BookMooch på svenska

ParsLibris är en ny sajt (fortfarande en beta-version) där man ska kunna byta böcker med varandra. Det jag kan läsa mig till på deras infosida tyder på att det hela kommer att funka ungefär som BookMooch, men på svenska - dvs. bara svenska medlemmar. Det som verkar vara annorlunda mot BookMooch är att ParsLibris har ett forum där medlemmarna kan diskutera böcker och annat med varandra.

Tja, BookMooch funkar ju bra, och jag tror nog att många gärna är med på en liknande sajt där man bara byter böcker inom landet (lägre fraktkostnad, om inte annat) och där allt står på svenska, om man kanske inte är så duktig på engelska. Om ParsLibris kommer att bli nåt stort återstår alltså att se.

Scott Lynch - Rött hav under röd himmel

Rött hav under röd himmel är andra boken om Locke Lamora och hans kumpan Jean Tannen, mer om första boken här, i en planerad serie om sju böcker - men det tror jag på när jag ser det. Tredje boken har blivit uppskjuten i det oändliga, man kan inte låta bli att misströsta lite och undra om Lynch drabbats av allvarlig skrivkramp.

I denna bok har Locke och Jean flytt från Camorr till stadsstaten Tal Verrar där de sätter igång en mycket långdragen och komplicerad kupp (som får Leverage-gänget att se ut som en bunt treåringar i jämförelse) mot ägaren till Val Terrars ökända "kasino" Syndspiran. Eftersom de har retat upp ett icke föraktligt antal människor i Camorr blir de dessutom lite nu och då utsatta för mordförsök.

På grund av omständigheter de inte kan kontrollera över blir Locke och Jean tvingade att bege sig ut på Mässingshavet för att locka traktens pirater att ställa till med lite bråk. Tyvärr kan ingen av dem så mycket som skilja på babord och styrbord, så det projektet går inte riktigt som det var tänkt. Istället stöter de på piratkaptenen Zamira Drakasha, en av de hårdaste piraterna på Mässingshavet.

Nånting som jag störde mig på när jag läste var alla motgångar Locke och Jean ständigt stötte på. Till slut kändes det mest som "nej, inte NU IGEN!" när det hände nåt - ja, jag vet att allting kan ju inte gå som smort men man tycker väl att EN plan kan få lyckas utan en massa extra vändningar nån gång ibland? Men inte.

Förutom det så gillar jag. Det är uppfriskande att kvinnor och män är lika mycket värda, till skillnad från i många andra (mestadels medeltidsinspirerade) fantasyromaner. I Locke Lamoras värld kan kvinnor bli slagskämpar (livvakter, soldater m.m.), affärsidkare, piratkaptener. Det anses till och med otursamt att inte ha minst en kvinnlig officer ombord på ett skepp! Det är också trevligt att det inte hymlas med sex, som i t.ex. Eddings böcker, och med sex menar jag både hetero- och homosex - båda anses naturligt.

En liten invändning har jag mot Lynchs sätt att göra sig av med en karaktär som är viktig i den här boken men som han förmodligen tyckte skulle vara besvärlig att ha med senare i serien; det kändes lite väl "bekvämt" att personen i fråga, tja, försvann ur handlingen. Men i övrigt - Rött hav under röd himmel rekommenderas varmt.

Bedable characters

På En boktoks tankar hittade jag utmaningen "Bedable characters" som inte alls har nåt att göra med böcker men däremot med mitt andra specialintresse film och tv-serier, och eftersom det här är min blogg så bestämmer jag att den passar in i temat! =)

(Och jag måste ju ha nånting att göra istället för att fara på bokmässan.)

Utmaning:
1. Lista 8 tv-serier som du brukar följa.
2. Ta ut de två karaktärer som är mest "bedable" och skriv en motivering.

Precis som Boktoken tolkar jag utmaningen på ett barnförbjudet sätt, och listar följande (utan inbördes ordning).

Supernatural

1. Dean Winchester - ja, lite inbördes ordning är det nog. Dean toppar listan.

Oh come on, jag kunde ju inte ta bara en bild. (Även om de två första föreställer Jensen Ackles snarare än Dean - there is a difference, you know.)

2. Sam Winchester - jag är mer en Dean-girl än en Sam-girl, but even though I live happily in Acklesville, I own a summer house in Padatown. För att citera mig själv från Twitter.

Jared Padalecki tränar mycket. This is a good thing.

Buffy the Vampire Slayer

1. Spike. Dean kanske toppar listan, men det var Spike som höll förstaplatsen tills jag började se Supernatural.

The bestest vampire in the history of ever. Edward Cullen, släng dig i väggen.

2. Willow Rosenberg. Well, she is kinda gay - och kom igen, hur snygg är hon inte efter hon träffat Tara? Ja, innan också förstås men hon är lite för mesig i de första säsongerna.

Och som Dark Willow (vampyr alltså) har hon ju the outfit.

Angel

1. Angel. Ja, han måste ju få vara med. The man, the myth, the vampire with a soul.

All dark and brooding. Och betydligt roligare i Angel än i Buffy.

2. Faith. Jag totalfuskar här, men hon är ju med litegrann i Angel och hon rymdes inte i Buffy-listan.

Let me just say: wow.

Leverage

1. Eliot Spencer. "It´s a very distinctive style." Oh yes, och Eliot är väldigt bedable.

Brains and beauty. Who would have known.

2. Hardison. Geek boy deluxe. Jag älskar en man som älskar sina geeky toys.

Det här är en "come hither"-blick om något.

Firefly

1. Captain Mal Reynolds. Take my love, take my land. Take me where I cannot stand... *hrm* Oj, vad sa jag nu?

Det är nånting med en man i westernkläder på ett rymdskepp...

