28 februari 2009

Bokkedjan 6: Edgar Allan Poe

Hm... Edgar Allan Poe, det var en lite besvärlig bokkedja. Jag har ingen direkt relation till Poe - ja, förutom att han är en förgrundsgestalt i skräcksammanhang och även när det gäller pusseldeckare - och faktiskt så tycker jag att mycket av det han skrev är ganska... tråkigt.

Men iallafall!

En bok som berör Edgar Allan Poe - men inte är skriven av honom - är The Poe Shadow av Matthew Pearl, som jag precis köpte på bokrean. Denna skönlitterära bok handlar om de mystiska omständigheterna runt Poes död.

Matthew Pearl verkar vara fast i "fiktiva verk om riktiga personer"-genren; hans debutbok Danteklubben (som jag precis gav bort i Skicka vidare-utbytet) handlar om en grupp poeter och författare som översätter Dantes Divina Commedia till engelska. I denna grupp ingår till exempel poeten H. W. Longfellow och läkaren och författaren Oliver Wendell Holmes.

Om översättning handlar även Erik Anderssons Översättarens anmärkningar som handlar om hans nyöversättning av Lord of the Rings. Andersson har även översatt bland annat Oscar Wilde till svenska, och Oscar Wilde förekommer även han som fiktiv karaktär i Gyles Brandreths Oscar Wilde and the Candlelight Murders.

Och där får jag nog sluta bokkedjan för idag, för nu tog mina associationer slut...

27 februari 2009

Hoppsan!

Jag trodde att jag hade en hel månad på mig att läsa Doris Lessings Gräset sjunger i Nobelpristagarutmaningen, men nu meddelar Theresan att det är dags att ta tag i V. S. Naipaul - så jag får försöka läsa ut Gräset sjunger så fort som möjligt i helgen.

Januari-mars tolkar jag som 1 januari-31 mars, men Theresan menade tydligen 1 januari-28 februari, dvs. när mars börjar... Eller ska man kunna läsa Lessing och Naipaul överlappande?

25 februari 2009

Frågor till Pocket & Trix!

En smula uppdaterad.

Allmänna frågor om böcker:


Vilken genre tycker du bäst om?
Science fiction, skräck, fantasy (gärna New Weird). Jag läser pinsamt mycket deckare, men gillar inte svenska deckarförfattare... däremot t.ex. Donna Leon, Kathy Reichs, P. J. Tracy, Peter Robinson, m.fl. brittiska och amerikanska deckarförfattare. Sen gillar jag historiska romaner, "vanliga" romaner (men kanske inte så mycket diskbänksrealism...) och allt möjligt.

Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på?
Hm... Jag tror inte att det finns nån genre jag inte har testat.

Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur?
Chick lit, de flesta BOATS.

Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion?
Stephen King, Maria Lang (den enda svenska deckarförfattaren jag läser!), Dan Simmons, China Miéville, Dorothy Sayers, Roald Dahl (barnböckerna), Eva Ibbotson, Neil Gaiman, R. A. Heinlein... Vilka böcker jag äger av respektive författare kan man se här. Men jag har många favoritförfattare - eller ingen, det beror på hur man ser det. Jag samlar också på Kathy Reichs böcker på engelska just nu och försöker göra mig av med de svenska.

Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa?
Alldeles för många! Axplock:

Iain M. Banks
Jonathan Barnes
Poppy Z. Brite
Cory Doctorow
Adam Roberts
Alastair Reynolds
S. M. Peters
Kim Stanley Robinson
Jeff VanderMeer
Elizabeth Wurtzel
Jeanette Winterson
Cora Sandel
Malcolm Pryce
Daphne Du Maurier
Salman Rushdie
Curtis Sittenfeld
Judith Lennox
Joanne Harris

... och så vidare.

Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa?
Marian Keyes, fast hon faller ju under chick lit-kategorin hur som helst... Liza Marklund, Stieg Larsson (faller under svenska deckarförfattare), Jan Guillou, Paulo Coelho. Och liknande! Se under Ja! och Nej! i högermarginalen för ledtrådar till vad jag gillar/inte gillar...

Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro?
Ja, här!

Läser du andra språk än svenska?
Engelska.

Särskilt för Pocket&Trix:

Te- eller kaffedrickare? Någon speciell sort som du gillar mer än andra?
Jag är en tedrickare, gillar det mesta i teväg (grönt, svart, lite vitt, eventuellt rött), men vill inte ha nåt som smakar ingefära, lakrits/anis eller fänkål. Yogite går bort, alltså.

Däremot gillar jag citrus, mint, kryddiga teer (kanel, kardemumma, chili, choklad etc.) och vissa fruktteer - helst inte svarta vinbär, men gärna t.ex. hallon eller äpple. Ekologiska och/eller rättvisemärkta teer är en stor hit hos mig!

Äter du godis? Vilken sorts godis föredrar du?
Ja, lite godis äter jag. Choklad, främst - Lindts Creation Hot med Mango & Cayenne, Marabou Premium Lemon & Ginger (jag vet! Det är ingefära i, men det smakar inte ingefära) samt Green & Black´s Mintchoklad är favoriterna just nu. Annars äter jag gärna choklad- och kaneldoppade mandlar (naturgodis) och naturella nötter, t.ex. paranötter. Och yoghurtdoppade saker.

