P. J. Tracy - Dött lopp

Författarduon P. J. Tracy har denna gång (i sin tredje bok på svenska) åstadkommit en thriller snarare än en deckare. Det är alltså inte en klassisk whodunnit utan en "förhindra otäcka saker".

Som vanligt är Grace McBride och resten av Monkeewrench-gänget huvudpersoner, tillsammans med Minneapolis-poliserna Magozzi och Rolseth samt några Wisconsin-poliser som figurerat i de tidigare böckerna. Efter den första boken (Monkeewrench-morden, även utgiven under titeln Spela död - jag tycker att den första titeln var bättre, varför byta?) har Monkeewrench-gänget utvecklat ett avancerat dataprogram för att uppspåra seriemördare, och de ger bort det gratis till polisdistrikt som ber om det. Grace, Annie och polisassistenten Sharon Mueller är på grund av detta på väg till Wisconsin, men på vägen går deras bil sönder och de snubblar över en enorm mörkläggning - en helt folktom småstad omringad av soldater. Å nej, tänkte jag, amerikansk regeringskonspirationsteori (det är bara Dean Koontz som kommer undan med det)... men det var inte riktigt så illa som jag trodde.

När Harley och Roadrunner (de resterande medlemmarna av Monkeewrech-gänget) upptäcker att Grace, Annie och Sharon saknas beger de sig ut på jakt tillsammans med Magozzi och Rolseth. Med hjälp av Monkeewrench:s avancerade datorer finns det inte mycket de inte kan spåra upp (trots hinder på vägen i form av istadiga FBI-agenter), och snart är de i hälarna på två tankbilar fyllda av nervgas.

Jag är mycket förtjust i Monkeewrench-gänget, de är så underbart excentriska. I den första boken får man förklaringen till varför de är som de är, så det ska jag inte ta upp här, men man kan ju inte låta bli att älska dem. Särskilt Harley Davidson (det är nånting med den där bilden av skäggig, taturerad bikersnubbe med ett hjärta av guld).

Hm, man kanske skulle ta och läsa om Monkeewrench-morden en gång till?