Återigen, bokbeställning

Jag har egentligen inte råd att köpa böcker men fick ett sånt sug... kundkorgen på Adlibris ropade: fyll mig! Resultatet blev tre titlar (i pocket) som hyllats både här och var:

• Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam
• Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik
• Siri Hustved - Vad jag älskade

På nåt sätt känns det som en temabeställning. Nutida kvinnliga författare?

Kvartalsrapport 1

Nu är årets första kvartal slut, och det är dags att rapportera lästa böcker.

Januari
Barbara Nadel - Arabesk
Terry Pratchett - Svinvinternatt
Dorothy Sayers - Kamratfesten
Rickard Berghorn & Annika Johansson - Mörkrets mästare: skräcklitteraturen genom tiderna
Gösta Friberg & Helena Brodin Friberg - Täcknamn Shakespeare: Edward de Veres hemliga liv (påbörjad 2007)
Neil Gaiman - Stjärnstoft
Kylie Fitzpatrick - Den nionde stenen
Dorothy Sayers - Lord Peters smekmånad
Kazuo Ishiguro - Never let me go
Diane Setterfield - Den trettonde historien
Mark Haddon - Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
P. J. Tracy - Dött lopp
P. J. Tracy - Spela död
Julia Wallis Martin - Porträtt i sten
Maja Hagerman - Det rena landet: om konsten att uppfinna sina förfäder
David Eddings - Kupoler av eld: Tamuli 1
Maria Gripe - Tordyveln flyger i skymningen
Clive Cussler - Djingis Khans hemlighet

Februari
Vicki Léon - Från IX till V: orgiefixare, begravningsclowner och andra ädla antika yrken
Terry Pratchett - I lagens namn
Laura Ingalls Wilder - Det lilla huset i Stora Skogen
Laura Ingalls Wilder - Det lilla huset på prärien
Laura Ingalls Wilder - Huset vid Plommonån
Laura Ingalls Wilder - Vid Silversjöns strand
Laura Ingalls Wilder - Den långa vintern
Laura Ingalls Wilder - Den lilla staden på prärien
Laura Ingalls Wilder - Gyllene år
John-Henri Holmberg - Fantasy: fantasylitteraturens historia, motiv och författare
Naomi Novik - Hans majestäts drake: Temeraire 1
Jan Broberg - I fantasins världar
Steven Ekholm - En guide till fantasy
George Orwell - 1984
Maria Lang - Tragedi på en lantkyrkogård
Maria Lang - Mördaren ljuger inte ensam
Stephen King - Dödsdansen

Mars
Douglas Coupland - Microslavar
Clive Cussler - Svart vind
Scott Lynch - Locke Lamoras lögner
Maria Lang - Se, döden på dig väntar
Clive Cussler - Den heliga stenen
China Miéville - Perdido Street Station
Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Neil Gaiman - Amerikanska gudar
Barbara Nadel - Djupa vatten
Maria Lang - En främmande man
Maria Lang - En skugga blott
Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes

Sådärja! Böckerna markerade i rött är omläsningar, vilket ger 18 omlästa böcker av totalt 47. En betydligt bättre ratio än jag brukar ha i vanliga fall, tror jag (nu läste jag visserligen hela Det lilla huset på prärien-serien två gånger innan jag lämnade tillbaks den, så strikt taget är det 25 omläsningar av 54). Ganska många böcker i januari, färre i februari och mars - i mars var det Perdido Street Station som ställde till det, jag hann inte med så många andra böcker helt enkelt. I övrigt då? Tja, 2 av 10 engelska böcker samt 29 nya böcker av 100 avklarade (i enlighet med min Läsutmaning 2008). Det här ska nog gå bra...

Bäst det här kvartalet (utan inbördes ordning):

Naomi Novik - Hans majestäts drake: Temeraire 1
Scott Lynch - Locke Lamoras lögner
China Miéville - Perdido Street Station
Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes

Bubblare: George Orwell - 1984

Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes

Den andra boken på engelska detta år (two down, eight to go!). Something Wicked This Way Comes handlar om Will Halloway och Jim Nightshade; den ene född en minut innan midnatt den 30 oktober, den andre en minut efter midnatt den 31 oktober. De bor grannar och är bästa vänner, och berättelsen utspelar sig under några dagar i oktober, strax innan de båda fyller fjorton år.

Ett tivoli kommer till stan. Cooger & Dark´s Pandemonium Shadow Show anländer med tåg, klockan tre på natten - den timme då själen är som längst från kroppen. Jim och Will smiter ut för att titta på när tivolit byggs upp. Dagens efter träffar de på tivolits ägare mr Dark, mer känd som den illustrerade mannen, och hans kollega mr Cooger; de upptäcker också karusellens fruktansvärda hemlighet. Snart är Jim och Will på flykt undan tivolits mörka krafter. Deras enda bundsförvant är Wills far, en gammal man som arbetar som vaktmästare på biblioteket.

Det är stora frågor som avhandlas i Something Wicked This Way Comes. En fråga som jag fäste mig vid är denna: om man skulle kunna dra av eller lägga till år av sitt liv, skulle man göra det då? Det skulle inte innebära mer eller mindre erfarenhet; sinnet är fortfarande detsamma. Det kanske låter lockande för en trettonåring att bli tjugo, eller för en femtioåring att bli trettio igen, men ändå... jag tror inte det. Jag vill nog vara precis så gammal som jag är.

Ray Bradbury skriver vindlande, adjektivrikt (jag kanske skulle välja nånting enklare nästa gång? Det är många ord jag egentligen måste slå upp), men ändå tilltalande. Stämningen byggs skickligt upp trots att historien egentligen är ganska enkel och rak; den utspelar sig dessutom bara under ett par dagar. Från oskuldsfull till erfaren på ett veckoslut.

Mycket av det jag läser nu har anknytning till tivolin eller cirkusar, snart kommer förhoppningsvis också The Freakshow på posten. Då blir det tivoliskräck av ett, som jag tror, blodigare slag...