2. Wash. Funny and cute, that´s good enough for me. Fast jag skulle inte vilja utmana Zoe om honom.

"Were I unwed, I would take you in a manly fashion."

Bones

1.Dr. Jack Hodgins. Det var nånting med geek boys, jag tror jag nämnde nånting om det...

King of the lab!

2. Agent Seeley Booth. Nej men, vad gör David Boreanaz på den här listan igen?

Det stod mellan Booth och Angela - Booth vann den här gången.

Dollhouse

1. Topher. Ja ja, geek boy. You know the drill.

"Did I fall asleep?"

2. Echo. Ytterligare en dubblett - men Eliza Dushku ÄR snygg.

Återigen ett svårt val, mellan Echo och Victor.

Criminal Minds

1. Dr. Spencer Reid. Guess what? Jo just det, geek boy.

Cutest geek ever?

2. Derek Morgan. Big, strong, classic good-looking - och empatisk. Vänta nu, låter det som nån annan på listan? Seeley Booth, till exempel. Eller Dean Winchester. Jag verkar ha två typer: manly men och geek boys.

What´s not to like?

Bokmässan 2009

Jaha ja, nu har Bokmässan dragit igång (mest för branchfolk torsdag samt fredag förmiddag, iofs). Den ligger ju lite avsides från Luleå räknat, så resa + boende (jag har visserligen släkt i Göteborg, så boendet skulle ju eventuellt kunna vara gratis) + entrébiljetter = för dyrt för mig som är arbetslös. Förmodligen för dyrt även om jag hade haft jobb... Däremot hade det nog varit kul att vara utställare på Bokmässan, eller jobba som funktionär eller så. Det känns faktiskt mer lockande än att vara besökare.

J. K. Rowling - Harry Potter och dödsrelikerna

Eftersom jag antagligen är den sista i världen att läsa Harry Potter och dödsrelikerna så tror jag inte att jag behöver skriva nåt om handlingen i den sjunde boken om Harry Potter. Iallafall inte mer än att Harry fyller sjutton år, vilket betyder att han får utöva magi utanför Hogwarts, och därigenom kan påbörja sitt livs viktigaste uppdrag.

Och om det nu mot förmodan är nån som INTE läst boken så vill jag inte avslöja mer än så - jag lyckades faktiskt undvika i princip alla spoilers ända fram till nu så jag vill inte förstöra för nån annan.

Hittills har jag tyckt bäst om första boken (Harry Potter och de vises sten) eftersom det är där trollkarlsvärlden och Hogwarts presenteras, samt femte boken (Harry Potter och Fenixorden) eftersom den är betydligt mörkare än de andra böckerna. Men nu måste jag faktiskt ändra uppfattning i frågan; den bästa boken är utan tvekan den sista. Trots att den utspelar sig under en kortare tidsperiod (så kändes det iallafall) innehåller den så mycket mer, och karaktärerna är så mycket mer utvecklade än i de tidigare böckerna. Det kan ju ha nåt att göra med att Harry, Ron och Hermione är äldre, rentav myndiga, nu och kan fatta egna beslut.

På nåt sätt känns det som att även läsarna är äldre, de som började läsa böckerna när den första gavs ut är idag åtminstone 17-18 år. Jag förstår naturligtvis att det finns både yngre och betydligt äldre läsare, men det är som att Rowling tänkte sig att hennes läsare började som 11-åringar och sedan följde Harry genom åren på Hogwarts så att de slutar som 17-åringar tillsammans med honom.

Jag förstås varför det förmodligen blir två filmer istället för en av den sista boken, för jag fattar inte hur de skulle kunna få in allt relevant i bara en film även om den skulle vara 2.30 lång... Däremot finns det ju en hel del som kommer att behöva klippas bort i filmerna, Fleur och Billy till exempel (hur de nu ska lyckas med det).

Ja, hur som helst. Nu har jag iallafall läst hela serien och behöver inte längre vara rädd för spoilers, och jag kan se de sista filmerna när de kommer. Apropå filmerna så tyckte jag faktiskt att Halvblodsprinsen var bäst hittills, trots att så många Potter-fans varit besvikna. Det kanske är det som är hemligheten - jag är inget die-hard Potter-fan; jag gillar böckerna, men filmerna har aldrig varit mer än ok.

Favoritmiljöer i litteraturen

Via Snowflake hittade jag Ord och inga visors fråga om våra favoritmiljöer i litteraturen, och sånt är ju alltid intressant.

Den engelska landsbygden. Höstlöv, brasor, ridturer, promenader över blåsiga hedar, blöta hundar, långresor i vagn, tjänstefolk. Ja, min ideala engelska landsbygd existerar bara innan 1940. Porträtteras av Jane Austen, Elizabeth Gaskell, George Eliot, Agatha Christie med flera. I filmens värld: allt som baseras på Jane Austens böcker, tv-serien Cranford, Gosford Park.

Myllrande megastäder, urban fantasy-style. Befolkade av allehanda varelser (tusentals själar och ännu fler människor...), med kullerstensbelagda gränder, rökiga barer, fuktiga källare, mörka hörn och storslagna byggnader. Exempel på detta är Ankh-Morpork, New Crobuzon, Camorr, Un-London. Men även det viktorianska London kan räknas in i denna kategori, om än ett något modifierat London...

England under andra världskriget. Ransoneringskort, blitzen, mörkläggningsgardiner, evakuerade barn, kvinnor i mansyrken. Det kan vara London, det kan vara landsbygden - jag gillar det i vilket fall som helst. Kan ha nånting med manisk omläsning av Michelle Magorians Godnatt Mister Tom att göra. Enigma av Robert Harris är utomordentlig både som bok och film.

