Jag försökte, men...

Näe, Dan Browns senaste var till och med ett värre dravel än hans tidigare böcker. Jag ville läsa den pga Florens och Dante men klarade inte ens en fjärdedel av mordiska planer på folkmord i stor skala, minnesförlust och (den supersnygga, of course) kvinnan med ett IQ på 208 (seriously?!) som ändå inte kunde lista ut de mest basala grejer utan var tvungen att få dem förklarade av Langdon hela tiden. Tydligen är jag inte lika härdad mot struntprat som jag varit tidigare...

Postapokalyptisk ungdomsroman

I vanliga fall en genre jag känner starkt för, men Michael Grants Övergivna (första boken i en serie, även om jag inte vet riktigt hur han tänkt klara av det med tanke på mainplotten i första boken. Men det lyckades tydligen eftersom det finns fem böcker i serien och en sjätte på väg) är alldeles för mycket Flugornas herre för min smak. Dessutom har jag redan läst en - mycket bättre enligt mig - postapokalyptisk ungdomsroman med Flugornas herre-tema, nämligen Fienden av Charlie Higson.

Hur som helst, Övergivna får nog vara för min del. Jag blir mest förbannad på ungdomarna som ibland uppför sig som manipulerande vuxna och ibland som griniga småbarn. Alldeles för många av dem är rena psykopater dessutom.

Kortar av "att läsa"-listan

Praktiskt (men irriterande) när en bok i oläst-högen visar sig vara dålig. The Death Relic av Chris Kuzneski höll inte måttet - inte ens för mig som är ovanligt härdad när det gäller dravel.

Jag försökte, men...

Jag måste ge upp Himmelsdalen; inte alls för att den var dålig för det är den inte, men för att jag har en så stark känsla av att allt kommer gå så totalt åt helvete att jag därigenom dragit mig för att läsa den (hann ungefär en fjärdedel) så länge att den nu måste lämnas tillbaks till biblioteket. Den är reserverad nämligen så jag kan inte låna om den. Kanske nån annan gång.

Tummen ner för De ickesynliga

Osympatiska karaktärer är ett säkert kort för att få mig att sluta läsa en bok. De ickesynliga håller sig med ett ärkenöt utan dess like, vilket i kombination med de ickesynliga själva - osynliga varelser som ser ner på människor mer än de anser att människor ser ner på djur och, icke att förglömma, Naturen med stort N - betyder en bok som kastas i den imaginära soptunnan. Inte i en fysisk sådan förstås. Nån som vill ha en bok?

Primtal

På tisdag (29/3) fyller jag primtal. 29 närmare bestämt. Det kanske är ett tecken på att jag borde läsa Primtalens ensamhet, men den lockar mig inte just nu.

Jag har funderat på vad jag egentligen önskar mig, men kan knappt komma på några böcker eller bokrelaterade saker alls - det är lite oroväckande faktiskt. Självklart har jag en megalång Adlibris-önskelista, men väldigt få titlar lockar mig just för tillfället. (Några av de som jag skulle vilja ha har inte kommit ut än, t.ex. P. J. Tracys Shoot to Thrill, eller Play to Kill - beror på om det är den brittiska eller den amerikanska utgåvan, suck på det...)

Boken jag håller på med nu (Polar Quest) är, sin arktiska titel till trots, inte särskilt bra. Iallafall inte 160 sidor in, så jag funderar på om den verkligen kommer att bli bättre - författaren har redan använt "oskyldigt anklagad för mord"-greppet och "ond, ondare, ondaste skurken"-greppet. För att inte tala om "bästa stridsnissen i världen"-greppet som det egentligen bara är Clive Cussler som kommer undan med. Så det kan nog bli en bortläggning av Polar Quest för tillfället. Jag måste fundera på vad jag vill läsa istället. Recensionsdatumet för Cirkeln är ju inte förrän om över en månad, så den ligger tålmodigt och väntar fortfarande...

