Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general

Den här boken läste jag som en del av min egen "läsa ett gäng möjliga Nobelpristagarkandidater innan 2010 års pristagare tillkännages"-utmaning. Jämför man med t.ex. hur Herta Müller skriver så tror jag nog att Kadaré har en god chans att tilldelas ett Nobelpris; eller kanske inte eftersom Müller nu har fått ett och både deras språk och teman känns ganska lika.

Den döda arméns general utspelar sig ett tjugotal år efter andra världskrigets slut. En italiensk general har fått i uppdrag att bege sig till Albanien och gräva upp kropparna efter de döda italienska soldater som under kriget var förlagda i Albanien. Tillsammans med en präst och några albanska arbetare samt en "expert" (på vadå? det fattade jag inte riktigt) beger sig generalen ut på den albanska landsbygden, beväpnad med kartor och namnlistor.

Jag blev inte överdrivet förtjust i den här boken, den var mestadels ganska tråkig. Dess försonande drag är miljön och de små historiska tillbakablickar som görs då och då - man (jag) vet ju inte så mycket om hur kriget gick till i Albanien, eller om Albanien överhuvudtaget, så det mest intressanta är att läsa om sedvänjor och traditioner. Hade jag inte läst den som en del av en utmaning - även om det är en högst informell utmaning - så hade jag nog inte iddats läsa ut den. Eller jo, kanske, men bara för att kunna sätta en albansk författare på "har läst"-listan.

Kreativ blogger

Ingrid och Matilda har tilldelat mig varsin kreativ blogger-award, tack tack! Nu är det meningen att jag ska berätta sju saker om mig själv och sen ge awarden vidare till sju andra bloggare. Hm...

1. Det bästa (fikabröd) jag vet är hembakta kanelbullar, annat fika kan jag tacka nej till men ALDRIG kanelbullar.
2. Jag avskyr chick lit och romantiska komedier, inte så mycket p.g.a. "the sappy love stories" utan p.g.a. att de blir så pinsamma för det mesta. Skämskudde!
3. Jag kan inte låta bli att blanda in engelska ord och uttryck i både tal- och skriftspråk. Jag och sambon pratar ibland med varandra på engelska trots att vi båda är svenskspråkiga...
4. Mitt drömjobb är vad som helst där jag inte behöver prata med fler än fem personer på en hel dag. Och nånstans där jag får sitta ner.
5. Min absoluta favoritfärg är grönt i olika nyanser, och sen kommer lila (mörklila och plommon mestadels).
6. Jag älskar allt som är prickigt, och i något lägre grad randigt. Överhuvudtaget gillar jag mönstrade saker i t.ex. inredning, samt starka färger och lite missmatch, blingat och kitschigt. Tyvärr hatar min sambo allt sånt, vilket är anledningen till att vi önskar oss separata arbetsrum.
7. Om jag vann en miljon skulle jag resa till Japan. Eller, först skulle jag betala av studielånet, sen skulle jag resa till Japan och bo där i minst två månader.

Sen det här med att dela ut awarden till sju andra bloggare. Det skippar jag, istället ger jag den till alla bloggar i min blogroll - ni finns ju där för att jag gillar er!

Bokfrågornas ABC - F

1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!
Ronja Rövardotter handlar om friheten att få leva sitt liv som man vill - vare sig Ronja eller Birk vill bli rövarhövding, de bor hellre i sin grotta.

2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?
Jag är lite kluven när det gäller det där, jag tycker visserligen att det bästa är att läsa boken först och se filmen sen men å andra sidan kan det vara för irriterande när manusförfattaren har plockat bort alltför mycket viktigt i filmen sen... (En filmatisering av Agatha Christies 4.50 från Paddington har t.ex. plockat bort en hel karaktär, närmare bestämt kvinnan som såg mordet begås. Det var rätt irriterande.)

Bra böcker ser jag gärna filmatiseringar av.

3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!
Sagan om Ringen är väl klassikern, jag tycker rentav att filmerna är bättre än böckerna. Annars är det gärna så att usla böcker kan bli riktigt bra filmer. =) Bra böcker blir dock inte nödvändigtvis bra filmer.

4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.
China Miéville är en fantastisk författare som nästan inte fått nåt utrymme alls i Sverige - hans böcker är inte översatta till svenska, till exempel, men jag hoppas att nåt svenskt förlag tar mod till sig och ger ut dem snart.

