Julhelgens läsning

... blev tre icke-skönlitterära böcker: Susan Mausharts Nedkopplad (nå ja, jag var nästan klar med den så jag läste bara det sista på julaftonsmorgonen), Lisa Bjurwalds Europas skam : rasister på frammarsch och Fatima Bremmers De sista tanterna.

Tankar om dessa:

Nedkopplad - intressant experiment, men personligen känner jag mig inte särskilt lockad av att kapa modern teknik i sex månader. Dock var det tankeväckande att läsa om hur vi blir påverkade av tekniken, och hade jag haft barn hade jag helt klart funderat lite extra på deras medievanor... Maushart skriver också på ett öppet och humoristiskt sätt, även om det blir lite mycket Thoreau ibland.

Europas skam : rasister på frammarsch - bra bok för den som vill höja blodtrycket lite grann. För mig som möter asylsökande dagligen och vet hur de hade det i sina hemländer (allvarligt talat - vem drar iväg till ett främmande land med en helt främmande kultur på skoj, som SD med gelikar vill få det till? Utan att kunna språket, utan pengar och möjlighet att försörja sig?) är det extra blodtryckshöjande att läsa om alla dessa nationalister som med illa dold rasbiologisk agenda spyr ur sig diverse skitsnack om folkets renhet och andra dumheter. (Islamofober finns det i varenda gathörn, det är nära nog politiskt korrekt till skillnad från antisemitismen. Antiziganismen, hatet mot romer, är så utbrett och "folkligt" att de flesta antagligen inte vet att det finns ett ord för det. Tänk på det nästa gång nån säger att alla romer är tjuvar.)

De sista tanterna - farmor! Hon var en typisk tant så som de beskrivs i den här boken. Tanterna i kappa och hatt (nå ja, hon hade sällan hatt) med foträta skor (i farmors fall var det för att hon hade reumatism) som precis missade tonårsrevolternas tid i slutet av 50-talet (farmor var född... 1934, tror jag det var. När Elvis slog igenom var hon redan gift och hemmafru). Samma frisyr sen 1970 och samma skor också, alla matrester sparades i urdiskade mjölktetror och hade det inte varit för reumatismen så hade hon försett hela släkten med stickade sockar in i det sista. Kort sagt - De sista tanterna är en nostalgitripp utan dess like. Dessutom kan det vara bra att fundera på sina vanor och anamma en del av tanternas ekonomiska och miljömedvetna tänk.