I en galax långt, långt bort. Rymdskepp, utomjordingar, laservapen, ljusår, dilithiumkristaller, replicators, androider. Dessa ord gör mig lycklig. Robert A. Heinlein är en bra författare om man går igång på sånt som andas Star Trek. Och jag behöver väl inte ens nämna lämpliga filmer eller tv-serier? Jo, förresten. Event Horizon rekommenderas till den som gillar skräck-sci fi.

Sommarlov och barndomsskildringar i amerikanska småstäder, 1940- och 50-tal. Derry, någon? Efterkrigstid, Elvis, cykelkort, skrapade knän, baseball, glasspinnar, tvåtonsbilar med fenor och krom. Stephen King skriver om den mörkare sidan av US of A, tips på andra författare mottages tacksamt.*

Arktiska farvatten. Is och snö, kyla och umbäranden, isbjörnar och pingviner (dock inte samtidigt...), segelfartyg eller moderna polarforskningsstationer. Jag rekommenderar Dan Simmons The Terror för rätt känsla. Se gärna The Thing (1982), Alien vs. Predator eller 30 Days of Night när ni ändå håller på (men förvänta er inget mästerverk av den sistnämnda - den förtjänar att vara med endast på grund av miljön).

Listan kan förstås göras ännu längre - Östeuropa, (europeiskt) 1100- till 1300-tal, piratskepp, tivolin/karnevaler (t.ex. Something Wicked This Way Comes eller Dean Koontz Skymningsögon), dystopier "a few years from now"... och så vidare, och så vidare. Men jag slutar där.

*Tips på nya författare och böcker inom alla ovanstående kategorier mottages förstås tacksamt!

Roberto Bolaño - Om natten i Chile

Om natten i Chile är en kortroman av den chilenske författaren och poeten Roberto Bolaño. Den handlar om prästen, Opus Dei-medlemmen, författaren och litteraturkritikern Sebastián Urrutia, eller närmare bestämt om hans minnen av sitt liv under hans sista natt i livet. Urrutia var en betydelsefull man i Chile; han kände alla stora författare och poeter och undervisade Pinochet om marxism. Under sin sista natt minns han detta - och annat - med skam, och han försöker hela tiden försvara sig inför någon som han kallar "den åldrade ynglingen" - försvara sig bland annat för att han umgåtts med en chilensk kvinna vars amerikanske man torterade politiska fångar i källaren.

Boken ger en viss inblick i hur livet efter militärjuntans övertagande 1973 måste ha tett sig i Chile, men Urrutia är ganska tyst om övergreppen, de som fördes bort mitt i natten och aldrig hördes av igen. Han var motståndare till den socialistiske (men folkvalde) president Allende och tyckte att livet blev "tystare" under Pinochet - men som katolsk präst och Opus Dei är väl den marxistiska ideologin kanske inte den ultimata...

Det är lite besvärligt att läsa eftersom boken är skriven utan styckesindelningar eller pauser för dialog (det är ju trots allt en gammal mans minnen det rör sig om), och det känns som att hela boken är en enda lång mening. Man blir faktiskt andfådd.

Men jag tyckte ändå om Om natten i Chile. I början var jag inte imponerad, men mot slutet hade jag vant mig vid det andfådda sättet att skriva och fångats av berättelsen. Dock känner jag att jag är tvungen att läsa om den så småningom, för nu kändes det som att jag sprang så fort igenom boken att jag snubblade över mina egna fötter - en annan bieffekt av bokens stil och språk.

I bilder och om böcker

Jag kör vidare direkt med ytterligare en kulturfyra.

1. Vem är du ur kultursynvinkel? Säg det gärna med en bild.

Jepp, det är jag som är gemet. This is so me in real life - tyvärr är det svårt att framföra samma sarkasm i text utan att förolämpa folk. (Det bästa bildsvaret jag sett på den här frågan är förresten det här - efter att ha läst igenom hennes blogg måste jag säga att det verkar stämma på pricken.)

2. Vilken bok har senast påverkat dig starkt?

Senast? Starkt? Det var nog faktiskt Dan Simmons The Terror. Vilket var ungefär ett år sedan. Ja, och Cormac McCarthys Vägen, förstås, det var ungefär i samma veva.

3. Vilken bok har du senast lagt undan utan att läsa klart?

Öhm... det var en väldigt bra fråga. Tyvärr håller jag inte reda på outlästa böcker, men jag VET att det var nån för inte så länge sen som jag lämnade tillbaks till biblioteket efter några kapitel. Vad kan det ha varit? *grubbel*

4. Visa oss ett youtube-klipp eller bild, som gör dig glad.

Boken om mig

Kulturfyran denna vecka (jag borde verkligen svara på lite fler kulturfyror, det är ju rätt ofta bokrelaterade ämnen):

1. Boken om dig, vilken slags bok skulle det bli? En deckare? En biografi? En faktabok? En romantisk roman? Ett drama? En komedi?

Nånting väldigt angstigt, förmodligen. Som egentligen inte handlar om nånting - för att ta några exempel från filmens värld, som American Splendor ungefär. Eller Ghost World. (Den sistnämnda är väldigt bra, den förstnämnda - not so much. Förutom den nördige, halvautistiske kompisen. Det är nog honom jag är mest lik.)

2. Viken författare tycker du skulle passa skriva boken om dig, eller vilken författare skulle du vilja skriva den boken?

Om jag fick välja helt fritt - Neil Gaiman eller China Miéville. Vem vill inte bo i New Crobuzon, liksom? Annars skulle Lise Myhre funka ganska bra, jag hade gärna varit med i Nemi.

3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle spela dig?

