Louise Penny - Mörkt motiv

Mörkt motiv är Louise Pennys prisbelönade debutroman som utspelar sig i den lilla kanadensiska staden Three Pines i provinsen Quebec, bara några kilometer från gränsen till USA. Huvudperson är kommissarie Armand Gamache, chef för mordroteln vid Sûreté du Québec (dvs. Quebecs provinspolis), som för ovanlighetens skull i kriminallitteraturen är lyckligt gift, harmonisk och inte dricker mer alkohol än fransmän brukar göra - nog för att det kan vara alldeles tillräckligt...

I Mörkt motiv hittas en kvinna död i Three Pines. Jane Neal är stans pensionerade lärarinna, en rar äldre dam som är omtyckt av alla i stan. Hon har blivit skjuten med en pil i bröstet och eftersom det är höst och jaktsäsong för pilbåge så är det inte otroligt att hon blivit skjuten av misstag. Men Gamache börjar snart tvivla på den teorin.

Detta är en mysig och oblodig pusseldeckare av modernt snitt, perfekt för alla som älskar Agatha Christie och Maria Lang. Det finns nutida inslag som till exempel ett öppet homosexuellt par, men i det stora hela är Three Pines förtjusande gammalmodigt.

Det enda jag inte gillade var assistent Yvette Nichols, en nyanställd polis som bara är dryg och otrevlig och alltid skyller sina misstag på andra. Jag är förstås medveten om att det är meningen att man inte ska tycka om henne men jag kan verkligen inte förstå hur någon kan vara så helt omedveten om hur otroligt korkat hon beter sig. Det är möjligt att hon är med i senare böcker i serien och så småningom inser detta, men att ha en självgod fårskalle som stående karaktär vore extremt jobbigt.

Nå ja. Jag kan iallafall varmt rekommendera Louise Pennys debut. Nästa del i serien, Nådastöt, kommer ut på svenska i oktober, men den som inte vill vänta har flera böcker på engelska att se fram emot - bok nummer åtta kom ut i år.

Yvonne Prinz - Vinylprinsessan

Vinylprinsessan är en ungdomsbok som jag blev tipsad om på vår senaste barnboksdag (vi har såna på jobbet två gånger om året, då det senaste halvårets barnboksutgivning presenteras i urval). Jag började bläddra lite i den på jobbet när jag väntade på att datorn skulle starta - ja, jag vet, den är inte snabb - och blev fast direkt.

Boken handlar om Allie, 16 år och musiknörd, som jobbar på Bob & Bob´s Records på Telegraph Avenue i Berkeley, Californien. Hon är den enda anställda på Bob & Bob´s som någonsin klarat det fruktade genretestet och hela hennes liv kretsar kring musik - närmare bestämt musik på vinyl. Fildelning är för henne djävulens påfund.

Allies bästa vän Kit jobbar på en second hand-affär på Telegraph Avenue och de träffas på lunchen för att prata om allt viktigt i livet. Tänk Enid och Rebecca i Ghost World, en av filmerna som också nämns i boken. Kit dejtar en notoriskt otrogen musiker och Allie är förälskad i en kille som brukar komma in på Bob & Bob´s; hon vet inte vad han heter men kallar honom M.

Den här sommaren förändras Allies liv totalt. Inte nog med att hon startar en blogg under namnet Vinylprinsessan (där hon skriver initierat om musik på vinyl), hon lär också känna M på riktigt och han är definitivt inte den person hon trodde. Lägg dessutom till att Kit konfronterar sin pojkvän, Allies mamma söker efter kärleken på Internet, Bob & Bob´s blir rånat och Allies pappa ska ha barn med sin nya flickvän så kan man ju förstå att tillvaron inte riktigt känns så välordnad som den tidigare gjort...

Jag älskar den här boken! Allie är en rolig, självständig och mogen huvudperson med ett brinnande intresse för musik, och trots att jag själv inte är särskilt musikintresserad har jag lust att göra en playlist på Spotify (vilket inte hade varit i Allies smak, jag vet) med de låtar hon refererar till. Jag rentav pep förtjust när hon nämnde Gogol Bordello. =) Boken är också väldigt välskriven och, ja, trovärdig är nog ordet jag söker, trots de ibland absurda förvecklingarna. Det här är en bok man kan sätta i händerna på i princip alla över 13 år, musikälskare eller inte (men jag tror säkert att det tillför en extra dimension om man är en!), kille eller tjej. Blir du inte helt förälskad i Allies smått galna liv så läser du Vinylprinsessan fel!

