12 mars 2008

Maria Lang - Se, döden på dig väntar

Jag kan inte bestämma mig för om jag läst den här boken tidigare eller inte. Jag trodde inte det, för det ringde ingen liten klocka vare sig av titeln eller beskrivningen - men när jag väl läste boken så tyckte jag att jag kände igen den. Så jag vet inte.

Se, döden på dig väntar handlar hursomhelst om Puck, förstås, och Einar på ett hörn, men mycket lite Christer Wijk (han har varit synnerligen hänsynslös och tagit semester, precis när ett synnerligen intrikat mordproblem dyker upp). Det intrikata mordproblemet utspelar sig ute på Drottningholmsteatern, där en medlem av operaensemblen går och blir mördad alldeles efter premiären av Cosí fan tutti. I vanlig ordning är kretsen av misstänkta snäv - den består helt enkelt av de övriga i ensemblen, som samtliga går omkring skuldtyngda av hemligheter.

Puck hamnar naturligtvis mitt i alltihop som "hjälpreda" åt Christers vikarie på riksmordkommissionen, och som inte det är nog går hon dessutom och kärar ner sig i en av de misstänkta! Einar, alla dina passionerade blickar på och flörtande med diverse blondiner i tidigare böcker är förlåtna... Hur har de det i det där äktenskapet egentligen?

I den obligatoriska avslöjningsscenen är det tack och lov Christer Wijk som sitter vid spakarna igen och demaskerar den skyldige, som med en lättad suck erkänner och avförs till rättegång och lämpligt fängelsestraff. Och sedan lever de alla lyckliga i alla sina dar - eller i varje fall tills nästa gång Puck snubblar över en död människa.

4 kommentarer:

Helena sa...

Jag retade mig också på otrohetsfaktorn i "Se, döden på dig väntar". Sure att Einar var otrogen med Marja (en kallblodig MÖRDARE dessutom - ingen tillfällighet, tror jag) i "Farligt att förtära", men jag trodde nog att Puck skulle kunna stå emot. Särskilt en lönnfet dirigent. Däremot väntade jag otåligt på att Puck skulle hoppa i säng med Christer och lämna Einar och bli "god psykolog" i mordutredningar på heltid. De passar ju så bra ihop, och attraktionen mellan dem går nästan att ta på. Har du läst alla Puck Bure-böcker nu?

Martina sa...

Nej, jag har några kvar... "En främmande man" och "Vår sång blir stum".

Helena sa...

Åh, "En främmande man" är jättebra! Så kul att Puck fick återvända och berätta hur allt gått, och att den dessutom håller minst lika hög kvalitet som de tidigare böckerna.

Martina sa...

Nu har jag beställt den på Bokbörsen (ett utmärkt ställe för att få tag på gamla böcker) tillsammans med "En skugga blott". Så nästa vecka borde jag kunna läsa den =).