Eva Ibbotson - Spökena från Carra

Jag började på Täcknamn Shakespeare : Edward de Veres hemliga liv igårkväll, men det var så infernaliskt liten text i pocketutgåvan att jag inte orkade läsa den så sent på kvällen. Istället tog jag Spökena från Carra som är en lagon komplicerad barnbok =).

Soökena på Carra handlar om tolvårige Alex McBuff, den siste lairden (lorden) av Carra. Han dras med pengabekymmer och måste därför sälja slottet Carra, ett äkta, mycket förfallet skotskt slott. Köparen är Hiram C. Hopgood, en amerikansk miljonär, som köper slottet på ett villkor - där får inte finnas några spöken! Mr Hopgood är nämligen rädd att hans lilla dotter, Helen, som har varit sjuk i polio, ska få se ett spöke och bli skräckslagen.

Det stället förstås till problem. Eftersom Alex är föräldralös har han blivit uppfostrad av sin gammelmoster Geraldine - och av slottet Carras spöken: vikingen Krok Digerbuk, den viktorianska guvernanten miss Spinks, den rullstolsbundne vampyren farbror Lafsen, poltergeisten Flossie och Helveteshunden Cyril. När slottet ska säljas ber Alex dem att flytta till hans släkting, som bor i ett stort slott i England. Problemet är bara att där finns det redan tre spöken, och de är rent outhärdligt snobbiga.

Spökena beger sig tillbaks till sitt älskade Carra, bara för att få se det nedmonterat i containrar. Det ska skeppas till Texas! De gömmer sig bland byggstenarna och följer med över Atlanten...

Eva Ibbotson skriver fantastiska barnböcker om spöken, häxor och modiga barn, böcker som bland annat varit inspirationen till Harry Potter-serien. Spökena från Carra är hennes fjärde barnbok (hon skriver även böcker för vuxna); några andra titlar, som man bara måste läsa!, är Häxtävligen, Ingen vanlig häxa och Den stora spökräddningen. Jag rekommenderar dessa böcker till alla över, tja, nio år eller så =).

Pockettoppen på Aftonbladet

Ni vet, den där på Aftonbladet Böcker som kommer från Svensk Bokhandel. Vet ni vilka tio pocketböcker som säljs mest i Sverige? Gör ni? Nå, jag ska berätta det iallafall.

Det är:

1. Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor
   
2. Stieg Larsson - Flickan som lekte med elden
3. Jens Lapidus - Snabba cash
4. Linda Olsson - Nu vill jag sjunga dig milda sånger
5. Mia Törnblom - Mera självkänsla!
6. Khaled Hosseini - Flyga drake
7. Camilla Läckberg - Olycksfågeln
8. Liza Marklund - Nobels testamente
9. Paulo Coelho - Pilgrimsresan
10. Mia Törnblom - Självkänsla nu!

Är det någon nuförtiden som inte väljer böcker utifrån vad som finns på topplistan? Jag skulle kunna tänka mig att läsa en, och endast en, av dessa böcker, nämligen Flyga drake. Jag är svårt allergisk mot sånt som "alla" läser/ser/gör. Har förmodligen nånting att göra med uppväxten med en mamma som aldrig godkände "men alla andra får/har/gör ju" som ett argument.

Och var det förresten någon annan än jag som tyckte att rufsfrillan Mia Törnblom fick oförtjänt reklam i senaste avsnittet av Lyxfällan?

Douglas Coupland - Microslavar

Ibland läser jag om böcker, istället för att läsa nya (eller, ibland... snarare hela tiden). Fast jag skriver inte upp dem på min läser just nu-lista och jag bloggar inte om dem, för det mesta.

Men nu var det så himla länge sen jag bloggade om en bok att jag faktiskt tänker skriva om en som jag redan läst flera gånger =). Tada! Jag ger er: Microslavar av Douglas Coupland. Uppmärksamma läsare har redan förstått att det här är min favoritbok, och jag läser den lite då och då ungefär som andra ser feelgood-filmer.

Microslavar utspelar sig i USA i mitten av 90-talet, när IT-boomen var som störst och Microsoft var det coolaste företaget på jorden. Dan är 26 år och jobbar som programmerare på Microsoft. Han bor i ett hus med ett gäng andra människor som också är 20-nånting och jobbar på Microsoft - Susan, Michael, Todd, Abe och Bug (som faktiskt är 31). De är allihop extremt nördiga och besitter sociala färdigheter i olika hög grad.