Från önskelistan

Gårdagens födelsedag resulterade i två böcker från önskelistan (ja, förutom Dissolution då): Un Lun Dun av China Miéville och Cryptonomicon av Neal Stephenson. Den sistnämnda boken fick jag dock inte i fysisk form eftersom beställningen från Adlibris inte behagat dyka upp än, men jag fick en fin kopia av framsidan iallafall =).

Förutom det fick jag några fler böcker, pengar (fantastiskt, då kanske man har råd med mat den här månaden också...), två ljuslyktor, världens bästa film *host* Rambo 3 samt en liten fingertoppsdinosaurie (tänk Buffy: grr-argh). Och trisslotter. Några var det till och med vinst på.

Nu har jag tre påsar bullar kvar i frysen. Fika, någon?

Maria Lang - En skugga blott

En skugga blott, som går och går, är livet;
En stackars skådespelare, som larmar
Och gör sig till, en timmes tid, på scenen
Och sedan ej hörs av. Det är en saga
Berättad av en dåre; låter stort,
Betyder intet.

En skugga blott är tillsammans med Mörkögda augustinatt mina två Lang-favoriter; båda har också en titel som kommer från ett berömt verk (Macbeth och en dikt av Erik Axel Karlfeldt). I En skugga blott har Puck och Einar ganska nyligen gift sig, och Puck kommer hem till ett novembermörkt Stockholm efter en två månader lång vistelse i Egypten. Men Einar möter henne inte på flygplatsen; inte heller är han hemma i den mörklagda våningen på Skillinggränd. Istället möts Puck av odiskade tallrikar i köket och främmande damkläder i sovrummet. Var är klädernas ägarinna? Puck får onda aningar, och när hon går in i badrummet möter henne en fruktansvärd syn - i det vattenfyllda badkaret ligger en död kvinna.

Det står ganska snart klart att mördaren finns att söka i den lilla kretsen av akademiker på Humanistiska biblioteket, Hum. B. Och det betyder att mördaren är en av Puck och Einars närmaste vänner...

Hum. B. är verkligen ett fantastiskt litet bibliotek, ett sådant man önskar att alla bibliotek vore - ombonat, trångt, stämningsfullt. Mycket av charmen med En skugga blott har med Hum. B. att göra, och även i övrigt är det en klassisk pusseldeckare (precis som Dorothy Sayers är Langs deckare väldigt akademiska, vilket jag tycker nästan är en förutsättning för en riktigt bra pusseldeckare. Agatha får förlåta). Christer Wijk gör som vanligt ett bejublat framträdande i den sista aktens stora avslöjningsscen... och precis som sig bör utspelar sig denna i biblioteket.

Ja må jag leva...

Idag fyller jag år. Massor av år, hela 26 stycken. Och i vanlig ordning hinner man inte med så mycket annat på sin födelsedag än att utfodra alla som kommer och hälsar på =).

Fin tårta, eller hur? Tyvärr är det inte den tårtan jag kommer att servera. Det blir faktiskt ingen tårta alls, bara bullar. Och kanske lite banankaka.

Maria Lang - En främmande man

Jag är säker på att jag läst En främmande man förut och glömt bort det, för när jag började läsa den igen verkade den väldigt bekant. Iallafall hela resan upp till ödegårdarna och den första dagen där; vem som var mördaren kom jag dock inte ihåg.

Nå, i En främmande man har Puck och Einar begåvats med inte bara ett utan två barn (det första fanns med redan i Mörkögda augustinatt). Tillsammans med Pucks pappa, Christer Wijk och Christers operasångerska (men ännu inte hustru), som krånglat sig in i handlingen i någon av de böcker jag inte läst, ska Puck, Einar och barnen tillbringa sommaren i en ödeby från 1700-talet utanför Skoga. Det är Eje och Christer som står för planerna, men Puck få en föraning om att allt inte står rätt till när det gäller de där planerna - och hennes föraningar bekräftas av flera andra personer som låter undslippa sig halvkvädna visor om att nånting mystiskt en gång hänt där ute i skogen.

Men hela sällskapet beger sig hursomhelst på sin semester, och den första dagen är allt frid och fröjd. Det är inte förrän först Einar och så småningom flera andra i sällskapet måste ge sig iväg som det börjar hända besynnerliga saker. Och en natt träffar Puck på en främmande man...

Jag gillar Maria Langs deckare bland annat för att de är så lättlästa; max en timme eller så per bok. Dessutom är de mysiga och härligt femtiotalsaktiga, man riktigt känner familjevärderingarna strömma över en... Särskilt spännande kan jag dock inte säga att just den här boken var, förmodligen var det också därför jag glömt bort att jag redan läst den.

Barbara Nadel - Djupa vatten

Djupa vatten är den fjärde boken om den turkiske poliskommissarien Cetin Ikmen. I den här boken är det centrala temat familjen, och i synnerhet familjefejder. Kommissarie Ikmen dras in i ett fall där en ung albansk man mördats, och från början tror man att det är en medlem av en rivaliserande albansk familj som begått mordet. Dessa två familjer har legat i fejd länge, och bland albaner löser man fejder genom att döda en man ur den andra familjen. Då måste den dödes familj hämnas, och så fortsätter det - ibland tills alla män i en familj är döda. Och eftersom Ikmen är halvalban på sin mors sida blir också han indragen i allt detta.

Samtidigt uppvaktar Ikmens före detta inspektör, numera kommissarie, Suleyman den tolv år äldre turkisk-irländska psykiatrikern Zelfa Halman, och Suleymans kollega och vän Cohen har blivit av med båda sina ben i en våldsam jordbävning som drabbat Istabul arton månader tidigare. Nu när han själv inte kan vara polis längre försöker Cohen övertala sin motsträvige son att gå med i kåren.

Zelfa Halman i sin tur har en ovanligt besvärlig patient, en tonårspojke med underliga vanföreställningar, och innan historien är över har både han och hans syster spelat en avgörande roll i dramat.

Jag kommer ihåg att jag var lite skeptisk till den första boken om kommissarie Ikmen (Belsassars dotter) men böckerna har faktiskt blivit bättre och bättre, även språkmässigt (ny översättare?). Det är intressant att läsa om den turkiska kulturen - den får inte så stort utrymme eftersom det alltid är själva morden som är huvudsaken, men det går ju inte att undvika lite lokalfärg. Och det hade varit häftigt att resa till Istanbul.

