Jag har sett att flera bokbloggare skrivit om DN:s lista över de 100 viktigaste barnboksförfattarna genom tiderna, och jag tänkte att jag också skulle skriva några ord om den saken.
Jag är imponerad av att DN faktiskt lyckats få med de flesta av mina favorit-barnboksförfattare: Roald Dahl, Michael Ende, Maria Gripe, Eva Ibbotson, Tove Jansson, Astrid Lindgren (förstås!), Eric Linklater, Sven Nordqvist, Martha Sandwall-Bergström, Laura Ingalls Wilder, Diana Wynne Jones... (Dock inte Michelle Magorian, som jag tycker förtjänar att få vara med. Och så vill jag också påpeka att Diana Wynne Jones Det levande slottet som enligt listan är från 2001 faktiskt kom redan 1988 med titeln Trollkarlens slott).
Även jag är av den åsikten att det är viktigt att barn läser böcker (ja, att alla läser böcker!). Själv lärde jag mig att läsa tidigt - tack vare bland annat Bamse och Fem myror är fler än fyra elefanter - och spenderade väl större delen av min uppväxt med näsan i en bok. Så här i efterhand inser jag ju att jag läste lite väl mycket; min mor fick ibland tvinga ut mig för att leka. (Jag hade dock värsta Astrid Lindgren-barndomen - väldigt Barnen i Bullerbyn, ute på landet med trädkojor, cykelturer och hoppa i hö. Mycket idylliskt.)
Hur som helst. Att jag lärde mig att läsa tidigt samt läste enorma mängder böcker genom hela uppväxten har, tror jag, bidragit till att jag alltid har haft ett välutvecklat språk med stor vokabulär (mina klasskamrater tyckte ibland att jag talade krångligt...) vilket förstås har lett till bra betyg i svenska. Att jag alltid haft bra betyg i engelska har inte så mycket med min läsning att göra utan snarare det faktum att min lågstadieskola hade engelskundervisning redan från ettan... Jag hade alltså tre års försprång framför resten av klassen när jag bytte skola i sexan.
Tja. Så vart vill jag komma med det här? Jo, att barn som läser böcker utvecklar sitt språk mycket tidigare än barn som inte läser böcker. De får bättre förståelse för grammatik och ett större ordförråd i en tidigare ålder än icke-läsande barn - kanske rentav för resten av livet. Dessutom utvecklar de fantasin och har alltid en trygg och rolig plats att fly till om yttervärlden känns osäker eller urtråkig. Och som en bonus så har de alltid ett billigt och lättillgängligt fritidsnöje.
För att inte tala om det faktum att man kan kombinera böcker med teknik och starta en bokblogg, genom vilken man lär känna en massa andra trevliga boknördar!
Stjärnfall över Åstol
17 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag kan ändå störa mig lite på att de har nämnt Sagan om ringen bland barnböckerna.
jo, det är lite störande faktiskt. Men i vanlig ordning är det väl nån icke-fantasyläsare som tror att "Sagan om..." betyder barnbok.
Skicka en kommentar