Dan blir kär i Karla, som också jobbar på Microsoft (ni ser det genomgående temat här va?), och som bor i ett likadant "tönthus" lite längre ner på Dans gata. När Michael (urtypen för en töntig dataprogrammerare i kortärmad skjorta á la Dilbert) bestämmer sig för att flytta till Silicon Valley flyttar Karla in i hans tomma rum. Några månader senare kommer ett brev från Michael, med ett jobberbjudande till hela gänget - Michael har startat sitt eget företag för att utveckla ett nytt program som han kallar Oop!; ObjektOrienterad Programmering. Han bor i Dans föräldrars (!) gästrum och han vill att hela gänget slutar på Microsoft och kommer till Silicon Valley.

Det är, mer eller mindre, hela handlingen. Dan och gänget beslutar sig för att ta språnget, och hela boken handlar om deras arbete med Oop!, deras vänskap, Dans föräldrar, vad de gör när de i sällsynta fall INTE arbetar... och det är helt fantastiskt. Och jo, boken är skriven i dagboksform, av Dan.

jPod, släng dig i väggen. Det här är orginalet och det är bäst.

100 jämnt

Skulle bara vilja påpeka att föregående inlägg var nummer 100 *fanfar*.

Bokfemman v. 48

Veckans tema för Bokfemman är fantasy. Välj dina 5 favoriter.

Tjoho!

• Ormkrigskrönikan - Raymond E. Feist (och Kriget om Rämnan av samme författare). Utspelar sig på världen Midkemia, en klassisk fantasyvärld befolkad inte bara av människor utan också av alver och dvärgar (med flera). I Ormkrigskrönikan (sex böcker på svenska) flyr de två ynglingarna Eric (den oäkta sonen till en adelsman) och Roo sin hemtrakt efter att de blivit anklagade för mord. De hamnar i storstaden Krondor där de så småningom blir legosoldater och indragna i kriget mellan Midkemia och den främmande världen Kelewan. Kriget om Rämnan (också sex böcker på svenska) utspelar sig före Ormkrigskrönikan men det spelar egentligen ingen roll vilken ordning man läser dem i.
  
• Otherland - Tad Williams. En bra blandning mellan fantasy och SF. Otherland är en serie på åtta böcker på svenska som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Internet har utvecklats till en sorts VR-värld som man kopplar in sig i och det här med att sitta framför en skärm är ett minne blott. Afrikanskan Renies lillebror hamnar i en mystisk koma efter att han varit uppkopplad på nätet och Renie beger sig in i ett hemligt nätverk kallat Otherland för att försöka väcka honom igen.
  
• Skivvärlden - Terry Pratchett. Jag tror bestämt att jag har haft med Pratchett på en tidigare Bokfemma... eller flera =). Men Skivvärlden-böckerna är så fantastiskt bra att hälften vore nog (inte alla, förstås, men de flesta). Mina favoritkaraktärer är Mormor Vädervax, Döden, Sam Vimes och kapten Morot - vilket täcker de flesta av de snart 40 böckerna (drygt 20 finns på svenska).
• Amber - Roger Zelazny. Tio böcker på svenska. De fem första handlar om Corwin, prins av Amber (en av nio prinsar, till och med). Amber är den enda riktiga världen och alla andra världar, inklusive vår, är bara skuggor av Amber. Corwin och hans familj är de enda som kan röra sig i dessa skuggor och alltså vandra mellan världarna. Men kungen av Amber försvinner och hans nio söner slåss om tronen. De fem sista böckerna handlar om Corwins son, Merlin, arvinge till tronen i både Amber och Kaos.
  
• Neverwhere - Neil Gaiman. Något så ovanligt som en fantasybok som faktiskt bara är en bok. Neverwhere handlar om Richard, en vanlig kille i London, som en dag stöter på en konstig tjej som kallar sig Door och på grund av henne ramlar genom sprickorna - ner till det underjordiska London, där ingenting är vad det ser ut att vara.
  

Det är ett medvetet val att inte ta med t.ex. Tolkien eller David Eddings på listan. Inte heller J. K. Rowling får vara med (men ja, HP är förstås fantasy och skam den som säger något annat). Men jag har en känsla av att Tolkien, Eddings och Rowling kommer att vara med på tillräckligt många listor ändå... det kommer säkert Pratchett och Gaiman också, i och för sig, men de fick vara med i alla fall =).

Varför är det så svårt

...att hitta bra böcker nuförtiden? Jag tycker att jag lägger ifrån mig i princip varje bok jag börjar läsa numera. Började med Ib Michaels Påven av Indien, efter mindre än ett kapitel iddes jag inte läsa mer. Började med Kate Mosses Labyrinten, den är väl inte helt avfärdad än men jag har börjat lessna lite på alla Da Vinci-kodenkopior - ägnade några månader i våras åt att läsa det mesta i den stilen som jag kunde hitta: Javier Sierras Nattvardens hemlighet, Raymond Khourys Den siste tempelriddaren (har fortfarande inte läst ut den), Ian Caldwells Den sista hemligheten, Julia Navarros De stummas brödraskap, Sam Bournes De rättfärdiga... med flera. Mysteriet på Willoughby Chase är inte lika bra som för 15 år sedan (surprise!), nu känns den ganska platt och ointressant. I Kulla-Gulla irriterar jag mig på de självgoda rikemansbarnen (och den extremt rigida tant Emily).

