Idag är det Sveriges nationaldag (och vad är det vi firar egentligen? Jag, som har en fil. kand. i historia, vet inte det - hur många andra är det som vet?) och dagen till ära har veckans lästrio följande tema:Vilka tre skönlitterära böcker beskriver Sverige bäst? Vilka tre skönlitterära böcker skulle du rekommendera någon som vill veta mer om Sverige att läsa?
Oj, vad svårt! Sverigeskildringar är inte riktigt min tekopp. Men jag försöker iallafall:
- Allt av Maria Lang. Svensk akademisk miljö under 40- och 50-talet. I flera böcker behandlas typiskt svenska traditioner - julen i Tragedi på en lantkyrkogård, kräftskivor i Mörkögda augustinatt etc. Jag har inte läst Vitklädd med ljus i hår men jag antar spontant att Luciafirande på ett eller annat sätt förekommer...
- Martha Sandwall-Bergström - Kulla-Gulla. Eländesskildring och askungesaga i småländskt 1800-tal. Intressant tidsdokument över fattigsverige vid sekelskiftet 1900, och, inbillar jag mig, lättare att ta till sig än t.ex. Utvandrarna.
- Ja, okej då - jag kopierar Petra och säger allt av Astrid Lindgren. Mer ursvenskt får man leta efter.
Inlägg
5 kommentarer:
Vad jag vet så är det väl gustav vasa's kröning till kung vi firar... kan vara något mer också men det är vad jag kommer ihåg iaf.
Jo, det är väl det som sägs, men jag vet att det är nåt annat i lite modernare tid också. Dock inte vad.
Varför vi ska fira just Gustav Vasas kröning kan man ju också fråga sig...
Just det, Gustav Vasas kröning 1523samt regeringsformerna från 1808 och 1974 som båda undertecknades detta datum.
Vasas kröning innebar slutet för Kalmarunionen så att Sverige återigen blev en självständig stat.
Astrid Lindgren är Sverige! Amen =) Bra bokval till knepig uppgift.
Gustav Vasa är nog vår landsfader vare sig vi vill eller ej, har man läst historia framgår det ganska tydligt. Han skapade förutsättningarna för Sverige som vi känner det idag. Ur språkhistorisks synpunkt är han också viktig, då hans Bibel enade svenska språket och ökade svenskans status som skriftspråk gentemot det tidigare allenarådande latinet.
Jo, jag vet det. Men å andra sidan har Sverige varit ett självständigt land sedan urminnes tider, mer eller mindre, så att markera just Gustav Vasas kröning som nån sorts "självständighetsdag" känns ganska fånigt. Trots Kalmarunionen.
Nationaldagen har dessutom varit officiell bara sedan 1983 då man hux flux bestämde att "den 6 juni" ska vi fira Sverige ordentligt (syttende mai-komplex?). Innan det var det bara en minnesdag för Gustav Vasa.
Min poäng är alltså att även om Gustav Vasa formade Sverige till vad det är, så har Sverige faktiskt varit en självständig stat betydligt längre (man kan ju inte direkt påstå att Kalmarunionen betydde att Sverige var nån sorts lydstat) och just den 6 juni är egentligen inte en markör på det sättet, som nationaldagen är för många andra länder.
Skicka en kommentar