Greig Beck - Dark Rising

Dark Rising är den andra boken om supersoldaten Alex Hunter. (Min recension av första boken finns här.) I denna bok befinner sig Hunter i mellanöstern för att avvärja hotet om Jordens omedelbara undergång - ja, jag vet, men så brukar det vara i den här typen av böcker.

Anywho. Den djupt religiöse iranske presidenten har beordrat forskning inom området skapa-svarta-hål (helt vanvettigt, men there you have it) eftersom han tror att man på detta sätt kan komma närmare Allah. Problemet är förstås att ett svart hål kan äta upp allt i sin väg, inklusive Jorden. Alltså sänds Alex Hunter in, tillsammans med ett nytt team av HAWKS, en Mossad-agent (en ung och mycket vacker kvinna, självklart) och en israelisk geek-boy vetenskapsman. Deras uppdrag är att hitta den superhemliga anläggningen och stänga ner domedagsvapnet - och, eftersom den amerikanska militären är som den är, om möjligt ta med sig denna livsfarliga teknologi hem till USA. Strålande idé, verkligen.

Ett antal "Judgement events" som den iranske presidenten kallar dem har redan utförts. Detta betyder att frivilliga religiösa galningar fått stå i närheten av det minimerade svarta hål som öppnats och därigenom sugas iväg till... tja, nån annanstans. Med rätt så vidriga påföljder, förstås. Vissa har kommit tillbaks... men inte i samma skick som när de försvann. Och en varelse från ett annat universum har brutalt ryckts från sin hem och hamnat i den iranska öknen; en blodtörstig varelse som inte ens supersoldaten Alex Hunter kan besegra.

Ja, jag raljerar. Det är svårt att inte göra det när en bok är så over the top. Alla klichéer prickas in längs vägen (är det nån som vill satsa pengar på hur det går för Alex Hunter och den vackra Mossad-agenten?) och de onda är onda, de goda är goda och det utomjordiska monstret är så vedervärdigt att det går inte att med ord beskriva. Ni förstår ju.

Nå ja, relativt underhållande är det ändå, men de tröga partierna är fler än i Beneath the Dark Ice. Det tog mig betydligt längre tid att läsa Dark Rising, mycket pga att storyn inte var så väldigt fängslande. Nu var väl inte Beneath the Dark Ice stor litteratur heller, men Dark Rising var ändå lite av en besvikelse måste jag säga.

Clive Cussler - Arctic Drift

Arctic Drift börjar med två skepp infrusna i den arktiska isen omkring år 1847 - ja, det är förstås Franklinexpeditionen det rör sig om. För den som har läst The Terror känns det som att man redan känner kapten Crozier, kapten Fitzjames och de andra. Sir John Franklin är död och de flesta besättningsmän på HMS Erebus har blivit galna av ett mystiskt silverskimrande mineral som besättningen fört ombord. Kapten Fitzjames och de män som inte förlorat förståndet överger skeppet och beger sig till HMS Terror, där de tillsammans med kapten Crozier och hans besättning beslutar sig för att försöka nå närmaste bosättning till fots. Redan försvagade av svält och skörbjugg dör männen en efter en under vandringen och Franklinexpeditionen hörs aldrig mer av.

I nutid (nå ja, 2011) har USA:s energikris nått katastrofala nivåer och deras utsläpp av växthusgaser är enorma. Landet hotas av bojkott om det inte å det snaraste slutar producera energi via kolkraftverk, men Kanada, som skulle kunna rädda USA genom sina stora tillgångar av naturgas, vägrar hjälpa till och den nordamerikanska kontinenten står på randen till krig. Då gör en amerikansk forskare en fantastisk upptäckt - genom att kombinera ett flertal olika grundämnen kan hon upphäva effekten av växthusgaser. Det enda problemet är att det verkande ämnet i mixen är ruthenium, ett mycket sällsynt och dyrt mineral.

När den skrupellöse kanadensiske affärsmannen Mitchell Goyette får reda på saken gör han allt som står i hans makt för att själv få kontrollen över jordens sista tillgångar av ruthenium, och i det läget är det upp till Dirk Pitt och Al Giordino att rädda världen - igen.

Redan omnämnandet av Franklinexpeditionen gjorde mig vänligt stämd mot Arctic Drift, och jag blev inte besviken. Det är en spännande äventyrsthriller, definitivt en av Cusslers bästa böcker även fast jag fortfarande tycker att Atlantis Found är bättre. Det är faktiskt inte ett fullt lika osannolikt scenario som det brukar vara vilket är uppfriskande, men jag tror nog inte att problemet med växthusgaser kan lösas fullt så enkelt som i boken... Tyvärr.

Dirk Pitts två vuxna barn, Summer och Dirk jr, är förstås med; de har övertagit pappa Dirks aktiva roll i NUMA (fast Pitt och Giordino är förstås inte främmande för att själva ge sig ut på fältet om det skulle krävas). Dirk Pitt själv är istället chef över NUMA nuförtiden och admiral Sandecker är USA:s vicepresident (så har det varit i de senaste böckerna). En naturlig utveckling, antar jag, fast det var roligare när Pitt och Giordino var aktiva fältagenter. Men de börjar ju vara lite till åren. =)

Hur som helst. Spännande, äventyrlig, utmärkt underhållning: jag rekommenderar absolut Arctic Drift.

Danielle Trussoni - Angelologi: Änglarnas tecken

Alltså jag vet inte. Angelologi LÄT ju bra, konceptet alltså, och jag är ju inte den som backar för en orealistisk story... (Med tanke på all den fantasy m. m. jag klämmer i mig i vanliga fall. Eller Clive Cussler, låt oss inte glömma Clive Cussler.)

Och visst, det är driv i berättelsen, den är knappast långtråkig. Men... jag tycker att jag har läst det här förut? Ja, minus änglarna, eller rättare sagt nefilim, då förstås. Ah, ja just det - Dan Brown! Dan Brown + fallna änglar + en kreationistisk grundsyn = Danielle Trussoni.

Hur som helst. Nunnan (den unga och vackra nunnan) Evangeline uppfostrades i ett amerikanskt kloster efter moderns död. Mamman, Angela - notera de "änglalika" namnen - fördes bort och dödades av okända män på grund av den forskning hon arbetade, och pappa Luca tog med sig dottern Evangeline från Paris till Amerika där han trodde att de två skulle vara säkrare.