Även här är ekologisk/rättvisemärkt en stor hit.

Är naturgodis sådant som du gillar?
Ja, se ovan.

Är du allergisk mot något?
Nej.

Har du någon pysslig hobby?
Hm, jag har försökt lära mig virka... men det går inget vidare. Så nej.

Sportar du?
Jag simmar tre gånger i veckan. Egentligen vill jag träna gruppträning (gympa, yoga etc.) också, men träningskortet är för dyrt.

Gillar du film - i så fall vilken slags film?
Jajamän! All film, höll jag på att säga, men det är inte riktigt sant. Jag gillar sci-fi, fantasy, skräck (samma som när det gäller böcker alltså...), thrillers, drama, en del komedier, äventyrsfilmer... Det jag inte gillar är de flesta romcoms, pinsamma "komedier" som American Pie-filmerna, "svåra" pretentiösa filmer (särskilt svenska - överhuvudtaget inte svensk film, faktiskt). Här står det lite mer om mina filmpreferenser. Klicka på kategorin "Martina" så kan ni även läsa mina recensioner.

Här finns en länk till vilka filmer jag äger.

Övrigt
Stjärntecken: Vädur.
Favoritfärger: grönt och mörklila/plommonlila.
Favoritdjur: katt (och små, gulliga djur som ekorrar, möss etc.)
Annat jag tycker om: snygga anteckningsblock/böcker, roliga pins (t.ex. knapparna från SF-bokhandeln, *hint hint*), roliga smycken, nagellack i tokiga färger, nördiga leksaker och samlarprylar (gärna bok- eller filmrelaterade).
Favoritartister just nu: Pink, Sandi Thom, Amy Macdonald, Serj Tankian.
Favoritländer: Japan, Irland, Skottland (nåja - Storbritannien då).
Favoritserier: Bones, Buffy, Angel, Supernatural, Firefly, Criminal Minds, Californication, Life, House, Arkiv X, House of Eliott. Med flera. ;)

Och jag har absolut inget emot begagnade böcker, så länge de är i fint skick! Recycla på bara. =)

Pocket & Trix

Nu har En bok om dagen mailat ut vem deltagarna i Pocket & Trix ska skicka sina paket till! Dags att gå in på min bokväns blogg och snoka lite alltså. ;)

Jag hoppas att det kommer nån lista på frågor att besvara, det skulle göra det hela så mycket enklare...

Charles Dickens - Mysteriet Edwin Drood

Som förberedelse inför årets höjdpunkt (hm, det verkar dumt att ha årets höjdpunkt i februari... en av årets mest efterlängtade böcker, säger jag nog istället) läste jag Mysteriet Edwin Drood, Charles Dickens sista bok där endast sex av tolv planerade avsnitt (Mysteriet Edwin Drood var ursprungligen en följetong, precis som många andra romaner under 1800-talet) blev färdiga.

Dickens dog endast några timmar efter att ha skrivit klart det sjätte avsnittet, och boken blev därför på ett mycket irriterande vis hängande i luften. Dickens hade nämligen bara precis kommit igång med själva handlingen, så det är nästan omöjligt att veta hur den skulle ha slutat...

Boken handlar iallafall om den unge Edwin Drood, som besöker sin farbror John Jasper i Cloisterham (en fiktiv stad modellerad från Rochester) där även Edwins fästmö miss Rosa Bud går i skola. När stadens pastorsadjunkt, mr Crisparkle, tar emot två föräldralösa ungdomar - Neville Landless och hans syster Helena - börjar situationen hetta till. Neville blir snart förälskad i Rosa och har ett uppträdande med Edwin, som Neville anser inte förtjänar att ha Rosa till fästmö. Hårda ord utväxlas, och när Edwin en tid senare försvinner anser de flesta att det är Neville som ligger bakom.

Men John Jasper förklarar även han sin kärlek till Rosa, och saken verkar inte riktigt lika glasklar längre.

Tja, det är ungefär så långt boken hinner. De stora frågorna - är Edwin Drood död? Blev han i så fall mördad? Vem dödade honom? Neville? John Jasper? - blir aldrig besvarade, men har stötts och blötts i det oändliga sedan Dickens död år 1870. Och inte helt förvånande finns det x antal teorier... Men, precis som när det gäller Shakespeares verkliga identitet, så är svaret på frågan om vad som hände Edwin Drood något som ingen nånsin kommer få reda på.

Jag kan inte direkt säga att jag blev överdrivet förtjust i Mysteriet Edwin Drood. Dickens är en mästerlig författare (spåket! personteckningen!), men själva storyn är ganska... trist, den saknar driv och jag hade svårt för att ta mig i kragen och verkligen läsa ut den. Men det är ju en klassiker som det är roligt att ha läst (fast mest roligt är det nog med alla teorier om hur slutet skulle kunna se ut), och nu vet jag ju iallafall vad det var Dickens skrev på i Dan Simmons Drood.