Bah. Måste hitta nån bra deckare eller liknande.

Nevil Shute - På stranden

Den här boken är egentligen alldeles för fruktansvärd för att jag ska kunna skriva om den. På stranden utspelar sig i Australien, strax efter tredje världskriget. Hela norra halvklotet har dött av radioaktivitet, och människorna på södra halvklotet väntar bara på att radioaktiviteten ska nå dem också. Boken handlar om några människors liv under de sista sex månaderna - två officerare i flottan (en amerikan och en australiensare), australiensarens fru, hennes vännina och vänninans kusin. De enda de kan göra är att invänta det oundvikliga och försöka leva så drägligt som möjligt den sista tiden.

Usch, usch, usch. Det var en jättebra bok, det är inte det... men efter katastrofen-scenarios är en av mina stora nojjor, och det här är knappt efter katastrofen ens, det är "katastrofen har hänt men vi väntar fortfarande på att drabbas". Alla som eventuellt kan få tillgång till "den röda knappen" borde läsa den här boken så att de kanske besinnar sig när det väl är dags.

Önskelista till tomten

Böcker jag önskar mig av tomten (i prioritetsordning):

• Harry Potter och dödsrelikerna - J. K. Rowling
• Hökens budskap (Skuggornas väktare 1) - Raymond E. Feist
• Den unge hämnaren (Skuggornas väktare 2) - Raymond E. Feist
• Små blå män - Terry Pratchett
• Kristallklyftan (Drömmarna 3) - David Eddings
• Yngre gudar (Drömmarna 4) - David Eddings
• Jingo - Terry Pratchett
  

Skulle inte heller bli ledsen för I djävulens sällskap av Peter Robinson eller Revolvermannen (Det mörka tornet 1) av Stephen King... Bara så att alla vet, om ni nu känner för att köpa en julklapp till mig =).

Bokfemman v. 47

Temat för veckans bokfemma är thrillers. Nämn dina 5 favoriter ur genren.

• Thomas Harris - När lammen tystnar. Överlägsen i thrillergenren, och en förbaskat bra film blev det av den också.
• Robert Harris - Faderland. Har namnet Harris något med en bra thriller att göra? Faderland är iallafall en lysande kontrafaktisk roman som utspelar sig i en värld där Hitler vann andra världskriget. Finns även den som film med Rutger Hauer i huvudrollen.
  
• Dean R. Koontz - Viskningar. Koontz är nog snarare skräck än thriller (min Koontz-favorit Skymningsögon är definitivt det iallafall), men Viskningar, som är näst bäst, får vara med på den här listan ändå.
  
• Stephen King - Signal. Också mer skräck än thriller (svårt tema det här!), men väldigt bra. Har vissa likheter med filmen 28 days later.
• Jeffery Deaver - I samlarens spår. Deavers klart bästa bok. Denzel Washington och Angelina Jolie spelar huvudrollerna i filmen.
  

Jag läser nog inte så mycket thrillers (för mig antyder genren Tom Clancy och Robert Ludlum, sen finns det liksom inga fler thrillerförfattare enligt mig). Det blir nog snarare renodlade deckare eller skräck.

Nick Drake - Nefertiti

Nefertiti utspelar sig i det gamla Egypten, när farao Akhenaton och hans drottning Nefertiti försöker omvända Egypten till Atondyrkan och bygger en ny huvudstad, Akhetaton. En polisman från Thebe, mysterielösaren Rahotep, blir plötslig kallad till den nya staden för att lösa ett mysterium - drottningen har försvunnit. Om Rahotep inte lyckas hitta henne inom tio dagar, i tid till den stora festen som ska fira införseln av faraos nya religion, så kommer han och hans familj att bli avrättade.

Och där dyker min första stora invändning mot den här boken upp. Visst, jag förstår att författaren försöker vara tidstypisk, och 1000-talet f.Kr. var inte en tid som utmärkte sig för kärlek och barmhärtighet (vilken tid gjorde det? Såna saker finns knappt i våra dagar), men ta det lite lugnt med dödshoten va? För en modern läsare är det bara over the top. Akhenaton och Nefertiti ska ju vara så fantastiska, visa och perfekta i största allmänhet, men de bryr sig inte det bittersta om "lägre stående" människor - vilket blir alla, eftersom de är inkarnerade gudar och hela världens härskare (enligt egyptierna, alltså). Till slut blev det bara... jobbigt.