Evangeline vet inte särskilt mycket om sin mors arbete eller varför hennes far valde att placera henne i klostret vid 12 års ålder. Hon växer upp hos nunnorna och blir själv nunna, 18 år gammal. Fem år senare dyker en ung forskare, Verlaine, upp; han vill titta på några gamla brev i klosterets ägo. Denna enkla begäran visar sig vara betydligt allvarligare än vad både Evangeline och Verlaine trott och de dras in i en gudomlig kamp mellan människor och änglar som pågått i tusentals år.

Mja, underhållande - ja visst. Bra - hm, den var svårare. Det är lite väl många utflykter i änglaland för att jag ska uppskatta Angelologi, trots att Trussoni gör sitt bästa för att väva in historiska referenser, uråldiga artefakter, bibliska berättelser... och det är vid de bibliska berättelserna mitt intresse falnar. Angeologi är alldeles för kreationistisk för sitt eget bästa. Man (jag) får en ganska stark känsla av att författaren gärna vill hävda att Bibeln är bokstavlig sanning, inklusive det där med att jorden är, vad, 6000 år gammal? Det blir alldeles för over the top till slut.

Men för all del, gillar man Dan Brown med flera äventyrsförfattare - och/eller övernaturligheter eller änglar - så är det bara att läsa. Kom inte och säg att jag inte varnat er. ;)

Dan Brown - The Lost Symbol

Detta är den tredje(?) boken om professor Robert Langdon och precis som vanligt blir nämnde professor indragen i en hemlig komplott som hotar att ödelägga världen, eller åtminstone världen som vi känner den. Förhoppningsvis inser Dan Brown nu att det inte går att peta in Langdon i fler världsomspännande religiösa/mytiska konspirationer, det börjar redan vara lite väl otroligt (ungefär som mordfrekvensen i Midsomer eller att Puck Bure snubblar över ett lik varenda gång hon vänder sig om).

That said så tycker jag faktiskt att The Lost Symbol är helt ok. Jag läste den på engelska den här gången, med fördelen att språket inte kändes lika taffligt som vanligt - det har antagligen att göra med att jag inte är lika bra på engelska som på svenska, av uppenbara skäl - utan faktiskt helt ok. I vanlig ordning smetar Brown på med alla konspirationsteorier han bara kan få tag på och den här gången är det frimurarna som får en släng av sleven. Langdon blir kontaktad av sin gamle vän Peter Solomon, en überrik affärsman som också är högt uppsatt inom frimurarorden, och Solomon ber honom att dels hålla ett föredrag för ett gäng frimurare och andra höjdare i U.S. Capitol och dels ta med sig ett paket som Solomon anförtrott Langdon en gång för flera år sedan.

Peter Solomons syster Katherine är forskare och har ett superhemligt labb där hon sysslar med förskning som potentiellt kan förändra världen; hon arbetar inom noetik vilken är vetenskapen om, tja, tankar, mer eller mindre (samt andra saker som vi för det mesta avfärdar som övernaturligt) och hon har, bland annat, vetenskapligt bevisat(!) att människan kan förändra den fysiska världen med tankekraft.

Samtidigt blir syskonen Solomon och Robert Langdon jagade av en mystisk galning som är övertygad om att Katherines forskning tillsammans med frimurarnas hemligheter kan förändra världen till det bättre, och är fast besluten om att mänskligheten inte borde få tillgång till dessa hemligheter.

Ja, och CIA är inblandade dessutom.

Man ska ha en hög toleransnivå för dravel, förstås, och antagligen ta det mesta Langdon säger med en nypa salt (jag är tyvärr inte särskilt väl bevandrad i t.ex. religiös symbolik för att veta hur mycket fakta Brown fått till korrekt - men jag hoppas att han gjort åtminstone lite research). Har man inte den minsta tolerans för new age-flum (noetik, t.ex.) ska man nog också skippa The Lost Symbol. Men om man bara vill ha en underhållande action-thriller-äventyrsroman så kan jag definitivt rekommendera det här.

Massive backlog (lååångt inlägg)

Det här är orecenserade böcker från lååångt tillbaka - sen nyår, faktiskt. Sånt där som jag inte riktigt känt för att skriva om direkt, och sen har det inte blivit av. Så, några rader per bok får räcka - och ja, jag har förstås läst mer som jag inte skrivit om, men jag skippar allt som är omläsningar. =)

Clive Cussler - Atlantis Found
En gruvarbetare hittar en grotta med märkliga inskriptioner och en märklig dödskalle, tillverkad i ett okänt material. Dirk Pitt och hans sidekick Al Giordino kallas in, och tillsammans med forskaren Patricia O´Connell försöker de lösa gåtan med de uråldriga inskriptionerna.

Det här är i mitt tycke en av Cusslers bästa Dirk Pitt-böcker; jag gillar den totalt osannolika plotten. Det är det som är grejen med Cussler, det ska vara osannolikt.

Nigel McCrery - Stilla vatten
En rad äldre kvinnor blir förgiftade av en mördare som inte bara dödar sina offer utan tar över deras identitet och fortsätter att höra av sig till de få anhöriga och vänner kvinnorna hade. Det är bara en ren slump som gör att polisen får upp ögonen för morden, och de utreds av kommissarie Mark Lapslie som egentligen är sjukskriven för en mycket allvarlig variant av den sällsynta sjukdomen synestesi.

Bra plot, spännande och så vidare, men hela synestesigrejen tyckte jag var ganska irriterande. Det blev för mycket, helt enkelt.

Philip Kerr - March Violets
Den tyske privatdeckaren Bernie Gunther får i uppdrag att utreda en mordbrand där offrena är en högt uppsatt Naziofficer och dennes hustru, dotter till en stenrik industrimagnat. Året är 1936, platsen är Berlin och stämningen är laddad. Olympiaden närmar sig och Berlin städas upp för att ta emot utländska ledare och journalister. I det nazistiska Tyskland är det inte vist att ställa för många frågor, och definitivt inte vist att öppet undvika att gå med i partiet.

Mja, helt ok, men ganska segt tyvärr. Gunther harvar omkring mycket men jag tycker inte att det blir mycket gjort. Nu är det här första boken i en trilogi så det är möjligt att det blir bättre sen.

Richard Montanari - Villebråd
Den tredje boken om kriminalpoliserna Kevin Byrne och Jessica Balzano i Philadelphia. I denna bok blir en seriemördare jagad av en annan mördare som dödar mordmisstänkta.