Miranda Otto, om man ser till likheten - hon är en blond, snyggare version av mig (vilket jag även har fått bekräftat av en sån där ladda-upp-ditt-foto/"vilken kändis är du mest lik"-sajt). Eller Kate Beckinsale. Eller Rosario Dawson - men det är bara för att jag älskar henne i Rent och Clerks 2. ("Mooby´s!") Eller, för att återknyta till Ghost World, Thora Birch. Det vore förresten väldigt lämpligt eftersom min kompis och fellow bokbloggare Fia är väldigt lik Scarlett Johanson... (Jo, det ÄR du.)

4. Finns det någon låt som du tycker handlar om dig på något sätt?

Tja, ibland känner jag mig såhär:


Och ibland önskar jag att jag var lite mer så här:


From time to time känns den här låten ganska passande...

Nu!

...drar bokcirkeln igång. Första deadline är 29 september då kapitel 1-5 i Charles Dickens Pickwickklubben ska vara utlästa - se mer info i högermarginalen!

All out

Jag gick all out på biblioteket idag; eftersom en av de böcker jag egentligen tänkt låna (Clive Cusslers Den förlorade staden) inte fanns inne så blev det... tja, några andra istället. =)

• George Eliot - Middlemarch. Ska naturligtvis läsas till Klassiska kvinnor-utmaningen.
• Roberto Bolaño - Om natten i Chile. Månadens Jorden Runt-bok för mig.
• Charles Dickens - Pickwickklubben. Lite tidigt, men den ska vara till den där virtuella bokcirkeln som drar igång i början av oktober. Eventuellt köper jag den i pocket lite senare.
• Tom Rob Smith - Barn 44.
• Ian Rankin - Rebus sista fall.
• Dan Simmons - Nattsommar. Simmons Det-kopia (låter det som, när man läser om handlingen) som finns på svenska men inte engelska på mitt bibliotek.
  
• Dan Simmons - Dödsgudinnans sång. Återigen, finns på svenska men inte på engelska...
  
• David Lagercrantz - Syndafall i Wilmslow.
• K. J. Bishop - The Etched City.
• Terry Pratchett - Små blå män.

Jag kan inte lova att jag hinner läsa alla innan de ska lämnas tillbaks... Tack och lov för omlån. Så länge ingen annan reserverar dem, förstås.

Matthew Pearl - The Poe Shadow

Äntligen har jag lyckats läsa ut The Poe Shadow, som, kan jag säga direkt, tyvärr var väldigt tråkig.

Boken handlar om den unge Baltimoreadvokaten Quentin Hobson Clark som brevväxlar med författaren och poeten Edgar A. Poe. När han får veta att Poe dött, och dessutom inser att den dystra begravning han nyligen bevittnat var författarens begravning, blir han helt besatt av att ta reda på sanningen bakom Poes mystiska och förtidiga död. Han uppträder så besynnerligt att han lyckas med att stöta bort sin fästmö, sin bäste vän (som också är hans styvbror och delägare i advokatfirman där Clark arbetar) och den lilla familj han har kvar. Han slutar också arbeta och lever istället på sitt arv.

Clark är övertygad om att Poes berömde detektiv C. Auguste Dupin har en verklig förlaga, och han beslutar sig för att denne förlaga är den parisiske problemlösaren Auguste Duponte. Han reser till Frankrike för att övertala Duponte att komma till Baltimore och lösa mysteriet med Poes död.

Nja, jag har nog kommit fram till att Matthew Pearl inte riktigt är min stil - jag var inte särskilt förtjust i Danteklubben och The Poe Shadow var, som sagt, tråkig (fast de sista kapitlena var något bättre än resten av boken). Men ändå vill jag läsa hans nya bok, The Last Dickens...! Jag tror att det är idén bakom böckerna jag gillar, snarare än böckerna i sig. Pearl skriver dock lite för omständigt, det blir segt och går långsamt att läsa. (Och ändå har hans böcker blivit New York Times Bestsellers!?) Jag tycker inte heller att han lyckas med att göra vare sig karaktärerna eller storyn tillräckligt intressanta - Clarks sökande efter sanningen bakom Poes död känns helt enkelt för... blaha.

Nåja, jag ska nog ge mig på The Last Dickens också så småningom - men är den som de två första böckerna så ger jag upp Matthew Pearl helt.

Berätta om en bok som...

fick dig att skratta.
Microslavar av Douglas Coupland.

fick dig att gråta.
Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger.

gjorde dig riktigt arg.
Senast Den fjärde sanningen av Iain Pears - när berättaren beslutar sig för att (surprise!) våldta tjänsteflickan som en stor del av berättelsen handlar om. Ja just det, En härva av skuld av Lesley Horton också, av flera anledningar.

fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Historikern av Elizabeth Kostova. Östeuropa.

handlar om en historisk tid som du tycker om.
Ett helgon till varje pris av Ellis Peters. Engelskt 1100-tal. Medeltiden är min favoritperiod.

du ångrar att du läste ut.
Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Usch och fy.

finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Ingenting jag spontant kommer på, faktiskt. (Dvs. de jag kommer på var det inte särskilt länge sen jag läste, och eftersom jag är en hejare på att läsa om böcker så har jag nog läst de där riktigt bra böckerna både två och fem gånger sen jag läste dem första gången. Men ok - Tolkiens Härskarringen har jag inte läst på några år.)

har väntat i bokhyllan riktigt länge.
The Beach av Alex Garland. 9 år, vid det har laget...

du inte förstår att så många tycker om.
Sushi för nybörjare av Marian Keyes. Och Paulo Coelho förstås.

du tycker att alla ska läsa.
Vägen av Cormac McCarthy.

Från Lilla O.

Bokcirkel

Jag fick ett mail häromdan från två bibliotekarier som driver Högsbo biblioteks blogg. De vill starta en virtuell bokcirkel, ungefär som P1:s radiobokcirkel, där ett gäng bokbloggare läser ett eller ett par kapitel ur samma bok varje vecka och bloggar om detta. Läsare av bokbloggarna kan i sin tur läsa samma kapitel och kommentera på bloggarna.

