Maria Lang - Kung Liljekonvalje av dungen

En Lang av en något senare årgång (nåja, fortfarande 50-tal), utan Puck och Einar. Istället får man följa Christer Wijk i tredje person, och det är väl ok, men det är bättre när Puck är berättare (förutom att hon, vuxna människan och van vid att hitta lik som hon är, bryter ihop i hysteri varje gång hon snubblar över en döing. Det är faktiskt ganska påfrestande).

En sak som jag också blir irriterad på är folks vana att inte berätta saker för polisen, antingen för att de skäms över nån liten petitess eller för att de tycker att de "inte borde behöva göra polisens jobb". Liten tanke där bara... om ingen berättar nånting, hur ska polisen då kunna göra sitt jobb? Och nu snackar vi inte polisstat och tortyr i cellen här, i 50-talets Sverige (iallafall inte i pusseldeckare) är det inte direkt farligt att anförtro sig åt ordningsmakten.

Men till saken! Kung Liljekonvalje... handlar om Anneli Hammar, som ska gifta sig i stor ståt i Skoga kyrka med en rik "utböling" i väst och monokel (som den värsta lord Peter Wimsey!). Dagen innan bröllopet går Anneli till blomsteraffären för att titta på brudbuketten - och försvinner spårlöst. Skandal! Bröllopet måste skjutas upp, hela stan är bestört, men lyckligvis är Christer Wijk hemma i Skoga på besök och kan ta itu med saken. Det dröjer dock inte många dagar innan Anneli hittas död...

Och jag måste säga, att även om Skoga är den mest idylliska lilla staden i den västra hemisfären så skulle jag inte vilja bo där. Vilka skvallertackor!