I år kommer även nästa bok i serien, med titeln Harem, på svenska.

Bokfemman v. 13

NU har jag äntligen kommit på ett tema! Funderade först på att sno Malins science fiction-tema, men det kändes lite tråkigt att göra samma som nån annan, plus att min lista förmodligen enbart skulle bestå av Robert A. Heinlein. Jag gillar Heinlein =).

So, here we go!

Veckans tema för Bokfemman är valfritt. Nämn 5 böcker på valfritt tema.

Mitt tema denna sista vecka är Barn- och ungdomsböcker jag älskade som liten!

• Wolfgang & Heike Holbein - Sagomåne. Förmodligen den första renodlade fantasybok jag läste. En liten pojke vill rädda sin sjuka syster, och för att göra det tar han sig till en alternativ värld där han ska bekämpa den onde, tja, härföraren kanska man kan säga, med hjälp av ett gäng vänner han träffar på vägen - talande djur och en jätte, bland annat. Jag kommer inte ihåg mycket av handlingen men minns att jag lånade den gång på gång på biblioteket. Tyvärr är den nästan omöjlig att få tag på nu.
  
• Prinsessan Burra i Marsipanien. Författaren kommer jag inte ihåg namnet på (Gunilla nånting?), och Google är inte till någon hjälp. Nån som vet? Det här är hursomhelst en bilderbok där prinsessan Burra och hennes pappa kungen och mamma drottningen bor i ett riktigt, riktigt fattigt kungadöme; kungafamiljen äter havregrynsgröt varje dag utom söndagarna då de festar på sill och potatis. Burra gifts bort med prinsen av Marsipanien, ett ofattbart rikt grannland där alla invånarna är smällfeta och vackert blonda, husen är färggranna och alla äter en massa godis (särskilt marsipan, då). Men Burra trivs inte alls där; istället rymmer hon och hamnar hos en snäll drake. Prins Marsipan försöker rädda henne, men Burra stannar hellre hos draken och gifter sig istället med den... bilderna på de små drakmänniskobarnen som de får i slutändan är underbart söta =).
  
• Joan Aiken - Mysteriet på Willoughby Chase. Utspelar sig i England på 1800-talet. Den fattiga flickan Sylvia sänds för att bo hos sin rika kusin Bonnie samtidigt som Bonnies föräldrar ska bege sig ut på en lång utlandsresa. Guvernanten som anställs för att se efter flickorna visar sig dock vara en riktig skurk; när det meddelas att Bonnies föräldrar är försvunna efter en olycka tar hon helt över huset och skickar Bonnie och Sylvia till en "skola" (snarare barnarbetshus) i London, som hon driver. Flickorna lider ont men bestämmer sig för att rymma, och med hjälp av en pojke som de träffar tar de sig till Sylvias fattiga faster Jane i London. I slutändan löser sig allt förstås, Bonnies föräldrar kommer tillbaks och alla blir lyckliga.
  
• Malcolm Bird - Häxkonster för praktiskt bruk. En alldeles underbar bilderbok där man får lära sig hur häxor lever, bor, äter, klär sig med mera. Dessutom finns det recept på saker som masksoppa (maskarna är små bitar spaghetti) och dammkakor (dammet är ingefära) samt sybeskrivningar för en tehuva i form av en dödskalle och kuddar med pumpamotiv... jag lånade denna bok massor av gånger på biblioteket i Borås (där vi bodde när jag var liten) men såg den aldrig nånstans när jag blivit lite äldre (och vi flyttat upp till Luleå). Men vid en semester i Simrishamn med min dåvarande pojkvän för några år sedan så hittade jag den, till min stora lycka, i en bokhandel och min pojkvän köpte den åt mig.
• Eva Ibbotson - Den stora spökräddningen. Jag älskade alla Eva Ibbotsons böcker, men den här var lite extra bra. När jag gick i lågstadiet skulle vi varje dag läsa ett kapitel i valfri bok högt för en förälder (lästräning, antar jag), och jag valde böcker av Eva Ibbotson. Jag tror att mamma gillade böckerna nästan lika mycket som jag... Den stora spökräddningen handlar om Rick, en pojke som får besök av en familj spöken som blivit utdrivna från sitt hem. Rick, som är en godhjärtad och handlingskraftig pojke, bestämmer sig för att ta med dem till London och be premiärministern om att upprätta ett reservat för spöken. De utsätter sig för alla möjliga faror på vägen, och samlar även ihop en mängd andra spöken (och en familj vampyrfladdermöss!).
  

Sådär, det var min allra sista bokfemma. Men eftersom det finns 15 Bokfemmor som jag inte varit med på (ja, fler egentligen, men några har jag valt att avstå ifrån) så kommer jag nog att göra dem också lite då och då...

Veckans lästrio 1

Klart jag måste haka på Petras Veckans lästrio, nu när Malins Bokfemma går i graven (det kommer en bokfemma den här veckan, jag har bara inte kommit på nåt bra ämne än. Det är svårare att komma på nåt eget än att följa instruktioner tydligen).

Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter?

• Kommissarie John Rebus i böckerna av Ian Rankin. På alla sätt en klassisk bokdetektiv; medelålders, dricker för mycket, röker för mycket, lyssnar på gammal rock, taskiga relationer med sin familj (frånskild, förstås) och en outsider på jobbet.
• Broder Cadfael i Ellis Peters medeltidsdeckare. Inte på något sätt en traditionell detektiv! Medelålders benediktinermunk, walesare i England på 1100-talet, före detta korsfarare och allmänt världsvan och klok.
  
• Lord Peter Wimsey i böckerna av Dorothy Sayers. Min favvo-detektiv alla kategorier. Nervöst lagd, lysande intelligent adelsman med examen i historia från Oxford; monokelprydd och bästa kompis med Scotland Yard-kommissarien Parker.
  