Här fick jag fick googla för att överhuvudtaget komma ihåg nåt av handlingen, men nu när jag läste på Fantastic Fiction vad den handlade om så kom jag iallafall ihåg att jag tyckte den var bra. Fast min minnesförlust är nog ändå ett tecken på att Villebråd inte är så fruktansvärt originell.

Kathy Reichs - Devil Bones
Devil Bones utspelar sig i Temperence Brennans hemstad Charlotte, North Carolina, och handlar om voodoo, Santería och djävulsdyrkan. En byggjobbare hittar en källare under ett hus som renoveras. I källaren finner man skallen från en ung flicka tillsammans med andra tecken på svart magi - en huvudlös höna, djurben, kittlar med fjädrar, pärlor och andra reliker. En ultrakristen politiker anklagar djävulsdyrkare och Wiccans och det hela förvandlas till en modern häxjakt.

Kathy Reichs är alltid bra, så även här, men nu börjar det vara lite väl mycket med kärleksproblemen mellan Brennan och Ryan.

Clive Cussler - The Navigator
En av böckerna om Kurt Austin och Joe Zavala. I denna jagar de efter en stulen staty föreställande en fenicisk sjöman, som kan leda dem till inget mindre än kung Salomos skatt.

Yes, I like. Austin och Zavala var väl kanske inte lika roliga som Pitt och Giordino från början, men de har verkligen tagit sig nu och de senaste böckerna har varit riktigt bra. The Navigator är inget undantag. (Och det är precis lika Cusslerskt osannolikt oavsett huvudpersoner...)

Geraldine McCaughrean - Det vita mörkret
14-åriga Sym är besatt av Antarktis. När hon äntligen får chansen att resa dit tillsammans med sin farbror (symbolisk farbror, inte bror till hennes far) Victor så är hon överlycklig, om än lite orolig eftersom hennes mamma inte vet var hon är - mamma tror att Sym och fabror Victor är i Paris. I sitt huvud har Sym med sig kapten Lawrence "Titus" Oates, en av deltagarna i Robert Scotts satsning för att nå Sydpolen 1912. Hon har läst allting om Titus och han är hennes bäste vän; det spelar ingen roll att han bara finns i hennes huvud.

Jag var ju bara tvungen att läsa den här eftersom den utspelade sig i Antarktis. Tyvärr var den väl inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara, och jag tyckte också att den var lite småseg (och Sym är otroligt naiv, det retade jag mig på). Den får ett medelbetyg, men läsare i rätt målgrupp - jag gissar på 12-15 år - kan nog tycka att den är mycket bättre än så.

Elly Griffiths - Janusstenen
Den andra boken om Ruth Galloway. På en arkeologisk utgrävning i Norfolk hittar man ett skelett begravs under en vägg. Ruth kallas dit i egenskap av arkeologisk expert, och hon mässtänker att skelettet är ett offer till Janus, som bland annat var dörrarnas gud. Samtidigt på en byggarbetsplats i Norwich grävs ett annat skelett upp - denna gång ett mer nutida, och dessutom ett litet barn.

Jag gillar Ruth Galloway mer och mer; hon är väldigt mänsklig och trots att hon nojjar över sin vikt hela tiden är hon mycket sympatisk. I denna bok har det dessutom uppstått en situation som kommissarie Harry Nelson får lite svårt att hantera: Ruth är gravid.

William Hope Hodgson - Rösten i mörkret och andra skräckfyllda berättelser
En novellsamling av en av de tidiga skräckförfattarna. Nästan alla noveller i denna samling utspelar sig på havet; Hodgson tillbringade flera år till sjöss. Min favorit av novellerna var utan tvekan "Havet utan ebb och flod" i vilken ett skepp driver in i Sargassohavet, det fruktade sjögräsfyllda området där ett otursdrabbat skepp kan bli fast i flera år - om inte en välvillig storm rensar vägen och knuffar skeppet till öppet vatten. De övriga novellerna var inte direkt skrämmande (men så är jag ganska härdad också) och noveller är inte mitt favoritformat, men Hodgson hör ju ändå till de klassiska skräckförfattarna som man "ska" ha läst.

Catherine O´Flynn - Händelser vid Green Oaks galleria
10-åriga Kate är föräldralös. Hon bor hos sin mormor och arbetar som detektiv - ja, efter skolan förstås. Tillsammans med sin leksaksapa Mickey spanar Kate på misstänkta personer, helst på gallerian Green Oaks. Om en bank eller affär blir rånad kommer Kate kunna peka ut förövaren, och poliserna kommer bli så imponerade att de i fortsättningen vänder sig till privatdetektiven Kate med sina svåraste fall. Det är iallafall det Kate drömmer om. Men en dag är Kate spårlöst försvunnen.

20 år senare arbetar Lisa, som är syster till mannen som polisen ursprungligen misstänkte låg bakom Kates försvinnande, i en skivaffär i Green Oaks galleria. Tillsammans med Kurt, en säkerhetsvakt som är övertygad om att han sett en lite flicka med en leksaksapa befinna sig i gallerian efter stängning, försöker hon ta reda på vad som egentligen hände den där gången 1984.

Stillsam men bra, inte direkt en deckare men samtidigt handlar det ju om ett försvinnande, kanske ett mord, som ska lösas. Jag gillar de små tjuvnypen på skivaffärens kunder som O´Flynn petar in; alla som nånsin jobbat inom service förstår nog de butiksanställdas känslor gentemot vissa kunder. ;)

Stephen Booth - Svart som synden
Några byggjobbare på den ensligt belägna gården Pity Wood gräver fram en människohand ur leran på gårdsplanen, och när polisen - med Diane Fry och Ben Cooper i spetsen - tillkallats gör de ytterligare fynd; två lik som begravts vid två olika tillfällen. För att lösa gåtan måste Fry och Cooper få lokalbefolkningens hjälp, men de är är allt annat än samarbetsvilliga.

