Vilken hemsk bok det här var. Bra, visst, men hemsk - full av ensamma, olyckliga människor. Men samtidigt tillräckligt fängslande för att jag ska kunna tänka mig att läsa uppföljaren Eremitkräftorna.
Tor Neshov är grisbonde på Neshovs gård utanför Trondheim. Han bor på gården med sin mor och far, som båda är i åttioårsåldern, och bokens huvudhandling är att hans mor Anna får ett slaganfall och ligger för döden. Det medför att Tors bröder, begravningsentreprenören Margido och dekoratören Erlend (som för länge sedan flyttat till Köpenhamn och dessutom är homosexuell) kommer hem för att träffa sin mor innan hon dör. Dessutom kontaktar Tor sin utomäktenskapliga dotter Torunn, som knappt någon i familjen ens visste existerade. Torunn beslutar sig för att åka till Trondheim för att träffa sin farmor för första gången.
Denna dysfunktionella lilla familj sammanförs dagarna innan julafton på Neshov (familjen kompletteras av Erlends danske älskare Krumme) och Torunn och Erlend gör sitt bästa för att få ordning på gården och huset. Men under julen avslöjas också en hemlighet som modern burit på i femtio år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Visst var den bra, men jag blev så deprimerad av att läsa den - när Torunn köper julklappar till sin far, till exempel, det är så sorgligt alltihop.
Skicka en kommentar