Äsch, fick man bara lista tre? Det finns ju så många andra! Hercule Poirot, Sherlock Holmes, miss Marple, Alan Banks, Milo Sturgis, John Cardinal, Leo Magozzi... Extrapoäng till den som kan pricka in vilka böcker de tillhör =). Förutom de tre första då.

Jag ger upp

Jag har kommit igenom halva Sushi för nybörjare, men nu ger jag upp. Maken till ointressant, jobbig bok var det länge sen jag stötte på - vad bryr jag mig om Lisas, Ashlings och Clodaghs problem egentligen? Lisa är en bitch, Ashling en mes och Clodagh en missnöjd morsa. Droppen kom när tidningschefen Jacks flickvän tänkte "äntligen har mina manipulationer fått honom dit jag vill!". Ledsen, men jag funkar inte så...

Jag ska ge Jane Greens I dina kläder en chans, eftersom den ligger här hemma, men om den imponerar lika lite så måste jag nog ta tillbaks min önskan om sockervaddsfluff. För det här är bara patetiskt.

Tack!

Idag fick jag C. J. Sansoms Dissolution på posten från snälla Marianne; det blev en tidig födelsedagspresent. Nu har jag förstås en hel hög böcker som jag måste plöja först, så Dissolution får vänta lite... men snart, snart!

På skräckens tivoli

Eftersom jag känner mig lite deprimerad och allmänt grumpy så var jag tvungen att spontanshoppa nånting. Detta nånting råkade, eftersom jag är jag (och jag dessutom gick in på Amazon.co.uk), bli en bok som jag aldrig tidigare hört talas om. Amazon rekommenderade den baserat på de köp jag tidigare gjort och böcker jag tittat på men inte köpt: The Freakshow av Bryan Smith. Jag googlade lite på den och hittade en recension som försäkrade mig om att det var en "haunted carnival"-historia, vilket lät bra. Jag ska ju snart sätta tänderna i Something Wicked This Way Comes, så...

Förresten, nu måste jag göra en liten reflektion angående de svenska bokpriserna: The Freakshow kostade mig 4,73 pund, vilket blir drygt 57 svenska kronor. Inklusive frakt (från USA, trots att det var brittiska Amazon... fråga mig inte varför). Själva boken, i nyskick, gick på 0,79 pund - nio kronor. Hur kan i så fall en svensk pocket kosta minst 35 spänn, plus frakt, från en nätbokhandel? Jag fattar inte.

Nån som läst nåt av Bryan Smith?

Neil Gaiman - Amerikanska gudar

Jag har precis läst klart Amerikanska gudar och egentligen borde jag vänta lite med att avge ett omdöme, smälta boken så att säga. Det är nämligen så att jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tyckte - var den bra? Dålig? Nånstans mitt emellan?

Jag lutar åt bra, men inte lika bra som Neverwhere (som var min första kontakt med Gaiman och därigenom den måttstock mot vilken alla hans andra böcker mäts). Med tanke på att jag dessutom precis läst underbara mastodonten Perdido Street Station så måste jag tyvärr medge att Amerikanska gudar står sig lite slätt.

Shadow har precis släppt ut ur fängelset. Han har suttit inne i tre år för grov misshandel, och varje dag har han längtat hem till sin fru Laura. Men samma dag som han släpps får han reda på att Laura har dött i en bilolycka, och på flygplanet hem möter han en gammal man som erbjuder honom jobb. Mannen kallar sig Wednesday, och det står snart klart för Shadow att mr Wednesday inte riktigt är som alla andra...

I ett sammelsurium av glömda gudar och nya dito far Shadow och mr Wednesday kors och tvärs över USA, bakom dem hägrar en storm; ett krig är på väg att bryta ut.

Amerikanska gudar påminner mig lite grann om Goda omen (iallafall Gaimans kapitel i Goda omen). Väldigt Gaiman-esque helt enkelt. Och nu vill jag väldigt gärna läsa Anansi Boys.

Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Den här bara svepte jag igenom; 350 sidor på en eftermiddag. En fin historia var det också.

Gamle Jacob Jankowski, 90 år gammal - eller kanske 93 - sitter på ett vårdhem och minns sin ungdom, när han arbetade på Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, en av alla de tågresande cirkusar som for kors och tvärs över USA på 1930-talet. Tiderna var hårda, det var depression och man var glad om man överhuvudtaget hade ett arbete. Jacob halkade in på cirkusbanan av misstag, och under den där sommaren 1931 förändrades hans liv helt och hållet...

Jag tyckte om språket (läste nån recension som tyckte att språket var dåligt, men det håller jag inte med om) och stämningen, men samtidigt blir jag betryckt över den förtvivlan och rädsla som berättelsen andas. Bröderna Benzinis styrs helt av cirkusdirektörens nycker, och djurchefen, vars vackra hustru Marlena också är cirkusens stjärnryttarinna, är om möjligt ännu värre - en grym och oberäknelig man. När det är dåligt med pengar eller någon stället till med besvär försvinner de bara en natt; de knuffas av tåget och lämnas, ibland döda. Det är långt från den spännande, romantiska, okonventionella värld man tror cirkuslivet är. Men Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (vilken fruktansvärd översättning av den fina, stillsamt poetiska titeln Water for elephants!) är helt klart värd att läsas.

Önskelista

*Tutududiduditututuli...* Om en vecka precis fyller jag år, och jag har en milslång lista på böcker jag vill läsa. Här kommer några slumpmässigt utvalda titlar som jag inte blir ledsen om jag får i födelsedagspresent:

• C. J. Sansom - Dissolution
• Jonathan Maberry - Ghost Road Blues
• Bentley Little - The Walking
• K. J. Bishop - The Etched City
• S. M. Peters - Whitechapel Gods
• Robert J. Sawyer - Calculating God
• Mary Doria Russell - The Sparrow
• Alan Campbell - Scar Night
• China Miéville - Un Lun Dun
  
• Mary SanGiovanni - The Hollower
• Jeff VanderMeer - Veniss Underground
• Peter Watts - Blindsight
• Neil Stephenson - Cryptonomicon
• Susanna Gregory - A Plague on Both Your Houses
• Justina Robson - Natural History
  

Oj, nu måste jag nog sluta.