Vad tror ni? Låter det som en kul idé? Om ni inte fått mail från Elin och Siska, som de heter, redan så kan ni ju maila till dem på elinochsiska(at)gmail.com om ni vill vara med på det här. De vill också gärna ha förslag på böcker som ska läsas, själva föreslog de På spaning efter den tid som flytt och jag kontrade med Krig och fred eller nånting av Dickens, t.ex. David Copperfield eller Pickwick-klubben.

Cirkeln drar igång under hösten, mest troligt i oktober.

Noveller för Världens Barn

Idag fick jag boken Noveller för Världens Barn i brevlådan (jag såg att bland annat Lyran fått den också). Boken är en del av Radiohjälpens, och sjutton andra välgörenhetsorganisationers, insamlingskampanj Världens barn som drar igång med en riksinsamling 9-10 oktober, då mängder av volontärer kommer att stå med insamlingsbössor på stan, knacka dörr och anordna evenemang.

SVT sänder två insamlingprogram under kampanjen: "Världens Barn i världen" söndag 11/10 kl 18.15, och "Tillsammans för världens barn" fredag 16/10 kl 20.00. Båda på SVT1.

Dessutom kan man skänka pengar via sms under perioden 1/8-31/10. Skriv ett meddelande med det exakta beloppet i siffror (ingen annan text): 50, 100 eller 200. Skicka meddelandet till 72999. Pengarna dras från ditt mobilabonnemang.

Årets utgåva av Noveller för Världens Barn (den sjätte i ordningen) innehåller texter av både svenska och utländska författare, bland annat Karin Boye, Slas, Selma Lagerlöf, Sonja Åkesson, Guy de Maupassant, Aleksandr Solzjenitsyn, Ernest Hemingway och Norman Mailer.

Boken kan köpas runt om i landet, dels i den vanliga bokhandeln men också (till ett lägre pris) i second hand-butiker, kyrkor och vid olika evenemang. Man kan också beställa den här. 145 kr, och överskottet går oavkortat till insamlingen för världens barn!

Jag kommer inte att sträckläsa den utan planerar att läsa en eller två noveller per kväll, när jag gått och lagt mig. Så jag är klar med den på 16-32 dagar. ;) Jag ska försöka hinna klart innan Riksinsamlingen 9-10/10 så att jag kan skriva om den då.

Tematrio - Mammor

Jag fortsätter att arbeta mig framåt i Tematrio-högen.

Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen!

• Lovis. Ronja Rövardotters mamma MÅSTE ju vara med. (Men jag hade antagligen aldrig kommit på henne om inte Lyran haft med henne!) Jag gillar henne speciellt i Lena Nymans tappning i filmen.
• Mrs Bennet i Stolthet och fördom är kanske inte världens bästa eller trevligaste mamma, men hon månar faktiskt mycket om sina döttrar - och hon är definitivt minnesvärd!
• Caroline Ingalls i Lilla huset på prärien-serien. Jag har nästan inte sett nånting alls av tv-serien och lika bra är det, då slipper jag få min bild av böckerna förstörd. Caroline Ingalls är en vänlig, mild kvinna, oerhört duktig på allt hon tar sig för, praktisk, positivt lagd och en god hustru och mor. Den perfekta nybyggarhustrun och den perfekta mamman.
  

Just det där med mammor tycker jag är svårt, för i väldigt många böcker jag läser är mammorna döda eller frånvarande på annat sätt. Jag tycker att det oftare förekommer pappor än mammor i många fall, eller så kanske jag reagerar mer på att mamman är borta än om pappan skulle vara det? Jag vet inte.

Rec. ex. från Murbruk förlag

Jag fick ett mail häromdagen från Murbruk förlag; de har precis gett ut en nyutgåva av Maria Sandels Droppar i folkhavet från 1924. Sandel var en av de första arbetarförfattarna och hennes romaner handlar mestadels om kvinnor ur arbetarklassen och klassrelaterade ämnen som solidaritet och strejker.

Just Droppar i folkhavet tar även upp ämnen som kvinnlig homosexualitet, kön och sexualitet i allmänhet och är därigenom en av de första svenska romaner som behandlar kvinnlig homosexualitet överhuvudtaget.

Och varför skriver jag om allt detta? Jo, dels för att Murbruk förlag är ett litet oberoende förlag som ger ut icke-kommersiellt gångbara böcker som inget annat förlag vill ge ut, och i princip gör det gratis (eventuellt överskott av bokförsäljningen går till att trycka fler böcker), och dels för att jag faktiskt planerat att använda den här boken till något speciellt. =)

För ett tag sen började jag nämligen kika på: *tada!* ett nytt tema till nästa års läsutmaning, efter Klassiska kvinnor är slut - och Maria Sandel var en av författarna jag funderade på. Innan jag ens hade fått mailet från Murbruk alltså! Så jag mailade förstås tillbaks och frågade om jag kunde få ett recensionsexemplar och det gick så bra så.

Så då vet ni det, ni som är intresserade. 2010 blir det ytterligare en tematisk läsutmaning på Ett hem utan böcker, och Maria Sandel är en av författarna. Så om ni vill köpa Droppar i folkhavet redan nu så finns den både på Adlibris och Bokus!

Cranford på SVT1

Idag kl 18.15 (om ungeför en halvtimme alltså) sänder SVT1 första avsnittet av miniserien Cranford i repris. Den missade jag när den gick förra gången (i julas?) och då hade jag inte heller läst boken, men nu ska jag se den. Eller försöka iallafall, för jag är notoriskt dålig på att hålla tv-tider. Undar om den kommer finnas på SVT Play?