Mja, en annan gång kanske

Nu har jag hållit på och tragglat med So Cold the River i... en månad? Ja, länge iallafall. Nu får den åka tillbaks till biblioteket. Den är inte dålig (fast den är förstås en total rip-off av nästan vad som helst av Stephen King), men jag kan bara inte uppamma tillräckligt med intresse för att läsa klart den. Det får bli nån annan gång.

Jag tror jag ger upp Antal Szerb

Legenden Pendragon var inte tillräckligt intressant. Jag lägger ifrån mig den på obestämd tid (dvs. lämnar tillbaks den till bibblan) och fortsätter enbart med The Ice Limit för tillfället.

Äh

Nu lägger jag ner The Windup Girl; efter ett antal veckor har jag fortfarande bara kommit igenom lite drygt hälften. Den var inte så bra som jag hade velat (eller trodde, prisbelönad som den är). Eller snarare - jag fastnade inte tillräckligt mycket i den. Kanske nån annan gång.

Nån annan gång

Äh, nu ger jag upp Rebel Angels - jag läste två sidor i den för, tja, länge sen och har inte kommit mig för att plocka upp den igen. Jag får komma ihåg att låna den igen nån annan gång. Den är säkert bra, det är bara jag som inte har lust med den just nu.

Dussindeckare med uselt språk

Glasdockorna av Jorun Thørring får åka tillbaks halvläst till biblioteket. Det var en ganska taffligt skriven dussindeckare med stereotyp handling och dito polis, iallafall så långt som jag kom... vilken faktiskt var ungefär 75 sidor, eftersom jag till att börja med valde att ignorera det, i mitt tycke, enormt usla språket (den här recensionen kallar dock språket "lödigt (?) och mångsidigt" - har vi läst samma bok? Det kändes som att Glasdockorna är skriven av en högstadieelev med språksvårigheter).

Nej, det här är ingenting jag kan rekommendera. Tyvärr, för det hade varit rolig med en ny, bra, norsk deckarförfattare.

Dags att ge upp...

Jag tror att jag skippar att läsa ut Skynda, kom och se. Den är säkert jättebra och allt det där, men jag har dragit mig i flera dagar för att läsa ut den... Kanske en annan gång.

Cormac McCarthy får ursäkta

... men nu åker Blood Meridian tillbaks oläst till biblioteket. Jag ids inte läsa ut den; den är säkert jättebra, men inte för mig. Men jag hoppas på att The Road är bättre...

Äh...

Dödens kemi får åka tillbaks till biblioteket, den var rätt trist. Förmodligen har jag överdoserat på deckare, men jag känner mig inte alls intresserad av vem som mördade Sally Palmer. När huvudpersonen dessutom började utsättas för ryktesspridning (vilket jag i och för sig visste att han skulle bli) lessnade jag definitivt. Hur många gånger har jag inte läst nånting liknande?

Argh!

Försökte läsa Lesley Horton En härva av skuld men var tvungen att kasta den i väggen efter sisådär sju kapitel (och då hade jag ändå suttit och irriterat mig på den från sida ett). Det är säkert en helt ok deckare, men den grundläggande handlingen gjorde mig alldeles för förbannad. Rukhsana Mahmood, 27-årig distriktssköterska i en stad i Yorkshire, blir mördad och polisen misstänker att det kan röra sig om ett hedersmord eftersom Rukhsana, som var sikh, gift sig med en muslim. Paret Mahmood har båda blivit förskjutna av sina familjer på grund av giftermålet - och det är här jag börjar bli irriterad.

Orsaker:
1. Den ansvarige polisen har tidigare anklagats för rasism av stans pakistanska befolkning eftersom han, fullt berättigat, gripit en ung pakistansk man för hedersmordet på sin syster. Trots att alla bevis pekade på brodern och denne erkände mordet utsattes polisen för en internutredning - så uppenbarligen får en polis inte göra sitt jobb, för då är han rasist.

2. Paret Mahmoods respektive familjer har helt fryst ut sina barn för det fruktansvärda brottet att ha gift sig av kärlek. Mannens släktingar talar om Rukhsana som "hora" och "slampa" och har hotat att skada henne. Alltså, allvarligt talat - religion och kultur i all ära, men nånstans måste gränsen gå.