Men som ni ser så har jag fått blodad tand när det gäller att läsa på engelska, och anledningen till att jag vill ha alla de här böckerna är för att de inte finns på biblioteket (dåliga, dåliga bibliotek). Inte har jag råd att köpa dem heller (fast de är inte så jättedyra på brittiska Amazon faktiskt).

China Miéville - Perdido Street Station

Oj. Den här kommer ta ett tag att smälta. 867 sidor New Weird-fantasy, i en stad som får både Ankh-Morpork och Camorr att verka som en sömnig by på landet.

Isaac Dan der Grimnebulin är en forskare som kastat av sig universitetets ok och arbetar med sin oortdoxa forskning på egen hand. Hans älskarinna Lin är khepri, hälften insekt och hälften humanoid, och konstnär. Khepris är bara en av alla raser som lever i stadsstaten New Crobuzon i Miévilles fantasyvärld Bas-Lag; det finns människor, vodyanoi (vattenlevande), cactacae (kaktusfolk), garuda (fågelmänniskor) och allehanda andra. New Crobuzons hjärta är den väldiga Perdido Street Station, där stans fem järnvägslinjer möts, och där ambassader, butiker och, djupt nere i källarvalven, milisens fånghålor befinner sig...

En dag kommer en främling till New Crobuzon, och han erbjuder Isaac en stor summa pengar i utbyte mot en enorm uppgift, en uppgift som Isaac gladeligen tackar ja till. Men Isaacs undersökningar slår fel, och en livsfarlig varelse släpps lös. Nu måste Isaac och hans kumpaner, jagade av myndigheterna såväl som stans största maffiaboss, rädda New Crobuzons invånare från det fasanfulla hotet.

Det är mycket att förhålla sig till här; en ny värld går lätt att vänja sig vid men alla de varelser som Miéville glatt dukar upp är lite knepigare. Khepris är stumma (deras insektshuvuden gör att de inte kan prata) och till största delen kvinnliga; manliga khepris har inga mänskliga kroppar utan är bara insekter, med insekters intelligens - alltså ingen alls. Vodyanois besitter en förmåga att forma vatten efter sin vilja, garudas har enorma vingar (och ett flyttbart bibliotek!), kaktusfolket ser verkligen ut som kaktusar och de rotade varianter som växer i öknen är deras avlägsna släktingar... Det låter skrattretande men känns helt plausibelt när man läser Perdido Street Station.

I det stora hela så gillar jag det här, även om boken känns lite väl lång - det blev en aning segt på sina ställen. Miéville verkar vara förtjust i att brodera ut sina historier... Det finns ytterligare två böcker som utspelar sig i Bas-Lag (The Scar och Iron Council) som jag måste kika närmare på, liksom Miévilles övriga böcker. Gillar man fantasy (och kanske speciellt Neil Gaimans Neverwhere) så är Perdido Street Station helt klart att rekommendera!

Hur mycket boknörd är du?

Bara 82%? Jag är förvånad. Men ok, jag har ju inte läst Stieg Larsson (apropå Lisbet Salander-frågan) och inte sett You´ve got mail eller Notting Hill.

Bokfemman v. 12

Veckans tema är främmande kulturer/resa med böcker. Nämn din topp 5.

• Elizabeth Kostova - Historikern. Det här var den första boken jag tänkte på när jag såg veckans tema. I Historikern reser huvudpersonerna till Istanbul, som jag länge velat besöka, och flera öststater (bland annat Ungern), och beskrivningarna av städerna etc. där de befinner sig låter så fantastiskt mysiga, maten verkar underbar och så vidare. Trots att berättelsen för det mesta utspelar sig under kalla kriget och järnridån är en realitet!
  
• Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti. Venedig är en av de städer som jag väldigt gärna vill se, och i Leons böcker är staden en ständigt närvarande huvudperson. Alla kanaler, gator och månghundraåriga byggnader spelar en vital roll, och även här är maten fantastisk.
  
• Giles Blunts böcker om kommissarie Cardinal samt Kathy Reichs böcker om Temprence Brennan. De här båda bokserierna får dela plats, eftersom de berör samma land - Kanada. Det varkar vara ett riktigt häftigt land, och jag skulle vilja besöka både Toronto, Quebec och Montreal för den multikulturella atmosfären likväl som den kanadensiska landsbygden, gärna nånstans där det är riktigt vintrigt. Algonquin Bay, till exempel - fast jag vet inte ens om det är en riktig stad =).
  
• Ian Rankins böcker om kommissarie Rebus samt Trainspotting av Irvine Welsh. Skottland har varit mitt drömresmål i 10-15 år vid det här laget, och jag vill både se Edinburgh (och Glasgow och Aberdeen) och de skotska högländerna. De böcker jag valt visar Edinburgh från dess lite mer tröstlösa sida, men jag är övertygad om att det är en trivsam stad iallafall.
  
• Arthur Conan Doyle - Novellerna om Sherlock Holmes. Ok, nu blev det lite tidsresa här. Men både London på 1800-talet och London idag vore en dröm att resa till - Picadilly Cirkus, Leicester Square, Harrod´s, Chelsea, The Ritz, afternoon tea, fish and chips... Smaka på orden, visst låter det underbart?

Ganska många deckare blev det. Men eftersom jag - förutom deckare - mestadels läser fantasy och SF (och en del skräck) så är det svårt att hitta litterära resmål i min vanliga lektyr. Jag hade i och för sig gärna rest till Stephen Kings Maine nån gång... och om vi ska börja prata fiktiva resmål så hade Ankh-Morpork, New Crobuzon och Camorr legat bra till. Hm, det kanske vore nåt för en senare Bokfemma?

Läsrapport: Perdido Street Station

Efter ett antal dagar är jag cirka en fjärdedel in i Perdido Street Station (visst har den ett fint omslag förresten?). Tur att jag har den fram till 31 mars, annars hade jag nog inte hunnit läsa ut den... jag läser två eller tre kapitel om dan, mer har jag inte tid med.