23 februari 2009

Jeffery Deaver - Det tolfte kortet

Jag framhärdar i att läsa Jeffery Deavers böcker om Lincoln Rhyme, trots att det är ett litet lotteri varje gång - det kan vara helt ok, det kan vara väldigt långtråkigt.

Det tolfte kortet var lyckligtvis en av vinstlotterna. I denna bok blir en sextonårig svart flicka från Harlem, Geneva Settle, utsatt för något som ser ut att vara ett våldtäktsförsök i microfilmsrummet på ett bibliotek. Men gärningsmannen stjäl även den microfilm Geneva läste när hon överfölls, och Rhyme och hans team - som får saken på sitt bord - misstänker därför att överfallet har något med detta att göra. Det spåret leder dem 140 år tillbaka i tiden, till Genevas förfader Charles Singleton.

Naturligtvis är det inte så enkelt som det ser ut att vara, och Rhymes team sliter sitt hår i jakten på en ytterst farlig och ytterst intelligent lönnmördare som ligger steget före dem hela tiden. Och precis som vanligt i Deavers böcker så är lösningen som en sån där babusjkadocka som består av en massa docker inuti varandra... Det tar aldrig slut!

Som underhållning betraktat gör Det tolfte kortet sitt jobb; boken är spännande och tar flera oväntade vändningar även om det finns en del segare partier som gör att läsningen blev lite trög från tid till annan... Men i det stora hela gillar jag.

Om bokrean i Metro

Idag är jag med på ett hörn i Metro, "2 bokbloggare om rean". Det är jag och Theresan, och en större artikel med bokhorornas bästa reatips och tankar om bokrean. Missa inte!

20 februari 2009

Mooch!

BookMooch är en fantastisk uppfinning som gör att jag sakta kan bygga på min oläst-hög mer och mer - gratis! Eller ja, det kostar förstås att skicka böcker ibland. Men ändå.

Idag fick jag Monday Mourning av Kathy Reichs (som jag visserligen har läst, men på svenska och jag håller just nu på att samla på mig Reichs böcker på engelska istället, för de är faktiskt mycket bättre på orginalspråk) samt The Last Gospel (amerikansk titel: The Lost Tomb) av David Gibbins. Är det nån annan än jag som hatar när de döper om böcker mellan de amerikanska och brittiska utgåvorna? Morr.

Och av en ren olyckshändelse *host* råkade jag klicka hem Will Adams The Exodus Quest från Amazon när jag läst klart The Alexander Cipher, och den kom idag den med. Snabba ryck där! Billig var den också (3,95 pund inkl. frakt), vilket var anledningen till att jag inte kunde avhålla mig från att beställa den.

Förresten, kul grej (fast väldigt skum): ni vet de där reaböckerna jag förhandsbokade på Adlibris? De skulle ju skickas tidigast 23 februari eftersom rean startar den 24... De ligger just nu på mitt uthämtningsställe och väntar på att jag ska hämta dem. Jag fick sms-avin igår.

Undrar om det beror på att realagret tog slut så fort att Adlibris räkande dem som "vanliga" böcker (med reapris!) och alltså skickade dem - som en ren miss alltså? Är det nån annan som fått sina reaböcker redan?

19 februari 2009

Apropå Drood...

Jo, nån dag ska jag komma mig för att läsa den också. Just nu håller jag ju på med Mysteriet Edwin Drood som jag hade tänkt läsa ut först, men tyvärr är den lite... seg. Så jag har stuckit emellan med The Alexander Cipher (som jag började läsa för flera månader sen - jag var rentav tvungen att börja om från början nu eftersom jag glömt bort det mesta) och nu även Jeffery Deavers Det tolfte kortet. Den lånade jag på biblioteket idag (igår). Den vanliga onsdagssimningen blev inställd eftersom badhuset hade haft strömavbrott, så bassängen var stängd och jag gick till biblioteket istället.

Förutom Deaver lånade jag Daniel Woodrells En helvetes vinter (jag blev påmind om att jag tänkt läsa den av en av de bloggar jag besöker regelbundet... men nu kommer jag inte ihåg vem som skrev om den. Woodrell, någon? Typ häromdan?), Napoleons pyramider av William Dietrich och Peter Robinsons I djävulens sällskap (äntligen! Jag har velat läsa den sen den kom på svenska men hittills varken lyckats knipa åt mig den på bibblan eller köpa den, för den har först nu kommit i pocket).

Och som inte det var nog, så hade jag redan några bibbloböcker (engelska ungdomsböcker alla tre) hemma:
  • Will Peterson - Triskellion
  • Libba Bray - A Great and Terrible Beauty
  • Linda Buckley-Archer - Gideon the Cutpurse
Så jo, nån dag ska jag läsa Drood också. Förhoppningsvis snart.

17 februari 2009

Will Adams - The Alexander Cipher

Det här är ytterligare en i raden av The Da Vinci Code-kopior (alternativt ytterligare en bok i Clive Cusslersk anda), men lyckligtvis så slipper man i The Alexander Cipher "hemligheten som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar", dvs. temat som alla The Da Vinci Code-kopior bygger på.

