Barbara Nadel - Dödlig rättvisa

Nja, jag vet inte. Istanbulserien är nog ändå bättre än den här...

Först fick jag starka Chicagovibbar (musikalen, ni vet), mest på grund av att en kvinna hamnade i fängelse (på murderess´row, typ) och hade en ganska slajmig advokat. Anyway... Francis Hancock är en 47-årig halvindisk begravningsentreprenör i London under andra världskriget. Eftersom det är krig och stan bombas hela tiden går affärerna förstås bra, och det enda problemet är att Hancock lider av någon sorts posttraumatiskt stressyndrom sedan han slogs i första världskriget, vilket gör att han blir absolut skräckslagen varje gång bomblarmet går. Han börjar stamma och babbla och klarar inte av att gå ner i ett skyddsrum utan springer istället runt ute på gatorna under bombningarna. Vilket hade varit helt ok, om det inte hade varit ett bomblarm på var och varannan sida...

Under en av dessa vandringar stöter Hancock ihop med en karl som hävdar att han blivit nedstucken, men eftersom han inte uppvisar några skador ignorerar Hancock honom och springer hem istället. Några dagar senare dycker polisen upp med ett lik, som visar sig vara just denne man, och han visar tecken på att ha blivit nedstucken - med en hattnål. Hancock blir snart inblandad och försöker hjälpa mannens änka, som anklagas för mordet.

Jag har några små klagomål när det gäller den här boken, och det gäller främst det eviga tjatet om Hancocks "galenskap", det vill säga hans stressyndrom. Too much! Det andra gäller den svenska översättningen, som visserligen är bra i sin helhet, men snälla - kan någon lära svenska översättare när man skriver "sin" och när man skriver "hans" eller "hennes"? Det verkar de nämligen inte kunna...

Men bara därför kan jag förstås inte hitta något exempel just nu.

Ja ja, jag ska väl läsa uppföljaren också. Om den inte utspelar sig under kriget så kanske man slipper stammandet och babblandet iallafall.