Selma Lagerlöf - Herr Arnes penningar

Herr Arnes penningar är en av de två böcker jag valde ur Selma Lagerlöfs produktion till Skrivande svenskor. Det är en tunn liten bok, 82 sidor i min utgåva, och alltså mycket snabbläst.

Boken utspelar sig på 1500-talet, i ungefär samma område som Emilie Flygare-Carléns Rosen på Tistelön (jag tror till och med att några av ortsnamnen finns med i båda böckerna), dvs. Bohuslän, som på 1500-talet tillhörde Norge.

Den rike prästen herr Arne och hela hans husfolk på Solberga prästgård mördas av okända illgärningsmän, och kistan med silverpenningar blir stulen. Den fattiga fosterdottern Elsalill är den enda som överlever, och fiskmånglaren Torarin tar henne med sig hem till sin gamla mor i Marstrand. Elsalill sörjer förlusten av sin fosterfamilj, i synnerhet sin fostersyster, djupt, men en dag när hon står vid bryggan och rensar fisk med de andra kvinnorna dyker en ung skotte upp och pratar med henne. Sir Archie och hans vänner väntar på att isen ska gå upp så att de kan återvända till Skottland, men under väntetiden passar sir Archie på att bli närmare bekant med Elsalill.

Detta är en renodlad spökhistoria (vem var det som sa att Sverige inte hade några skräckförfattare innan John Ajvide Lindqvist?) där Elsalill dessutom måste brottas med det egna samvetet och sina moraliska övertygelser. Det är också det första jag läser av Selma Lagerlöf, om man inte räknar med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som jag läst stycken ur i diverse antologier samt i serietidningsformat. Jag tyckte väl kanske inte att Herr Arnes penningar var en fantastisk läsupplevelse, men den var absolut inte dålig, utan helt klart läsvärd.

Vi har också läst Herr Arnes penningar:
Theresans
Lyrans Noblesser
Violen
oof bok
Camilla

No Internetz!

Vi var nätlösa från måndags kväll till kl 12 idag, något som slet hårt på min stackars sambo som lever sitt liv via datorn. Detta innebar dock inte fler lästa böcker för min del (däremot läste jag ut tre böcker i måndags, dels Herr Arnes penningar, recension kommer snart, och dels Polar Shift som jag hållit på med ett tag samt min kvällsläsningsbok Rubinriddaren. Jag gillar inte att läsa "nytt" på kvällen när jag gått och lagt mig, då läser jag alltid nån gammal nostalgibok. Godnatt Mister Tom brukar vara populär, men just nu är det Sagan om Elenien som gäller), istället har vi sett film - Tomb Raider 1 och 2 samt Constantine.

Ö.h.t. ser jag mer film än läser böcker just nu. 4 utlästa böcker mot 17 (eller nästan 17, jag såg inte början av Office Space som en av våra nattgäster slog igång på nyårsdagens förmiddag medan vi andra sov) sedda filmer under 2010. Andra ser en film per vecka, jag ser mer än en film per dag... Det kan ju ha nåt att göra med vår vana att i princip alltid se minst två på en kväll.

Apropå film och böcker-som-blir-film så kan jag rekommendera Sherlock Holmes, jag tyckte den var riktigt bra. Man måste bara köpa det faktum att den i princip inte alls baseras på Conan Doyles idé om Sherlock Holmes, utan är nån sorts steampunk-actionvariant som lånat karaktärerna Holmes, Watson, Irene Adler etc. från novellerna. Men jag gillar verkligen filmens Watson, han är inte så korkad som han är i böckerna utan han får faktiskt vara intelligent och kan själv lista ut hur saker hänger ihop. Fina miljöer och kläder var det också.

Nu har allt kommit

Imorgon (eller möjligen senare idag, om jag orkar gå utanför dörren en gång till) ska jag gå och hämta ut det sista paketet från Adlibris. Sherlock Holmes: The Complete Stories kom förra veckan, i torsdags - stackars brevbärare, inte nog med att paketet knappt gick ner i brevlådan, det var ju 32 grader kallt ute också så det kan inte varit så kul att jobba. Boken fick ligga ute i lådan ett par timmar och när jag packade upp den var den iskall. Tur att papper inte tar skada av kyla.