I denna bok är hemligheten som eftersöks av ett mer arkeologiskt intresse - platsen för Alexander den stores grav. Eller åtminstone en av hans gravar, eftersom han planerades att begravas på ett antal olika ställen av ett antal olika personer som gjorde sitt bästa för att tillskansa sig makten efter Alexanders död, bland annat Ptolemaios I Soter (den förste faraon i den ptolemaiska dynastin - den som slutade med Cleopatra).

Daniel Knox, bokens huvudperson, är en brittisk arkeolog som söker efter spår av Alexanders begravningsfölje i Egypten. På grund av icke närmare specificerade misshälligheter med den arkeologiska världen arbetar han för närvarande som dykinstruktör och sköter sina efterforskningar efter Alexander på fritiden tillsammans med sin partner Rick.

När Knox blir anlitad av Hassan al-Assyuti, en egyptisk affärsman och i största allmänhet skurk, för att dyka med några av hans investerare slutar det med att Knox spöar på Hassan och därigenom måste fly. Han hamnar i Alexandria och blir på så sätt indragen i en utgrävning som kan leda till ett av de största fynden i Alexandrias historia - upptäckten av en okänd grav tillägnad Alexander.

Men på vägen till detta fynd hindras Knox både av Hassans hejdukar och av en grupp makedoniska frihetskämpar, som gör vad som helst för att finna sin makedoniske hjältes gravplats - och därigenom starta ett frihetskrig för det makedoniska folket...

The Alexander Cipher är ganska typisk för sin genre - en spännande jakt på "sanningen" uppblandad med en massa historiska fakta om Alexander den store (som jag inte har tillräckligt bra koll på för att kunna säga hur bra de stämmer). På det sättet är den väldigt intressant, för jag vill gärna tänka mig att fakta stämmer. Lite irriterande - och ganska tillrättalagt - är det dock att Daniel Knox visar sig känna precis alla som introduceras i boken; han har arbetat med Gailles far, Elenas man körde bilen när Knox föräldrar och syster råkade ut för en olycka, han har haft sina duster med far och son Dragoumis... och allihop bara råkar sammanstråla med Knox i Alexandria.

Förutom det var den helt ok. Det finns också en uppföljare, The Exodus Quest, och det verkar som att Will Adams har planerat en hel serie böcker med Knox som huvudperson.

Apropå sortering

Det finns ju en massa andra sätt att sortera sin bokhylla på, annat än t.ex. efter färg eller författarens efternamn - se bara här!

Kategorin "Böcker man köpt men aldrig läst. Förr eller senare ska man." har jag ju anammat iallafall.

15 februari 2009

Två veckor kvar!

Nu är det två veckor tills Rosen på Tistelön ska vara utläst! Hur går det för alla? Är det nån mer som har läst ut den?

Bokreabeställningar

Trots mitt köpstopp tog jag ett överlagt beslut att ändå handla på bokrean, detta eftersom jag faktiskt har råd med det.

Från Adlibris:
  • Carrie Bebris - Pride and Prescience: Or, A Truth Universally Acknowledged, 59:-
  • Agatha Cristie - A Caribbean Mystery, 49:-
Från Bokus:
  • Nicole Krauss - The History of Love, 29:-
  • Charlotte Bingham - House of Flowers, 29:-
  • Terry Pratchett - Jingo, 59:-
  • Colleen McCullough - Morden i Holloman, 69:-
  • Matthew Pearl - The Poe Shadow, 39:-
  • Donna Tartt - The Little Friend, 29:-
Jag har kommit fram till att det som är mest värt att köpa på bokrean är engelska titlar - de svenska kan man få tag på billigt i pocket, men de engelska är dyra oavsett format.

13 februari 2009

Weee!

Den här rubriken kommer upp som förslag så fort jag skriver in "W"... så jag måste ha använt den förr. =)

Men iallafall:


Tjoho!


Tack till Fia som åkte in till Malmö och köpte Drood på SF-bokhandeln och sen skickade upp den till mig (som bor på ett ociviliserat ställe där SF-bokhandeln inte finns). Innan jag ger mig på den så ska jag dock läsa klart Mysteriet Edwin Drood.

(Och jag verkar inte kunna få till en bild på ett bokomslag utan en ful ljusfläck, oavsett vilket ljus jag fotar i...)

11 februari 2009

Mer enkäter åt folket

Arina har svarat på en ny bokenkät som jag genast stjäl!

1. Varför läser du?
Varför läser man INTE? Det har jag aldrig förstått. Jag är människa, alltså är jag intresserad av andra människor - och allt annat som andra människor kan ha fantiserat ihop.

Facklitteratur läser jag naturligtvis för att jag är intresserad av ämnet.

2. Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?
Det finns nog inget som kan förbjudas, även om det finns mycket som jag personligen ogillar. Våldtäkt eller hot om våldtäkt (som finns med bara för att huvudpersonen är en kvinna) är en av mina pet peeves.

