10 mars 2008

Betraktelse över sockervaddsfluff och bubbelgum

Efter många, många års förakt mot litterär sockervadd och tuggummirosa titlar i stil med Bergdorfblondiner och, i filmens värld, Legally Blonde har jag börjat sukta efter just denna sorts böcker och filmer. Igår gick Legally Blonde 2 på tv; jag har tidigare sett den första filmen (när det var ett ovanligt ointressant avsnitt av Criminal Minds och jag satt och zappade mellan flera kanaler - jag fastnade hela tiden på SVT1 som visade Legally Blonde) och hur det nu kom sig så bytte jag inte kanal. Och insåg att jag faktiskt gillade. Till den milda grad att jag började surfa runt lite för att hitta dvd-utgåvorna till ett billigt pris (jag har visserligen inte råd att köpa just nu, men cdon.se, tror jag att det var, hade ett dubbelpack med båda filmerna för 89:- + frakt. Tips från mig till er).

I en kommentar till Hermias inlägg om Bergdorfblondiner och finlitterära överjag berättade jag om min lille följeslagare "gubben på axeln" (tänk er honom som den kulturella motvarigheten av den pyttelilla ängeln/djävulen som brukar dyka upp på seriefigurernas axlar - jag vet inte om gubben är en ängel eller djävul men han har sin motsvarighet i en liten gumma på andra axeln som avskyr allt som luktar alltför pretentiöst, till exempel tyska expressionistiska stumfilmer, Björn Ranelid och kulturkoftor. Det här blev nästan en Stephen King-lång parentes, men nåja. Nu fortsätter vi) som besvärat harklar sig vid kontakt med chick lit, Stieg Larsson, Camilla Läckberg och liknande dussinböcker. Gubben hindrar mig bestämt från att gilla glansigt ljusrosa omslag med guldbokstäver i relief - men tillåter märkligt nog fantasy, SF, Stephen King och den värsta sortens splatterfilm.

Men! Nu ska jag ge den lille gubben vad han tål. Han ska få se sig nedsänkt i rosendoftande skumbad, med ansiktsmask och hårinpackning, ätandes chokladpraliner ur en hjärtformad ask (ooh, referens där) och drickandes champagne. Jag behöver fluff, glitter och såpbubblor, och om gubben får en hjärtattack på köpet så är det bara att dra ut kontakten. Inga livsuppehållande åtgärder här inte.

Alltså! Alla tips på bokmotsvarigheten till Legally Blonde mottages tacksamt, så länge de innehåller humor, glamour, ett någorlunda tillfredsställande språk och inga barn. Tack.

9 kommentarer:

Hermia Says sa...

Tror lille gubben kommer må bra av din behandling.. Vem kan motstå det rosa fluff du erbjuder honom? Blir nyfiken på gumman också, som inte gillar "kulturkoftor"...

Hermia Says sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Martina sa...

Jag har lite svårt för att definiera vad jag menar med "kulturkoftor" (det är verkligen inte plagget i sig). Jag tror att jag menar den typen av människor som hyllar allt som är "fiiint", "svårt" och finkulturellt men helt obegripligt för de flesta andra (jag, till exempel, och jag är långt ifrån korkad). De som anser att en liten mojutt i ståltråd med en liten namnskylt under (mojutten kan heta saker i stil med "Längtan" eller "Strävan") är en "nyskapande och känslomässigt utlämnande symbol för människans tomhet" eller liknande i samma stil...

Hermia Says sa...

Aha... skönt, då är jag koftbärare men ingen kulturkofta. Känner dock igen fenomenet.

Fia sa...

Vad är en mojutt då? =)

Peter Ljungkvist sa...

Hmrfhhh, vadå märkligt att du då gillar Stephen King...

King är kultur av högsta klass...=)

Martina sa...

Fia: ja, du vet, en mackapär...

Peter (Belgarion?): Klart han är. Fast inte om man heter Harold Bloom, tydligen.

Kom igen nu, får jag några tips eller? =)

Peter Ljungkvist sa...

Jepp, bestämde mig för att "komma ut" och bli en vanlig man...=)

Tyvärr har jag inga tips, jag är lika anti mot denna genre som du var tidigare....=)

Olivia sa...

Det är tydligen ingen som vill erkänna att de läser chick lit. Jag har läst böcker av Jane Green, Jennifer Weiner och Helen Fielding, de är inte helt usla.
Men jag har inte läst något som påminner om Legally blonde (som jag faktiskt också gillar).