Nej, det här var inget att ha. Jag brukar gilla historiska deckare, men den här vara mest bara tråkig och ointressant, trots de frekvent förekommande dödshoten mot Rahotep och hans familj.

Dean R. Koontz - Skymningsögon

"Fuskade" lite och läste om en bok istället för att läsa en ny (det gör jag i och för sig hela tiden, men jag bloggar inte om det); Skymningsögon är enligt min åsikt Koontz bästa bok (följt av Viskningar, Kall eld, Midnatt, Väktare, Främlingar och några till. Ja ja, jag gillar Koontz), men det är inte många som har läst den, mycket märkligt. Den är visserligen ganska svår att få tag på, jag hittade mitt ex på Bokbörsen.

Skymningsögon utspelar sig i början av 1960-talet och handlar om Slim MacKenzie (egentligen Carl Stanfeuss) som är 17 år och efterlyst för mordet på sin (ingifte) farbror. Det är bara det att hans farbror inte var en människa, utan ett troll. Slim är begåvad med så kallade skymningsögon, ett sjätte sinne som bland annat gör att han kan se dessa troll, mordiska varelser som, förklädda till människor, sprider död och lidande omkring sig. När Slims far och farmor blir mördade av "farbrodern" attackerar Slim honom med en yxa och dödar honom.

Efter att han flytt från sin hemstad hamnar Slim på Bröderna Sombras Karneval, ett kringresande tivoli, där han får anställning hos den fantastiskt vackra, endast 21-åriga Rya Raines. Naturligtvis går det som det går, de blir förälskade (ja, det är ju en Dean Koontz-bok trots allt). Slim och Rya får psykiskt kontakt i så hög grad att de till och med delar varandras drömmar - men det är något som Rya döljer, en mörk hemlighet.

Slim träffar flera nya vänner på tivolit och lär sig att det är det bästa stället för missanpassade människor, och vilka kan vara mer missanpassade än de som ser troll? Han får också för första gången bundsförvanter i sitt korståg mot trollen.

Den här boken saknar flera av de klassiska Koontz-detaljerna, så som närvaron av extremt kloka barn eller djur, särskilt hundar. Det är bara Slim och Rya, och deras vänner i viss grad. Den innehåller inte heller några konspirationer från Pentagon/CIA eller annan myndighet (nåja, inte de nuvarande myndigheterna iallafall. Ni förstår när ni läst boken). Många andra klassiska element är förstås med - den emotionellt vilsne mannen möter den emotionellt kalla kvinnan och ljuv musik uppstår (med explosionsartade sexscener som följd), varefter de tu tar sig an ett överhängande hot mot mänskligheten/USA. Boken är skriven i första person med Slim som berättaren, men han berättar inte historien i "nutid", alltså 1960-tal, utan från många år fram i tiden (dåligt drag, kanske? Då överlever han ju uppenbarligen).

Hursomhelst, det är en bra bok. Definitivt Koontz bästa - kanske för att man för en gångs skulle slipper onda multinationella företag/ond regering/den mänskliga psykopaten? Ni som gillar Koontz bör genast läsa Skymningögon.

En annan sorts bokfemma

Läser och funderar har parafraserat *Malins* bokfemma och gjort sitt eget tema - "Fem litterära sängkamrater" =). Ett alldeles för roligt tema för att jag inte ska haka på!

Så, utan inbördes ordning (eller, ja, kanske lite):

• Lord Peter Wimsey från Dorothy Sayers deckare. Jag älskar hans svada och skulle, precis som Harriet Vane, kunna tänka mig att gifta mig med honom bara för att få höra honom prata strunt. Av (de mycket diskreta) sängkammarskildringarna i Lord Peters smekmånad att döma är han också en jävel i sängen =). Måste vara alla de där älskarinnorna.
• Aragorn från Sagan om Ringen. Vem kan vara manligare än Aragorn? Och dessutom är/ska han bli kung. Min bild av honom är dock ohjälpligt influerad av Viggo Mortensen, a.k.a. raggedly manly, så egentligen är det lite fusk att ta med honom.
  
• Stragen från David Eddings Sagan om Elenien och Sagan om Tamuli. Han är intelligent, han är rolig, han är en tjuv. Ok, det där sista är inte en faktor jag väger in på allvar. Han bara är en tjuv. Och mördare. Och en del annat.
• Kapten Frederick Wentworth från Jane Austens Övertalning. Även där är bilden färgad av filmversionen och Ciarán Hinds som spelar Wentworth i filmen från 1995. Men kapten Wentworth är hursomhelst en gentleman, både i boken och i filmen.
  