3. Vad är ett måste?
Bra språk, konsekvens, intelligens.

4. Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?
Va? Det enda som intresserar mig är huruvida boken i fråga är bra eller inte. Dvs., om jag tycker att den är bra eller inte.

5. Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?
Hm, Stephen King var ju ganska betydelsefull. En av de första vuxenförfattarna jag läste (men mamma tog ifrån mig Lida vid 12 eller 13 års ålder, hon tyckte inte att jag skulle läsa den) bortsett från t.ex. Margaret Mitchell, Agatha Christie och Maria Lang.

David Eddings var förstås inkörsporten till fantasyn.

6. Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?
Sagan om Ringen kanske? Nej, Perdido Street Station tror jag. Jag hade velat kunna skriva New Weird-fantasy.

7. Har du, när du läst klart en bok, varit arg på hur den slutat och velat skriva om slutet, en karaktär eller liknande?
Många gånger. Fast just nu kommer jag inte ihåg nåt exempel (jag brukar också ofta fantisera om hur böckerna fortsätter, efter sista sidan).

8. Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?
Ja, egentligen gillar jag inte när nån läser mina favoritböcker och, ve och fasa!, har en avvikande åsikt. Favoritboken är ju Microslavar som jag både vill och inte vill att sambon ska läsa.

9. Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?
Jag är faktiskt inte jättebrydd om Nobelpriset, men det hade varit kul att ge det till Stephen King bara för att få se Harold Bloom få hjärtslag på kuppen.

Alan Bennett - Drottningen vänder blad

Nu har även jag läst denna lilla kortroman (romanett!) som nästan bara är en långnovell, skriven av Alan Bennett som är en av Englands ledande dramatiker. Han är också Oscarsnominerad för sitt manus till filmen Galne kung George samt har skrivit flera andra böcker innan Drottningen vänder blad (eng. The Uncommon Reader).

Första gången jag blev sugen på att läsa den här boken var långt innan den kom på svenska. Jag tror rentav att den precis hade publicerats, och jag hittade den när jag som vanligt surfade planlöst på Adlibris i jakt på boktips. (Man hittar så fantastiskt mycket spännande på det sättet!) Men efter att ha skrivit upp den i min "bokbok" glömde jag bort den och påmindes om den igen när den översattes till svenska och började cirkulera på bokbloggarna.

Drottningen vänder blad handlar förstås om den brittiska drottningen (som aldrig uttryckligen presenteras som Elizabeth II, men det är nog underförstått att det är hon). En dag, när drottningens hundar är ovanligt besvärliga och börjar skälla på en bokbuss som står utanför slottet, måste drottningen naturligtvis gå in i bussen och be om ursäkt. Artig som hon är lånar hon också en bok.

Nästa vecka lämnar hon tillbaks boken - som hon samvetsgrant läst men tyckte var mycket tråkig - och lånar en ny bok, som till all lycka visar sig vara riktigt bra. Detta blir början till drottningens alltmer uppslukande passion för läsning. Tillsammans med den unge Norman (som drottningen träffade på bokbussen och som tidigare jobbade i slottsköket) utforskar drottningen litteraturens värld, och hon börjar mer och mer förlora intresset för sina kungliga plikter - vilket får hennes personal att ta till alla medel för att få majestätet att sluta läsa.

En mysig liten romanett! Drottningens sent omsider upptäckta intresse för litteratur är så fint, och hennes utveckling som läsare är roligt att läsa om (att läsa en bok om en person som läser bäcker måste väl vara det ultimata boknörderiet?), samtidigt som det är rentav upprörande att drottningens personal är så komplett oförstående när det gäller hennes nya intressse. På sätt och vis är kungligheter, hur upphöjda de än må verka, mer låsta än en vanlig knegare - en "vanlig" människa kan ju iallafall odla sina intressen fritt.

Flera tänkvärda små citat dyker upp, till exempel drottningens tanke om att läsning är som en muskel som kan tränas upp - det är ju alldeles sant. Den som inte läser får inte in vanan att läsa, den som läser mycket kan gå från enklare texter till längre och mer avancerade. (Men vissa verkar stanna på ett enklare stadium hela sitt läsliv...)

Drottningen vänder blad är en söt liten historia som jag kan rekommendera alla att läsa, men speciellt de som precis som drottningen hyser passion för läsningen som sådan. Vilket, antar jag, är de flesta som läser här. =)

Bokhylleutmaning

En bok om dagen vill veta vilken författare jag har flest böcker av i bokhyllan. Inte så svårt att svara på, för jag gjorde en kontrollräkning till en enkät som ursprungligen kom från Bokhora.

Resultatet:
  • 21½ Terry Pratchett (den halva är förstås Goda omen)
  • 20 David Eddings
  • 19 Agatha Christie
  • 16 R. E. Feist
  • 14 Maria Lang
  • 10 Stephen King
Läser man fantasy så samlar man lätt ihop ett mindre bibliotek på några enstaka författare, och både Eddings och Pratchett är ju ganska produktiva...

Jag utmanar Fia, Arina och Olivia!