Jag håller på med Clive Cusslers Polar Shift (Cussler är bättre på orginalspråk, helt klart) och läste precis klart Lagerlöfs Herr Arnes penningar, en kort liten bokstackare på 82 sidor. Det tog väl en halvtimme ungefär. Det är den andra(!) bok jag läser ut i år - läslusten har inte precis legat på topp efter nyår. Men de böcker jag har på min shortlist för januari är lyckligtvis ganska tunna allihop, så jag har iallafall en sportslig chans att läsa ut dem innan februari.

Årets första

2010 års första bokbeställning blev S. M. Peters Whitechapel Gods, från Book Depository. Årets första bokpaket blev det från Adlibris som jag beställde strax efter jul (*mutter mutter* storhelger utan postutdelning) och nu väntar jag på Sherlock Holmes: The Complete Stories från play.com - som inte brukar vara jättesnabba på att leverera - samt på att Adlibris ska processa min andra beställning med några mellandagsreaböcker* som jag beställde 31/12 och som fortfarande "behandlas".

*Kokboken Kina - matens rike samt Nalle Puh: samlade berättelser av A. A. Milne.

Jag vann, jag vann!

Jag deltog i en tävling på SF-bokhandeln och blev en av tre som vann ett presentkort på 150 kr. Tjoho, tjoho!

Läsåret 2009

Nytt år, och dags för den alltid lika intressanta statistiken. ;)

Antal lästa böcker: 120. Betydligt färre än förra året, 23 färre närmare bestämt.

Antal omlästa böcker: 40. Inte lika många som jag trodde, jag tippade på minst hälften.

Lästa genrer under året: en antologi, 17 barn/ungdom, 47(!) deckare (varav sex "historiska" deckare), åtta faktaböcker och en "biografisk" bok (Rabbit-Proof Fence), 11 fantasy, 16 romaner, ett seriealbum, fem skräck, en steampunk (jag kan inte klassa den som vare sig fantasy, SF eller för den delen deckare - det är förstås The Affinity Bridge det rör sig om) och 11 thrillers.

Antal böcker på engelska: 23. Jag trodde det var fler.

Författarnas hemländer:

Australien 2
Chile 1
Irland 1
Kanada 2
Norge 1
Nya Zeeland 1
Polen 1
Portugal 1
Rumänien/Tyskland 1
Ryssland 1
Storbritannien 43
Sverige 18
Sydafrika 1
Tyskland 1
Ungern 1
USA 44

Engelskspråkiga författare, i synnerhet från USA och Storbritannien, står alltså för drygt 2/3 av årets läsning.

Böcker av kvinnliga författare:
67, om jag räknade rätt, varav en bok skriven av en författarduo bestående av två kvinnor. Anledningen till att det blir så många kvinnor är för att de flesta av mina vanliga omläsningsböcker är skrivna av kvinnor - Maria Lang, Laura Ingalls Wilder, Dorothy Sayers och Agatha Christie. I annat fall läser jag nog flest manliga författare.

Böcker av manliga författare:
52 borde det vara. Förutsatt att jag räknade rätt på kvinnorna.

Och uppmärksamma läsare ser genast att det fattas en bok; det beror på att en av böckerna är skriven av tre författare där en är en kvinna och de andra två män.

Och förstås, topp- och bottenlistan.

Årets 10 bästa (utan inbördes ordning):

Neil Gaiman - Coraline
Doris Lessing - Gräset sjunger
China Miéville - Un Lun Dun
Aleksandr Solzjenitsyn - En dag i Ivan Denisovitjs liv
Roberto Bolaño - Om natten i Chile
Scott Lynch - Rött hav under röd himmel
J. K. Rowling - Harry Potter och dödsrelikerna
George Mann - The Affinity Bridge
Imre Kertész - Mannen utan öde
José Saramago - Blindheten

Bubblare: Daniel Woodrell - En helvetes vinter, Linwood Barclay - Utan ett ord, Naomi Novik - Elfenbensriket

Och 5 man kan skippa:

Matthew Pearl - The Poe Shadow
Marek Krajewski - Vålnader i Breslau
Karen Armstrong - Myternas historia
Charles Dickens - Mysteriet Edwin Drood
Fredrika Bremer - Hertha

Sen har det ju varit en del böcker som jag inte ens iddats läsa ut, de är inte nödvändigtvis dåliga men ingenting för mig, iallafall inte just då. Några av de outlästa i år är David Lagercrantz - Syndafall i Wilmslow, Henrik Örnebring - Blodsmak och Tom Rob Smith - Barn 44.

