3 november 2007

Alexander McCall Smith - Damernas detektivbyrå

Naturligtvis måste jag sälla mig till alla de som hyllar den här boken. Den är ju jättebra! =) Precis sådär afrikansk, med korthugget men ändå ganska högtidligt språk, som den ska vara (McCall Smith är väl iochförsig engelsman? Eller?). Botswana verkar vara ett ganska häftigt land, även fast männen i typiskt afrikansk anda är totalt mansgrisiga (utom mr J. L. B. Matekoni förstås. Jag älskar deras formella tilltal!)

De flesta har väl läst eller iallfall hört talas om grundstoryn i Damernas detektivbyrå, men den handlar iallafall om Mma Precious Ramotswe (en traditionell afrikansk dam, det vill säga mycket fet, och stolt över det), som vid sin fars död ärver all hans boskap och genom att sälja den startar en detektivbyrå med enbart kvinnliga anställda (till att börja med bara Mma Ramotswe själv och hennes sekreterare). I början går affärerna trögt, men så småningom tittar det uppåt och Mma Ramotswe får fall att lösa - och hon löser dem med hjälp av takt, kvinnlig list och sunt förnuft.

Måste läsa resten av serien...

3 kommentarer:

Pysseltanten sa...

Jag har läst några av böckerna i serien (tre eller fyra, tror jag) men mitt intresse sjönk i samma takt som jag läste, tyvärr. Den första var väldigt speciell och mysig - men sen kändes det som att historien aldrig kom vidare. Det bara trampar på, på samma ställe... Men jag vet inte, det kan ju finnas en poäng i det också; någon slags stillsam förnöjsamhet.

SD sa...

Jag har bara läst första boken och jag tyckte att den var jättemysig, men det var allt. Den var varken spännande eller gripande, och man fick inga djupare tankar efteråt. Däremot så är det en perfekt bok att läsa när man vill ta det lugnt och inte anstränga sig det minsta. Det finns stunder för alla böcker :)

Ivana Eklund sa...

Jag har läst läst fem stycken, tror jag, vet inte exakt. jag gillar böckerna om Mma Ramotswe för avkopplingens skull. De är anspråkslösa och underhållande och det bästa av allt - det finns en inneboende godhet i dem. Godhet, livsglädje, ödmjukhet, medmänsklighet, självklar vardagsmoral och förnöjsamhet. Det är sant att böckerna inte väcker några djupa tankar, men man blir glad av dem. Det är inte så dumt heller. Någon av böckerna läste jag med öronen (på cd) och det var en fördubblat trevlig upplevelse, eftersom det är Babben Larsson som har läst in böckerna om Mma Ramotswe. Hon är som klippt och skuren för texten.