Bokkedjan 5: Utanförskap

Jag knogar på med bokkedjan... nummer fem handlar om utanförskap.

Huvudpersonen (nja, inte riktigt huvudpersonen, men den viktigaste karaktären) i Sarah Langans The Keeper, Susan Marley, är definitivt utanför. I den lilla staden Bedford, Maine, anses hon som mer än lovligt underlig (vilket hon också är).

Maine, ja. Det är ju en populär stat i skräcklitteratur. En av alla böcker av Stephen King som utspelar sig i Maine är Det, en av mina King-favoriter. I Det är monstret en clown (inte hela tiden, förstås, men clownen Pennywise är den mest minnesvärda inkarnationen), och clowner förekommer även i...

The Freakshow av Bryan Smith. Också skräck, om en hel cirkus den här gången. The Freakshow var jag inte så förtjust i (det var mer skräckel än skräck, och det gillar jag inte riktigt), men en annan bok som handlar om en cirkus och som var betydligt bättre är Sara Gruens Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow.

I denna bok berättar den gamle Jacob Jankowski om sitt liv, speciellt om den tiden då han gav upp sina veterinärstudier och istället anslöt sig - mer eller mindre av en slump - till Bröderna Benzinis cirkusshow, en tredjeklassens cirkus som turnerade USA under depressionen (Carnivàle, någon?).

I Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow är elefanten Rosie viktig för handlingen, och en annan viktig elefant är förstås Babar i Sagan om Babar, den lilla elefanten (och ett gäng andra böcker ) av Jean, och senare Laurent, de Brunhoff.

Och där avslutar jag bokkedjan för denna gång.

10 februari 2009

Böcker A-Ö: J

Woho! Böcker A-Ö är tillbaka!

Den trettonde bokstaven är J.
  • Författare: Diana Wynne Jones, som skrivit den fantastiska Trollkarlens slott (återutgiven som Det levande slottet, samma titel som Ghibli-filmen som baseras på boken). Jones har förstås skrivit ett antal ungdomsböcker, t.ex. Med nio liv, De sju makterna och så vidare, men den jag alltid tyckte var bäst var Trollkarlens slott.
  • Bok: Ingen lista (eller utmaning, eller whatnot) är kompett utan Stephen King - Jurtjyrkogården är kanske inte hans bästa bok, men den är bra. Och scenen där Zelda dör är extremt läskig både i boken och i filmen...
  • Litterär gestalt: Jonatan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. En helt fantastisk kille, nästan överjordiskt bra. Som så många andra i Astrids persongalleri. =)

Ian Rankin - Den hängande trädgården

Till att börja med - varför titeln Den hängande trädgården? Har det nåt med Babylons hängande trädgårdar att göra? För annars förstår jag faktiskt inte... Eller så missade jag nåt fundamentalt när jag läste.

Den hängande trädgården är iallafall den andra boken om kommissarie John Rebus på svenska (och alltså den nionde på engelska. Jag fick faktiskt förklaringen till varför det är så i kommentarerna till det här inlägget, det är Mattias på Svenska Panoptikon som är den "skyldige".) och av en ren slump så var den Rankin-deckare jag läste senast nummer åtta - trots att jag haft Den hängande trädgården i min ägo mycket längre än Svarta sinnen. Men det var ju bra att det blev så.

I den här boken får man en del bakgrundhistoria till Rebus liv - små brottstycken av hans misslyckade äktenskap och dottern Sammy som barn. När boken börjar har Rebus ganska nyligen lagt av med att dricka (han får hjälp med det i Svarta sinnen av sin kollega och vän Jack Morton) och eftersom han är en besvärlig polis så blir han "bestraffad" med att ta hand om en utredning som ingen annan vill ha - mest för att hålla honom ur vägen. Utredningen handlar om att identifiera en tysk krigsförbrytare från andra världskriget som eventuellt bosatt sig i Edinburgh.

Samtidigt håller en ny gangster på att ta över i stan; Edinburghs gamle gangsterboss Big Ger Cafferty sitter inne, och den unge uppkomligen Tommy Telford försöker ta hans plats. Rebus blir förstås indragen, till sin egen olycka - hans dotter Sammy blir påkörd i vad som ser ut att vara en smitningsolycka. Rebus misstänker dock att det är en varning... men från vem? Telford eller Cafferty?

Tja, jag vet inte. Det här är inte direkt den bästa Rankin-deckaren jag läst; faktiskt var den lite småseg på sina ställen. Och den innehöll en hel del trådar som Rankin var tvungen att få ihop i slutändan (självklart visar det sig att allting har ett samband). Rent allmänt så gillar jag i och för sig böckerna om Rebus, och även om det här inte var en av höjdarna så var den inte direkt dålig heller. En ganska ordinär deckare helt enkelt.

9 februari 2009

Myternas historia

Idag fick jag Myternas historia från Ex Libris Cia (en Skicka vidare-bok). Tack så mycket!

6 februari 2009

P. J. Tracy - Snow Blind

Snow Blind är den fjärde boken om poliserna Leo Magozzi och Gino Rolseth samt Monkeewrench-gänget i Minneapolis, Minnesota.