Gott nytt år!

Kvartalsrapport 4

Årets sista!

Oktober
Agatha Christie - Mördande seans
David Eddings - Murgoernas konung
Peter Straub - Ghost Story
Saam Kapadia och Jeppe Wikström (red.) - Fred! 100 röster mot våld och krig
Herta Müller - Hjärtdjur
Peter Robinson - Mörkrets alla färger
Clive Cussler - Den förlorade staden
Pia Gadd - Frillor, fruar och herrar : en okänd kvinnohistoria
Toni Morrison - Älskade
David Eddings - Demonen i Karanda
George Mann - The Affinity Bridge

November
Dan Simmons - Dödsgudinnans sång
Marek Krajewski - Vålnader i Breslau
Terry Pratchett - Små blå män
Terry Pratchett - Carpe Jugulum
Clive Cussler - Gyllene Buddha
Agatha Christie - Halloween Party
Agatha Christie - Mord på ljusa dagen
Laura Ingalls Wilder - Den långa vintern
Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Ring of Death
Karen Armstrong - Myternas historia
Laura Ingalls Wilder - Vid Silversjöns strand
Laura Ingalls Wilder - Lilla huset på prärien

December
Clive Cussler - Den heliga stenen
Maria Blomquist och Lisa Bjurwald - God dag kampsyster! : kvinnorna i extremhögern
Maria Lang - Vitklädd med ljus i hår
Victoria Benedictsson - Pengar
Laura Ingalls Wilder - Den lilla staden på prärien
Clive Cussler - Mörka vatten
Maria Lang - Mördaren ljuger inte ensam
Maria Lang - Farligt att förtära
Michael Pollan - Till matens försvar
Maria Lang - En skugga blott
Imre Kertész - Mannen utan öde
Lise Myhre - Nemi 7
Peter Tremayne - Ärkebiskopens hemlighet
Linwood Barclay - Utan ett ord
Laura Ingalls Wilder - Gyllene år
José Saramago - Blindheten

Rött står som vanligt för omläsningar. Alldeles för mycket rött är det dessutom, särskilt i december. 39 lästa böcker, 15 omläsningar.

Bäst det här kvartalet (utan inbördes ordning):

George Mann - The Affinity Bridge
Terry Pratchett - Små blå män
Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Ring of Death
Imre Kertész - Mannen utan öde
José Saramago - Blindheten

Bubblare: Linwood Barclay - Utan ett ord

I särklass sämsta översättningen:

Peter Tremayne - Ärkebiskopens hemlighet, som knappt verkar ha blivit korrekturläst.

José Saramago - Blindheten

Det här blev nog årets sista bok, misstänker jag, för imorgon kommer jag inte ha tid att läsa.

Blindheten handlar om ett dystopiskt scenario där alla - i ett land? en stad? en kontinent? i världen? - plötsligt blir blinda, men inte alla på en gång utan en och en. Det börjar med en man som sitter i sin bil och väntar på att ljuset ska slå om till grönt.

Myndigheterna agerar snabbt, de isolerar de första blinda i ett nedlagt mentalsjukhus, omgivet av soldater. Den förste blinde är där, hans hustru, ögonläkaren som den förste blinde gick till när blindheten slog till... och ögonläkarens fru. Men hon är inte blind. Dag efter dag tror hon att hon kommer att bli blind, och hon låtsas inför de andra att hon är det samtidigt som hon gör sitt bästa för att hjälpa de andra blinda, omärkligt, med att hitta toaletterna, få en säng att sova i, dela ut maten som levereras av soldaterna. Men maten räcker inte och toaletterna går snart sönder, vattenkranarna ger knappt nåt vatten och ingen kan städa eller tvätta - och utanför sjukhuset står soldaterna med ordern att döda alla som försöker fly.

Isoleringen av de blinda hjälper förstås inte, och hela samhället bryter ihop när allt fler slutar se.

Det här är en sån där bok som inte är bra för mitt blodtryck, för jag blir alldeles för förbannad när jag läser; först på myndigheter och soldater m. fl. som hellre ser de blinda svälta ihjäl än försöker hitta ett botemedel, sen på olika grupper av blinda som drar fördel av att de andra inte kan se dem (och förstås på den allra mest avskyvärda gruppen blinda, vilka de är förstår nog alla som läst boken. Hade jag inte läst Blindheten som en del av en utmaning så hade den nog åkt i soporna* vid det tillfället, precis som alla andra böcker där våldtäkter skildras).

