Som jag trodde. En Clive Cussler-kopia. Dock är det lite uppfriskande att hemligheten som åsyftas inte rör kristendomen (i bästa Da Vinci-kodenstil) utan den mytomspunna staden Atlantis, som utmålas som civilisationens vagga.
Marinarkeologen Jack Howard och hans kollega Costas (grek, inte italienare som Giordino eller mexikan som Zavalas - se tidigare inlägg om Det blå guldet) har precis hittat ett sjunket minoiskt skepp med märkliga graverade guldplattor när de blir kontaktade av en egyptolog som som vid utgrävningen av en nyupptäckt grav i Egypten finner ett remarkabelt dokument med en text som verkar anspela på det mytiska Atlantis. Ganska snart inser Jack Howard och hans team att guldplattorna från skeppsvraket och dokumentresterna från den egyptiska graven har ett samband - de leder vägen till det riktiga Atlantis. Vägen dit kantas dock av faror, särskilt i form av en antiksamlande rysk krigsherre vid namn Aslan, som inte bara är ute efter Atlantis skatter utan också vill ha tag på en rysk ubåt lastad med kärnvapen som sjönk flera år tidigare, mitt i resterna av det sjunkna Atlantis...
Kontentan av det hela är en ganska medioker, men ändå relativt underhållande, äventyrsberättelse i bästa Clive Cusslerstil - lite pratigare och lite mer vetenskaplig dock (David Gibbins är själv marinarkeolog), men precis lika osannolik; storyn är väldigt lik Cusslers Isstaden. Uppföljaren Heligt guld har dock fått betydligt bättre recensioner, så den ska jag läsa så fort jag får tillfälle.
Brorsans kompis Robban
23 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar