11 mars 2008

Scott Lynch - Locke Lamoras lögner

Jag var - precis som när det gällde Hans majestäts drake - lite kluven till den här boken från början. Fastnade på sidan 48, lät den ligga i flera dagar, tog sedan upp den igen i söndags, sträckläste 400 sidor, fastnade igen. Idag läste jag äntligen ut den.

Locke Lamoras lögner, första delen i serien Gentlemannarövarna, handlar om Locke, som i späd ålder hamnar hos Tjuvmakaren i Skuggornas kulle för att arbeta som retsticka (en liten medhjälpare till de lite äldre ficktjuvarna). Skuggornas kulle är en illa beryktad gravplats i staden Camorr; värld och spegel av världar - nej, förlåt, det är Skivvärlden och Ankh-Morpork det. Men Camorr påminner väldigt mycket om Ankh-Morpork, en sjudande, myllrande stad med tusentals själar och ännu fler riktiga människor...

Nåväl, Locke visar sig helt enkelt vara alltför bra på att stjäla, och till slut måste Tjuvmakaren göra sig av med honom. Hellre än att döda honom säljer Tjuvmakaren honom till en präst hos den namnlöse Trettonde, och Lockes utbildning till Gentlemannarövare tar sin början.

"En vacker dag, Locke Lamora, kommer du att ställa till det något så praktfullt, så ärelystet, så överväldigande att himlen kommer att lysas upp och månarna börjar snurra och gudarna själva kommer att skita kometer av fröjd. Och jag hoppas bara att jag kommer vara kvar så att jag får se det."

"Inte då", sa Locke. "Det kommer inte att hända."

Men det är klart att det händer. Och det är det den här boken handlar om.

Så vad tycker jag? Definitivt läsvärd! Språket är bra, dialogerna mellan Locke och hans kumpaner flyter fint och är roliga. De invecklade bedrägerierna blir lite tröttsamma i längden och helst vill jag att Locke ska vara så lysande intelligent och listig att han aldrig hamnar i klistret, men så är det tyvärr inte (Locke är nämligen en av mina favorit-fantasykaraktärer; den lille, smidige, überintelligente tjuven). Men det viktiga är att Locke aldrig ger upp.

Så, när kommer nästa bok på svenska?

5 kommentarer:

Olivia sa...

Jag fastnade också i början, och lät den ligga ett tag. Men sedan gick det inte att sluta läsa!

Synd att du inte vill läsa på engelska. Jag går ju omkring och väntar otåligt på del tre, jag vet inte hur jag skulle klara av att vänta på en översättning.

Martina sa...

Mja, nog kan jag läsa på engelska om jag måste, men jag väntar hellre på den svenska översättningen. Det tar liksom emot att läsa på engelska, jag är så van vid att läsningen går fort &smidigt.

Arina sa...

Men det kan vara en nackdel att läsa fantasy på svenska. De oftast mycket fantasifulla namnen blir väldigt töntiga om de översätts. Det spelar naturligtvis bara roll om namnen har någon speciell betydelse.

Anonym sa...

Den här hade jag rätt svårt för, eftersom en hel del bygger på att man skall känna sympati för Locke och hans kumpaner, vilket jag aldrig gjorde. Den enda person vars drivkraft, om än inte mål, jag verkligen kände förståelse för var antagonistens.

//JJ

Anonym sa...

Del 2 på svenska har redan kommit! Finns i en bokhandel nära dig sedan ca en vecka tillbaka.