Böckerna om Fry och Cooper är lite ojämna och ibland är tjafset mellan dem båda bara irriterande. I den här boken är tjafset mestadels på en någorlunda bra nivå, men det dyker minsann upp ibland när man minst anar det. Förutom det är den helt ok. =)

David Gibbins - The Tiger Warrior

The Tiger Warrior är den fjärde boken om Jack Howard och hans grekiske sidekick Costas. Böckerna påminner en hel del om Clive Cussler vilket jag tycker är alldeles utmärkt - Cussler är visserligen rätt produktiv men det är ändå trevligt med ett outsinligt förråd av äventyrsromaner från olika författare. =)

I denna bok har handlingen förlagts till Indien och Kina samt andra delar av den asiatiska kontinenten, där den gamla Sidenvägen är den sammanlänkande faktorn. Berättelsen rör sig i flera olika tidsperioder; romarriket omkring år 0 (och i synnerhet den delen av romarriket som sträckte sig hela vägen över Indiska oceanen - jag visste inte att det fanns en romersk handelsplats i södra Indien, men det fanns det iallafall), sent 1800-tal då britterna styrde Indien och krigade med Afghanistan (1878-1880) samt nutid. Premissen i boken är att en grupp romerska legionärer, förslavade efter slaget vid Carrae 53 f. Kr., rymde från sina persiska herrar och traskade längs Sidenvägen hela vägen in i Kina. På vägen får de tag i några märkliga stenar som, om de förs samman, är nyckeln till odödlighet - och i modern tid är ett urgammalt hemligt sällskap mycket intresserat av att hitta denna nyckel. Deras lönnmördare, sällskapets farligaste medlem, kallas The Tiger Warrior.

Och in i allt detta snubblar Jack och Costas. Förstås.

Gibbins börjar hitta sin form som författare nu; The Tiger Warrior är den klart bästa av hans böcker (Atlantis var ju rätt bedrövlig, men de övriga är bättre). Personer från tidigare böcker dyker upp igen, till exempel Katya som Jack träffade i ovan nämnda Atlantis, och det oväntade beskedet Jack fick i slutet av förra boken (The Last Gospel) har nu materialiserat sig - mer än så tänkte jag inte avslöja om det nu är nån som inte har läst den förra boken och inte vill veta vad det där beskedet kan vara.

Iallafall, jag gillar.

Clive Cussler - Polar Shift

Polar Shift är den sjätte boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och den första Cussler jag läst på engelska. Jag måste säga att just när det gäller Cussler så är böckerna så sjukt mycket bättre på orginalspråk - på svenska är de snarast kiosklitteratur, medan de på engelska är mycket bättre både språkligt och innehållsmässigt plus att de är mycket mer humoristiska. Mitt nya projekt blir alltså att byta ut de böcker jag redan har på svenska mot samma böcker på engelska, samt införskaffa de böcker jag inte redan har (vilket är ganska många).

I den här boken har en ungersk vetenskapsman, tvingad därtill av nazisterna, uppfunnit ett sätt att trigga en så kallad Polar Shift - en polväxling då nord- och sydpolen byter plats, magnetiskt sett. Problemet är bara att hans polväxling kan starta en geografisk sådan, då nord- och sydpolen rent fysiskt byter plats, och jordskorpan rör sig så mycket att jorden i praktiken går under.

Sextio år senare har en antiglobaliseringsgrupp fått tag i formeln för att åstadkomma en polväxling, och de tänker använda den för att bryta storföretagens makt över den industrialiserade världen. De enda som kan stoppa dem är, förstås, Kurt Austin och hans trogne sidekick Joe Zavala.

I vanlig ordning får man inte kräva alltför mycket realism av Cussler, men han kan sannerligen leverera en rafflande äventyrsroman. Detta är helt klart en av hans bästa böcker, av de jag läst iallafall. (Jag vet att jag sa samma sak om Mörka vatten, men Polar Shift är faktiskt bättre. Antagligen för att jag läste den på engelska.) Den hittills bästa är nog Atlantis Found (Isstaden), som jag kommer att recensera vid ett senare tillfälle.

Det kan vara kul att läsa böckerna "i rätt ordning" - när det gäller Austin/Zavala börjar man i så fall med Serpent, eller Ormguden som den heter på svenska - men det är inte helt nödvändigt, för karaktärsuppbyggnaden är ganska minimal mellan de olika böckerna. Känn alltså ingen press på att läsa de första böckerna om du inte har lust.

Clive Cussler - Mörka vatten

Mörka vatten är den tredje boken i serien Oregonarkiven, dvs. med Juan Cabrillo som huvudperson. I den här boken får Bolaget i uppdrag att stoppa pirater som plundrar och sänker skepp i asiatiska farvatten. Stora företagsägda fartyg har försvunnit spårlöst, och Bolaget misstänker att flera piratband har slagit sig samman under en gemensam ledare för att kunna anfalla större fartyg. Det Bolaget snubblar in i visar sig dock vara betydligt allvarligare än bara organiserade pirater; det är en internationell konspiration som involverar slavhandel, girighet och ond bråd död.

Detta är faktiskt en av de bästa Cussler jag läst på senare tid, faktiskt riktigt välskrivet (ja, allt är ju relativt, men välskrivet för att vara Cussler) och väldigt spännande. Böckerna om Kurt Austin blir bara dravligare, men Juan Cabrillo tar sig mer och mer och i Mörka vatten avslöjas mer om hans privatliv och han framstår som allt mer mänsklig och sympatisk. Man måste inte läsa böckerna i rätt ordning men det är ju förstås alltid en fördel att göra det - Gyllene Buddha är ingen höjdare men Den heliga stenen tar sig i kragen och är helt ok, och sen får man "belöningen" i form av Mörka vatten.

Backlog, igen

Nu har jag återigen en backlog med oredovisade böcker som aldrig verkar få egna inlägg, så därför klumpar jag ihop dem som jag gjorde med sommarens böcker.

Terry Pratchett - Carpe Jugulum. Den senaste Pratchett-boken på svenska. Sverige är enormt mycket efter i utgivningen, Carpe Jugulum kom 1998 och sen dess har Pratchett skrivit ytterligare 14 böcker som utspelar sig i Skivvärlden. Den handlar hur som helst om häxorna och utspelar sig alltså i Lanker där kung Verence och drottning (f. d. häxan) Viväcka ska döpa sitt första barn. Till dopfesten kommer det emellertid en del rätt ovanliga gäster - Verence försöker följa med sin tid och har bjudit in vampyrer från Überwald. Dessutom ska dopet förrättas av den omnianske prästen Mektiger Hafvre (fast jag tycker att det engelska namnet Mightily Oats lät mycket bättre), något som inte tas väl upp av Nanna Ogg och Esme Vädervax. De gillar inte vampyrerna heller, förresten.