Det man måste fundera på är förstås hur rätt Saramago har när han föreställer sig hur en värld skulle se ut där alla människor, födda seende, är blinda. Samhällsfunktionerna skulle bryta ihop, förstås - elektricitet, vattenkraft, leverans av varor till affärer, sophämtning. Men skulle ingen längre hitta hem? Jag vet inte.

Värst är förstås skildringen av livet inne i koncentrationslägret (mer eller mindre), dvs. sjukhuset där de första blinda isolerats. Det råder rena skräckväldet och det är smuts, svält, apati och misär, läkarens fru kan inte göra mycket för att hjälpa. Människorna har nästan helt förlorat sin mänsklighet och även hoppet att nånsin kunna se, eller åtminstone att få komma därifrån på något annat sätt än ner i en grund grav. Att de inte allihop stryker med i dysenteri förstår jag inte.

Slutomdömet blir: jag är kluven. Det är en bra bok, faktiskt väldigt bra, men jag får alldeles för vidriga bilder i huvudet när jag läser. Kanske borde jag se filmen, bara för att se om den har mildrat händelserna något så att de är lättare att stå ut med.

*Bildligt talat.

Sorterat

Nu har jag sorterat ut mina olästa böcker och ställt dem i bokstavsordning i en egen bokhylla. Det blev fyra hyllplan precis (men det kommer ju några fler böcker i dagarna, som förstör min fina sortering...), alltså drygt 3 hyllmeter. Bara med olästa böcker.

Och jag började sortera de lästa i bokstavsordning också - jag tror att jag precis hinner till M, och sen måste jag börja ställa dubbla rader. Gif nya bokhyllor.

*Uppdatering* Bokhyllorna är färdigsorterade, och med lite trixande hann jag ända till mitten av P innan jag var tvungen att börja med dubbla rader! Det blev ganska precis en bokhylla "mer", dvs. en utöver de jag äger.

Imre Kertész - Mannen utan öde

Jag kan med största säkerhet säga att det här är en bok jag aldrig skulle ha läst om det inte var för att Theresan haft med Kertész i sin Nobelpristagarutmaning 2009. Detta trots att jag faktiskt gillar andra världskrigsskildringar och har läst (och sett) min beskärda del av dessa (från olika perspektiv - tyskt, franskt, brittiskt, svenskt, danskt, amerikanskt, soldater, motståndsrörelse, koncentrationsläger, civila). Mannen utan öde har ändå inte varit med bland funderingarna på vad jag skulle kunna läsa.

Mannen utan öde påminner en del om Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv; oundvikligt, antar jag, eftersom huvudpersonerna råkat ut för ett liknande öde. Skillnaden är att där Ivan är aktiv är huvudpersonen i Mannen utan öde passiv - han har dragit sig undan, gett upp.

Boken börjar med att huvudpersonen, den fjortonårige György, får reda på att hans far ska skickas till arbetsläger. Familjen är ungerska judar, året är 1944, tyskarna har ockuperat. György och hans judiska vänner har redan länge gått med de gula stjärnorna på kläderna, men de kan ändå inte föreställa sig att tyskarna vill dem något ont - iallafall inte överdrivet mycket ont.

Familjen tar avsked av fadern med en fest, och sen är han borta. György blir "mannen i huset" och får arbete utanför staden, med särskilt tillstånd eftersom han är jude. En dag stoppas bussen han och hans vänner sitter på. De ombeds stiga ur, och efter det blir ingenting sig likt. De skickas med tåg till Auschwitz.

Det som slog mig när jag läste Mannen utan öde var hur otroligt naiv och passiv György är. Han tror blint på tyskarna - de ska till ett läger och arbeta, viktigt för krigsinsatsen och så vidare. Väl i Auschwitz - det ser ju fint ut, med fotbollsplaner och köksträdgårdar. De andra "fångarna" övertalar honom att säga att han är sexton år - ja, det kan jag väl göra, om det gör dem glada. Och så vidare. Det är som att han egentligen inte är där. Till och med när hans illusioner krossas är han inte där. Han hatar inte, han bryr sig knappt.