• Och slutligen, pinsamt nog, Shane O´Neill från Barbara Taylor Bradfords Håll drömmen levande (inte en Harlequin-bok, men det hade lika gärna kunnat vara det). Han beskrivs som enormt snygg och verkar dessutom mycket sympatisk (sängkammarscenerna med Paula gör ju inte saken sämre heller).
  

I allmänhet gillar jag de klyftiga karaktärerna bäst, "hjärnan-i-överarmsmusklerna"-typen är inte min stil. Så, ska man se till giftermålspotential så ligger nog lord Peter bäst till, tätt följt av kapten Wentworth. Och Stragen, fast han verkar lite opålitlig... Andra som skulle ha kunnat platsa på listan är Slim MacKenzie (Dean Koontz, Skymningsögon) om han varit tio år äldre, Thomas Lynley (Elizabeth Georges deckare) eller överste Brandon från Jane Austens Förnuft och känsla (iallafall om han ser ut som Alan Rickman...).

Men om den här listan hade gällt film eller tv-serier, då hade det blivit Spike (Buffy the Vampire Slayer) för hela slanten =).

Lotta Åhall - Längtans gåta

Längtans gåta är en svensk ungdoms-science fiction som var en av mina favoritböcker för sisådär 12-15 år sedan. Den handlar om Agneta, en ung kvinna som jobbar som kunskapsinsamlare på "Kunskapens hus" i en stad på planeten Zolbat. På Zolbat bor det två sorters folk, zolbateser (såna som Agneta) och zoldianer (såna som hennes närmaste chef Soleiman). Zoldianerna anses som lite sämre än zolbateserna, lite mer primitiva och i största allmänhet "annorlunda".

Det största brottet som finns på Zolbat är att störa tryggheten, och med det menas att sprida felaktig (eller skadlig) kunskap. Kunskap är allt på Zolbat. Men Soleiman har upptäckt något som kan vara farligt; en signal från rymden som han tror har något att göra med zoldianernas gamla legender om en tid då det inte fanns några zolbateser på Zolbat, en tid då alla levde i frihet istället för att tvingas in i städer och och styras endast av rationalitet och kunskap. Soleiman inviger Agneta i sin hemlighet, vilket leder till att de båda måste fly. Agneta får lära sig mer och mer om sitt eget urspung, och det visar sig att zolbateserna inte kommer från Zolbat, utan från en annan planet långt, långt borta - en planet som kallas för Tellus.

Nu när jag läser boken igen (med en vuxens perspektiv) så irriterar jag mig främst på två saker: 1) att datorer oftast kallas "datan" *ryys*, och 2) att det i grund och botten är en berättelse om religion. En av de saker som har bevarats från Tellus är nämligen en bok med en berättelse om ett barn, som föddes för att rädda mänskligheten (Bibeln, någon?), och det förekommer också en sorts överallt närvarande "Någon" eller "Den närvarande" (en gudomlighet?) som sägs ha skapat både zoldianer och zolbateser...

Förutom det är det fortfarande en bra bok (med en icke föraktlig dos moralfilosofi). Passar för åldrarna 10-14, ungefär.

Bokfemman v. 46

Veckans tema är middagsbjudning, men den här gången för författare. Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför.

• Stephen King. Skräckmästaren himself. Stackarn, han får springa mellan många middagar han...
  
• J.R.R. Tolkien. Professor och den moderna fantasyns fader. Självskriven vid bordet.
  
• Eva Ibbotson. Bästa barnboksförfattaren (tillsammans med Astrid, Roald Dahl och några till).
  
• Astrid Lindgren. Visserligen tycker jag om den mor- och farmor jag har/hade, men om jag fick välja nån annan så hade det nog varit Astrid Lindgren.
  
• Michael Moore. Jag tycker nog till och med ännu mer illa om amerikansk politik m.m. än vad han gör, men så är han ju amerikan också och det är tack och lov inte jag.
  

Och för samtliga är motiveringen förstås att de skrev/skriver böcker som jag gärna vill höra dem prata om...

Tess Gerritsen - Syndaren

Aha, ny (eller, jag har iallafall inte hört talas om henne tidigare) kvinnlig deckarförfattare! Egentligen var det Blint raseri jag var ute efter (det var nån som bloggade om den, tror jag?) men den verkar vara omöjlig att få tag i så det fick bli Syndaren istället.

Syndaren handlar om rättsläkaren Maura Isles, en vacker och iskall kvinna som går under namnet "Dödens drottning" på jobbet, och kriminalassistent Jane Rizzoli som mer eller mindre är Mauras raka motsats - hetlevrad, rufsig and so forth. Det enda de har gemensamt verkar vara att de är stenhårda kvinnor i mansyrken.