I denna fjärde bok hittas två döda män inbyggda i snögubbar i en park i Minneapolis, och strax efteråt finner man ytterligare en snögubbe i Dundas County utanför stan - samt en i Pittsburgh. Magozzi och Rolseth får naturligtvis snögubbemorden på sin lott, och pressen bestämmer sig raskt för att det rör sig om en seriemördare. Inte heller blir det bättre av att det visar sig att de två offren i Minneapolis är poliser.

Spåren leder till Dundas County, där den nyvalda - och helt oerfarna - sheriffen Iris Rikker håller i utredningen av snögubbemordet som inträffat i hennes ansvarsområde, och till företaget Bitterroot som inte är vad det ser ut att vara.

P. J. Tracy (som egentligen är en författarduo bestående av mor och dotter) tar i princip alltid upp starka ämnen i sina böcker, och Snow Blind är inget undantag - kvinnomisshandel är det genomgående temat i boken. En viktig fråga som väcks är huruvida det är berättigat med mord när offret är en man som misshandlar sin fru, och det är något som både Magozzi och Rolseth får fundera mycket över. Läsaren också, för den delen...

I Snow Blind utvecklas Magozzi, Rolseth och Monkeywrencharna - främt Grace McBride - ytterligare; P. J. Tracy har lyckats bra med sin personteckning samt med personkemin mellan karaktärerna, och det är en av anledningarna till varför jag gillar hennes böcker så mycket.

Snow Blind är en av de bästa P. J. Tracy jag läst hittills, bättre än både Levande bete och Dött lopp. Därmed inte sagt att dessa två böcker är dåliga, förstås... Monkeewrench-morden (eller Spela död) är dock fortfarande favoriten, och det är den man ska börja med om man inte läst P. J. Tracy förut. Här är det nämligen viktigt att läsa böckerna i rätt ordning.

3 februari 2009

Bokkedjan 4: Nystart

SÅ efter! Den åttonde bokkedjan har precis kommit, jag gör nummer fyra nu. Nystart är temat, och det var svårt - därför har det tagit lång tid.

En bok där huvudpersonen startar om på nytt är Neverwhere av Neil Gaiman. Richard i Neverwhere hamnar ofrivilligt i Londons undre värld - bokstavligt talat en undre värld, underjordisk och osynlig för de flesta, fylld av konstiga varelser och livsfarlig. Han må hamna där ofrivilligt, men väljer ändå att stanna kvar, istället för att återvända till sitt ordningsamma, men ack så själsdödande liv i "det riktiga" London...

En annan bok där huvudpersonerna faller genom sprickorna till ett annat London är China Miévilles Un Lun Dun, där de tolvåriga flickorna Zanna och Deeba hamnar i Icke-London - UnLondon.

China Miéville har även skrivit Perdido Street Station (och flera andra böcker) som utspelar sig i alternativuniversat Bas-Lag, närmare bestämt i jättestaden New Crobuzon. Och det finns fler såna jättestäder, ett exempel är Terry Pratchetts Ankh-Morpork:

"Alla vägar leder från Ankh-Morpork, men ibland går folk åt fel håll".

I Ankh-Morpork utspelar sig bland annat böckerna om Stadsvakten, till exempel I lagens namn där en drake spelar en stor roll.

Och en drake har även en stor roll i J. R. R. Tolkiens Bilbo, där hoben Bilbo Baggins beger sig ut på äventyr tillsammans med trollkarlen Gandalf och ett gäng dvärgar, för att stjäla draken Smaugs skatt...

Mycket fantasy blev det i den här bokkedjan! Det är svårt att sluta när man väl börjat, helt enkelt.

Apropå Agnes Grey

Agnes Grey finns tydligen inte översatt till svenska, såg jag för ett tag sen. Det var ju en liten miss av mig eftersom jag trodde att alla de engelskspråkiga böckerna i Klassiska kvinnor fanns på svenska så att man kunde välja huruvida man ville läsa på svenska eller engelska.

MEN, den kommer faktiskt på svenska snart! För första gången har Agnes Grey blivit översatt; den ges ut av Norstedts (läge att be om recensionsexemplar kanske?) och enligt Adlibris kommer den ut i mars. Utmärkt, precis i tid för Klassiska kvinnor-utmaningen!

165 kr på Adlibris, om någon vill beställa.

2 februari 2009

Emilie Flygare-Carlén - Rosen på Tistelön

Då var den första boken i Klassiska kvinnor-utmaningen läst. Rosen på Tistelön är en sån där bok som jag aldrig skulle ha kommit mig för att läsa annars, och det hade varit synd för dels är det ju en svensk klassiker - och jag har läst alldeles för få såna - och dels var den riktigt bra.

Boken handlar om invånarna på Tistelön i den bohusländska skärgården: smugglaren Håkan Haraldsson, hans söner Birger och Anton och den lilla dottern Gabriella, Haraldssons ögonsten och Tistelöns Ros. Hos dem bor även mamsell Erika, som uppfostrar den moderlösa Gabriella.