Mormor får verkligen excellera i att vara Mormor i den här boken, även om jag tycker att det är en av de svagare av häxböckerna.

Clive Cussler - Gyllene Buddha. Första boken i en ny Cussler-serie, Oregonarkiven. I denna serie heter huvudpersonen Juan Cabrillo, men tvärtemot vad namnet antyder är Cabrillo en lång, blond, blåögd amerikan, f. d. CIA och numera legosoldat (skulle man kunna kalla det). Han är ordförande för en organisation som kallas för Bolaget, vars huvudkontor är det högteknologiska fartyget Oregon. Bolaget får hand om diverse uppdrag som är för känsliga för att amerikanska regeringen ska kunna kännas vid dem - och en hel del andra uppdrag också, från andra regeringar eller personer - och i Gyllene Buddha är uppdraget inget mindre än att återinsätta Dalai Lama som Tibets religiöse ledare och befria landet från Kina.

Till och med för att vara Clive Cussler är det en förbaskat osannolik plott, och Cabrillo är inte en lika rolig huvudperson som vare sig Dirk Pitt eller Kurt Austin. Ganska underhållande var är det iallafall.

Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Ring of Death. Andra boken med Oscar Wilde som Sherlock Holmes-liknande amatördetektiv, sedd ur vännen Robert Sherards ögon. Denna bok handlar om en middag där Oscar föreslår "a Game of Murder" (bokens amerikanska? titel är Oscar Wilde and a Game Called Murder) där alla middagsgäster ska välja ut en person som de skulle vilja mörda, och skriva ner detta på en lapp. De andra ska sedan gissa vem som vill mörda vem. Det verkar oskyldigt nog - men dagen efter hittas den första personen på listan död.

Jag var förtjust i den första boken, men den här var faktiskt ännu bättre. Mycket intressantare plott och nu fick man också lära känna karaktärerna - särskilt Wilde - bättre.

Karen Armstrong - Myternas historia. Armstrong gör ett försök att förklara hur myter bildas och har bildats och omformats genom historien. Ganska ointressant bagatell, tyvärr, och spretigt skriven (eller så var det bara jag som var trött). Jag har redan glömt det mesta.

Clive Cussler - Den heliga stenen. Andra boken i Oregonarkiven. Juan Cabrillo och Bolaget ska leta rätt på en ytterst radioaktiv meteorit, upphittad av Erik den Röde på Grönland på 900-talet och dyrkad av denne som en gåva från gudarna. I dagsläget vill onda krafter (bland annat islamiska terrorister) använda meteoriten för att tillverka en "smutsig bomb" att använda i det heliga kriget. Samtidigt försvinner en atombomb, "grunden" till en smutsig bomb om den aktiveras med iridium från meteoriten, som Bolaget också får i uppdrag att leta efter, och de måste flyga kors och tvärs över halva den kända världen och till och med ta sig in i islams hjärta, Mecka, innan dagen är räddad.

Den här boken läste jag faktiskt pre-blogg men nu innan jag läser bok tre (som jag hämtade ut på bibblo häromdan) så tänkte jag fräscha upp mitt minne. Bättre än Gyllene Buddha och beskrivningen av Grönland tilltalar mig på ett romantiskt sätt - jag blev återigen påmind om att jag nån gång vill åka ut med, och gärna jobba på, ett polarforskningsfartyg. Udda önskan, jag vet.

Maria Blomquist och Lisa Bjurwald - God dag kampsyster! : kvinnorna i extremhögern. Expo-skribenterna Maria Blomquist och Lisa Bjurwald har undersökt hur det kommer sig att kvinnor lockas till den ytterst ojämställda och i grunden kvinnofientliga nynazismen. De har kartlagt över 100 kvinnor som varit eller är medlemmar i olika högerextrema grupperingar i Sverige, intervjuat några kvinnor som hoppat av naziströrelsen samt en kvinna som fortfarande delar nazismens värderingar, och följt diskussioner på ett forum för nazister, Nordisk.nu. Dessutom tar de upp hur nazismen bildades och kvinnornas roll i ideologin då och nu. En mycket intressant och viktig bok som man kan läsa en utförligare recension av här.

Jag blir så FÖRBANNAD när jag läser om hur korkade människor är som faktiskt TYCKER såna här saker. Det gör att jag omedelbart vill gifta mig med en icke-vit man, gå med i ett kommunistparti och i största allmänhet göra allt möjligt som nazister anser att Svenska flickor (sic! de skriver alltid svenska med stort S) inte ska göra. Synd då bara att jag hittat den nordsvenskt maskvitaste karl man kan tänka sig - och att jag för den delen inte heller är helsvensk... Men det kanske man ska vara glad för, eller jag är iallafall det bara av princip.

Clive Cussler - Vita döden

Är det möjligt att språket (och i viss mån handlingen) i Cusslers böcker blir sämre och sämre? Borde det inte vara tvärtom? Eller är det kanske översättaren som fått hjärnsläpp? I Vita döden är det iallafall nästan plågsamt dåligt, Cussler har tryckt in alla usla Dan Brown-klyschor plus några till. Jag hade nåt exempel på nån riktigt vidrig språkmisshandling men har tyvärr glömt vad det var... Det vimlar hur som helst av hånfulla leenden, iskalla maggropar, sexigt välsvarvade kvinnor - och så vidare, och så vidare.

Vita döden är fjärde boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och börjar med en misslyckad resa till Nordpolen. Det är det nazityska luftskeppet Nietzsche som försvinner under en provtur på 30-talet och aldrig mer hörs av. Snabbspola till modern tid: Austin och Zavala får i uppdrag att rädda en båtbesättning som sjunkit med sitt skepp efter att ha rammats av ett annat fartyg vid en aktion mot valjakt utanför Färöarna. På något vänster kopplas sedan valjakten och den borttynade färöiska fiskeindustrin ihop med borttynande fiskeindustrier på andra ställen, och alltihop verkar ha anknytning till jätteföretaget Oceanus.

När Austins kollegor, makarna Trout, hittar en vildsint muterad albinofisk bestämmer sig NUMA för att nånting måste göras, och på sedvanligt heroiskt manér kastar sig Austin och Zavala in i närkamp med Oceanus ondskefulle ledare vars plan för världsherravälde involverar muterade frankenfiskar.