Nå, hur som helst, Syndaren börjar med att doktor Isles och Rizzoli blir kallade ut till en makaber mordplats - ett kloster, där en ung nunna hittats död och en äldre nunna svårt skadad. Några dagar senare hittas ett annat kvinnolik, med vanställt ansikte och amputerade händer och fötter, som verkar ha ett samband med nunnorna. Isles och Rizzoli måste försöka lösa gåtan innan fler människor stryker med.

Tess Gerritsen verkar försöka gå lite i Patricia Cornwells fotspår (jag håller med om att Cornwell var mycket bättre förr, och att hon bytte perspektiv från första till tredje person var bara uselt). Maura Isles är faktiskt ganska lik Kay Scarpetta, åtminstone till sättet. Rizzoli är dock ett dåligt substitut för Pete Marino =). Det var kanske inte den mest orginella deckare jag läst, och jag förstår inte vad titeln Syndaren syftade på - vem var syndaren? Den unga nunnan (då borde det varit Synderskan, fast det är ju en översättning av The Sinner, som ju kan syfta på en kvinna lika gärna)? Mördaren? Det kan ju knappast vara Isles eller Rizzoli...

Men jag ska iallafall försöka få tag på Blint raseri också, och gärna nån annan av Gerritsens böcker. Nu när Cornwell fallit ifrån kan det behövas en ny bra kvinnlig deckarförfattare.

Joyce Carol Oates - Älskad, saknad

Nu har alla höjt Joyce Carol Oates till skyarna, propagerat för att hon ska få Nobelpriset i litteratur etc. så länge att jag var ju tvungen att läsa nånting av henne. Det kanske var ett misstag att läsa Älskad, saknad, för jag måste säga att jag inte alls förstår hennes storhet. Älskad, saknad handlar om 31-åriga Nikki, vars mor blir mördad, och Nikkis sorg efter sin mor som hon så småningom upptäcker att hon knappt kände (samt hur hon tampas med en ganska avskyvärd storasyster och sin gifte älskare). Det kanske ska vara en rörande och sorglig historia, men jag blev inte alls berörd. Om nån annan som läst denna bok har en annorlunda åsikt får ni gärna förklara för mig vad som var så bra... hela boken kändes ganska platt (och totalt förutsägbar, allvarligt, var det nån som blev förvånad i slutet?).

Trots detta är jag inte helt avskräckt, har fortfarande tänkt läsa Svart flicka, vit flicka samt eventuellt Djur och Blonde. Det kanske blir bättre.

Jasper Fforde - Var är Jane Eyre?

Var är Jane Eyre? är den första boken i en fantasy-deckarserie (lustigt nog är den dock varken klassad som fantasy eller deckare på Luleå SB) med huvudpersonen Torsdag Nesta (på engelska Thursday Next, vilket jag tycker låter mycket bättre). Den utspelar sig i mitten av 1980-talet i ett fiktivt England, där Wales är självständigt och Krimkriget fortfarande pågår. Torsdag är littkrimmare på SO27, avdelningen för litteraturbrott, i London. Littkrimmarna tar fast ligor som förfalskar förstaupplagor eller stjäl orginalmanuskript, men deras värsta fiende är en man vid namn Acheron Hades; mästertjuv, mördare och den tredje farligaste brottslingen i världen.

Hades stjäl orginalmanuskriptet till Dickens Martin Chuzzlewit och snart börjar oroväckande saker hända - Torsdags farbror, uppfinnaren Mycroft Nesta, försvinner tillsammans med sin senaste uppfinning, en portal som gör det möjligt att stiga in i en bok. Det visar sig att det är Hades som ligger bakom, och han har stora planer: han tar sig in i romanen och dödar en av dess karaktärer. Och om han inte får vissa krav uppfyllda, så kommer han att göra det igen... denna gång med en viktigare karaktär, i en mer älskad bok - Jane i Jane Eyre. Torsdag måste göra allt hon kan för att stoppa honom.

Idén som sådan är ganska kul; en värld som är nästan som vår egen, fast med vissa viktiga skillnader, där litteraturen är så viktig att en mästerskurk kan utpressa regeringen genom att hota att förstöra ett älskat verk. Huvudpersonen Torsdag är en Krimveteran och polis vars far är tidsväktare (en polis som har hand om tidsrelaterade brott), och hon är också en av de få personer som inte blir påverkad av Acheron Hades märkliga krafter. Vissa delar av berättelsen är aningen långrandiga men som helhet är boken ganska bra och det ska bli roligt att läsa de kommande böckerna om Torsdag Nesta (det finns fem, än så länge, men bara den första finns på svenska).