3. När en av Rukhsanas patienter, en 18-årig ensamstående mamma, hälsar på Rukhsanas man för att beklaga sorgen blir hennes bror, som IMHO är ett snyltande och rasistiskt fyllesvin, fullständigt vansinnig och misshandlar henne. Brodern bor inte ens med sin syster - inte för att det skulle rättfärdiga att han försöker bestämma över hennes liv - utan dyker bara upp som det passar honom (till exempel när han är full) och förväntar sig att systern ska passa upp på honom. Dessutom talar han illa om Rukhsana som har hjälpt systern mycket mer än en distriktssköterska brukar göra och kallar henne pakistansk hora, och har även försökt få henne att sluta komma och hälsa på systern.

Bah. Jag blir så förbannad på folk ibland.

Dålig, dålig, dålig

Jane Austen får ursäkta, men Northanger Abbey är verkligen rent skräp. Jag orkade med drygt 100 sidor och mer blir det inte. Usch. Inte vill jag se filmversionen som går på tv imorgon heller, det var helt enkelt alltför uselt.

Bokpaus

Jag lägger från mig Kyoto och fjärilarna ett tag och prövar med En hjärtformad ask istället. Förhoppningsvis har Joseph Hillstrom King ärvt sin faders talang för skrivande. Så ointressant som Kyoto och fjärilarna är kan han väl inte vara iallafall...

Och till saken hör att jag faktiskt (oftast) gillar hi-techthrillers.

Isaac Asimov och Robert Silverberg - Stjärnmörker

Well, jag försökte. Faktiskt läste jag nästan klart hela boken (stora delar av den var ändå rätt bra), men till slut orkade jag inte längre. Det var alltför mycket en ungdomsbok (både språk- och idémässigt)... säger jag som fortfarande älskar Godnatt Mister Tom, Eva Ibbotson och Roald Dahl. Och dessutom påminde den för mycket om Pestens tid och Signal (båda Stephen King, för er som inte visste det).

Stjärnmörker handlar om planeten Kalgash som ligger nånstans långt borta i universum. Kalgash är inte alltför olik Jorden, men den har sex solar vilket gör att det aldrig blir mörkt. Till följd av detta är människorna på Kalgash paniskt rädda för mörker (15 minuter i beckmörker är nog för att vissa ska få psykiska men för livet). På Kalgash frodas en domedagssekt, Flammans Apostlar, som hävdar att en gång var 2059:e år så släcks solarna, och gudarna straffar människorna för deras synder genom att låta Stjärnorna tända eld på Kalgash. Och nästa gång detta ska ske är om bara några månader.

Till sin fasa upptäcker några vetenskapsmän (ett par astronomer, en arkeolog och en psykolog) att de har funnit bevis för att allt detta dravel är sant. Var 2059:e år sker en total solförmörkelse, vilket undantagslöst leder till masshysteri, panik och att miljontals människor totalt förlorar förståndet (inga gudar är dock inblandade). Trots deras varningar bryr sig myndigheterna sig inte ett dugg om den annalkande katastrofen (ingen tror på den ändå, förutom Flammans Apostlar) och när solförmörkelsen inträffar så går världen, som de känner till den, mycket riktigt under...

Så långt orkade jag läsa. Efter ingående beskrivningar av den postapokalyptiska "civilisationen" (vissa av de mentalt friska utvandrade hit, andra dit, och ytterligare några till ett annat ställe, samtliga för att upprätta "Det nya samhället", samtidigt som små grupper av vansinniga människor gjorde sitt bästa för att bränna ner det som fanns kvar och godtyckligt döda alla misshagliga individer) så nådde jag nästan målet; slutet på boken. Men mina ögon vägrade läsa klart - de gled bara över texten utan att se den. Jag var helt enkelt inte tillräckligt intresserad av hur det skulle gå (samma sak hände när jag läste Gåtornas palats av Dan Brown, och även I cirkelns mitt av samma författare...).

Så den som vill veta vad som hände får helt enkelt läsa boken själv =).