Ja, ni hör ju. Till och med min väl upptränade förmåga att stå ut med nästan vilket dravel som helst (nå ja - inte romantiskt dravel) sätts på prov i den här boken, men är jag avskräckt? Nej. Jag måste ju naturligtvis läsa bok nummer fem, Den förlorade staden, också. Den kan ju vara bättre.

Hoppet är verkligen det sista som överger människan.

David Gibbins - The Last Gospel

David Gibbins har förbättrats avsevärt som författare sedan debuten Atlantis hemlighet, som, ärligt talat, inte var en direkt höjdare. Tvåan, Heligt guld, var betydligt bättre, och The Last Gospel den hittills bästa (och i sann Dan Brown-anda handlar den naturligtvis om en hemlighet som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar).

Jack Howard och hans side-kick Costas (kommer aldrig ihåg vad han heter i efternamn... nåt grekiskt) hittar här ett gammalt skeppsvrak i Medelhavet, som de tror är skeppet som aposteln Paulus seglade till Italien med. Precis när de funnit skeppet får Jack ett telefonsamtal från en kollega som arbetar med en utgrävning i den antika staden Herculaneum (som precis som Pompeji blev begravd i lava då Vesuvius hade ett utbrott år 79 e. Kr.). Ett nytt jordskalv har öppnat upp en spricka i Villa dei Papyri som leder till en hittills oupptäckt kammare där Jack och hans kollegor gör ett sensationellt fynd. Men vad de inte räknat med är att det finns någon som verkligen inte vill att deras fynd ska föras ut till allmänheten.

Detta blir början till en skattjakt över hela världen, från Herculaneum till Rom, London, USA och Jerusalem, och hela tiden måste Jack och Costas fly från conciliet, utsända av den heliga romerska kyrkan för att se till att hemligheten som Jack och Costas är på spåren aldrig ser dagens ljus.

Man kan ju bli lite fundersam över att en och samma arkeolog hittar alla gamla underverk och mytologiska föremål eller platser, men eftersom suspension of disbelief är en viktig ingrediens i den här typen av böcker så får man helt enkelt försöka ha överseende med det. Som jag skrev ovan så har Gibbins författarskap dessutom utvecklats betydligt sedan debuten, och The Last Gospel är en spännande och actionfylld berättelse med väldigt mycket historiska fakta insprängt i enorma infodumpar (vilket ibland kan kännas lite pekpinneaktigt, men som Gibbins lyckas med eftersom Costas inte är alltför haj på historia utan måste få allt förklarat för sig av Jack och birollsfiguren Jeremy). Nu är jag lite rostig när det gäller antiken, men jag hoppas att Gibbins gjort sin läxa och fått till faktauppgifterna korrekt. Hur som helst är det mumma för en historienörd.

Och i augusti kommer den fjärde boken om Jack Howard, The Tiger Warrior, i pocket. Woho!

Clive Cussler - Tsarens krona

Tsarens krona hade jag med som icke-ansträngande läsning över påsken, för många saker kan man anklaga Clive Cussler för men att vara besvärlig att läsa är inte en av dem...

Denna bok, den tredje om Kurt Austin och Joe Zavala, börjar med den ryska revolutionen och det gamla fraktskeppet Odessa Star, som en natt år 1918 får i uppdrag att frakta en uppsatt rysk familj från Ryssland till Konstantinopel (Istanbul). Med sig har den ryska familjen - tsarfamiljen, förstås - även flera koffertar med värdefullt innehåll, samt en liten livvakt bestående av kosacker.

I nutid: Rysslands politiska situation är synnerligen ostadig, och en fanatisk grupp kosacker som leds av en man som hävdar att han är ättling till den siste tsaren försöker ta makten. För att distrahera USA planerar denne självutnämnde tsarättling att anfalla landet med hjälp av konstgjorda tsunamis, som kommer att utradera alla stora städer på USA:s östkust.

NUMA med Kurt Austin och Joe Zavala i spetsen blir indragna mest av en slump, men nu ligger det på deras ansvar att rädda USA - och världen.

Så otroligt politiskt inkorrekt! Ryssarna framställs som galna - ja, kosackerna iallafall - och USA är som vanligt hela världens frälsare. Ja ja, det är ju bara vad man kan förvänta sig av denna typ av böcker. Yxigt skrivet som vanligt, men det är spännande. Min variant av chick lit. =)

Clive Cussler - Ormguden

Ormguden är den första boken i Clive Cusslers serie med Kurt Austin och Joe Zavala (istället för hans vanliga radarpar Dirk Pitt och Al Giordino). Austin och Zavala jobbar också för NUMA och skickas iväg på precis lika osannolika uppdrag som Pitt och Giordino (eller för den delen Juan Cabrillo, huvudpersonen i en annan av Cusslers bokserier).

I den här boken blir en arkeologisk expedition i Marocko slaktad till sista man av ett gäng sofistikerade lönnmördare. Eller nej - nästan till sista man, men den som överlever är en kvinna, doktor Nina Kirov, som lyckas fly genom att simma ut till havs och som har en så otrolig tur att hon blir räddad av två dykare: Austin och Zavala, som bara råkar befinna sig i närheten med ett högteknologiskt NUMA-fartyg. När lönnmördarna anfaller fartyget under natten slås de tillbaka av Austin och Zavala, utrustade med några antika duellpistoler och ett gammalt hagelgevär (samt några dunkar bensin och en tändsticka), och attacken drar in NUMA i händelsernas centrum.

Det visar sig att doktor Kirov hittat bevis för kontakt mellan Gamla och Nya världen före Columbus, och inte nog med det, flera andra expeditioner som eventuellt funnit liknande bevis har också försvunnit på ett mystiskt sätt. Det visar sig att alla de försvunna expeditionerna finansierats av stiftelsen Time-Quest, och Austin och Zavala spårar stiftelsen tillbaks till ett urgammalt brödraskap vars mål är att undanröja alla eventuella bevis för att Columbus inte var den förste europe som nådde Amerika... (De måste ju ha misslyckats kapitalt eftersom, ja, vikingarna hittade Newfoundland för rätt länge sen, och så vidare.)

Det är så fantastiskt over the top! Clive Cussler är bra på det. Inte trovärdigt nånstans, och med ett språk som verkligen har som enda syfte att föra fram handlingen (korthuggna meningar, få adjektiv etc.) - det är verkligen anpassat för "män som inte läser i vanliga fall". Men det är min motsvarighet till chick lit. En del läser rosafluffiga böcker med glansiga omslag, jag läser böcker där onda superskurkar planerar att ta över världen men stoppas av långa karismatiska män med en humoristisk sidekick.