Jasper Fforde har även skrivit två böcker (ej översatta till svenska) om kommissarie Jack Spratt vid The Nursery Crime Division (dvs. brott som rör barnböcker).

Mer om Torsdag Nesta-serien här.

Gamla favoriter

Jag har snöat in på mina gamla favvoböcker från barn- och ungdomen; häromdan hittade jag hela Kulla-Gullaserien (som jag älskade för sisådär 15 år sedan) på bibblan. Klart att jag var tvungen att låna och läsa dem igen, och samtidigt passade jag på att låna några andra böcker som jag läste när jag var liten - Längtans gåta av Lotta Åhall (första SF jag läste, tror jag), Mysteriet på Willoughby Chase av Joan Aiken och Spökena från Carra av Eva Ibbotson (gillar alla hennes böcker om spöken och häxor). Nästa projekt blir att läsa om hela Lilla huset på prärien-serien.

Vilka böcker läste ni när ni var små? Vilka kommer ni ihåg fortfarande?

Bokfemman v. 45

Veckans tema för Bokfemman är middagsbjudning. Välj fem fiktiva litterära karaktärer som du vill bjuda hem på middag, och motivera dina val.

• Anne Elliott (Jane Austen). Anne Elliott är förmodligen Austens intelligentaste och mest förfinaste hjältinna, och har antagligen mycket intressant att bidra med vid middagsbordet.
  
• Belgarath (David Eddings). En gubbe som vet hur man festar till =). Och eftersom han har levt i ungefär sju tusen år så har han rätt mycket att berätta, och en god berättare är han dessutom.
  
• Hercule Poirot (Agatha Christie). Älskvärdare petimäter får man leta efter. Han har nog många kluriga fall att berätta om.
  
• Gandalf (J.R.R. Tolkien). Visst skulle det vara kul att höra Gandalf och Belgarath diskutera magi?
  
• Lord Peter Wimsey och Harriet Vane (Dorothy Sayers). Lord Peter kan debattera detektivarbete med Poirot, och bolla litterära citat med sin hustru på ett mycket underhållande sätt.
  

Dåligt med kvinnor vid bordet! (Harriet Vane får ju egentligen bara vara med på nåder, eftersom hon blir det femte hjulet i sällskapet - eller sjätte, som det ju blir i det här fallet). Anne kan nog hävda sig dock. Och menyn då? Tja, öl och vin i rikliga mängder för att tillfredsställa Belgarath (och, vågar jag påstå, Gandalf - fantasy är ändå fantasy). Siroup de cassis till Poirot förstås, te för de övriga. En rejäl kötträtt måste ju stå på bordet (som en del av en sexrätters middag, förstås) och mycket sötsaker, till Poirots förtjusning...

Philip Reeve - De vandrande städerna

De vandrande städerna är en fantasybok (tycker inte att den faller under sf fastän den utspelar sig i "framtiden"...) för ungdomar som handlar om Tom, tredjeklasslärling hos historikergillet i den vandrande staden London. Tom lever i framtiden (exakt när är lite svårt att avgöra, men åtminstone på 4000-talet) när de flesta städer i västvärlden blivit rörliga - de går helt enkelt på hjul. Eftersom de inte ligger stilla så att invånarna kan odla upp marken runt stan så försörjer sig städerna på att jaga varandra. Stora städer slukar mindre och återvinner allt användbart (mat, maskindelar, bränsle etc.).

Men nu har "bytet" börjar ta slut, och i London har borgmästaren och tillika chefsingenjören Crome siktat in sig på ett större byte - de orörda jaktmarker som finns bakom Försvarsmuren. Bakom Muren finns nämligen orörliga städer där Rörelsemotståndarna bor, och de har legat på samma plats i tusen år. Där finns det gott om resurser.

När Tom blir skickad djupt in i London för att hjälpa till att ta hand om en nyslukad stad, blir han vittne till hur en flicka, Hester, försöker döda chefshistorikern Valentine. Tom stoppar henne, men blir utkastad till Utomlanden (marken nedanför staden) tillsammans med henne när hon misslyckas. Nu måste de försöka ta sig tillbaka till London innan det är för sent...

Ganska okej ungdomsbok (för de äldre tonåren kanske?), tycker jag. Tom är förstås lite patetisk i sina försök att försvara vad som kallas "kommunal utvecklingslära" - att städer äter varandra - även när han har sett exempel på hur bra de icke-rörliga samhällena har det. Naturligtvis blev jag förbannad, som jag alltid blir, på Crome och folket i London som propagerar för devisen "den starke äter den svage". Men jag ska definitivt läsa uppföljaren Förrädarens guld, Tom och Hester är ändå ganska sympatiska så jag måste ju få reda på hur det går för dem =).