So far är den intressant; det var lite väl mycket ordbajseri alldeles i början, i prologen (och det tog ett antal kapitel innan man ens fick reda på vem det var som anlände till New Crobuzon på första sidan) men det gav med sig. Ordbajseriet begränsar sig numera enbart till beskrivningarna av staden, som är en sjudande, myllrande massa helt i Ankh-Morporkstil (och även staden Camorr i Locke Lamoras lögner) fylld av varelser av allehanda raser och utseenden - människor, khepri, vodyanoi och diverse andra raser som Miévilles fantasi har frambragt. Nu snackar vi ultimat New Weird här, en litterär genre som jag definitivt måste utforska mer.

Jo, och angående det där med att läsa på engelska; det går rätt bra - fast jag har varit tvungen att slå upp en hel del ord. Hittills har ordet plethora dykt upp en gång, det kommer säkert igen =). Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att läsa en massa engelska titlar som jag hittat på SF-bokhandeln...

Biblioteksrapport

Ett post-simningsbesök på biblioteket (de ligger ju på så bekvämt gångavstånd från varandra, biblioteket och simhallen) resulterade i följande:

• Jane Green - I dina kläder (som ett led i min nyligen påbörjade sockervaddsdiet)
• Marian Keyes - Sushi för nybörjare (samma här)
• Kylie Fitzpatrick - Gobelängen
• Neil Gaiman - Amerikanska gudar
• Ariana Franklin - Dödens mästarinna (ett helt oprövat kort, har aldrig hört talas om författaren tidigare)
• Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes
• Barbara Nadel - Djupa vatten (ytterligare en bok i serien om kommissarie Cetin Ikmen)
• Arthur Phillips - Egyptologens gåta

Och jag har fortfarande kvar Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow från mitt förra bibblobesök, tillsammans med Perdido Street Station som jag nyss började med (maffiga 867 sidor, ingen lättviktare precis). Så när jag ska hinna läsa alla de här böckerna har jag ingen aning om...

Clive Cussler - Den heliga stenen

Nu börjar jag faktiskt känna mig lite övermätt på Clive Cussler. Den heliga stenen är den andra boken i Oregonarkiven, en ny serie där huvudpersonen heter Juan Cabrillo, en f.d. CIA-agent som numera arbetar för Bolaget, en sammanslutning av f.d. militärer och underrättelseagenter som kontrakteras för uppdrag som är alltför grannlaga för att den amerikanska regeringen ska kunna ta ta hand om dem själva.

Bolaget är helt enkelt en militär variant av NUMA och Juan Cabrillo (som trots sitt namn är blond och blåögd) är en nödtorftigt maskerad Dirk Pitt. Den stora skillnaden är väl att det inte ingår undersköna kvinnor med vilka Cabrillo har kärleksaffärer till höger och vänster - inte heller finns det en humoristisk side-kick. Språket känns annorlunda jämfört med Dirk Pitt-böckerna och Den heliga stenen påminner mer om "James Bond möter Tom Clancy" än de äventyrromaner som Cussler i vanliga fall producerar.

I Den heliga stenen hittar en ung arkeolog en gammal grotta på Grönland, utgrävd för 1000 år sedan av vikingen Erik den Röde (far till den Leif Eriksson som upptäckte Amerika). Grottan byggdes för att tjäna som helgedom åt en från himlen nedfallen sten - dvs. en meteorit - som bara råkar bestå av ett mycket radioaktivt ämne. När arkeologen rapporterar om sitt fynd bestämmer sig en islamsk fundamentalistgrupp sig för att stjäla meteoriten och använda den för att göra en bomb. Samtidigt är en amerikansk miljardär på jakt efter stenen för att använda den i sitt privata krig mot islam, och Juan Cabrillo och Bolaget blir indragna i härvan. Efter en halsbrytande jakt över halva jordklotet och samarbete med både CIA och MI5 når Cabrillo och hans team Saudiarabien där det heligaste av alla muslimska föremål, stenen i Kaba, står inför omedelbar förstörelse.

Och jag tror inte att jag på något sätt avslöjar något oväntat när jag skriver att Bolaget och de goda västerländska krafterna återigen triumferar...

Om inte Nick Hornby och grabbarna redan hade snott beteckningen "lad litt" för sina böcker (och jag misstänker faktiskt att det är fler kvinnor än män som läser Hornby...) så hade Clive Cussler annars varit en perfekt kandidat. Biljakter, veteranmotorcyklar, högteknologiska fartyg och helikoptar - det här är verkligen grabbigt i kvadrat.

Maria Lang - Se, döden på dig väntar

Jag kan inte bestämma mig för om jag läst den här boken tidigare eller inte. Jag trodde inte det, för det ringde ingen liten klocka vare sig av titeln eller beskrivningen - men när jag väl läste boken så tyckte jag att jag kände igen den. Så jag vet inte.

Se, döden på dig väntar handlar hursomhelst om Puck, förstås, och Einar på ett hörn, men mycket lite Christer Wijk (han har varit synnerligen hänsynslös och tagit semester, precis när ett synnerligen intrikat mordproblem dyker upp). Det intrikata mordproblemet utspelar sig ute på Drottningholmsteatern, där en medlem av operaensemblen går och blir mördad alldeles efter premiären av Cosí fan tutti. I vanlig ordning är kretsen av misstänkta snäv - den består helt enkelt av de övriga i ensemblen, som samtliga går omkring skuldtyngda av hemligheter.

Puck hamnar naturligtvis mitt i alltihop som "hjälpreda" åt Christers vikarie på riksmordkommissionen, och som inte det är nog går hon dessutom och kärar ner sig i en av de misstänkta! Einar, alla dina passionerade blickar på och flörtande med diverse blondiner i tidigare böcker är förlåtna... Hur har de det i det där äktenskapet egentligen?

I den obligatoriska avslöjningsscenen är det tack och lov Christer Wijk som sitter vid spakarna igen och demaskerar den skyldige, som med en lättad suck erkänner och avförs till rättegång och lämpligt fängelsestraff. Och sedan lever de alla lyckliga i alla sina dar - eller i varje fall tills nästa gång Puck snubblar över en död människa.