*Uppdatering* Enligt IMDb.com finns det ytterligare en del av Cranford (som de anser är avsnitt 1 i säsong 2, men jag misstänker att säsong 2 bara består av ett avsnitt), Cranford Christmas, som kommer att sändas i december 2009!

Peter Robinson - Kall som graven

Hade jag inte vetat att Kall som graven kronologiskt sett hör hemma mellan En ovanligt torr sommar och I ondskans spår så hade jag nog blivit väldigt förvirrad när jag läste den. Banks och Sandra är ännu inte formellt skilda, Annie är fortfarande lite över trettio och i denna bok introduceras Winsome Jackman och Kevin Templeton som hängt med sen dess. Men av nån anledning hoppades denna bok alltså över när Robinson började översättas till svenska.

I Kall som graven får man då äntligen läsa om fallet som det hintats om flera gånger i de senare böckerna, nämligen det som handlar om polismästare Jimmy Riddles dotter Emily. (Av nån anledning har jag för mig att hon hette Susan, jag tror att hon kan ha kallats det i nån av de senare böckerna? Eller inbillar jag mig?)

Banks får uppdraget att, inofficiellt, resa till London och leta rätt på Riddles förrymda sextonåriga dotter, som visar sig ha hamnat i ganska dåligt sällskap. Efter att ha utgett sig för att vara Emilys far inför hennes före detta pojkvän och en väninna, som känner Emily som Louisa, hittar Banks henne hemma hos en ökänd gangster och det visar sig att hon är hans flickvän. Efter många om och men får Banks med sig Emily hem, och sedan tror han att saken är ur världen - men där bedrog han sig.

Förutom det lilla sidospåret där Annie konfronterar en av männen som våldtog henne innan hon förflyttades till Yorkshire (jag avskyr allt som har med våldtäkter att göra i böcker och filmer, och bara antydan om en nära förestående våldtäkt kan få mig att sluta läsa en bok) så är det en lika bra Banks-deckare som vanligt, och jag fattar inte alls varför den blev föregången när böckerna började ges ut på svenska. Trodde förlaget att den inte skulle sälja (och varför översattes den i så fall överhuvudtaget?), eller var det bara en miss i planeringen? Den handlar ju faktiskt om en hel del saker som är viktiga för huvudpersonernas utveckling, så det hade helt klart varit listigare att peta in den där den hörde hemma.

Vad jag läste...

Jag hittade en några månader gammal utmaning hos Boktipset: Min läsning för x antal år sedan.

För 25 år sen var jag två och ett halvt, och hade precis börjat lära mig läsa (ja, faktiskt). Bamsetidningar var the shit. Och alla de där Barnens bokklubb-bilderböckerna, med mycket bilder och lite text... ja, jag var ju inte så gammal.

För 20 år sen var jag sju, och började skolan där jag vägrade att läsa högt eftersom böckerna var så fjantiga (så min lärare trodde länge att jag inte kunde läsa). Mina böcker of choice var Wahlströms ungdomsböcker, helst Tre deckare men också Kitty, Bröderna Hardy, Dante och Bonnie. I serietidningsväg var det Fantomen som gällde. Jag var till och med medlem i Fantomenklubben i flera år.

För 15 år sen var jag 12, och läste Agatha Christie till förbannelse, men till min stora sorg vägrade mamma låta mig läsa Stephen King. Året innan hade jag fått Jules Vernes En världsomsegling under havet som jag sträckläste, och även Skattkammarön. Jag gav mig också på Borta med vinden och läste ut den på två dagar. Jag läste fortfarande Fantomen, och hade också läst Agent X9 i ett par år.

För tio år sen... 17 år var jag då och nästan det enda jag läste var fantasy, deckare och skräck. Att jag inte fick läsa Stephen King som 12-åring tog jag igen med råge i tonåren, och jag läste förmodligen om Härskarringen för tredje eller fjärde gången vid det här laget. Liftarens guide till galaxen var också en stor favorit som jag kunde citera nästan kapitel för kapitel. Serietidningar hade jag nästan slutat med, förutom mammas gamla samling Agent X9 och Magnum som jag läste om då och då.

För fem år sen gick jag på universitetet (hur gammal jag var kan ni nog lista ut) och läste ganska mycket kurslitteratur. I övrigt var det nog ungefär samma som när jag var 17 - King, Koontz, amerikanska och brittiska deckare och en hel del fantasy. I den här vevan läste jag även alla min dåvarande pojkväns Clive Cussler (de enda böcker han ägde, förutom några Tom Clancy och Härskarringen, om jag inte minns fel) och fastnade för det jag numera kallar för "min variant av chick lit". Min mor försökte få mig att läsa Alkemisten, men jag vägrade i sten. Däremot prenumererade jag på Nemi.

Tematrio - Utomämnes

Jag är hopplöst efter när det gäller Tematrios, så nu ska jag göra mitt bästa för att komma ikapp. ;)

Berätta tre saker om er själva. Kanske har ni lust att prata om er familj, om era intressen eller om era arbeten. Välj fritt!

• När jag var liten flyttade vi oändligt många gånger på grund av min mammas rastlöshet (som senare visade sig bero på adhd), så numera har jag svårt för att bo på samma ställe (dvs. i samma lägenhet - jag bor gärna kvar i samma stad) för länge. Precis när jag flyttat hemifrån så bytte jag bostad tre gånger på mindre än ett år, och de senaste åtta åren har jag haft sex olika lägenheter.

• Första gången jag såg filmen 28 dagar senare kunde jag inte sova ensam på nästan tre månader. (Jag har alltid älskat skräckfilm, men zombies och zombieliknande varelser klarar jag inte av. Jag kan inte ens se zombiekomedin Shaun of the Dead. Detta skyller jag på serietidningen Dylan.) Det var lite besvärligt, eftersom min dåvarande pojkvän var tvungen att åka ner till Stockholm på sin morfars begravning och var borta i tre dagar. Jag lyssnade på talböcker hela nätterna och sov inte många timmar.