Jag antar att det är en av poängerna med Kertész språk, man ska få känslan att György ser det hela utifrån till och med när han blir svårt sjuk. Det var förmodligen också så en lägerfånge som "kopplat loss" från verkligheten upplevde koncentrationslägret - inte som ett helvete, utan som nånting normalt och rentav en smula tryggt trots, eller kanske på grund av, svälten, misshandeln, kölden. Det viktiga är inte att bli fri utan att få kvällsmat.

Jag tyckte om boken - på ett lite distanserat sätt, passande nog med tanke på hur jag uppfattade den. Om ett tag ska jag läsa om den för att se hur jag uppfattar den andra gången. Det är en intressant och annorlunda skildring av koncentrationslägrena, där livet var ett helvete men man ändå kunde uppleva vad György kallar lycka.

Clive Cussler - Mörka vatten

Mörka vatten är den tredje boken i serien Oregonarkiven, dvs. med Juan Cabrillo som huvudperson. I den här boken får Bolaget i uppdrag att stoppa pirater som plundrar och sänker skepp i asiatiska farvatten. Stora företagsägda fartyg har försvunnit spårlöst, och Bolaget misstänker att flera piratband har slagit sig samman under en gemensam ledare för att kunna anfalla större fartyg. Det Bolaget snubblar in i visar sig dock vara betydligt allvarligare än bara organiserade pirater; det är en internationell konspiration som involverar slavhandel, girighet och ond bråd död.

Detta är faktiskt en av de bästa Cussler jag läst på senare tid, faktiskt riktigt välskrivet (ja, allt är ju relativt, men välskrivet för att vara Cussler) och väldigt spännande. Böckerna om Kurt Austin blir bara dravligare, men Juan Cabrillo tar sig mer och mer och i Mörka vatten avslöjas mer om hans privatliv och han framstår som allt mer mänsklig och sympatisk. Man måste inte läsa böckerna i rätt ordning men det är ju förstås alltid en fördel att göra det - Gyllene Buddha är ingen höjdare men Den heliga stenen tar sig i kragen och är helt ok, och sen får man "belöningen" i form av Mörka vatten.

Tematrio - Nyårslöften

Nu är det ju snart nytt år, så veckans tematrio handlar om nyårslöften. Eller nyårsmålsättningar, som jag tycker låter mycket bättre. Jag är så väldigt dålig på att hålla nyårslöften nämligen.

• Jag ska läsa mer ur den egna bokhyllan - drygt 120 olästa böcker räcker långt. Nu kommer jag förstås köpa fler böcker under året, men det hade varit kul att komma under iallafall 100 olästa till nästa nyår.
  
• Jag ska försöka att inte läsa om så förb****t, som det är nu läser jag ibland hellre en gammal bok än börjar på en ny. Jag är något av en trygghetsnarkoman på det sättet.
  
• Jag ska göra mitt bästa för att faktiskt fullfölja de utmaningar jag valt att hoppa på, dvs. Theresans Nobelpristagarutmaning och Lyrans Jorden Runt-utmaning. Och förstås min egen, Skrivande svenskor. (Men den är jag ju mer eller mindre piskad att genomföra...)
  

Bokfrågornas ABC - E

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?
Ja, det är nog de där klassikerna som folk fortfarande läser - Jane Austen, till exempel (för att ta en lite mer lättsam "klassisk" författare, istället för till exempel nån av ryssarna) verkar aldrig gå ur tiden.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?
Storbritannien är nog det land jag läser överlägset flest böcker från (inom Europa). Sverige hamnar på andra plats. Jag har nog aldrig läst en bok av en författare från, hm, Albanien (men jag ska ju läsa Kadaré i vår). De baltiska staterna är också svårt underrepresenterade, samt t.ex. Polen och dylika öststater.

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?
Oj. Hm, tja, Dorothy Sayers, Agatha Christie och Maria Lang är ju några favoriter. Överhuvudtaget så är jag väldigt förtjust i brittiska författare.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.
Will Adams böcker om Daniel Knox (jag har hittills läst The Alexander Cipher och The Exodus Quest) utspelar sig mestadels i Egypten. Nick Drake skriver historiska deckare som utspelar sig i faraonernas Egypten; jag har läst Nefertiti : dödsboken.

Utlottning! Inte helt bokrelaterat, men nästan.

Ja, eller först till kvarn kan man säga.

