Eftersom jag blev ganska lyrisk över Adam Bakers debut Outpost i höstas så var jag ju tvungen att köpa och läsa hans andra bok Juggernaut. Den utspelar sig under brinnande Irakkrig i ett hett och sandigt mellanöstern, så miljön är inte lika intressant som i Outpost (tycker jag), men i övrigt är böckerna väldigt lika. Båda har en stark kvinnlig huvudperson - även om Jane i Outpost var ganska mesig från början - och båda har samma grundläggande handling, nämligen den mystiska sjukdom som förvandlar människor till en sorts odöda med svarta ögon och en fruktansvärd blodtörst.
Lucy och hennes team är legosoldater i Irak. Några är amerikaner, Lucy själv är britt och en annan är sydafrikan. Det de har gemensamt är skickligheten som legosoldater och alla de år de kämpat tillsammans i krigshärdar över hela världen. Men nu börjar de vara trötta på det livet, och när Lucy får höra talas om en irakisk krigsfånge med hemligstämplad information om en stor guldskatt beslutar sig teamet för att göra ett enda jobb till innan de kan dra sig tillbaks som rika människor.
Problemet är att guldskatten befinner sig mitt i öknen, långt ifrån ära och redlighet - och guldet är inte det enda som finns där ute.
Det här känns som en prequel till Outpost; bilderna av upplopp och brinnande bilar som besättningen på Kasker Rampart ser på tv är troligen en direkt verkan av händelserna i Juggernaut. Förhoppningsvis handlar nästa bok om de sista resterna av mänskligheten och deras kamp efter apokalypsen...
Inte lika bra som förra boken men helt ok är mitt betyg. Jag blev inte lika engagerad i huvudpersonerna i den här boken och överraskningseffekten (hur viruset/sjukdomen/vad det nu är utvecklar sig) var förstås borta, men som en del av Adam Bakers egna universum av blodtörstiga, metallinfesterade zombies funkar Jaggernaut alldeles utmärkt.
Årets bästa kriminalromaner
16 timmar sedan