Är det möjligt att språket (och i viss mån handlingen) i Cusslers böcker blir sämre och sämre? Borde det inte vara tvärtom? Eller är det kanske översättaren som fått hjärnsläpp? I Vita döden är det iallafall nästan plågsamt dåligt, Cussler har tryckt in alla usla Dan Brown-klyschor plus några till. Jag hade nåt exempel på nån riktigt vidrig språkmisshandling men har tyvärr glömt vad det var... Det vimlar hur som helst av hånfulla leenden, iskalla maggropar, sexigt välsvarvade kvinnor - och så vidare, och så vidare.
Vita döden är fjärde boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och börjar med en misslyckad resa till Nordpolen. Det är det nazityska luftskeppet Nietzsche som försvinner under en provtur på 30-talet och aldrig mer hörs av. Snabbspola till modern tid: Austin och Zavala får i uppdrag att rädda en båtbesättning som sjunkit med sitt skepp efter att ha rammats av ett annat fartyg vid en aktion mot valjakt utanför Färöarna. På något vänster kopplas sedan valjakten och den borttynade färöiska fiskeindustrin ihop med borttynande fiskeindustrier på andra ställen, och alltihop verkar ha anknytning till jätteföretaget Oceanus.
När Austins kollegor, makarna Trout, hittar en vildsint muterad albinofisk bestämmer sig NUMA för att nånting måste göras, och på sedvanligt heroiskt manér kastar sig Austin och Zavala in i närkamp med Oceanus ondskefulle ledare vars plan för världsherravälde involverar muterade frankenfiskar.
Ja, ni hör ju. Till och med min väl upptränade förmåga att stå ut med nästan vilket dravel som helst (nå ja - inte romantiskt dravel) sätts på prov i den här boken, men är jag avskräckt? Nej. Jag måste ju naturligtvis läsa bok nummer fem, Den förlorade staden, också. Den kan ju vara bättre.
Hoppet är verkligen det sista som överger människan.
Brorsans kompis Robban
9 timmar sedan
Inlägg
4 kommentarer:
jag tyckte att redan böckerna om Dirk Pitt var av dlande kvalitet så jag förjöd mig att ge mig in på nästa serie...
Jo, de sista böckerna om Dirk Pitt är också lite väl klyschiga...
Har själv läst nästan alla Dirk Pitt romanerna och jag har märkt av en tydlig nedgång i kvalitén sen boken Nemos arv, vilket är om du frågar mig den sista riktiga Dirk Pitt boken. Dom äldre böckerna har dock alla givit flera roliga timmar av läsning, böckerna har varit varierande och själv annser jag att Sahara och Isstaden hör till dom bättre, tyvär minns jag inte de andra titlarna.
Jag har läst inte alla men väldigt många av Dirk Pitt-böckerna (dock inte så många av de nyare, dvs. med Summer och Dirk Jr.) eftersom min f.d. pojkvän hade dem i bokhyllan - och inte så mycket annat...
De äldre böckerna tycker jag är riktigt bra, faktiskt, även om det nästan blir lite Harlequin-varning ibland... lite för mycket förförande av vackra kvinnor, tycker jag. "Isstaden" är också en av mina favoriter, och "Sahara" är helt ok, scenen med de förgiftade(? har lite vaga minnen av boken märker jag) byborna påminner mig lite om filmen "28 dagar senare".
Jag har faktiskt tänkt ha som projekt nån gång i framtiden att läsa om alla Dirk Pitt-böckerna i rätt ordning. =)
Skicka en kommentar