Eftersom jag har abonnemang hos Lovefilm fick jag ett par "prova Lovefilm gratis i två månader"-presentkort från dem i julklapp; ett sätt för dem att få nya kunder förstås men trevligt iallafall! Nu är det så att de flesta jag känner redan har abonnemang där eller har varit kunder tidigare vilket betyder att de inte kan utnyttja det här erbjudandet, så jag har ett presentkort kvar.

Det är alltså ett erbjudande om att pröva Lovefilm i två månader (vill man inte ha kvar abonnemanget efter dessa två månader måste man säga upp det senast den 15:e den månad som abonnemanget går ut, dvs. om man har det från 1/1-1/3 så måste det sägas upp senast 15/2) som endast kan utnyttjas av ett hushåll som inte tidigare varit kund hos Lovefilm.

Om det är nån som är intresserad av detta, hojta till i kommentatorsbåset och lämna mailadress så att jag kan nå dig. Först till kvarn, förutsatt att du lämnar mailadress.

Påfyllning

Ur boksynpunkt var min jul ytterst medioker, jag har nämligen bara fått en enda bok i julklapp (Nemi-album nummer 7, av sambon), fast jag misstänker att jag får åtminstone en boklig julklapp av Fia när hon kommer hit. =)

Nåja, hur som helst, eftersom det blev så dåligt med böcker nu i jul så fyller jag på bokhyllan på egen hand med en beställning från Adlibris och tre från Bokbörsen.

Från Adlibris:

• Selma Lagerlöf - Herr Arnes penningar/Liljecronas hem/Körkarlen (tre-i-en-pocket)
• Barbara Nadel - Förstenad
• Anne Holt - 1222 över havet
• Nigel McCrery - Stilla vatten
• Hanif Kureishi - Förorternas Buddha

Från Bokbörsen:

• Sigrid Undset - Jenny
• Nadine Gordimer - Min sons historia
• Nadine Gordimer - July´s people

Dessutom har jag beställt en bokinspirerad t-shirt från Threadless.

God jul!

Nu åker jag och firar jul hos mormor, långt ute i skogen och långt bort från all internetuppkoppling. Hemma igen på juldan!

00-talets 10 bästa

Bokstävlarna frågade för ett tag sen om vilka som är 00-talets tio bästa böcker, och det är ju omöjligt att svara på egentligen - jag har ju till exempel ett helt gäng böcker i min oläst-hög som jag är säker på skulle kvala in på listan om jag bara hunnit läsa dem - men jag gör väl ett försök:

Utan inbördes ordning, förstås! (Att några titlar är på engelska och några på svenska, trots att det är en översättning, beror på vilket språk jag läste dem på.)

Dan Simmons - The Terror (2007)
Cormac McCarthy - Vägen (2006)
China Miéville - Perdido Street Station (2000)
J. K. Rowling - Harry Potter och dödsrelikerna (2007)
China Miéville - Un Lun Dun (2007)
Mary Ann Shaffer - Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2008)
Neil Gaiman - The Graveyard Book (2008)
John Ajvide Lindqvist - Människohamn (2008)
Elizabeth Kostova - Historikern (2005)
Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru (2003)

Bubblare: Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (2006), Richard Dawkins - Illusionen om Gud (2006), Scott Lynch - Locke Lamoras lögner (2006), Dick Harrison - Slaveri: Forntiden till renässansen (2006).

2006 var uppenbarligen ett bra bokår; alla bubblare och en på topp 10-listan gavs ut då. I övrigt så känns det sena 00-talet en smula överrepresenterat, jag misstänker att det tidigare 00-talets (2000-2004, ungefär) böcker mestadels försvunnit in i dimman. Innan bloggen hade jag ju tyvärr ingen koll på vad jag läste - men då läste jag nog mest deckare också.

Nobelpristagarutmaning 2010

Theresan fortsätter med sin Nobelpristagarutmaning nästa år, och jag tänkte försöka hänga på (det gick ju lite si och så med årets utmaning - två av fem författare lästa, men det kanske hinner bli tre om jag lyckas ta tag i Kertész innan nyår).

2010 ser det ut såhär:

1. Nadine Gordimer - Läses januari till mars
2. Orhan Pamuk - Läses mars till maj
3. Gao Xingjian - Läses maj till augusti
4. Sigrid Undset - Läses augusti till oktober
5. Jean-Marie Gustave Le Clézio - Läses oktober till december

Av dessa fem har jag faktiskt börjat på Pamuk en gång i tiden (Snö) men jag orkade inte läsa klart den. Jag funderar på att testa Den vita borgen den här gången, eller kanske Mitt namn är röd.