Linwood Barclay - Alltför nära

Jag läste Linwood Barclays Utan ett ord förra året och den var ju rätt bra, så jag gav mig på Alltför nära nu när den fanns på jobbet.

Barclay verkar (och nu har jag ju bara läst två av hans böcker, så jag kan inte dra några heltäckande slutsatser) skriva lite efter en mall. På ytan är Utan ett ord och Alltför nära förstås helt olika men på samma gång känns de väldigt lika i upplägget och han lägger också in en twist på slutet som antagligen är menad att fullständigt överraska läsaren och ändra på allt man trodde man visste - fast i synnerhet i Alltför nära var twisten rätt så uppenbar långt i förväg.

Nå ja, iallafalll... Det är fortfarande en spännande deckare. 17-årige Derek gömmer sig i grannfamiljens hus när de ska åka iväg i en vecka. Planen är att han ska kunna ta dit sin flickvän så att de ska kunna hångla (och kanske rentav gå ännu längre) - typisk amerikansk sexualmoral förresten, i Sverige hade de kunnat ha så mycket sex de ville i sina egna rum hemma. Herregud, de är ju ändå 17 år. Americans...

För att komma tillbaks till ämnet: Derek hinner inte vara ensam i huset särskilt länge. Efter bara ett par timmar kommer grannarna tillbaka; mamman i familjen har blivit sjuk och de måste ställa in sin resa. För att inte bli upptäckt gömmer sig Derek i källaren i väntan på att han ska kunna smita ut obemärkt.

Men innan han hunnit ta sig ut ur huset dyker en okänd man upp. Han yttrar ett enda ord - "svin" - och skjuter grannpappan och sedan mamman och sonen Adam, Dereks kompis. Derek lyckas ta sig hem men vågar inte säga nånting till sina föräldrar - istället måste han vänta på att kropparna ska hittas av någon annan. Man kan ju bara föreställa sig hur han måste känna sig dagen efter...

Det är iallafall upptakten till boken, som berättas ur Dereks pappas synvinkel (förutom just det som händer i början, när Derek gömmer sig i grannhuset och de påföljande morden). Det är en ganska trasslig härva som måste redas ut och polisen går ju först på den enkla lösningen - det var ju ganska självklart - men det visar sig förstår att det inte var fullt så enkelt. (Vilket man som läsare redan vet om, förstås.)

Min slutliga bedömning: en snabbläst och lättsmält deckare med bra story, trots det inte helt överraskande slutet. Barclay skriver helt enkelt bra spänningslitteratur som funkar när man inte vill ha något alltför ansträngande. Jag kommer helt klart läsa fler av hans böcker.

Emma Donoghue - Room

Emma Donoghue är en av sex författare som finns med på the Man Booker Prize shortlist med romanen Room, och jag kan definitivt säga att hon förtjänar att vara med.

Room handlar om Jack, som precis fyllt fem. Han bor med sin Mamma i Rummet. De sover tillsammans i Säng, badar tillsammans i Badkar, äter tillsammans vid Bord. Det är bara de två, i Rummet. På nätterna kommer Old Nick på besök, och då måste Jack sova i Garderob för att Old Nick inte ska se på honom.

Varje morgon ser Jack och Mamma på TV. De ser TV-människor på olika planeter - sjukhusplaneten, röda soff-planeten, vilda djur-planeten. Jack vet att de där planeterna och människorna inte är verkliga; det finns bara Jack och Mamma och Old Nick som kommer med mat och Sundaytreat ibland på söndagarna. Utanför rummet finns bara Yttre Rymden.

Men när Jack har fyllt fem år försöker Mamma lura i honom att det visst finns något utanför Rummet, att TV-människorna är riktiga och att de måste försöka ta sig ut ur Rummet, till Utanför.

Room är en berättelse om en liten pojke som måste försöka fatta det ofattbara och överleva i en värld han aldrig sett och inte förstår sig på. Han har ingen aning om hur reglerna i Utanför fungerar, och efter många år i Rummet är det knappt att hans mamma vet det heller.

Det här är verkligen en fantastisk bok, som berättas ur Jacks perspektiv. Han är en intelligent pojke men för hans femåriga hjärna är det nästan omöjligt att ta in konceptet Utanför och att det finns andra människor, andra platser och saker som är likadana som i Rummet men ändå inte är samma saker. Han förstår inte heller varför hans mamma vill komma ut ur det trygga Rummet och vara i det farliga Utanför.

