Philip Reeve - De vandrande städerna

De vandrande städerna är en fantasybok (tycker inte att den faller under sf fastän den utspelar sig i "framtiden"...) för ungdomar som handlar om Tom, tredjeklasslärling hos historikergillet i den vandrande staden London. Tom lever i framtiden (exakt när är lite svårt att avgöra, men åtminstone på 4000-talet) när de flesta städer i västvärlden blivit rörliga - de går helt enkelt på hjul. Eftersom de inte ligger stilla så att invånarna kan odla upp marken runt stan så försörjer sig städerna på att jaga varandra. Stora städer slukar mindre och återvinner allt användbart (mat, maskindelar, bränsle etc.).

Men nu har "bytet" börjar ta slut, och i London har borgmästaren och tillika chefsingenjören Crome siktat in sig på ett större byte - de orörda jaktmarker som finns bakom Försvarsmuren. Bakom Muren finns nämligen orörliga städer där Rörelsemotståndarna bor, och de har legat på samma plats i tusen år. Där finns det gott om resurser.

När Tom blir skickad djupt in i London för att hjälpa till att ta hand om en nyslukad stad, blir han vittne till hur en flicka, Hester, försöker döda chefshistorikern Valentine. Tom stoppar henne, men blir utkastad till Utomlanden (marken nedanför staden) tillsammans med henne när hon misslyckas. Nu måste de försöka ta sig tillbaka till London innan det är för sent...

Ganska okej ungdomsbok (för de äldre tonåren kanske?), tycker jag. Tom är förstås lite patetisk i sina försök att försvara vad som kallas "kommunal utvecklingslära" - att städer äter varandra - även när han har sett exempel på hur bra de icke-rörliga samhällena har det. Naturligtvis blev jag förbannad, som jag alltid blir, på Crome och folket i London som propagerar för devisen "den starke äter den svage". Men jag ska definitivt läsa uppföljaren Förrädarens guld, Tom och Hester är ändå ganska sympatiska så jag måste ju få reda på hur det går för dem =).