• Jag blir väldigt lätt intresserad av saker och brinner för just detta i kanske två veckor, om jag har tur - ibland är det tre dagar. Sen är det inte roligt längre. Exempel på "fads" jag haft det senaste året: odling av kryddväxter, virkning, bentos, lapptäcksmönster... och det är bara de saker jag kommer ihåg. Att jag fortfarande både läser böcker och simmar regelbundet är ett litet mirakel.

Jaha, det blev en tematrio om mina nojjor och manier, det här. =) Jag har förstås många, många fler... (Bonusinfo: jag klarar inte av lukter och tvättar händerna tusen gånger när jag lagar mat - så fort jag blir kletig eller får nån lukt på mig, t.ex. lök eller fisk. Starkt ljus kan jag inte heller med, eller vissa ljud.)

Höstfärger

Nu är det höst och dax för en blogg-makeover igen. Den här gången blev det ett orange-brunt tema. Hur funkar det? Ser det okej ut? Läsligt? Snyggt? För starkt?

Skona mig från höstens trend

Det nya svarta i höst är tydligen B-kändisar som ger ut böcker; Carolina Gynning kommer med en uppföljare till Ego Girl, Sofi Fahrman (Aftonbladets mode) ger ut en chick lit, Filip och Fredrik har på nåt sätt lyckats få ytterligare en bok utgiven, Kishti Tomita släpper boken Fina flickor får inte vara högljudda. (Iochförsig sant, men... Kishti Tomita?! Why, God, why?)

Ok, det är rentav en och annan svensk "A-kändis" som efter förfrågningar av ett förlag bestämt sig för att klämma fram en bok. Mikael Nyqvist, till exempel, debuterar med självbiografiska När barnen lagt sig, om hans svåra uppväxt som adoptivbarn.

Frågan är om alla dessa kändisar verkligen kan skriva, eller om böckerna är författade av spökskrivare? Eller är de fruktansvärt usla men ges ut ändå, bara för att det är ett känt namn på omslaget?

Celebert besök

Häromdagen mötte jag upp en bokbloggare på genomresa; Dieva befann sig i Luleå några timmar och vi åt lunch, promenerade runt lite på stan och pratade böcker och film. Mycket trevligt, och kul att träffa nån som man annars bara "pratat" med framför en skärm. =)

Om det är nån annan av er bokbloggare där ute som tar en sväng förbi Luleå nån gång så får ni gärna höra av er så kan vi ta en fika! Vi har rentav en bäddsoffa tillgänglig om det skulle uppstå akutbehov av boende vid eventuell genomresa.

Shoppat till utmaningar

Så där ja, då har jag beställt sex böcker.

Från Bokbörsen, för Theresans Nobelpristagarutmaning:

• Toni Morrison - Älskade
• Imre Kertész - Mannen utan öde

Från Adlibris, för Lyrans Jorden Runt-utmaning:

• Haruki Murakami - Norwegian Wood
• Khaled Hosseini - Tusen strålande solar
• Margaret Atwood - Oryx och Crake
• José Saramago - Blindheten

Ja, jag vet att vi redan ska ha rest till Asien och mellanöstern, men jag måste ha missat planet så jag tar den resan lite senare i höst... Och tyvärr fanns det inga pocketutgåvor av nån av böckerna från Sydamerika/Västindien samt Afrika på Adlibris, så jag får förlita mig på biblioteket när det gäller dem.

(Egentligen hade jag ju kunnat slå två flugor i en smäll, eftersom Älskade är med även i Jorden Runt-resan, men jag har faktiskt tänkt läsa Oryx och Crake rätt länge så det är lika bra att göra det nu.)

Om läsvanor

De här frågorna rör endast läsning, och böcker som du läser utanför ditt arbete eller dina studier.

(1) Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat?

All of the above, skulle jag tro. Främst avkoppling och underhållning, förstås.

(2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier...?

Deckare, skräck, science fiction, fantasy, historiska romaner (gärna historiska deckare), thrillers à la Clive Cussler, facklitteratur...

(3) Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)

Fredrika Bremers Hertha, Naomi Noviks Elfenbensriket och Dorothy Sayers Naturlig död?

(4) Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?

Jag har svårt för böcker som blir alltför hypade, t.ex. Stieg Larssons Millennium-trilogi. Twilight-böckerna kommer jag nog aldrig att läsa heller, baserat på det jag läst om dem på diverse bloggar. ("Edwards marmorvita bringa"? Varför inte hans "kärlekspåle", när Meyers nu ändå höll på? Skämskudde hitåt!)

Chick lit är inte heller min grej. Jag har testat, men... nä.

(5) Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?

Jag skulle ha velat läsa Den hemliga historien för tio år sen, för jag tror inte att jag kommer att uppskatta den lika mycket nu (nä, jag har fortfarande inte läst den). Allt som står på min "att läsa"-lista vill jag ju läsa men har inte hunnit med än.

(6) Säg en riktigt bra bok, som du har läst!

Hm, jag har ju några självklara som jag alltid drar till med, men jag kanske ska försöka hitta på nåt annat, för en gångs skull? På stranden av Nevil Shute var riktigt bra, och riktigt hemsk.

(7) Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?

Lånar på biblioteket, köper från Adlibris (ibland från en fysisk bokhandel, men det är sällan), moochar från BookMooch och nån gång ibland lånar av kompisar.

(8) Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?

Hyllmeter vet jag inte... inte så vansinnigt mycket. 12-13 kanske. Omkring 450 böcker, iallafall.

(9) Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?