Språket är så lättflytande och jag swooshade igenom boken nästan utan att märka det - eller så är det kanske så att 320 sidor känns som en novell nu efter The Passage? ;) Hur som helst så är den trevligt lättläst, och Jacks lillgamla språk och att han kallar saker Bed, Wardrobe etc. (eftersom han tror att det bara finns en Säng, en Garderob och så vidare) är roligt. Fast sorgligt, när man tänker på den bakomliggande historien som inte tas upp särskilt mycket eftersom Jack inte riktigt förstår den. Den portioneras liksom ut i småbitar bara.

Hur som helst. Room är en bok som borde läsas inte bara för att den är nominerad till ett pris, utan för att den är genuint bra. Så, iväg med er nu och läs. =)

David Gibbins - The Tiger Warrior

The Tiger Warrior är den fjärde boken om Jack Howard och hans grekiske sidekick Costas. Böckerna påminner en hel del om Clive Cussler vilket jag tycker är alldeles utmärkt - Cussler är visserligen rätt produktiv men det är ändå trevligt med ett outsinligt förråd av äventyrsromaner från olika författare. =)

I denna bok har handlingen förlagts till Indien och Kina samt andra delar av den asiatiska kontinenten, där den gamla Sidenvägen är den sammanlänkande faktorn. Berättelsen rör sig i flera olika tidsperioder; romarriket omkring år 0 (och i synnerhet den delen av romarriket som sträckte sig hela vägen över Indiska oceanen - jag visste inte att det fanns en romersk handelsplats i södra Indien, men det fanns det iallafall), sent 1800-tal då britterna styrde Indien och krigade med Afghanistan (1878-1880) samt nutid. Premissen i boken är att en grupp romerska legionärer, förslavade efter slaget vid Carrae 53 f. Kr., rymde från sina persiska herrar och traskade längs Sidenvägen hela vägen in i Kina. På vägen får de tag i några märkliga stenar som, om de förs samman, är nyckeln till odödlighet - och i modern tid är ett urgammalt hemligt sällskap mycket intresserat av att hitta denna nyckel. Deras lönnmördare, sällskapets farligaste medlem, kallas The Tiger Warrior.

Och in i allt detta snubblar Jack och Costas. Förstås.

Gibbins börjar hitta sin form som författare nu; The Tiger Warrior är den klart bästa av hans böcker (Atlantis var ju rätt bedrövlig, men de övriga är bättre). Personer från tidigare böcker dyker upp igen, till exempel Katya som Jack träffade i ovan nämnda Atlantis, och det oväntade beskedet Jack fick i slutet av förra boken (The Last Gospel) har nu materialiserat sig - mer än så tänkte jag inte avslöja om det nu är nån som inte har läst den förra boken och inte vill veta vad det där beskedet kan vara.

Iallafall, jag gillar.

David Gibbins - The Last Gospel

David Gibbins har förbättrats avsevärt som författare sedan debuten Atlantis hemlighet, som, ärligt talat, inte var en direkt höjdare. Tvåan, Heligt guld, var betydligt bättre, och The Last Gospel den hittills bästa (och i sann Dan Brown-anda handlar den naturligtvis om en hemlighet som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar).

Jack Howard och hans side-kick Costas (kommer aldrig ihåg vad han heter i efternamn... nåt grekiskt) hittar här ett gammalt skeppsvrak i Medelhavet, som de tror är skeppet som aposteln Paulus seglade till Italien med. Precis när de funnit skeppet får Jack ett telefonsamtal från en kollega som arbetar med en utgrävning i den antika staden Herculaneum (som precis som Pompeji blev begravd i lava då Vesuvius hade ett utbrott år 79 e. Kr.). Ett nytt jordskalv har öppnat upp en spricka i Villa dei Papyri som leder till en hittills oupptäckt kammare där Jack och hans kollegor gör ett sensationellt fynd. Men vad de inte räknat med är att det finns någon som verkligen inte vill att deras fynd ska föras ut till allmänheten.

Detta blir början till en skattjakt över hela världen, från Herculaneum till Rom, London, USA och Jerusalem, och hela tiden måste Jack och Costas fly från conciliet, utsända av den heliga romerska kyrkan för att se till att hemligheten som Jack och Costas är på spåren aldrig ser dagens ljus.