10 000!

Woot!

Scott Lynch - Locke Lamoras lögner

Jag var - precis som när det gällde Hans majestäts drake - lite kluven till den här boken från början. Fastnade på sidan 48, lät den ligga i flera dagar, tog sedan upp den igen i söndags, sträckläste 400 sidor, fastnade igen. Idag läste jag äntligen ut den.

Locke Lamoras lögner, första delen i serien Gentlemannarövarna, handlar om Locke, som i späd ålder hamnar hos Tjuvmakaren i Skuggornas kulle för att arbeta som retsticka (en liten medhjälpare till de lite äldre ficktjuvarna). Skuggornas kulle är en illa beryktad gravplats i staden Camorr; värld och spegel av världar - nej, förlåt, det är Skivvärlden och Ankh-Morpork det. Men Camorr påminner väldigt mycket om Ankh-Morpork, en sjudande, myllrande stad med tusentals själar och ännu fler riktiga människor...

Nåväl, Locke visar sig helt enkelt vara alltför bra på att stjäla, och till slut måste Tjuvmakaren göra sig av med honom. Hellre än att döda honom säljer Tjuvmakaren honom till en präst hos den namnlöse Trettonde, och Lockes utbildning till Gentlemannarövare tar sin början.

"En vacker dag, Locke Lamora, kommer du att ställa till det något så praktfullt, så ärelystet, så överväldigande att himlen kommer att lysas upp och månarna börjar snurra och gudarna själva kommer att skita kometer av fröjd. Och jag hoppas bara att jag kommer vara kvar så att jag får se det."

"Inte då", sa Locke. "Det kommer inte att hända."

Men det är klart att det händer. Och det är det den här boken handlar om.

Så vad tycker jag? Definitivt läsvärd! Språket är bra, dialogerna mellan Locke och hans kumpaner flyter fint och är roliga. De invecklade bedrägerierna blir lite tröttsamma i längden och helst vill jag att Locke ska vara så lysande intelligent och listig att han aldrig hamnar i klistret, men så är det tyvärr inte (Locke är nämligen en av mina favorit-fantasykaraktärer; den lille, smidige, überintelligente tjuven). Men det viktiga är att Locke aldrig ger upp.

Så, när kommer nästa bok på svenska?

Bokfemman v. 11

Svensk samtidsroman. Det var så många fel där att jag vet inte vart jag ska börja...

Ingen bokfemma den här veckan, alltså.

Betraktelse över sockervaddsfluff och bubbelgum

Efter många, många års förakt mot litterär sockervadd och tuggummirosa titlar i stil med Bergdorfblondiner och, i filmens värld, Legally Blonde har jag börjat sukta efter just denna sorts böcker och filmer. Igår gick Legally Blonde 2 på tv; jag har tidigare sett den första filmen (när det var ett ovanligt ointressant avsnitt av Criminal Minds och jag satt och zappade mellan flera kanaler - jag fastnade hela tiden på SVT1 som visade Legally Blonde) och hur det nu kom sig så bytte jag inte kanal. Och insåg att jag faktiskt gillade. Till den milda grad att jag började surfa runt lite för att hitta dvd-utgåvorna till ett billigt pris (jag har visserligen inte råd att köpa just nu, men cdon.se, tror jag att det var, hade ett dubbelpack med båda filmerna för 89:- + frakt. Tips från mig till er).

I en kommentar till Hermias inlägg om Bergdorfblondiner och finlitterära överjag berättade jag om min lille följeslagare "gubben på axeln" (tänk er honom som den kulturella motvarigheten av den pyttelilla ängeln/djävulen som brukar dyka upp på seriefigurernas axlar - jag vet inte om gubben är en ängel eller djävul men han har sin motsvarighet i en liten gumma på andra axeln som avskyr allt som luktar alltför pretentiöst, till exempel tyska expressionistiska stumfilmer, Björn Ranelid och kulturkoftor. Det här blev nästan en Stephen King-lång parentes, men nåja. Nu fortsätter vi) som besvärat harklar sig vid kontakt med chick lit, Stieg Larsson, Camilla Läckberg och liknande dussinböcker. Gubben hindrar mig bestämt från att gilla glansigt ljusrosa omslag med guldbokstäver i relief - men tillåter märkligt nog fantasy, SF, Stephen King och den värsta sortens splatterfilm.

Men! Nu ska jag ge den lille gubben vad han tål. Han ska få se sig nedsänkt i rosendoftande skumbad, med ansiktsmask och hårinpackning, ätandes chokladpraliner ur en hjärtformad ask (ooh, referens där) och drickandes champagne. Jag behöver fluff, glitter och såpbubblor, och om gubben får en hjärtattack på köpet så är det bara att dra ut kontakten. Inga livsuppehållande åtgärder här inte.

Alltså! Alla tips på bokmotsvarigheten till Legally Blonde mottages tacksamt, så länge de innehåller humor, glamour, ett någorlunda tillfredsställande språk och inga barn. Tack.

Ryck en bok

Hittade det här hos Du är vad du läser och tyckte att det verkade lite småkul...

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Den trådsmala gula eller den baraxlade chockrosa?

Maria Lang - Se, döden på dig väntar.

Clive Cussler - Svart vind

Återigen hemfaller jag till läsning av osannolika ack-så-amerikanska action"thrillers". Men sånt behöver man också ibland!

I Svart vind är Dirk Pitt sr bara med på ett hörn, istället har hans barn Dirk jr och Summer huvudrollerna (i synnerhet Dirk jr, som numera har samma jobb som hans far hade en gång i tiden - chef för NUMA:s avdelning för speciella projekt). Handlingen kan sammanfattas som följer:

Under andra världskriget försökte japanerna anfalla USA med bomber fyllda med smittkoppsvirus. Tyvärr - för japanerna - misslyckades deras plan och ubåtarna med smittkoppsbomber försvann i havsdjupen. 60 år senare försöker en sydkoreansk företagsledare (som egentligen är en nordkoreansk spion) tvinga Syd- och Nordkorea till en återförening, och för att gå iland med detta hämtar han upp smittkoppsbomberna, modifierar dem och planerar att spränga dem över USA för att landet ska demoraliseras och inte kunna agera världspolis vid Nordkoreas maktövertagande. Till all lycka blir familjen Pitt, och med dem organisationen NUMA, inblandade, annars hade det alldeles gått åt helskotta...