Bokfrågornas ABC - D

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favoritförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?
Jag läser rätt mycket deckare, så det är svårt att säga en favoritförfattare... men Kathy Reichs, P. J. Tracy, Elizabeth George, Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Donna Leon är några av favoriterna. Favoritperson, tja, det är ju den uppenbara: lord Peter Wimsey. Men jag gillar också Leons kommissarie Brunetti, Hercule Poirot och P. J. Tracys Monkeewrench-gäng.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?
Jag är inte heller nån storläsare av drama, men en av de få pjäser jag läst är Strindbergs Fröken Julie som jag faktiskt gillade väldigt mycket och gärna skulle vilja se på scen. En pjäs som jag sett (dock i filmformat) och gillat är Ibsens Hedda Gabler med Lena Endre i titelrollen.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?
Bones är ju (väldigt löst) baserad på Kathy Reichs böcker, och det är nog den enda serie jag ser just nu som ö.h.t. har en litterär förlaga... Faktiskt så tror jag att inte en enda av mina andra favoritserier baseras på böcker. Däremot har flera av dem (Buffy, Angel, Star Trek TNG, Arkiv X m. fl.) genererat rätt mycket fan fiction och även "auktoriserad" fiction skriven av "riktiga" författare.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.
TerryPratchetts Hogfather (Svinvinternatt) utspelar sig på Hogswatchnight, Grisvaktarafton, på Skivvärlden - deras motsvarighet till vår jul. Någon har rövat bort Grisefar och istället måste Döden ta hans plats och dela ut presenter till barnen. Det är nu upp till Dödens dotterdotter, den ytterst kompetenta guvernanten Susan Sto Helit, att leta rätt på Grisefar innan morgonen, för utan Grisefar kommer solen inte gå upp.

Victoria Benedictsson - Pengar

Pengar är Victoria Benedictssons andra bok och, får man förmoda, den mest självbiografiska av hennes böcker. Boken handlar om den sextonåriga Selma Berg som av sin farbror mer eller mindre luras att gifta sig med den betydligt äldre patron Kristerson. Selma är naturligtvis inte förälskad, men inbillar sig att hon kommer att bli tillfreds i äktenskapet - hennes man är trots allt mycket rik och gör vad som helst för sin hustru, och dessutom håller han faktiskt av henne på sitt eget sätt.

Men den intelligenta Selma tvingas därigenom överge sin dröm att bli konstnär, och trots flitiga självstudier i olika ämnen blir hon inte så lycklig som hon hoppats. Hon börjar fundera på om hon som ett sextonårigt barn verkligen kan förväntas att avge ett löfte som hon sedan ska tvingas leva med som vuxen kvinna.

Jag gillade Pengar väldigt mycket. Benedictsson skriver betydligt mer tillgängligt än till exempel Fredrika Bremer, språket flyter på bättre och är inte så högtravande. Dessutom har Benedictsson skapat ett intressant persongalleri med Selma i spetsen, och bokens tema är kanske inte helt aktuellt idag när man gifter sig allt senare (om alls) och dessutom kan skilja sig med lätthet - och kvinnor är ju inte heller beroende av nån som försörjer dem - men samtidigt så fungerar frågeställningen fortfarande: är ett barn kapabelt att fatta ett beslut som det senare måste leva med som vuxen?

Vi har också läst Pengar:
Theresans
Lyrans Noblesser
Dievas liv och äventyr
Camilla

Och Vixxtoria har istället läst Fru Marianne.

Jag har ett problem

Nu har jag gått igenom mina bokhyllor två gånger, och jag kan fortfarande inte hitta José Saramagos Blindheten (nä, jag har alltså inte börjat på den än p.g.a. mosighet i hjärnan när jag var sjuk). Den verkar vara puts väck, men jag VET ju att jag äger den. Mina böcker står visserligen huller om buller eftersom jag inte iddats sortera dem efter flytten (i augusti...) men jag har gått igenom alla pocketböcker och den finns inte där. Har jag lagt undan den på ett så bra ställe?

*Uppdatering* Ha! Jag hittade den. Texten på ryggen var så svårläst och den stod ganska mörkt så jag missade den helt enkelt.