Man kan ju bli lite fundersam över att en och samma arkeolog hittar alla gamla underverk och mytologiska föremål eller platser, men eftersom suspension of disbelief är en viktig ingrediens i den här typen av böcker så får man helt enkelt försöka ha överseende med det. Som jag skrev ovan så har Gibbins författarskap dessutom utvecklats betydligt sedan debuten, och The Last Gospel är en spännande och actionfylld berättelse med väldigt mycket historiska fakta insprängt i enorma infodumpar (vilket ibland kan kännas lite pekpinneaktigt, men som Gibbins lyckas med eftersom Costas inte är alltför haj på historia utan måste få allt förklarat för sig av Jack och birollsfiguren Jeremy). Nu är jag lite rostig när det gäller antiken, men jag hoppas att Gibbins gjort sin läxa och fått till faktauppgifterna korrekt. Hur som helst är det mumma för en historienörd.

Och i augusti kommer den fjärde boken om Jack Howard, The Tiger Warrior, i pocket. Woho!

Giles Blunt - När du läser detta

Åh! När du läser detta kan mycket väl vara Giles Blunts hittills bästa bok; jag tyckte väldigt mycket om En stilla storm och även Fruset offer är bra - Schamanen var däremot lite tradig i mitt tycke - men När du läser detta är fantastiskt bra samtidigt som den är fruktansvärt hemsk.

OBS! Detta referat kan innehålla spoilers, för den som inte läst de tidigare böckerna och är intresserad av att göra det. Bara så ni vet. Då kan ni sluta läsa.

Som Blunts tidigare böcker handlar denna om kommissarie John Cardinal i Algonquin Bay, Kanada. Han kallas oväntat ut till en brottsplats; man har hittat en död kvinna nedanför ett nybyggt höghus. Kvinnan visar sig, till Cardinals stora sorg och förskräckelse, vara hans egen hustru.

Till saken hör att Catherine Cardinal under många år lidit av bipolär sjukdom och på grund av detta åkt in och ut på sjukhus. Hon medicinerar kraftigt men drabbas ändå lätt av djupa depressioner, varför de flesta accepterar att hon begått självmord - speciellt med tanke på att det finns ett avskedsbrev. Men Cardinal hemsöks av misstankar. Han kan bara inte tro att Catherine, som verkat må så bra, skulle ta livet av sig just vid detta tillfälle, och han börjat gräva djupare i saken.

Samtidigt får hans kollega Lise Delorme hand om ett fall av övergrepp på barn och barnpornografi, och trådarna från Delormes undersökning trasslar så småningom in sig i Cardinals.

Som jag skrev tidigare är det här den bästa av Blunts böcker enligt min åsikt. Även efter att jag lagt ifrån mig boken känner jag mig, tja, äcklad och deprimerad av barnporrutredningen och av - hm, det grundläggande motivet som Blunt lägger fram, skulle jag väl kunna säga. Jag sjönk liksom bara in i boken - trots att den nästan uteslutande handlar om svårt deprimerade människor och deras benägenhet för självmord. Inte det mest upplyftande ämnet kanske.

Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Den här bara svepte jag igenom; 350 sidor på en eftermiddag. En fin historia var det också.

Gamle Jacob Jankowski, 90 år gammal - eller kanske 93 - sitter på ett vårdhem och minns sin ungdom, när han arbetade på Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, en av alla de tågresande cirkusar som for kors och tvärs över USA på 1930-talet. Tiderna var hårda, det var depression och man var glad om man överhuvudtaget hade ett arbete. Jacob halkade in på cirkusbanan av misstag, och under den där sommaren 1931 förändrades hans liv helt och hållet...

Jag tyckte om språket (läste nån recension som tyckte att språket var dåligt, men det håller jag inte med om) och stämningen, men samtidigt blir jag betryckt över den förtvivlan och rädsla som berättelsen andas. Bröderna Benzinis styrs helt av cirkusdirektörens nycker, och djurchefen, vars vackra hustru Marlena också är cirkusens stjärnryttarinna, är om möjligt ännu värre - en grym och oberäknelig man. När det är dåligt med pengar eller någon stället till med besvär försvinner de bara en natt; de knuffas av tåget och lämnas, ibland döda. Det är långt från den spännande, romantiska, okonventionella värld man tror cirkuslivet är. Men Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (vilken fruktansvärd översättning av den fina, stillsamt poetiska titeln Water for elephants!) är helt klart värd att läsas.