Återigen vimlar det av ondskefullt hånleende skurkar, och det tycks vara populärt att meddela sig till varandra medelst väsningar. De lystna blickarna på Summers halvnakna kropp finns förstås också med på ett hörn, men begränsas tack och lov till ett tillfälle och endast ett par raders text. Intressant är också att Dirk jr har ärvt sin fars gröna ögon och svarta hår, medan tvillingsystern Summer har eldrött hår och grå ögon... båda är långa, men det verkar vara den enda likheten. Mendels lagar var tydligen inte så aktiva i det här fallet.

Och Clive Cussler är förstås med i egen hög person!

Bokfemman v. 10

Här var jag helt lost till att börja med, jag kunde inte alls komma på nåt särskilt tema som jag alltid kastar mig över. Men så kom jag faktiskt på ett!

Veckans ämne är favoritämne/tema. Nämn din topp 5 av böcker som innehåller ditt favoritämne/tema.

• Morgan Spurlock - Jag och extra allt. Jag tycker dock bättre om den engelska titeln Don´t Eat This Book, men jag har ju läst den på svenska så... detta är boken som Spurlock skrev efter att ha gjort filmen Supersize Me, för att utveckla och tydliggöra.
• Michael Moore - Lägg ner! Spridda hot från en obeväpnad amerikan. Moores första bok, som även den blivit film: The Big One, som gjordes samtidigt som signeringsturnén för boken. Handlar bland annat om de amerikanska storföretagens ovana att sparka folk när de gjort enorma vinster.
  
• Barbara Ehrenreich - Barskrapad. En wallraff-undersökning av låglönearbetarnas villkor i USA (dock omkring 10 år gammal, men jag tror inte att villkoren blivit särskilt mycket bättre).
  
• Eric Schlosser - Snabbmatslandet. Denna dissikering av den amerikanska livsmedelsindustrin, i synnerhet köttindustrin och snabbmatsjättarna, skulle definitivt få mig att bli vegetarian om jag bodde i USA.
  
• Michael Moore - Korkade vita män. Moore rasar (för att använda ett utslitet uttryck från Den Vetenskapliga Tidskriften Aftonbladet) mot det politiska systemet och allt annat han tycker är fel. Underhållande och upprörande.
  

Så vad var mitt tema? Böcker om amerikanska missförhållanden, kanske särskilt med tonvikt på snabbmatsindustrin, förstås! Jag är mycket anti-USA och kan diskutera frågorna som presenteras i ovanstående böcker i timmar =).

Och jo, jag gillar alla Michael Moores dokumentärer.

Lånestopp?

Eftersom jag har så fantastiskt mycket tid över för att läsa skönlitteratur *host* - eller hur var det nu? - så var jag in på biblioteket idag efter simningen och lånade följande:

*Clive Cussler - Svart vind
*Clive Cussler - Den heliga stenen (ja, jag gillar Clive Cussler).
*Sara Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (för att den har blivit så väldigt omskriven att jag måste ju läsa den för att ta reda på what the fuss is about. Jag hoppas att det inte blir en Never let me go, dvs. att jag inte gillar det alla andra hyllar).
*China Miéville - Perdido Street Station (kompisen S lurade in mig bland de engelska fantasyhyllorna. Perdido Street Station var lite tjockare än jag förväntat mig, så jag får se om jag hinner läsa den nu eller om det får bli omlån på den nån annan gång. Chansen för att den faktiskt blir läst ökar ju dock markant om jag har den hemma).

Stephen King - Dödsdansen

Som ett led i min "läsa en massa fackböcker om skräck, SF och fantasy för uppsatsen"-plan så läste jag Dödsdansen av Stephen King. Den är en vidareutveckling av föreläsningar inom ämnet som King höll i slutet av 1970-talet, och är ganska personligt hållen med mängder av utvikningar och anekdoter (hörde jag Stephen King?).

King skriver om skräcklitteraturen men kanske främst skräckfilmens utveckling, och slänger i och med det in både fantasy och SF här och var - hans uppfattning om skräck är ganska vid, och det är sin egen uppfattning han propagerar för i den här boken (forskningen om de fantastiska genrerna var väl inte heller så omfattande på 70-talet). Roligt är i alla fall att han skrivit brev till ett antal skräckförfattare, t. ex. Anne Rivers Siddon (The House Next Door), Richard Matheson (The Shrinking Man, I am Legend), Jack Finney (The Body Snatchers) m. fl., för att få deras egen version av hur deras mest berömda böcker kom till och vad de anser om skräckgenren i allmänhet.

Eftersom Dödsdansen kom ut första gången 1981 (den som jag läste var dock andra upplagan från 1991, med vissa rättningar och ett nytt förord) så känns den ganska omodern, inte minst i översättningen (bara det att översättaren känner sig tvungen att förklara att "fantasy är den amerikanska benämningen för historier med inslag av magi, troll, féer och annat övernaturligt" känns ju lite skrattretande idag). Det irriterar mig också enormt att titlar på gamla SF- och skräckfilmer från 1950-talet är översatta till svenska - visserligen hade The Thing (1951) på svenska den otroligt fåniga titeln Fantomen från Mars, men hur många känner till det, eller kände till det ens på 1980-talet? Jack Finneys bok The Body Snatchers heter på svenska tydligen Den gröna mardrömmen - det var inte heller lätt att komma ihåg orginaltiteln när denna fanns med endast i en parentes i ett helt annat kapitel än det som Finneys bok behandlades utförligare i... Och så vidare.

Annars var det ganska rolig läsning, och Dödsdansen gav mig som vanligt när jag läser fackböcker i detta ämne en massa tips på böcker som jag vill läsa och filmer som jag vill se. Jag hyser nämligen en stor förtjusning för riktigt dåliga B-filmer =).