1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Jag köper rätt mycket böcker (inte så många de senaste veckorna dock, jag har lyckats avhålla mig från att spontanshoppa nu innan jul), både nya och begagnade. Mest nya kanske. Dessutom moochar jag till mig böcker via BookMooch och så lånar jag en hel del på biblioteket. Vissa böcker vill jag äga, t.ex. såna som jag vet att jag kommer att läsa om många gånger. Däremot så får jag inte särskilt mycket böcker.
2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
En dålig bok som jag faktiskt läst ut är Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder. Det är ingen dålig bok språkligt sett, den är faktiskt väldigt välskriven, men jag tyckte den var extremt vidrig. Annars så är jag rätt bra på att inte läsa klart dåliga böcker.
3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Ja och nej. Egentligen borde det inte finnas uppdelningar mellan fin och icke-fin litteratur, men om man t.ex. är litteratur-förståsigpåare så är Dostojevskij fin litteratur och Camilla Läckberg... less so. Vad jag anser är fin litteratur kanske skiljer sig en smula från gängse norm, men precis som många andra så tycker jag att dussindeckare, spionthrillers och Harlequinromaner är dålig litteratur. Fin litteratur för mig är dels "klassiker", nobelpristagare etc. men också välskriven fantasy, science fiction, skräck och contemporary fiction. Till och med en och annan (välskriven) deckare.
4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Nej, inte särskilt många biografier - jag har för tillfället fyra inlägg med etiketten "Biografi" på bloggen (sen augusti 2007) och ingen av dem är väl en renodlad biografi, tror jag. Apropå fejkbiografier, räknas t.ex. Anna Sparres mestadels skönlitterära böcker om svenska drottningar? För de gillade jag väldigt mycket när jag var mindre. Ö.h.t. så läser jag nog en del historiska fejkbiografier, så det är väl dem jag gillar bäst.
Andra delen i Lilla O:s ABC-utmaning.
Black Doves
23 timmar sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Moocha är ett sådant fint ord, måste pröva det därför!
Välskrivet är nog nyckeln, frågan är vad det är. Originalitet kan också vara ett mått på kvalitet, men gränsen till vad som bara blir knäppt och konstigt är samtidigt trådfin.
Ja, "välskrivet" är ju faktiskt ytterst subjektivt.
Fejkbiografier är intressanta. Men man kan väl ändå inte räkna alla böcker som skrivits om kända personer som fejkbiografier? Det känns som att det är ett relativt nytt fenomen, men att skriva böcker med kända personer som huvudpersoner är ju urgammalt. Åtminstone sen Homeros, och mer fejk än Odysséen kan det väl knappast bli?
Jag har läst och tyckte mycket om Anna Sparres biografier, och visst finns det vissa inslag som är uppenbart fejk (t ex påhittet med den där rödhåriga flickan, heter hon Ingeborg? i Jag i siden, du i vadmal, som Svante Sture är otrogen med; hon som skulle vara oäkta dotter till Amiral Sören, men som inte finns i några skriftliga källor), men det är ju inte riktigt i samma klass som exempelvis Regissören av Alexander Ahndoril.
Jag vet inte riktigt hur man ska bena upp det där, men det är en intressant fråga, som jag nog kommer fundera mer på. Macbeth till exempel? Fejk från början till slut...
Blonde av JCO är väl en typisk fejkbiografi... jag skulle säga att alla "biografier" som inte strikt håller sig till säkra källor är (mer eller mindre) fejk - vilket betyder att i princip allt av Herman Lindqvist är fejkbiografier också. ;)
O ja. Blonde är absolut en fejkbibliografi (kanske var den t o m starten på den trend vi ser just nu?? Ja, det här kastar jag bar ur mig). Och don't get me started on Herman Lindqvist ;-)
Jag kan hålla med dig om att en riktig biografi behöver vara stärkt av källor och sånt där. Men gränsen går kanske när man säger att det är en "biografi" och inte kallar det roman? För jag tycker det känns konstigt att tala om fejkbiografier om man till exempel talar om Anna Sparres böcker, eller Rune Pär Olofssons, eller Lars Widding eller så. Kanske är det just ordet "fejk" som leder tankarna till att det skulle vara fusk på något sätt. Det dessa författare gjorde var ju att skriva romaner, där man använda sig av verkliga karaktärer...
Nej, jag måste fundera lite mer på det där, och hur man ska kunna bena upp det...
Skicka en kommentar