David Gibbins - Heligt guld

Heligt guld har fått mycket bättre recensioner än Gibbins debut Atlantis hemlighet, och det med rätta. Trots en aning långdragna dykarscener var den som Clive Cussler när han är som bäst, och det är inte dåligt =). För att citera York Evening Press (från www.davidgibbins.com):

‘An exciting mix of fact and fiction, with shades of Clive Cussler and Indiana Jones.’

Jajamän. Mer äventyr till folket! Och (frankly, my dear), den här historien är betydligt mer trovärdig (fast naturligtvis inte trolig) än Atlantis hemlighet... Jack Howard och hans evige vapendragare Costas befinner sig med IMU (Internationel Maritime University, som Jack grundat för ett tiotal år sedan) vid Gyllene Hornet, det vill säga en del av Bosporen precis utanför Istanbul, och letar efter en sjunken guldskatt från 1200-talet (resterna efter korsfararnas plundringståg av dåvarande Konstantinopel år 1204), när de får ett meddelande från Jacks gamla vän, historikern Maria de Montijo, som har gjort ett remarkabelt fynd. I The Chained Library som hör till Heresfordkatedralen i England har hon hittat ett lönnrum med gamla handskrifter från 1100- och 1200-talen, bland annat orginalet till den berömda Mappa Mundi, en världskarta från 1200-talet. På detta orginal finns otroligt nog Vinlands kust utmärkt - och en anteckning om att vikingen Harald Hårdråde rest dit, efter Leif Eriksson, med "Miklagårdsskatten".

Jack och hans vänner listar snabbt ut att "Miklagårdsskatten" är menoran, den sjuarmade lampan i rent guld, från det judiska templet i Jerusalem som erövrades av romarna under det judiska kriget år 70 e.Kr. Romarna plundrade templet och tog med sig menoran, skådebrödsbordet, förlåten till templet och en mängd andra skatter till Rom. Några århundraden senare skeppades menoran till Konstantinopel, och där försvann den ut ur historien. Nu har de fått svaret på vad som hände. Harald Hårdråde, som ledde den bysantinske kejsarens "väringagarde" (ett garde bestående av nordmän), stal menoran, kidnappade en bysantinsk prinsessa och försvann!

Detta leder Jack och Costas på en skattjakt över halva den (under vikingatiden) kända världen. Men mot sig har de en ytterst farlig, hemlig organisation, med anknytningar både till 1000-talets vikingar och 1900-talets nazister...

Jag kan bara hålla med York Evening Press. Det här är äventyr på högsta nivå, och det bästa av allt är att alla de händelser och föremål som nämns verkligen har hänt och funnits i verkligheten. David Gibbins har bara gjort sin egen lilla twist på det hela och broderat ut historien där inga historiska belägg finns (även om han förstås har missuppfattat en del fakta om vikingarna!). Nu väntar jag med spänning på den svenska översättningen av hans tredje roman, The Last Gospel (eller, i USA, The Lost Tomb). Är det Jesu grav man letar efter den här gången månne?

Douglas Coupland - Microslavar

Ibland läser jag om böcker, istället för att läsa nya (eller, ibland... snarare hela tiden). Fast jag skriver inte upp dem på min läser just nu-lista och jag bloggar inte om dem, för det mesta.

Men nu var det så himla länge sen jag bloggade om en bok att jag faktiskt tänker skriva om en som jag redan läst flera gånger =). Tada! Jag ger er: Microslavar av Douglas Coupland. Uppmärksamma läsare har redan förstått att det här är min favoritbok, och jag läser den lite då och då ungefär som andra ser feelgood-filmer.

Microslavar utspelar sig i USA i mitten av 90-talet, när IT-boomen var som störst och Microsoft var det coolaste företaget på jorden. Dan är 26 år och jobbar som programmerare på Microsoft. Han bor i ett hus med ett gäng andra människor som också är 20-nånting och jobbar på Microsoft - Susan, Michael, Todd, Abe och Bug (som faktiskt är 31). De är allihop extremt nördiga och besitter sociala färdigheter i olika hög grad.