Andra boken i serien.

Clive Cussler - Den heliga stenen

Nu börjar jag faktiskt känna mig lite övermätt på Clive Cussler. Den heliga stenen är den andra boken i Oregonarkiven, en ny serie där huvudpersonen heter Juan Cabrillo, en f.d. CIA-agent som numera arbetar för Bolaget, en sammanslutning av f.d. militärer och underrättelseagenter som kontrakteras för uppdrag som är alltför grannlaga för att den amerikanska regeringen ska kunna ta ta hand om dem själva.

Bolaget är helt enkelt en militär variant av NUMA och Juan Cabrillo (som trots sitt namn är blond och blåögd) är en nödtorftigt maskerad Dirk Pitt. Den stora skillnaden är väl att det inte ingår undersköna kvinnor med vilka Cabrillo har kärleksaffärer till höger och vänster - inte heller finns det en humoristisk side-kick. Språket känns annorlunda jämfört med Dirk Pitt-böckerna och Den heliga stenen påminner mer om "James Bond möter Tom Clancy" än de äventyrromaner som Cussler i vanliga fall producerar.

I Den heliga stenen hittar en ung arkeolog en gammal grotta på Grönland, utgrävd för 1000 år sedan av vikingen Erik den Röde (far till den Leif Eriksson som upptäckte Amerika). Grottan byggdes för att tjäna som helgedom åt en från himlen nedfallen sten - dvs. en meteorit - som bara råkar bestå av ett mycket radioaktivt ämne. När arkeologen rapporterar om sitt fynd bestämmer sig en islamsk fundamentalistgrupp sig för att stjäla meteoriten och använda den för att göra en bomb. Samtidigt är en amerikansk miljardär på jakt efter stenen för att använda den i sitt privata krig mot islam, och Juan Cabrillo och Bolaget blir indragna i härvan. Efter en halsbrytande jakt över halva jordklotet och samarbete med både CIA och MI5 når Cabrillo och hans team Saudiarabien där det heligaste av alla muslimska föremål, stenen i Kaba, står inför omedelbar förstörelse.

Och jag tror inte att jag på något sätt avslöjar något oväntat när jag skriver att Bolaget och de goda västerländska krafterna återigen triumferar...

Om inte Nick Hornby och grabbarna redan hade snott beteckningen "lad litt" för sina böcker (och jag misstänker faktiskt att det är fler kvinnor än män som läser Hornby...) så hade Clive Cussler annars varit en perfekt kandidat. Biljakter, veteranmotorcyklar, högteknologiska fartyg och helikoptar - det här är verkligen grabbigt i kvadrat.

Clive Cussler - Svart vind

Återigen hemfaller jag till läsning av osannolika ack-så-amerikanska action"thrillers". Men sånt behöver man också ibland!

I Svart vind är Dirk Pitt sr bara med på ett hörn, istället har hans barn Dirk jr och Summer huvudrollerna (i synnerhet Dirk jr, som numera har samma jobb som hans far hade en gång i tiden - chef för NUMA:s avdelning för speciella projekt). Handlingen kan sammanfattas som följer:

Under andra världskriget försökte japanerna anfalla USA med bomber fyllda med smittkoppsvirus. Tyvärr - för japanerna - misslyckades deras plan och ubåtarna med smittkoppsbomber försvann i havsdjupen. 60 år senare försöker en sydkoreansk företagsledare (som egentligen är en nordkoreansk spion) tvinga Syd- och Nordkorea till en återförening, och för att gå iland med detta hämtar han upp smittkoppsbomberna, modifierar dem och planerar att spränga dem över USA för att landet ska demoraliseras och inte kunna agera världspolis vid Nordkoreas maktövertagande. Till all lycka blir familjen Pitt, och med dem organisationen NUMA, inblandade, annars hade det alldeles gått åt helskotta...

Återigen vimlar det av ondskefullt hånleende skurkar, och det tycks vara populärt att meddela sig till varandra medelst väsningar. De lystna blickarna på Summers halvnakna kropp finns förstås också med på ett hörn, men begränsas tack och lov till ett tillfälle och endast ett par raders text. Intressant är också att Dirk jr har ärvt sin fars gröna ögon och svarta hår, medan tvillingsystern Summer har eldrött hår och grå ögon... båda är långa, men det verkar vara den enda likheten. Mendels lagar var tydligen inte så aktiva i det här fallet.

Och Clive Cussler är förstås med i egen hög person!

Clive Cussler - Djingis Khans hemlighet

Den senaste i raden av Clive Cusslers Dirk Pitt-romaner, och den andra som Cussler skrivit tillsammans med sin son Dirk (som fått ge namn åt huvudpersonen Dirk Pitt), är en klassisk äventyrs/actionroman i bästa Cussler-stil. I denna bok står världens oljeproduktion på spel, när den maktfullkomlige ättlingen till Djingis Khan bestämmer sig för att han vill bli Mongoliets (och världens) oljekung.

Dirk Pitt, numera chef på NUMA, och hans kompanjon Al Giordino befinner sig på ett forskningsfartyg i Bajkalsjön när en jordbävning inträffar. Det bildas en seichevåg (sjövarianten av en tsunami) som hotar att krossa fartyget och allt annat i sin väg, och endast genom ett rådigt ingripande av Pitt och Giordino lyckas man rädda inte bara det egna fartyget utan också ett oljeprospekteringsfartyg (långt ord!) med rysk-mongolisk-amerikansk besättning. Det blir upptakten till en farofylld historia där Pitt och Giordino som vanligt riskerar sina liv för the greater good. Pitts båda vuxna barn, Summer och Dirk, får också vara med på ett hörn.

Helt ok bok, inte Cusslers bästa kanske, men ända fram till slutet var den riktigt spännande. Jag blev dock lite less på den där klichén som (manliga) författare så ofta faller för - när den malaysiske piraten "lystet ser på Summers smidiga kropp" och så vidare. Gah! Kan det nån gång finnas med en - vacker - kvinna utan att det kastas lystna blickar och kanske rentav också hotas med våldtäkt? Skurkarnas "ondskefulla leenden", "elaka skratt" eller "hånfulla miner" känns även de ganska enerverande. De sista sidorna - efter de lystna blickarna - skummade jag bara igenom för att komma fram till (det extremt otroliga, men det är så det ska vara i Clive Cusslers böcker) slutet så fort som möjligt.