Ja, mamma läste högt ibland och mormor läste när jag t.ex. sov över hos henne.

(10) Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.

Ibland.

(11) Kommer du ihåg vad man läste för dig?

Mormor hade en hel serie böcker som hette Barnens skattkammare eller Barnens sagor, eller nånting ditåt, där de första böckerna var för riktigt små barn och sen undan för undan för äldre barn. De innehöll rim och ramsor, dikter, sånger, klassiska sagor etc. Sen tror jag att hon kan ha läst Den olydiga ballongen för mig. Jag kommer ihåg att jag själv läste den för mina småsystrar när de var mindre.

(12) Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?

Nej. Möjligen nån väldigt rolig mening, eller ett kort stycke, för sambon.

(13) Vad läser du då?

Senast ett stycke ur China Miévilles Un Lun Dun, tror jag.

Rennie Airth - Vinterdöd

Vinterdöd är tredje (och sista) boken om den brittiske poliskommissarien John Madden. Bok ett, Mörkrets flod, utspelar sig ett par år efter första världskriget, andra boken, Blodröd våg, i början av 1930-talet och denna tredje bok år 1944, strax innan andra världskrigets slut.

Madden har för länge sedan sagt upp sig från sin tjänst på Scotland Yard, och tillsammans med sin hustru, läkaren Helen Collingwood (numera Helen Madden, förstås), bedriver han jordbruk i Surrey. Barnen är vuxna; sonen är i flottan och dottern i lottakåren.

Under andra världskriget var det vanligt att bönderna anställde flyktingar eller stadsflickor som jordbruksarbetare, och paret Madden har anställt den unga polska judinnan Rosa Nowak. När Rosa efter några månader reser till London för att besöka en släkting blir hon brutalt mördad, och Angus Sinclair vid Scotland Yard tar hjälp av sin gamla kollega John Madden för att lösa fallet, som visar sig ha förgreningar både ut i Europa och långt bak i tiden.

En helt ok deckare, fast språket (eller översättningen) känns lite styltigt och enkelt vilket jag irriterade mig lite på. Jag har dock inte så väldigt mycket att säga om boken, för den var verkligen typisk för sin genre och inte direkt orginell, men ett trevligt tidsfördriv - särskilt om man ändå har läst de andra två böckerna.

Klassiska kvinnor: George Eliot

George Eliot, pseudonym för Mary Ann Evans, föddes den 22 november 1819 i närheten av Nuneaton i Warwickshire, England. Hennes far var en välbärgad borgare och godsförvaltare, och den unga Mary Ann fick en god litterär uppfostran i den viktorianska tidens anda och skickades till internatskolor med olika religiösa inriktningar.

När Mary Anns mor dog 1836 flyttade hon hem för att ta hand om familjen, men några år senare gifte sig den äldre brodern Isaac och Mary Ann flyttade då med sin far till Foleshill i närheten av Coventry. Där träffade hon paret Charles och Cara Bray, som båda var progressiva fritänkare. Charles Bray ägde tidningen Coventry Herald och han använde sin förmögenhet till filantropiska ändamål. Mary Ann och Brays blev nära vänner, och de fick Mary Ann, som redan börjar ha religiösa tvivel, att börja intressera sig för bland annat liberal teologi.

När Mary Ann förlorade sin tro hotade hennes far att slänga ut henne ur hemmet, men hotet verkställdes aldrig och Mary Ann fortsatte plikttroget att gå till kyrkan i flera år och sköta om sin far till hans död 1849. Efter faderns begravning reste Mary Ann till Schweiz med paret Bray, och hon beslutade sig för att stanna i Genève ensam till 1850 då hon flyttade till London under namnet Marian Evans. Mary Ann ville bli författare.

Åren 1851-1856 arbetade hon som assisterande förläggare på den vänsterradikala tidskriften The Westminster Review, och många ansåg det skandalöst att en ung, ogift kvinna arbetade tillsammans med män på det viset. En ännu större skandal var det faktum att Mary Ann levde från år 1854 levde tillsammans med filosofen och kritikern George Henry Lewes utan att vara gift med honom. Lewes var redan gift, men hade ett öppet förhållande med sin fru, som hade tre barn med sin make och fler barn med andra män.

Att ha ett förhållande på sidan av var inte ovanligt i det viktorianska England, men ovanligare och mycket skandalöst var att Mary Ann och Lewes var så öppna med det. De ansåg sig vara gifta och Mary Ann kallade sig numera Marian Evans Lewes. Londons litterära socitet tog avstånd från paret.

1858 publicerades novellen "Amos Barton", första delen i samlingen Scenes of Clerical Life, i Blackwood´s Magazine under pseudonymen George Eliot. 1859 gav hon ut sin första roman, Adam Bede, och denna bok samt Scenes of Clerical Life orsakade vilda spekulationer om vem som kunde vara författaren. Mary Ann var slutligen tvungen att avslöja sig, vilket chockerade en del av hennes läsare (på grund av hennes osedliga liv), men hon fortsatte att vara en populär författare. Trots detta tog det många år innan George Eliot och hennes "man" accepterades inom sociteten igen.

Eliot fortsatte att skriva i femton år och publicerade många populära romaner, till exempel The Mill on the Floss (1860) och Middlemarch (1871-72). 1876 gav hon ut sin sista roman, Daniel Deronda, och två år senare dog George Henry Lewes. Ytterligare några år senare, i maj 1880, orsakade Eliot uppståndelse återigen genom att gifta sig med John Cross, en man som var nästan 20 år yngre än henne själv. De hann dock bara vara gifta i några månader; den 22 december 1880 dog Eliot, 61 år gammal, av en halsinfektion kombinerat med en njursjukdom hon lidit av en tid. Hon är begravd på Highgate Cemetery, Highgate, London.

(Från Wikipedia.)