystopisommar-listan, kanske inte. I augusti plockar jag upp Gao Xingjian och Agnes von Krusenstjerna, men under juli blir det bara ren lustläsning.

Jag har dessutom alldeles för många böcker från biblioteket hemma, det återstår att se om jag hinner läsa alla. (Men det är mycket deckare och annat "lättläst".) Idag plockade jag på mig En mörkrädd pojke av Justin Evans och I vargars följe av Stef Penney, för att ytterligare öka på bokhögarna. Farligt det där.

Förresten, några boktips från dagens barnbokpresentation på jobbet (jag har inte läst dem själv, men personen som läst dem tyckte väldigt mycket om dem):

Maja-Maria Henriksson - Jag finns (jämmer och elände, mycket populärt nu bland ungdomar. Bygger på författarens egen barndom.)
Vibeke Bækkelund Lassen - Mitt skitliv (också jämmer och elände)
Maggie Stiefvater - Frost (som Twilight, fast med varulvar. Typ. Inte riktigt men ungefär.)

Alla tre är ungdomsböcker. De två första kan man sätta i händerna på de som läser Dave Pelzer, den sista på de som gillar Twilight.

Libba Bray - A Great and Terrible Beauty

Den blev utläst till slut. Jag tog mig i kragen idag och har läst större delen av eftermiddagen, och jo, den var ju bra även fast den kändes lite mähä-ig ett tag på grund av läsledan.

A Great and Terrible Beauty handlar om sextonåriga Gemma Doyle, som när hennes mor dör blir skickad till en internatskola för unga flickor i England. Året är 1895, modern dör på en gata i Bombay, Indien, (där Gemma är uppvuxen) och samma dag får Gemma för första gången en vision och en förnimmelse av den kraft hon bär på.

På internatskolan Spence sticker Gemma ut bland alla de väluppfostrade, engelska flickorna. Hon är miserabel och lyckas bara bekanta sig med en enda flicka, en stipendieelev. Den fattiga och föräldralösa Ann Bradshaw befinner sig på skolan bara för att utbilda sig till guvernant, och är dessutom ocharmig och intetsägande. Vackrare och mer priviligierade är Pippa och Felicity, ledare för gruppen av äldre flickor på skolan, och de beslutar sig snabbt för att Gemma inte är värd deras uppmärksamhet. Ända tills dagen då Gemma upptäcker Felicitys hemlighet...

Felicity, Pippa, Gemma och Ann blir så småningom en sammansvetsad krets, vars syfte är att väcka liv i the Order - ett urgammalt sällskap med magiska krafter.

Detta ska vara en ungdomsbok, och det förstår jag att den klassas som, men samtidigt passar den även för vuxna. Förutom själva grundstoryn med Gemma och the Order ger den även små hintar om hur det var med den kvinnlig frigörelsen i slutet av 1800-talet; den existerade inte. De unga flickorna på Spence befinner sig där av en anledning, att tränas upp till att bli goda hustrur och mödrar. De har ingenting att säga till om i sina egna liv.

(På det sättet påminner den väldigt mycket om filmen Döda Poeters sällskap, även fast den handlar om pojkar under 1950-talet. De hade nästan lika lite att säga till om när det gällde deras egna liv - men de kunde iallafall trösta sig med att det blev annorlunda när de blev vuxna. Kvinnor i slutet av 1800-talet levde hela sina liv bundna av konvenansens krav.)

Hur som helst - jag ska läsa de båda uppföljarna också och se hur det går för Gemma och de andra.

Cornelia Funke - Bläckhjärta

Det här är en bok som jag länge tänkt läsa, och nu när den snart kommer som film så gjorde jag slag i saken och lånade den från biblioteket.

Bläckhjärta handlar om tolvåriga Meggie och hennes pappa Mo, som lever på att reparera och binda om böcker. Böcker spelar en enormt stor roll i både Meggies och Mos liv; deras hus är fyllt av boktravar och de verkar inte ha något annat umgänge än böckerna.

En dag får Mo ett besök av en främmande man som kallas Sotfinger. Meggie tjuvlyssnar på deras samtal men förstår inte så mycket, förutom att en man som kallas Capricorn söker efter något Mo äger. När besökaren har gått förklarar Mo att det är dags att bege sig till en avlägsen släkting; hon har länge velat att Mo ska laga hennes gamla böcker och nu, säger Mo, är det dags att göra det.

På vägen stöter de återigen på Sotfinger, och han och hans tama (nåja) mård Gwin gör dem sällskap till släktingen, Meggies mammas moster Elinor. Elinor gillar inte barn eller för den delen folk, men hon gillar böcker - hela hennes hus är fyllt med dem. Därför tror Mo att det är säkert att gömma föremålet Capricorn vill ha av honom där - en mycket speciell bok, med titeln Bläckhjärta.

Hela poängen med Bläckhjärta är den kärlek till böcker den förmedlar, precis som Den oändliga historien, Jasper Ffordes Thursday Next-böcker, Boktjuven, Den trettonde historien och jag vet inte hur många andra böcker med läsglädje och kärleken till böcker som huvudtema. När jag läser Bläckhjärta önskar jag att jag inte hade kastat bort så mycket tid på att läsa "skräp" (som liten läste jag t.ex. väldigt mycket Wahlströms ungdomsböcker) när jag hade kunnat läsa Bilbo, Djungelboken, Peter Pan, Narnia-böckerna, En världsomsegling under havet (ok, den läste jag faktiskt som 11-åring och älskade, tillsammans med Skattkammarön och Robinson Crusoe) och alla andra klassiker som tillhör västvärldens barn- och ungdomslitterära kanon... på nåt sätt känns det som att jag inte kommer att uppskatta alla de där böckerna som jag inte läste DÅ lika mycket NU.

Tyvärr hamnade den här boken snabbt i kategorin "bra när jag läser, jobbig att plocka upp" (där t.ex. Harry Potter också hamnar för mig, så det betyder inte nödvändigtvis att det är en dålig bok). Hela upplägget blir lite tradigt (obs, lätt spoilervarning!) - fly från Capricorn, bli infångade, fly, bli infångade... Och skurkarna är förstås precis så onyanserat onda som de blir i böcker, vilket i och för sig inte är konstigt eftersom de är skurkar från en bok, i en annan bok (nästan lite metalitterärt där). Men idén som sådan är kul! Tänk att ha förmågan att kunna plocka ut figurer från böcker... Mindre roligt förstås att inte kunna sätta tillbaks dem sen. Att ha förmågan att själv kunna stiga in i en bok hade ju också slagit Mos "trollkonster" med hästlängder.

Kul också med alla små citat som varje kapitel inleds med - särskilt eftersom så många av dem kommer från svenska barnböcker, t.ex. Mästerdetektiven Blomkvist, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta (tyskar gillar Astrid Lindgren, verkar det som).

Men behållningen med Bläckhjärta är, för mig, Meggies och Mos kärlek till böcker och läsning. Inte Elinors förhållningssätt till böcker, som mer är en sorts avgudadyrkan (även om jag själv är ganska noga med mina böcker jag också...) - böcker ska läsas och älskas, strykas över framsidan innan man öppnar dem, luktas på och behandlas varsamt.

Och självklart ska jag läsa de andra delarna i trilogin, Bläckmagi och Bläckdöd.