Alexander McCall Smith - Damernas detektivbyrå

Naturligtvis måste jag sälla mig till alla de som hyllar den här boken. Den är ju jättebra! =) Precis sådär afrikansk, med korthugget men ändå ganska högtidligt språk, som den ska vara (McCall Smith är väl iochförsig engelsman? Eller?). Botswana verkar vara ett ganska häftigt land, även fast männen i typiskt afrikansk anda är totalt mansgrisiga (utom mr J. L. B. Matekoni förstås. Jag älskar deras formella tilltal!)

De flesta har väl läst eller iallfall hört talas om grundstoryn i Damernas detektivbyrå, men den handlar iallafall om Mma Precious Ramotswe (en traditionell afrikansk dam, det vill säga mycket fet, och stolt över det), som vid sin fars död ärver all hans boskap och genom att sälja den startar en detektivbyrå med enbart kvinnliga anställda (till att börja med bara Mma Ramotswe själv och hennes sekreterare). I början går affärerna trögt, men så småningom tittar det uppåt och Mma Ramotswe får fall att lösa - och hon löser dem med hjälp av takt, kvinnlig list och sunt förnuft.

Måste läsa resten av serien...

David Gibbins - Atlantis hemlighet

Som jag trodde. En Clive Cussler-kopia. Dock är det lite uppfriskande att hemligheten som åsyftas inte rör kristendomen (i bästa Da Vinci-kodenstil) utan den mytomspunna staden Atlantis, som utmålas som civilisationens vagga.

Marinarkeologen Jack Howard och hans kollega Costas (grek, inte italienare som Giordino eller mexikan som Zavalas - se tidigare inlägg om Det blå guldet) har precis hittat ett sjunket minoiskt skepp med märkliga graverade guldplattor när de blir kontaktade av en egyptolog som som vid utgrävningen av en nyupptäckt grav i Egypten finner ett remarkabelt dokument med en text som verkar anspela på det mytiska Atlantis. Ganska snart inser Jack Howard och hans team att guldplattorna från skeppsvraket och dokumentresterna från den egyptiska graven har ett samband - de leder vägen till det riktiga Atlantis. Vägen dit kantas dock av faror, särskilt i form av en antiksamlande rysk krigsherre vid namn Aslan, som inte bara är ute efter Atlantis skatter utan också vill ha tag på en rysk ubåt lastad med kärnvapen som sjönk flera år tidigare, mitt i resterna av det sjunkna Atlantis...

Kontentan av det hela är en ganska medioker, men ändå relativt underhållande, äventyrsberättelse i bästa Clive Cusslerstil - lite pratigare och lite mer vetenskaplig dock (David Gibbins är själv marinarkeolog), men precis lika osannolik; storyn är väldigt lik Cusslers Isstaden. Uppföljaren Heligt guld har dock fått betydligt bättre recensioner, så den ska jag läsa så fort jag får tillfälle.

Tre litterära hjältar

Jag har blivit utmanad av Caveat Lector, och utmaningen går ut på att nämna tre av sina litterära hjältar. Hm, lättare sagt än gjort!

Utan inbördes ordning:

• Rick i Den stora spökräddningen. En liten kille med ett stort hjärta som räddar alla Englands spöken från utplåning genom att bege sig till London och be premiärministern om att upprätta ett spökreservat. Han låter till och med den lilla babyvampyren Rose dricka av hans blod för att hon ska överleva den långa resan till spökreservatet i Skottland. Alltså, man bara måste gilla en sån unge...
• Tom Oakley i Godnatt Mister Tom. Trots att han är en vresig gammal änkling öppnar han sin dörr för en liten misshandlad pojke, och hjälper honom att hitta tillbaks till livet. Vem skulle göra det på riktigt? Inte många.
• Och så måste det ju fläskas på ordentligt med en riktig fantasyhjälte, larger than life - Garion i Sagan om Belgarion/Mallorea. Denne unge man (eller pojke, i den första serien) skakar världen med sina steg och slaktar ondskefulla grolimer till höger och vänster. Kort sagt, han är den som hela världens öde hänger på, och trots det blir han inte ens särskilt självupptagen. Bra jobbat.

Sen så finns det ju så många andra - Lizzie i Stolthet och fördom, hälften av karaktärerna i Sagan om Ringen (håller med Spectatia där), Nemi, William av Baskerville i Rosens namn, Hercule Poirot (min favorit av Christies detektiver)... men det skulle vara tre stycken, så tre får det bli.

Jag utmanar Pysseltanten, Fröken Nina och The Girl Least Likley To.