Jag har precis läst klart Amerikanska gudar och egentligen borde jag vänta lite med att avge ett omdöme, smälta boken så att säga. Det är nämligen så att jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tyckte - var den bra? Dålig? Nånstans mitt emellan?
Jag lutar åt bra, men inte lika bra som Neverwhere (som var min första kontakt med Gaiman och därigenom den måttstock mot vilken alla hans andra böcker mäts). Med tanke på att jag dessutom precis läst underbara mastodonten Perdido Street Station så måste jag tyvärr medge att Amerikanska gudar står sig lite slätt.
Shadow har precis släppt ut ur fängelset. Han har suttit inne i tre år för grov misshandel, och varje dag har han längtat hem till sin fru Laura. Men samma dag som han släpps får han reda på att Laura har dött i en bilolycka, och på flygplanet hem möter han en gammal man som erbjuder honom jobb. Mannen kallar sig Wednesday, och det står snart klart för Shadow att mr Wednesday inte riktigt är som alla andra...
I ett sammelsurium av glömda gudar och nya dito far Shadow och mr Wednesday kors och tvärs över USA, bakom dem hägrar en storm; ett krig är på väg att bryta ut.
Amerikanska gudar påminner mig lite grann om Goda omen (iallafall Gaimans kapitel i Goda omen). Väldigt Gaiman-esque helt enkelt. Och nu vill jag väldigt gärna läsa Anansi Boys.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag var också kluven till American Gods (precis som du hade jag läst Neverwhere först och den älskar jag verkligen). Det jag tyckte bäst om, och fortfarande minns, är delarna som utspelar sig i den där lilla staden med sjön. Skönt att höra att någon mer inte är odelat positiv, jag har fått intrycket att alla tycker att American Gods är fantastisk.
Jag tyckte också bäst om delarna i Lakeside (som staden vid sjön inte helt otippat heter) och var mindre förtjust i de lite mer metafysiska delarna (hela dödsvandringen bland annat). Tycker också att hela gudapanteonen var lite... trist.
Skicka en kommentar