Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes

Den andra boken på engelska detta år (two down, eight to go!). Something Wicked This Way Comes handlar om Will Halloway och Jim Nightshade; den ene född en minut innan midnatt den 30 oktober, den andre en minut efter midnatt den 31 oktober. De bor grannar och är bästa vänner, och berättelsen utspelar sig under några dagar i oktober, strax innan de båda fyller fjorton år.

Ett tivoli kommer till stan. Cooger & Dark´s Pandemonium Shadow Show anländer med tåg, klockan tre på natten - den timme då själen är som längst från kroppen. Jim och Will smiter ut för att titta på när tivolit byggs upp. Dagens efter träffar de på tivolits ägare mr Dark, mer känd som den illustrerade mannen, och hans kollega mr Cooger; de upptäcker också karusellens fruktansvärda hemlighet. Snart är Jim och Will på flykt undan tivolits mörka krafter. Deras enda bundsförvant är Wills far, en gammal man som arbetar som vaktmästare på biblioteket.

Det är stora frågor som avhandlas i Something Wicked This Way Comes. En fråga som jag fäste mig vid är denna: om man skulle kunna dra av eller lägga till år av sitt liv, skulle man göra det då? Det skulle inte innebära mer eller mindre erfarenhet; sinnet är fortfarande detsamma. Det kanske låter lockande för en trettonåring att bli tjugo, eller för en femtioåring att bli trettio igen, men ändå... jag tror inte det. Jag vill nog vara precis så gammal som jag är.

Ray Bradbury skriver vindlande, adjektivrikt (jag kanske skulle välja nånting enklare nästa gång? Det är många ord jag egentligen måste slå upp), men ändå tilltalande. Stämningen byggs skickligt upp trots att historien egentligen är ganska enkel och rak; den utspelar sig dessutom bara under ett par dagar. Från oskuldsfull till erfaren på ett veckoslut.

Mycket av det jag läser nu har anknytning till tivolin eller cirkusar, snart kommer förhoppningsvis också The Freakshow på posten. Då blir det tivoliskräck av ett, som jag tror, blodigare slag...