David Gibbins - Heligt guld

Heligt guld har fått mycket bättre recensioner än Gibbins debut Atlantis hemlighet, och det med rätta. Trots en aning långdragna dykarscener var den som Clive Cussler när han är som bäst, och det är inte dåligt =). För att citera York Evening Press (från www.davidgibbins.com):

‘An exciting mix of fact and fiction, with shades of Clive Cussler and Indiana Jones.’

Jajamän. Mer äventyr till folket! Och (frankly, my dear), den här historien är betydligt mer trovärdig (fast naturligtvis inte trolig) än Atlantis hemlighet... Jack Howard och hans evige vapendragare Costas befinner sig med IMU (Internationel Maritime University, som Jack grundat för ett tiotal år sedan) vid Gyllene Hornet, det vill säga en del av Bosporen precis utanför Istanbul, och letar efter en sjunken guldskatt från 1200-talet (resterna efter korsfararnas plundringståg av dåvarande Konstantinopel år 1204), när de får ett meddelande från Jacks gamla vän, historikern Maria de Montijo, som har gjort ett remarkabelt fynd. I The Chained Library som hör till Heresfordkatedralen i England har hon hittat ett lönnrum med gamla handskrifter från 1100- och 1200-talen, bland annat orginalet till den berömda Mappa Mundi, en världskarta från 1200-talet. På detta orginal finns otroligt nog Vinlands kust utmärkt - och en anteckning om att vikingen Harald Hårdråde rest dit, efter Leif Eriksson, med "Miklagårdsskatten".

Jack och hans vänner listar snabbt ut att "Miklagårdsskatten" är menoran, den sjuarmade lampan i rent guld, från det judiska templet i Jerusalem som erövrades av romarna under det judiska kriget år 70 e.Kr. Romarna plundrade templet och tog med sig menoran, skådebrödsbordet, förlåten till templet och en mängd andra skatter till Rom. Några århundraden senare skeppades menoran till Konstantinopel, och där försvann den ut ur historien. Nu har de fått svaret på vad som hände. Harald Hårdråde, som ledde den bysantinske kejsarens "väringagarde" (ett garde bestående av nordmän), stal menoran, kidnappade en bysantinsk prinsessa och försvann!

Detta leder Jack och Costas på en skattjakt över halva den (under vikingatiden) kända världen. Men mot sig har de en ytterst farlig, hemlig organisation, med anknytningar både till 1000-talets vikingar och 1900-talets nazister...

Jag kan bara hålla med York Evening Press. Det här är äventyr på högsta nivå, och det bästa av allt är att alla de händelser och föremål som nämns verkligen har hänt och funnits i verkligheten. David Gibbins har bara gjort sin egen lilla twist på det hela och broderat ut historien där inga historiska belägg finns (även om han förstås har missuppfattat en del fakta om vikingarna!). Nu väntar jag med spänning på den svenska översättningen av hans tredje roman, The Last Gospel (eller, i USA, The Lost Tomb). Är det Jesu grav man letar efter den här gången månne?

David Gibbins - Atlantis hemlighet

Som jag trodde. En Clive Cussler-kopia. Dock är det lite uppfriskande att hemligheten som åsyftas inte rör kristendomen (i bästa Da Vinci-kodenstil) utan den mytomspunna staden Atlantis, som utmålas som civilisationens vagga.

Marinarkeologen Jack Howard och hans kollega Costas (grek, inte italienare som Giordino eller mexikan som Zavalas - se tidigare inlägg om Det blå guldet) har precis hittat ett sjunket minoiskt skepp med märkliga graverade guldplattor när de blir kontaktade av en egyptolog som som vid utgrävningen av en nyupptäckt grav i Egypten finner ett remarkabelt dokument med en text som verkar anspela på det mytiska Atlantis. Ganska snart inser Jack Howard och hans team att guldplattorna från skeppsvraket och dokumentresterna från den egyptiska graven har ett samband - de leder vägen till det riktiga Atlantis. Vägen dit kantas dock av faror, särskilt i form av en antiksamlande rysk krigsherre vid namn Aslan, som inte bara är ute efter Atlantis skatter utan också vill ha tag på en rysk ubåt lastad med kärnvapen som sjönk flera år tidigare, mitt i resterna av det sjunkna Atlantis...

Kontentan av det hela är en ganska medioker, men ändå relativt underhållande, äventyrsberättelse i bästa Clive Cusslerstil - lite pratigare och lite mer vetenskaplig dock (David Gibbins är själv marinarkeolog), men precis lika osannolik; storyn är väldigt lik Cusslers Isstaden. Uppföljaren Heligt guld har dock fått betydligt bättre recensioner, så den ska jag läsa så fort jag får tillfälle.

Clive Cussler - Det blå guldet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg: action-Harlequinroman för män. And I like it =).

Det blå guldet har inte Cusslers vanliga hjälte Dirk Pitt med side-kicken Al Giordino i huvudrollen, utan istället dyker en annan NUMA-agent upp, Kurt Austin med side-kicken Joe Zavala. Austin är lång, muskulös och platinablond där Pitt är lång, mager och svarthårig. Båda har dock gröna ögon och en förförande charm. Al Giordino är italienare, Joe Zavala mexikan. Alltså, duon Pitt/Giordino är i grund och botten samma personer som kombon Austin/Zavala. Det känns betryggande.

I vanlig ordning hotas världen av en ondskefull superskurk (James Bond, någon?), i detta fall en blond, sjufots, totalt vansinnig vikingakvinna vid namn Brynhild Sigurd, som vill ta över jordens vattentillgångar. Austin och Zavala måste stoppa henne, med hjälp av den undersköna doktor Francesca Cabral (som precis har räddats från en tio år lång fångenskap hos sydamerikanska indianer, vilka dyrkat henne som en gudinna). Låter det osannolikt? Jajamän, men så är det också Clive Cussler... det enda jag är förvånad över är att Cussler inte skrivit in sig själv som han brukat göra i alla Pitt/Giordino-böckerna.

Clive Cussler producerar kanske inte de mest välskrivna eller orginella historierna (och förutsägbara som f*n är de också), men de är helt klart underhållande. Testa själva så får ni se.