Dan blir kär i Karla, som också jobbar på Microsoft (ni ser det genomgående temat här va?), och som bor i ett likadant "tönthus" lite längre ner på Dans gata. När Michael (urtypen för en töntig dataprogrammerare i kortärmad skjorta á la Dilbert) bestämmer sig för att flytta till Silicon Valley flyttar Karla in i hans tomma rum. Några månader senare kommer ett brev från Michael, med ett jobberbjudande till hela gänget - Michael har startat sitt eget företag för att utveckla ett nytt program som han kallar Oop!; ObjektOrienterad Programmering. Han bor i Dans föräldrars (!) gästrum och han vill att hela gänget slutar på Microsoft och kommer till Silicon Valley.

Det är, mer eller mindre, hela handlingen. Dan och gänget beslutar sig för att ta språnget, och hela boken handlar om deras arbete med Oop!, deras vänskap, Dans föräldrar, vad de gör när de i sällsynta fall INTE arbetar... och det är helt fantastiskt. Och jo, boken är skriven i dagboksform, av Dan.

jPod, släng dig i väggen. Det här är orginalet och det är bäst.

David Gibbins - Atlantis hemlighet

Som jag trodde. En Clive Cussler-kopia. Dock är det lite uppfriskande att hemligheten som åsyftas inte rör kristendomen (i bästa Da Vinci-kodenstil) utan den mytomspunna staden Atlantis, som utmålas som civilisationens vagga.

Marinarkeologen Jack Howard och hans kollega Costas (grek, inte italienare som Giordino eller mexikan som Zavalas - se tidigare inlägg om Det blå guldet) har precis hittat ett sjunket minoiskt skepp med märkliga graverade guldplattor när de blir kontaktade av en egyptolog som som vid utgrävningen av en nyupptäckt grav i Egypten finner ett remarkabelt dokument med en text som verkar anspela på det mytiska Atlantis. Ganska snart inser Jack Howard och hans team att guldplattorna från skeppsvraket och dokumentresterna från den egyptiska graven har ett samband - de leder vägen till det riktiga Atlantis. Vägen dit kantas dock av faror, särskilt i form av en antiksamlande rysk krigsherre vid namn Aslan, som inte bara är ute efter Atlantis skatter utan också vill ha tag på en rysk ubåt lastad med kärnvapen som sjönk flera år tidigare, mitt i resterna av det sjunkna Atlantis...

Kontentan av det hela är en ganska medioker, men ändå relativt underhållande, äventyrsberättelse i bästa Clive Cusslerstil - lite pratigare och lite mer vetenskaplig dock (David Gibbins är själv marinarkeolog), men precis lika osannolik; storyn är väldigt lik Cusslers Isstaden. Uppföljaren Heligt guld har dock fått betydligt bättre recensioner, så den ska jag läsa så fort jag får tillfälle.

Douglas Coupland - jPod

En Microslavar för Google-generationen, står det på framsidan. Mja, det kan jag väl inte riktigt hålla med om... ok, jPod påminner en hel del om Microslavar - den är skriven i jag-form och handlar om ett gäng ytterst nördiga människor som jobbar tillsammans på ett datorföretag (i Microslavar jobbar de på Microsoft, i jPod på ett spelföretag. Det är tio års skillnad i teknologin bara). Huvudpersonen Ethan får till och med ihop det med en tjej som han till att börja med inte kommer överens om, precis som Microslavars huvudperson Dan. Och i båda böckerna är kompisarna på jobbet totala nördar som snöar in på de konstigaste saker.

Men där slutar likheterna. I och för sig är det lite orättvist av mig att jämföra jPod med Microslavar (som råkar vara min favoritbok, alla kategorier), men det var ju faktiskt inte jag som började... jPod är inte lika realistisk som Microslavar; karaktärerna känns betydligt mer krystade (bara det faktum att Ethans mamma har en mariuanaodling i källaren... Dans mamma är bibliotekarie) och påminner mer om den totalt vansinniga familjen i Alla familjer är psykotiska. Handligen känns också en smula krystad (Coupland slänger in båtflyktingar, kinesiska maffiakillar, döda bikers och rabiata flator till höger och vänster). Visst, det är underhållande, men det kommer inte i närheten av den stämning som jag älskar i Microslavar.

Och varför har Coupland skrivit in sig själv i boken? Ett riktigt uselt drag, tycker jag; det kan funka för Clive Cussler men jag trodde att Coupland hade bättre vett. Men tydligen behöver en människa inte vara listig bara för att han har skrivit en av världens bästa böcker. Ok, för tio år sedan, men ändå.

Trots allt detta är jPod ändå underhållande och faktiskt riktigt bra överlag. Det är bara jag som Microslavar-fantast som är lite besviken...