Haraldsson och hans båda söner beger sig en stormig natt ut på smugglarstråt, men upptäcks av tulltjänstemannen Arnman och hans jaktkarlar. Efter en vild jakt över havet prejar slutligen tulljakten Haraldssons båt ute vid Paternosterskären och bereder sig för att borda. Men Haraldsson och hans äldste son Birger är fast beslutna att klara sig. De mördar i kallt blod de tre tulltjänstemännen och kastar ner dem i djupen utanför paternosterskären; tulljakten sänker de och tror sig därigenom vara säkra. Men de har inte räknat med den yngste sonen Anton som har sett allting.

Så lätt blir det ju förstås inte, att Anton förråder dem omedelbart, för det är inget rättegångsdrama det här. Istället handlar det om sinnessjukdom, ånger, skuld och hemligheter - men också kärlek och hopp. Livet på Tistelön kommer att gå sin gilla gång i många år, men de båda mördarna hanterar sitt dåd på olika sätt - den ene är kall och hård, ångrar ingenting, den andre drabbas av skuldkänslor och ånger, lever hädanefter ett hederligt liv och blir känd som en god och rejäl man.

Men domens dag kommer närmare och närmare, som läsare sitter man nästan på nålar för man vet att det inte kan fortgå i all evighet. När den mördade tulltjänstemannens son, Arve Arnman, själv får samma tjänst stöter han förstås ihop med Tistelöborna och han dras omedelbart till Tistelöns Ros, som vuxit upp till en vacker ung kvinna, ovetande om faderns och broderns brott.

Det är många turer fram och tillbaka i Rosen på Tistelön. Man får följa både Tistelöborna och familjen Arnman under åren som följer efter morden, till viss del i brevform vilket ger större inblick i framför allt Arves liv. Flygare-Carlén skildrar realistiskt livet i ett fiskeläge i Bohuslän i mitten av 1800-talet; det är svält och armod för hela slanten, men den godhjärtade Arve och hans mor gör allt de kan för att mildra de utfattiga skärgårdsbornas lidande.

Flygare-Carlén riktar svidande kritik både mot staten, som ignorerar sina fattiga, och mot feta handlare som suger ut de svältande för egen vinnings skull, och på det sättet är Rosen på Tistelön både en realistisk skildring av livet i skärgården och samhällskritik. Författarinnan kom själv från Bohuslän (men från bättre förhållanden) och idkade mycket välgörenhet bland den fattiga fiskebefolkningen.

Överhuvudtaget känns boken väldigt realistisk, och de olika personerna är levande och väldigt mänskliga. Flygare-Carlén har lyckats utomordentligt väl med personteckningen; mördarna är inte helt igenom osympatiska, de oskyldiga inte helt igenom sympatiska. Det är inte bara svart och vitt utan en väldigt varierad gråskala, och när jag läste hejade jag egentligen på båda lägren, vilket förstås gjorde att jag kände mig väldigt kluven under läsningen och var tvungen att tänka efter. Bra!

Språket (eller snarare stavningen) är förmodligen aningen moderniserat i de nya utgåvorna, men det är fortfarande mycket gammeldags och från början svårläst. Efter några kapitel kom jag dock in i det och kunde följa en mening från början till slut utan att behöva gå tillbaks och kontrollera att jag läst rätt. =) Men jag uppskattar att man behåller språket i äldre böcker - det kanske är lättare när de är skrivna på svenska från början, för att modernisera boken skulle då betyda att skriva om den fullständigt. Nyöversättningar av äldre icke-svenska böcker däremot brukar kännas alldeles för moderna, språkligt sett, och det känns ganska trist.

Några saker irriterade jag mig på, men det är ju för att jag läser med moderna ögon. Vissa tänkesätt är ju helt främmande för oss idag men var fullständigt naturliga för 150 år sedan. På 1840-talet ansågs vissa av Flygare-Carléns åsikter antagligen radikala!

I sann realistisk anda är Rosen på Tistelön så långt från sockersöt man kan komma. Här finns minsann ingen rosenskimrande kärlek eller lyckliga slut! Upprörande, men uppfriskande.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken, och jag är glad över att jag valde den till Klassiska kvinnor-utmaningen. Ni som inte har börjat läsa den än har något att se fram emot! Det här är en bok som kan stanna kvar länge i minnet.

Dagens bok har också recenserat boken.

Vi har också läst Rosen på Tistelön:
Theresans
Ingrids boktankar
Snowflakes in rain
Paulas bokblogg
Boktradition
En full bokhylla är en rikedom
gemen och verserad
Boktimmen
Boken är tankens barn
Dievas liv och äventyr
Lyrans Noblesser
Brittas böcker och bibliotek
Timjansdoft
Camilla
Holly Hock

1 februari 2009

Färdig!

Efter en dags idogt läsande - nästan en natts också, jag blev nyss klar - har jag läst ut Rosen på Tistelön. Vad jag tyckte om den skriver jag i ett senare inlägg, för nu är jag alldeles för trött för att tycka nåt vettigt, men jag kan iallafall säga att jag gillade den.