16 mars 2008

Läsrapport: Perdido Street Station

Efter ett antal dagar är jag cirka en fjärdedel in i Perdido Street Station (visst har den ett fint omslag förresten?). Tur att jag har den fram till 31 mars, annars hade jag nog inte hunnit läsa ut den... jag läser två eller tre kapitel om dan, mer har jag inte tid med.

So far är den intressant; det var lite väl mycket ordbajseri alldeles i början, i prologen (och det tog ett antal kapitel innan man ens fick reda på vem det var som anlände till New Crobuzon på första sidan) men det gav med sig. Ordbajseriet begränsar sig numera enbart till beskrivningarna av staden, som är en sjudande, myllrande massa helt i Ankh-Morporkstil (och även staden Camorr i Locke Lamoras lögner) fylld av varelser av allehanda raser och utseenden - människor, khepri, vodyanoi och diverse andra raser som Miévilles fantasi har frambragt. Nu snackar vi ultimat New Weird här, en litterär genre som jag definitivt måste utforska mer.

Jo, och angående det där med att läsa på engelska; det går rätt bra - fast jag har varit tvungen att slå upp en hel del ord. Hittills har ordet plethora dykt upp en gång, det kommer säkert igen =). Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att läsa en massa engelska titlar som jag hittat på SF-bokhandeln...

7 kommentarer:

Jonas sa...

Tyvärr har jag nog inga goda nyheter om du inte gillade "ordbajseriet"; det närmast definerar boken... Jag vill läsa resten i "serien", första boken är bra och har flera unika idéer, men China verkar gilla att ägna sig åt beskrivningar,om jag inte minns fel var det samma sak i King Rat.

Jag gillar inte riktigt att det verkar vara ett mode inom speciellt fantasy att producera många sidor. Jag bloggade själv om fenomenet i Är kvantitet samma sak som kvalité? och är tyvärr inte vidare optimistisk om framtiden.

Martina sa...

Jag har egentligen inte så mycket emot ordbajseri, och när det gäller dialogen är Miéville ju väldigt rapp... det är ju mest i beskrivningarna av staden etc. som det blir mycket adjektivstaplande etc. Det stora problemet jag hade från början var att jag var tvungen att slå upp varenda jäkla adjektiv för att förstå vad han egentligen skrev =).

Martina sa...

Men det ger ju onekligen resultat, man kan nästan ta på stämningen.

Helena sa...

Plethora! Mitt favvoord! :)

Olivia sa...

Den blev lite seg mot slutet tycker jag, det tog ett tag innan jag var klar med den. Men bra var den i alla fall. Har inte läst resten av serien, jag baxnar lite inför böckernas tjocklek.

Martina sa...

Helena: jag vet ;)

Olivia: jag har hunnit en tredjedel nu ungefär, så den har väl inte riktigt kommit igång än - få se hur den blir mot slutet. Men jag är grymt sugen på Miévilles andra böcker =).

Marcin sa...

Jag använder "Perdido" som insomningstablett... inget får mig att glömma dagens turbulens som denna rika fauna och dess stinkande habitat :D men ändå, ingen berättelse som fångar ens uppmärksamhet en hel natt.